Blodboken

15245 visningar
uppladdat: 2004-05-23
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Innehållsförteckning:


Blod i folktron och religionen 2
Blod i medicinhistorien 3
Blodets funktioner 4
Blodets celler 5
Röda blodkroppar 5
Vita blodkroppar 6
Blodplättar 8
Plasmaproteiner i blodet 9
Läkemedel som påverkar blodet 10
Organ som används av blodet 11
Sjukdomar i blodet 12
Blodgrupper 13
"Mitt blod" 14
Källor 14

Blod i folktron och religionen
Om rädslor och fördomar
I alla tider har människan vetat, att om blodet rann ur kroppen så skulle den som blödde dö inom en kort tid. Detta gällde för både fiender och vänner i en strid, liksom djuren som man jagade. Även mycket primitiva kulturer har lärt sig hur man stoppar blodflödet. Man kan ha offrat till sina gudar eller utfört ritualer, som de trodde skulle bota den skadade. Detta vet vi idag inte hjälper särskilt mycket. Men människorna försökte i alla fall hjälpa sina egna, och det fungerade ju ibland. Idag händer det ju att blödande våldsoffer får ligga ensamma på gatan, folk är rädda för blodet, eller vad det innehåller; hotet från Aids eller nån annan sjukdom hänger över oss alla idag. Människor måste lära sig att hantera blod på ett riskfritt sätt så att smitta inte sprids.
Människan föds med instinkten att om man blöder så är något fel. Ett litet barn kan skrika och gråta intensivt för ett litet sår som blöder. I laboratorier är det en vanlig iakttagelse att män inte kan se blod, och har mycket svårt att se sitt eget blod droppa från kanylen. Detta händer mer sällan med kvinnor. Detta beror på att männen föds med ett arv från krig och jakt medan kvinnor mer sällan gör detta. Där kan man enkelt se hur primitivt vi reagerar på blod.
I början av 1980- talet började vi få höra talas om en sjukdom som inte liknade något man hade hört talas om innan, idag vet vi att sjukdomen heter Aids och smittan heter HIV.
Idag vet vi i västvärlden i stort sett vad det innebär att ha Aids. Aids står för Acquired Immuno Deficiency Syndrome, som betyder "förvärvad immunbristsyndromet", och är en dödlig sjukdom. Ingen som har insjuknat har helt blivit frisk. Det finns mediciner som förlänger livet men inget helar. Aids är en smittsam sjukdom men det är inte så lätt att smittas.
Sjukdomen orsakas av HIV som står för Humant Immunbrist virus och är ett immunnedsättande virus. HIV sprids genom sexuell samvaro eller blodkontakt. Därför är det vanligt att narkomaner som delar kanyler får Aids.
Aids och HIV är nya farsoter som får människor att vara rädda för blod. Men människor har sedan urminnes tider plågats av olika sjukdomar. Människorna har insett att smittsamma sjukdomar kan spridas genom kontakt mellan olika människor, och att sjuka måste isoleras.
Många religiösa skrifter ur bibeln, Koranen och Toran är försiktighets åtgärder för att hindra smitta från att spridas. Långt innan bakterier och virus var kända så visste man hur man skulle undvika dem. Man tog avstånd från sjuka och de spetälska drevs ut ur städerna.
"Ty allt kötts själ är i blodet och jag har givit eder det till altare till att bringa försoning för edra själar, ty blodet är det som bringar försoning"(3 Moseboken 17:11).
Så lyder ett citat från Bibeln. Blod och religion har alltid varit sammanflätade, och t.ex. aztekernas mäktiga imperium baserades på att blod, som ofta var från människor, offrades till gudarna. Det var en stor ära att bli utvalt som offergåva till gudarna men i dåliga tider så ökade blodoffren och det var detta som till slut fick imperiet att rasa.
I vår tid märker vi religionens synpunkter på blod genom att bl.a. judar äter kosher- och araberna äter halal, mat som inte innehåller något blod. Däremot tar båda dessa grupper emot blod vid olyckor och ställer upp som blodgivare. Den enda stora religiösa gruppen som vägrar ta emot blod är Jehovas vittnen.
Blod i medicinhistorien
Blod och liv har alltid förknippats med varandra. Man har också vetat att blodet pumpas runt i kroppen och att hjärtat har en central funktion. Våra förfäder var jägare som tog ur inälvorna ur djuren som de hade dödat. Man offrade också människor till gudarna genom att sprätta upp magen och tyda gudarnas budskap i deras inälvor. det finns en avbildning av blodomloppet i en grotta i Spanien som man tror är 20 000 år gammal, men för tre eller två tusen år sedan finner man texter som berättar om folkens filosofer och forskares tankar om blodet.
De antika grekerna trodde att allt var uppbyggt av fyra element; eld, luft, vatten och jord. Även människorna var alltså uppbyggda av dessa element. En gammal text säger: "Genom sammanblandning i ungefär lika mängder av jorden, vattnet, elden och den klart lysande luften uppkom blodet",. Blodet skulle alltså vara bärare inte bara av livet utan också av alla elementen. Även om detta tankesätt idag förefaller helt omodernt och felaktigt så visar det att blodet i alla tider har visat sig vara en stor del i kulturen.
Alla trodde inte att detta var sant, Hippokrates, som kallas läkekonstens fader, hittade en blandning av vad han kallade fyra kardinalvätskor i blodkärlen. Hippokrates talade om vätskorna blod, slem, gul galla och svart galla. Vad han såg var sannolikt helblodet och så småningom fribrinet, blodlevringsämnet, som han kallade slem, plasman eller snarare serum, blodvätskan utan röda blodkroppar, som han kallade gul galla och det mörka levrade blodet som han kallade den svarta gallan. De fyra kroppsvätskorna sammankopplades också med de fyra elementen:
Luften helblod sanguinisk
Vattnet slemmet flegmatisk
Elden gul galla kolerisk
Jorden svart galla melankolisk
Temperamenten är olika mänskliga karaktärer. Fyra vätskor kan ju blandas i olika proportioner. Av oändligt många kombinationer ansåg man att ett bestämt blandnings förhållande var det bästa för personen. Om förhållandet ändrades skulle man bli sjuk eller förändras. T.ex. trodde man att om man fick för mycket svart galla i kroppen blev man melankolisk.
Dessa tankar ligger till grund för åderlåtning och koppning (blödning) som allmänt botemedel i cirka två tusen år, även om "botemedlet" ofta ledde till att patienten förblödde istället.
Den medicin som vi tillämpar idag har funnits i 100 till 150 år. Och blodiglar, som användes för en viss sorts åderlåtning, fanns att köpa på apotek ännu efter andra världskriget.

Blodets funktioner
Blodet pumpas runt i blodomloppets kärlbanor av hjärtat, och i detta ständiga kretslopp utför blodet ett livsviktigt transportarbete. Syretransporten är den mest akuta och viktigaste uppgiften av alla för kroppen och syretransporten till hjärnan är den mest livsavgörande funktionen. Om denna funktion avstannar, är det frågan om sekunder innan delar av hjärnan dör.
Här följer en lista på blodets viktigare funktioner:
Andning
Det är hemogloblinet i blodet som transporterar syre från lungorna till alla delar i kroppen. Varenda cell försörjs med syre genom blodet. Blodet transporterar tillbaka den skadliga gasen koldioxid, som bildas genom cellandningen, till lungorna.
Näringstransport
Blodet transporterar ämnen som tagits upp ur födan till olika delar av kroppen. Så transporteras också de mellanprodukter i matsmältningen, som kallas metaboliter och som ibland själva spelar en egen fysiologisk roll.
Utsöndring
Blodet transporterar restprodukter från matsmältningen till njurarna, levern, tarmarna, och huden för nedbrytning och utsöndring.
pH-reglering
De flesta av våra livsprocesser är kemiska reaktioner som äger rum i vattenlösningar. I sådana förlopp deltar alltid vätejoner och hydroxyljoner och hur mycket som bildas bestämmer surhetsgraden eller pH. Blodet ser till att en normal pH-balans upprätthålls i kroppen. Andra kroppssystem spelar också stor roll för detta arbete, men blodet är den främsta buffertlösningen. En buffert är en vattenlösning av salter eller stora molekyler som kan omhänderta sura eller basiska och motverka förändringar som att pH-värdet hålls på en normal nivå.
Vätskebalans
Blodet reglerar vattenbalansen i kroppen genom sin förmåga att byta ut eller transportera vatten mellan cirkulerande vätskor och vätskor i vävnader. Kroppen innehåller också förutom blodet andra kroppsvätskor som direkt eller indirekt får sin sammansättning reglerad genom blodet.
Temperaturreglering
I hjärnan finns ett område som heter Hypotalamus, ett centrum för kroppens temperaturreglering. Men det är blodet som fördelar värmen genom cirkulation i kroppen.
Immunförsvaret
Blodet är en viktig del i immunförsvaret genom att transportera runt de vita blodkropparna . Det finns vita blodkroppar som kan förgöra inkräktare genom att äta upp dem och vita blodkroppar som kan läsa av vilka celler som är inkräktare
Hormontransport
Blodet transporterar hormoner till olika receptorer i kroppen, och styr därmed alla hormonreglerade funktioner i vår kropp som tillväxt och reglering av blodsockret.

Blodets celler
Hos flercelliga organismer och högre stående varelser sker en uppdelning så att olika celler får sköta olika uppgifter. Blodets celler bildas alla i benmärgen från gemensamma urceller som kallas stamceller. De delas upp i olika huvudgrupper med olika funktioner. Speciella hormonliknande tillväxtfaktorer styr vilka celler de ska mogna till.
Olikheterna kan antingen uppstå genom att en och samma cell utvecklas under sin livstid, så att den har olika utseende under olika stadium i livet, eller så kan skillnader uppstå genom att en modercell efter några delningssteg utvecklas efter olika cellinjer och då uppstår olika celltyper.
Ett exempel på detta är lymfocyterna, som mognar antingen till T-lymfocyter i tymus eller till B-lymfocyter i epitelvävnad som finns i underhud, tarmludd och körtelvävnad. Dessa celler bildas ur samma förstadie men utvecklas till två celler med helt olika funktioner.

Röda blodkroppar
De röda blodkropparna kallas erytrocyter. De är mjuka och formbara, och liknar lite svullna tallrikar. När de är nybildade är de dessutom lite skrynkliga och kallas i denna formen retikulocyter. Erytrocyterna är celler som saknar bl.a. kärna, mitokondrier och ribosomer. De saknar alltså sambandscentral, egen energitillförsel och egen proteintillverkning. De lever därför i bara ungefär 120 dagar. När den röda blodkroppen blir äldre blir den rundare och stelare, då kallas den sfärocyt.
Kroppen har ett reglersystem för de röda blodkropparnas livscykel.
Bildningen, som sker i benmärgen, sätts igång av ett hormon som heter erytropoietin och som bildas i njurarna. Mängden erytropoietin styr hur många erytrocyter som bildas och behovet varierar efter hur mycket syre som lungorna kan andas in. Njuren kan känna av syretrycket och reglera erytrocyt-mängderna efter omsättningsbehovet, som kan variera med hårt arbete, vistelse på höga höjder, hård fysisk träning etc.
Men det går att lura kroppen att producera mer erytrocyter genom att spruta in extra erytropoietin, vilket flera idrottare har avslöjats använda som doping. Ett annat sätt att höja erytrocytvärdet att bo på höga höjder. Ett annat sätt av bloddoping är att tappa idrottsmannen/kvinnan på blod några veckor innan en stor tävling, lagra erytrocyterna och sedan spruta in dem igen strax innan loppet. Den större mängden
röda blodkropparna kan då höja syreupptagningsförmågan och därmed också prestationsförmågan.
Gamla erytrocyter tas bort från kretsloppet genom mjälten.
I mjälten finns makrofager, renhållningsceller som fångar in gamla celler, järn vitamin B12 och de proteiner som fortfarande kan användas tas omhand för återanvändning, till stor del genom processer i gallan.
Förbrukade ämnen transporteras ut genom kroppen genom levern. Resterna forslas ibland som "passagerare" på speciella transportproteiner. Förutom albumin, som är ett bärarprotein för en stor mängd ämnen, medverkar specifika bärarproteiner. Blodfärgämnet Hemoglobin som tömts på brustna röda blodkroppar transporteras t.ex. till levern med ett protein som heter haptoglobin där det bryts ner eller återanvänds till en liten del.
Hemoglobin som brutits ner transporteras till gallan och utsöndras den vägen. Haptoglobin är ett exempel på ett protein i blodet som används i situationer då transporten är svår.

Vita blodkropparna
De vita blod kropparna eller leukocyterna utgör kärntruppen i vårt immunförsvar och är vårt försvar mot infektioner. De är specialiserade för olika uppgifter och benämns efter dessa eller efter den laboratoriemetod som man använder för att upptäcka dem.
De vita blodkropparna är många och har flera former, vilket gör dem svåra att hålla isär och svåra att komma ihåg. På senare tid har man lärt sig mer och mer om vita blodkroppar och nu vet vi att de är något av det viktigaste vi har i kroppen. Genom sjukdomen Aids har vi lärt oss att vi inte kan leva utan T-lymfocyter, en celltyp som forskare började studera för bara ca tjugo år sedan.
I benmärgen bildas också de vita blodkropparna, och tillväxtfaktorerna som styr detta heter glykoproteiner (vilket betyder att de är sammansatta av en sockerdel och en äggvitedel).
Man känner idag till sex stycken tillväxtfaktorer. Vissa har man till och med kunnat framställa i ett laboratorie. Nu försöker man ge sådana tillväxtfaktorer till patienter som behandlas med kemoterapi mot cancer och till aidspatienter för att deras immunförsvar ska stärkas igen.

Granulocyter
Dessa celler är förstaidet till eller mogna former av vita blodkroppar som har granula (stora korn) i sin cytoplasma. Dessa granula innehåller olika sorters substanser som t.ex. enzymer som kan bryta ner andra celler om de sprutas ut. Cellerna kallas neutrofila, eosinofila eller basofila granulocyter efter vilka färgämnen som de reagerar med.
Neutrofila granulocyter
De neutrofila granulocyterna utgör cirka 50% av alla vita blodkroppar. De lever bara en dag och benmärgen producerar ca 2,5 miljoner neutrofila granulocyter per minut! De bildar ett försvarssystem mot främmande celler som virus eller bakterier.
De neutrofila granulocyterna vet inte egentligen vad de ska attackera, de äter upp vad de blir tillsagda att äta upp. De arbetar nära huden och hindrar fientliga celler från att komma längre in i kroppen.
Granulocyterna skickas ut i kroppen för att kriga mot inkräktande celler. De är kamikazepiloter som efter att ha ätit upp fiendecellerna dör själva. Vissa ämnen i blodet har "märkt" de inkräktande cellerna i förväg så att de vita blodkropparna vet vad de ska äta upp.

Basofila granulocyter
Basofila granulocyter utövar ett speciellt försvar genom att tillsammans med främmande celler tillverka histamin eller andra retande substanser som sänds ut i kroppen och ger en lokal inflammatorisk reaktion som kallar till sig neutrofila granulocyter. Nuetrofilerna dras mot den högsta koncentrationen av histamin, där angriparna finns.



Eosinofila granulocyter
Det finns inte många eosinofila granulocyter i blodet och vi vet idag inte så mycket om deras unktion, men antalet Eosinofiler ökar vid allergiska reaktioner.
Spädbarn har vid sina första levnadsmånader ett högt eosinofiltal som sedan nomaliseras, d.v.s. blir det samma som de vuxnas. Vi känner till två funktioner hos dessa celler: 1. De kan oskadliggöra mycket stora organismer t.ex. larver. Om inkräktaren är för stor kan de sätta fast sig på inkräktaren och släppa ut ett frätande ämne på inkräktaren tills den dör.
2. Eosinofilerna kan producera en form av antidot som verkar som motgift mot basofilernas utsöndringsprodukter. Det betyder att histaminet kan motverkas av eosinofilerna. De kan på så sätt betraktas som en naturlig allergimedicin, naturens eget antiinflammatoriska system. Antalet eosinofiler ökar vid vissa sjukdomstillfällen som annars kan vara svåra att upptäcka.
Lymfocyter
Lymfocyterna har förmågan att känna igen och reagera på artfrämmande antigena stimuli.
Ett antigen är något som kan få en individ att bilda antikroppar några exempel är: pollen och dammkorn.
I dagens industrisamhälle finns det fler antigena ämnen än någonsin. Luften och dricksvattnet kan vara förorenat.
Men dessa känner lymfocyterna igen och de kan försvara oss mot dessa antigener. Kroppen har två sorters lymfocyter; T- och B-lymfocyter. Det är T-lymfocyterna som till huvudsak har det immunologiska minnet, medan B-lymfocyterna tillverkar de proteiner som kallas antikroppar.

Monocyter
Monocyterna är de största cellerna i blodet.
Monocyterna kan vandra utefter kärlväggar och på det sättet snabbt medverka till att svara på inflammationer. De kan penetrera kärlväggen och kan då ta sig in till inflammationens fokus. Där kan monocyterna förvandlas till makrofager som sätter igång och producerar en stor mängd nedbrytande enzymer och får större kapacitet att fagocytera d.v.s. äta upp de invaderande inkräktarna. I vissa vävnader kan Monocyter också döda cancerceller.
Monocyterna har på sin cellyta just de specifika receptorer som HIV viruset fastnar på. Man har kommit fram till att HIV smittar mycket lättare om personen redan har en könssjukdom. Närvaron av Makrofager och Monocyter som kallats dit av kroppen för att bekämpa den gamla könssjukdomen gör att HIV genast finner rätt receptorer att fastna på, och sedan förs vidare genom kroppen. Alltså fungerar monocyter som trojanska hästar som för in HIV i kroppen utan att viruset angrips.
Blodplättar
Blodplättarna är blodets minsta celler. Blodplättarna har ingen cellkärna men de förses i stället med granula eller innehållsrika korn. Dessa är fyllda med aktiva substanser som frigörs när blodplättarna aktiveras för att förhindra förblödning.
Innan de har aktiverats ser de ut som tallrikar men efter aktivation liknar de mer sjöstjärnor.
Blodplättar har förmågan att fastna på främmande ytor och där spruta ut aktiva komponenter, som behövs för att blodet ska stelna så att man inte förblöder.
Människor som saknar blodplättar eller har ytterst få sådana kallas blödarsjuka, det är mycket viktigt att dessa inte börjar blöda, för de kan dö av mindre sår, eftersom det inte slutar blöda.


Plasmaproteinerna i blodet
Aminosyror
Blodplasman består av proteiner, som är kroppens byggnadsmaterial. De är i sin tur uppbyggda av aminosyror; det finns 20 stycken aminosyror som kroppen får genom födan och sedan bygger upp sina specifika proteiner av. Eftersom det finns så pass många aminosyror så blir antalet variationen på proteinerna mycket stora. Om man har ett protein som är uppbyggt av 50 aminosyror så blir variationsmöjligheterna 1*1065. Detta protein skulle ändå vara relativt litet eftersom de flesta proteiner i plasman är uppbyggda av ca 500 aminosyror.
Nukleinsyrorna
I våra gener finns information om vilka proteiner som just vår kropp ska tillverka.
Generna är uppbyggda av nukleinsyrorna vilkas byggstenar kallas nukleotider. Det finns bara fem stycken nukleotider som är placerade i grupper, vilket gör att variationmöjligheterna bli oändliga.
Naturen har konstruerat ett smart system som gör att kroppen kan läsa av nukleotidkoden så att den vet vilka proteiner som den ska bygga. Den gör om nukleotidkoden till en aminosyrakod, som talar om hur kroppen ska bygga dessa specifika proteiner.
Det finns två stycken sorters nukleinsyror, DNA och RNA. det är DNA som bär informationen om hur kroppen ska utvecklas, medan RNA ska tyda denna informationen och överföra den till funktionella proteiner.
Nukleinsyrorna är en mycket liten del av våran kropp men det är de som bestämmer hur vi ska se ut, om vi ska bil man eller kvinna, hur vi ska reagera och tänka i olika situationer. De bestämmer om vi överhuvudtaget sak bli människor eller något annat.
Proteinstrukturen
Ett proteins primärstruktur är unik och består av en kedja av aminosyror.
Denna kedja påverkas av olika krafter och elektriska ledningar. Kedjan kommer att vridas och böjas allt eftersom laddningar stöter bort eller dras till varandra. Hur detta förhåller sig beror på vilka sidopar som aminosyrorna har och hur de är laddade.
Även om aminokedjan skulle kunna vrida sig på ett oändligt antal sätt så finns det en som är kedjans mest naturliga, där det finns mest balans. Om kedjan skulle anta en annan form så kallas den denaturerad.
Albumin
Albumin utgör hälften av proteinerna i blodplasman och dess uppgift är att vara så kallad plasmaexpander, den ska göra så att vatten och salter stannar i blodomloppet och inte läcker ut utanför kärlen och lämnar omloppet så att hjärtat får svårt att pumpa ut blodet.
Venerna och ärtarena är ett rörsystem som skulle falla ihop om inte rören skulle hållas upp av blodet. Vi har gjort experiment på biologin/kemin med "korvarna i vattnet" där sockerbalansen var olika och den ena "korven" svällde upp och den andra föll ihop. Blodet ska hålla sig inne i rören utan att det läker ut och utan att för mycket vätska tas in så att rören blir för utspända.
Albumin är ett litet protein som har bra transportförmåga och har en bra förmåga att ta upp olika substanser. Detta utnyttjar läkemedelsföretagen som tillverkar mediciner som ska föras ut i kroppen med albuminet.

Immunglobuliner
På slutet av 1800-talet kom man på att vissa sjukdomar kan hindras genom att man sprutar in serum från en person som redan har sjukdomen.
Serum är plasma som har fått levra sig utanför kroppen, och som man sedan har tagit bort blodlevret ur. Man kallade den verksamma substansen i serum antikropp mot något. Det som fick antikroppar att bildas kallade man antigener.
Man har sedan kommit på att alla antikroppar tillhör en viss typ av proteiner som kallas immunglobiner. Jag går inte igenom de olika sorterna immunglobiner eftersom det blir alltför detaljerat och tråkigt att läsa.
Immunglobinerna bildas av B-lymfocyterna som har uppstått ur stamceller och har präglats till att bli immunkompetent så att den kan känna igen antigener. När en b-lymfocyt känner igen en antigen inväntar den först order från T-cellerna som har ett immunologiskt minne som vet vad som tillhör kroppen och vad som inte gör det. När ordern når B-lymfocyterna börjar de dela sig och bilda massor av kopior av sig själva.
Det blir två olika sorters kopior: En minnescell som kommer ihåg hur man gör antikroppar till nästa attack. den andra sortens celler åker ut i blodet som har en mycket förstärkt förmåga att kunna bilda antikroppar som motverkar just detta antigenet. Att vi kan bli immuna mot en sjukdom beror på att kroppen kommer ihåg hur den har försvarat sig mot det speciella antigenet.
Fibrinogen
Fibrinogenet är ett stort plasmaprotein som utgör stommen i koagulationen, kroppens försvar mot förblödning, det bildar en propp i blodomloppet genom att övergå i en trådliknande substans som hakar fast i varandra så att ett nätverk som kallas fibrin bildas i blodet.
Fibrinogenet består att ca 3 * 500 aminosyror och man har kommit fram till att vissa patienter som har fel på dessa proteiner har ett fel i arvsmassan som gör att en enda aminosyra byts ut. En enda byggsten kan alltså ändra hela proteinets funktion.
Det finns flera proteiner i plasman men jag anser att de som jag har nämnt är de viktigaste och resten inte är nödvändiga att nämna.
Läkemedel som påverkar blodet
Acetylsalicylsyra
I våra vanligaste huvudvärkstabletter som Treo och Magnecyl förekommer Acetylsalicylsyra (svårt att säga) som motverkar blodplättarnas hopklumpningförmåga.
Man har i USA haft en studie som har visat att dagligt intag av Acetylsalicylsyra motverkar hjärtinfarkt.
Anti K-vitamin
Koagulationfaktorerna, som gör att vårt blod kan levra sig, är i flera fall beroende av vitamin K för sin bildning i levern. Ett effektivt sätt att hindra blodproppsbildning är att ge en patient anti K-vitamin.
Medicinerna innehåller alla warfarin som säljs under olika namn.
Heparin
Heparin är en medicin som motverkar blodproppar genom att se till så att blodplättar inte kan bildas.
Streptokinas
Kroppens naturliga propplösare är ett enzym som heter plasmin. Men i naturen finns det andra faktorer som kan göra samma sak. Det bästa som man har hittat är en bakterie, en streptokock som är släkt med de bakterier som bildar scharlakansfeber.
Sådana bakterier har används inom vården för att lösa stora proppar, men även för att förebygga hjärtinfarkter.
Organ som används av blodet
Hjärtat
Hjärtat är den muskel som pumpar ut blodet i omloppet. Det är uppbyggt av fyra rum; två kammare och två förmak. Förmaken tar in blod i pumpen medans kammarna är de själva pumpande delarna i hjärtat.
Hjärtat pumpar ut blodet i en form av en åtta. Det ena kretsloppet tar blodet till lungorna där det syresätts och sedan tillbaka till hjärtat. Det andra kretsloppet pumpar runt blodet i kroppen och sedan tillbaka som syrefattigt blod. Tack vare att förmaken och kamrarna är skilda från varandra så blandas inte syrerikt- med syrefattigt blod.
Hjärtats pumpande rörelse regleras av nervsignaler som vi inte kan påverka med vår vilja
Blodomloppet
Blodomloppet är ett vidsträckt kärlsystem som är konstruerat så att blodet pumpas runt i hela kroppen. Kretsloppets största kärl är vener och artärer. Artärerna tar blodet från hjärtat, och då står det under stort tryck. Artärerna är inte speciellt elastiska.
Aorta eller en stora kroppspulsådern utgår från hjärtats vänstra kammare, följer med ryggraden nedåt och delar sedan upp sig så att den kan försörja hela kroppen med blod. När artärerna har blivit mycket små möter de venerna som för blodet tillbaka till hjärtat för ny syresättning. Trycket är lägre i venerna och de är mer elastiska så att de kan ta upp mera blod om det skulle uppstå stockningar på vägen tillbaka till hjärtat.
Levern
Levern är det största inre organet. Den kan liknas vid kroppens egna kemiska industri. Den har ca 500 funktioner som vi känner till idag. Den stora portådern för med sig blod från magsäcken, tarmen, mjälten och bukspottskörteln, som är fyllt med näringsämnen som blodet ska använda.
Gallblåsan sitter som en avskilt kropp på levern. Galla bildas av levercellerna och är en grönfärgad vätska som består av gamla nedbrutna blodkroppar. Gallan används i tunntarmen för att bryta ner fett.
Lungorna
I lungorna sker kroppens gasutbyte. Luften som lungorna andas in består av
78,1 % Kväve, 20,9 % Syre, 0,04 % Koldioxid och utandningsluften innehåller 78,1 % Kväve, 16,4 % Syre, 4,1 % Koldioxid. Av detta får man ut att det har bildats mer koldioxid medans en del av syret har förbrukats, detta sker genom cellandningen.
I lungorna finns en svampaktig vävnadsstruktur som ger en yta som är 40 ggr så stor som människans kroppsyta. När gaserna ska ut eller in i blodomloppet så kommer de in i kapillärerna, som sitter runt om lungblåsorna. De är så trånga så att bara en blodkropp åt gången kan passera. Det tar ca en sekund per blodkropp att passera kapillärerna

Sjukdomar i blodet
Anemi
Anemi betyder blodbrist och sjukdomen förknippas med blekhet. Den mest påtagliga blodbristen uppstår så klart när man har skadat sig och det blöder kraftigt.
Det finns spelrum för ett litet blodläckage i kroppen, det kan kompenseras med extra hjärtverksamhet, men tills ist inträffar cirkulationskollaps, ett allvarligt tillstånd som kräver akutvård.
En vuxen människa har ungefär 5 liter blod, en blodförlust på 10 %tål kroppen utan stora problem om vi är friska i övrigt. Denna volym blod är bara lite större än den som man tar från blodgivare.
Vid förlust av 20 % alltså en liter så kan man få hjärtklappning och kanske lite blodtrycksfall, men man klarar till och med att förlora så här mycket blod.
Vid två liters förlust är hjärtverksamheten mycket liten och pulsen svag, människan börjar hyperventilera för att få syre, fryser och får gåshud.
Vid 50 % blodförlust inträffar en så kallad svår hypovolemisk chock som kan få dödlig utgång.
För att hinda en sådan chock så måste man få mer blod till blodomloppet. Detta kan naturligtvis göras genom transfusion. Men då måste patientens och givarens blod överstämma bra för annars kan det också få dödlig utgång. I riktigt akuta situationer så hinner man inte bestämma patientens blodgrupp etc. utan måste man spruta in en saltlösning för att dryga ut blodet.
Aplastisk anemi
Aplastisk anemi är en sjukdom som innebär att kropens förmåga att producera blod är försämrad. Fettvävnad har ersatt delar av benmärgen, som framställer stamceller.
Orsaken till att tillståndet uppkommer kan vara en toxisk(förgiftnings) effekt, eller så kan det vara biverkningar från någon medicin. Andra orsaker kan vara en immunologisk sjukdom eller en strålningsskada. Tillståndet kan också uppkomma efter en infektion som hepatit och TBC.
Aplastisk anemi kan vara ärftlig, men den är det inte i alla fall. Aplastisk Anemi är egentligen inte en sjukdom i sig själv utan det är mer ett samlingsbegrepp för bildandet av defekta blodceller. Även symptomen är lite diffusa men några är: blekhet, trötthet, matthet, småinfektioner, och återkommande näsblödningar.
Aplastisk anemi kan vara en sjukdom som snabbt leder till döden men den kan också hålla på i flera år. Förr i tiden så hade man inga botemedel men nu för tiden så kan man ge benmärgstransplantationer, men det fungerar inte alltid.

Leukemi
Leukemi är en grupp cancersjukdomar
i blodet. Akut leukemi är en malign, en sannolikt dödlig, sjukdom som drabbar de vita blodkropparna. Sjukdomen har troligtvis sin början i stamcellerna i benmärgen och den har ibland en tumörbakgrund. Ordet leukemi betyder vitt blod och infördes för att beskriva den enorma mängd vita blodkroppar i blodet. Man trodde för att de vita blodkropparna årt upp de röda.
Akut leukemi är en relativt vanlig sjukdom med en frekvens på ca 3,5 fall per 100 000 personer och år i västvärlden. Man vet inte vad som orsakar sjukdomen. men man tror att det är flera olika faktorer ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Blodboken

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2004-05-23]   Blodboken
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=3051 [2021-11-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×