Ögat och synen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Människan har 5 sinnen, lukt, smak, känsel och hörsel är 4 av dom. De femte är ett av de viktigaste sinnena. Synen!
För att vi ska kunna se krävs ögon och ljus.
Ögon består av en massa smådelar som alla är nödvändiga. Dom tänkte jag beskriva lite mer kort nu.

Pupillen!
Pupillen är det ”svarta hålet” i ögat. Där tar ögat emot ljuset. Pupillen vidgas om det är lite ljus och drar ihop sig om det är mycket ljus. Det beror på att pupillen skyddar ögat mot för mycket ljus och vidgar sig för att kunna ta emot allt ljus den bara kan om det är lite mörkare. Pupillen hjälper alltså ögat att anpassa sig efter ljuset på bästa möjliga sätt.

Näthinnan!
Näthinnan sitter längst bak i ögat. Den fungerar nästan som filmen i en kamera. När ljuset träffar pupillen går det sedan vidare till näthinnan. I näthinnan finns det synceller som kallas tappar och stavar. Tapparna gör så att vi kan se färg, med stavarna ser vi svart och vitt.

Gula fläcken!
Gula fläcken är en liten del av näthinnan. Där sitter syncellerna som tätast. Det är på gula fläcken som man ser som skarpast.

Glaskroppen!
Glaskroppen finns mellan linsen och näthinnan och är fylld med en segflytande vätska. När man blir äldre råkar man ut för något som kallas glaskroppsavlossning. Glaskroppen hos äldre människor skrumpnar ihop och lossnar. Normalt får man inga biverkningar av detta men i vissa fall påverkas näthinnan.

Papillen (Blinda fläcken)!
Papillen är den punkt där synnerven lämnar näthinnan. I detta område finns det inga synceller och därför kallas den blinda fläcken, för på den här punkten ser vi ingenting.

Synnerven!
Synnerven är egentligen ingen nerv. Synnerven är en utväxt från hjärnan. Synnerven korsas innan den når hjärnan så att information från både höger och vänster öga når hjärnan.

Senhinnan!
Ögat omges av hinnor och senhinnan är den yttersta av dom. Senhinnans arbetsuppgifter är att skydda ögat och se till att ögat behåller sin form.
Åderhinnan!

Åderhinnan är den hinna som finns innanför senhinnan. Åderhinnan består av blodkärl, bindväv och pigment. Åderhinnans uppgift är att skänka syre och näring till näthinnan.

Hornhinnan!
Längst fram i ögat finns hornhinnan som fungerar som ett fönster i ögat. Hornhinnan innehåller epitel som bl.a. har gott om nerver. Det är på grund av detta som hjärnan säger åt oss att stänga ögonlocket om något kommer åt hornhinnan, t.ex. skräp eller dylikt.
Hornhinnan bryter ljus dubbelt så mycket som linsen.

Linsen!
Linsen är den del i ögat som gör så att vi kan se skarpt på olika avstånd.
När ögat ackommoderar:
För att kunna se skarpt när vi tittar på någonting måste ljuset brytas olika beroende på avståndet mellan ögat och det vi tittar på. Detta sker genom att linsen i ögat vidgar sig eller slappnar av.
Linsen sitter fast i små trådar som kallas zonulatrådar. Dessa trådar är anknutna till en ringmuskel som kallas strålkropp. När vi ska titta på långt håll slappnar linsen av och diametern blir stor. Linsen blir platt på grund av att ringmuskelns trådar är spända.
Ska vi se något på nära håll slappnar ringmuskelns trådar av och då vidgas linsen.
Strålkroppen arbetar ständigt på detta sätt för att se till att vi ser skarpt på olika avstånd.

Strålkroppen!
Strålkroppen har ett flertal uppgifter. Den hjälper till att reglera diametern hos linsen (se ovan).
Strålkroppen producerar även vätska till ögats båda kammare.

Bindhinnan!
Bindhinnan är ytterligare skydd för ögat. Den producerar ämnen till tårvätskan och gör det lättare för ögonlocket att röra sig. Om bindhinnan blir irriterad blir ögonvitan röd.

Regnbågshinnan (iris)!
Regnbågshinnan, även kallad iris, är den färgade delen av åderhinnan, som bestämmer färgen på våra ögon. Regnbågshinnan består av två muskler. Den ena sluter och den andra vidgar pupillen. Pupillen sluts eller vidgas beroende på hur mycket ljus som träffar ögat.

Ljusets väg genom ögat!
Ögat hos en människa fungerar ungefär som en kamera.
Ljusstrålarna som når ögat bryts först vid hornhinnan och går sedan vidare genom pupillen. Hornhinnan och linsen fungerar som kamerans objektiv. Regnbågshinnan motsvarar bländaren med ljusöppningen som matchas av pupillen. När ljuset sedan når linsen bryts det på nytt. Sedan fortsätter ljuset genom glaskroppen och stannar till sist på näthinnan. Näthinnan fungerar som den ljuskänsliga filmen i en kamera. Där fångas der upp av synceller som sänder vidare impulser upp till hjärnan via synnerven. Det är i hjärnan som bilden slutligen tolkas.

Ögats synceller!
På näthinnan finns miljontals små synceller och nervceller. Det finns två olika sorters synceller; tappar och stavar.
Tapparna är färgkänsliga. På gula fläcken, på näthinna, där vi ser som skarpast, finns det bara tappar.
Det finns många fler stavar än tappar. Stavarna finns utspridda över större delen av näthinna. Stavarna är de synceller som ser svart och vitt.
I den delen där synnerven lämnar ögat finns det varken tappar eller stavar.

När man avbildar något med linser, t.ex. i en kikare krävs det alltid en positiv lins och en negativ lins. Har man bara en negativ lins så går det inte att avbilda alls och har man bara en positiv lins blir bilden upp och ner.


Synfel!

Närsynthet!
Närsynthet är väldigt vanligt. Det är så vanligt så att det till och med är så att det finns fler närsynta människor än människor som har felfri syn.
Att man är närsynt betyder att ögat är för långt i förhållande till linsens och hornhinnans förmåga att bryta ljus.
Om man är närsynt ser man bra på nära håll men inte på långt håll.
Om man är närsynt kan man använda sig av linser och glasögon och det ska vara negativa linser.
Närsynthet kan även bearbetas kirurgiskt.

Långsynthet eller översynthet!
Man kan väl säga att långsynthet, eller översynthet som det också kallas, är motsatsen till närsynthet. Är man långsynt är ögat för kort i förhållande till hornhinnans och linsens förmåga att bryta ljus.
Långsynthet bearbetas med glasögon och linser och det ska vara positiva linser. Även långsynthet kan justeras med kirurgiska ingrepp.

Brytningsfel (astigmatism)!
Brytningsfel är egentligen ett begrepp för både långsynthet, närsynthet och astigmatism.
Astigmatism i sig innebär att ögat har olika brytningsförmåga beroende på vinklar. Man t.ex. se normalt i lodräta riktningar men se lite sämre i vågräta riktningar.
Anledningen till astigmatism är ofta att hornhinnan har formen av en amerikansk fotboll, d.v.s. att hornhinnans böjning är vind.
Är det lindrig astigmatism kan den korrigeras med glasögon. Glaset som används för astigmatism kallas cylinderglas. Astigmatism kan i vissa fall behandlas med kontaktlinser och även kirurgiskt.

Ålderssynthet!
I medelåldern kan man märka att det blir allt svårare att se på långt håll. Detta beror på att ögats lins stelnar med tiden. Linsen kan därför inte längre anpassas efter synförmåga på olika distans.
Åldersynthet korrigeras med läsglasögon, ju äldre man är desto starkare läsglasögon behöver man.


Ögonsjukdomar!

Virusinfektion på hornhinnan!
En virusinfektion på horhinnan uppkommer ofta i samband med förkylning.
Man känner igen infektionen i och med att den ger gråa fläckar och sår på hornhinnan. Biverkningar av denna infektion brukar bli disig syn, skavkänsla, värk, ljuskänslighet och tårflöde.
Virusinfektion på hornhinnan kan smitta via händerna.
Mot virusinfektion på hornhinnan finns det ingen bra behandling, man får en salva som innehåller bakteriedödande medel för att lindra symptomen.

Gråstarr!
Gråstarr är en slags grumling i linsen. Gråstarr är vanligt för äldre människor men det händer att även unga drabbas, ibland kan en form av gråstarr drabba nyfödda.
När man har fått gråstarr kan man i början uppleva att färger ser annorlunda ut. Synen försämras och har man råkat ut för gråstarr i ena ögat har man svårt att bedöma avstånd.
Har man gråstarr krävs operation för att få normal syn. Man opererar bort linsen ur ögat och sätter dit en ny lins av plast. Detta är en enkel operation och det bör inte blir några biverkningar för ögat, men det beror näthinnans, hornhinnans och synnervens skick.