Hur ett land organiserar sitt utbildningsväsende är en stor och viktig
fråga. I de flesta länder finns en kombination av allmänna och privata
skolor. Förhållandet mellan dessa två alternativ varierar länderna emellan.
Sverige har haft ett väldigt lågt antal fristående skolor i ett
internationellt perspektiv. Detta medför att en undersökning av de svenska
förhållandena är motiverad. Eftersom socialdemokraterna innehaft
regeringsmakten under långa tidsperioder och därigenom kunnat dominera
svensk utbildningspolitik och friskolornas förhållanden motiverar detta en
studie av deras förda politik. Uppsatsens syfte och mål är att undersöka
socialdemokraternas inställning och eventuella förändring av denna till
fristående skolor i Sverige. Metoden som används är en genomgång av
litteratur och riksdagsmaterial som behandlar frågan. Uppsatsens
undersökningsperiod fokuseras till slutet av 1970-talet och fram till
början av 1990-talet. De resultat som studien visar är att
socialdemokraternas inställning till fristående skolor formats sedan lång
tid tillbaka. Privata skolor ansågs ojämlika, odemokratiska och
segregerande och skulle vara så få som möjligt, eftersom de missgynnade
arbetarklassens barn. De borgerliga partierna utmanade inte diskursen
eftersom socialdemokraternas politiska ställning var för stark. Under 1980-
talet förändrades dock socialdemokraternas inställning genom en rad olika
faktorer. De intressantaste förklaringarna som undersökningen utvisar är
följande: 1) Internationella förhållande och ideologisk förskjutning, som
leder till en förskjutning från en kollektivistisk demokratisyn till en
individcentrerad demokratisyn, som medförde ökad valfrihet inom vård, skola
och omsorg. 2) Ökade krav på effektivitet, offentliga skolan måste bli mer
resultatinriktad. 3) Decentralisering i samhället, en rörelse från
centralstyrning mot lokalt styre och alternativa former. Ovanstående
faktorer förändrade socialdemokraternas inställning mot en mera posit...