Främling inför sig själv om Camus

6592 visningar
uppladdat: 2004-05-24
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Är känslorna inrotade i oss när vi föds och vet vi med en gång vad som är gott eller ont? Mersault vet inte riktigt vad han känner. Allt verkar likgiltigt. Hans mamma dör och begravs utan en tår. En kvinna förälskar, utan respons. Kan verkligen en sådan känslolös man mörda?
Författaren
Albert Camus föddes 1913 och studerade filosofi, klassisk litteratur och teaterarbete, trots familjens knappa förhållanden. Som journalist anslöt hans sig till motståndsrörelsen under andra världskriget. ”Främlingen” är hans litterära genombrott. Camus fick Nobelpriset i litteratur 1957. Tre år efter omkom han i en bilolycka.
Handlingen
Mersault är bokens jag, och är en vanlig människa. Ingenting verkar göra särskilt stort intryck på honom, inte ens moderns död.
En dag möter han en man som kallar honom för vän. De skriver tillsammans ett brev, till vännens otrogna flickvän. Flickvännen är arab och de båda blir arabernas värsta fiender.
Så en solig dag på stranden, blir han en mördare. Solen sticker honom i ögonen och det som skedde, skulle inte ske. Han tycker av fem skott och från en vanlig man förvandlas han till en känslolös brottsling med en mördares hjärta. I alla fall inför allmänhetens ögon.
Döden
Början är viktig för att komma in i handlingen. ”Idag dog mamma. Eller kanske var det igår; jag vet inte. Jag fick ett telegram från ålderdomshemmet: ’Eder moder är avliden. Begravning i morgon. Varmaste deltagande.’ Det säger ingenting. Det var kanske igår.” (Sidan 7)
Stycket börjar och slutar på samma sätt. Det är som bundet ihop i en cirkel. Språket är precis som huvudpersonen; enkel och rak. Man ser också personens likgiltighet inför moderns död. Man hamnar mitt i en handling och får en puff in i historien.
På begravningsdagen så berättar en man för honom om den typiska jordefästningen i modern tid. Att man inte hinner inse att personen är död, förrän man är tvungen att springa efter likvagnen. Mersault nickar bara.

Därefter blir livet som vanligt, om dagarna på kontoret, förutom på söndagarna. Vid nattetid kan han känna lugnet, fastän grannens hund alltid gnäller. ”Mitt i detta hus där allting sov, steg det klagande ljudet sakta uppåt, liksom en blomma som fötts ur tystnaden.” (Sidan 44) Det är vackert med den där blomman som växer och med ekot. Jag kan se det framför mig; den kalla tystnaden och huvudpersonen mitt i allting; lyssnandes. Jag får en sådan lust att bryta tystnaden, med att låta en knappnål falla.
Flickan
Han träffar en vacker flicka och han får lust till henne. ”På kvällen kom Marie och hämtade mig, och hon frågade om jag ville gifta mig med henne. Jag svarade att mig gjorde det detsamma, och att vi kunde ju göra det om hon ville det. Då ville hon veta om jag älskade henne. Jag svarade, som jag redan hade gjort en gång förut, att det inte hade någon betydelse, men jag var inte så säker på att jag inte älskade henne.” (Sidan 54) Hans tänkande är intressant; är han bara ointresserad och försöker att utnyttja hennes kärlek eller vet han inte vad älska innebär? Om jag skulle ha en sådan här konversation med huvudpersonen, skulle jag slås av hans genomskinlighet. Att inte våga ta ställning och inte ha någon framåtanda. Han verkar tycka att livet är bra som det är och att han inte behöver ändra på sig. Han gör aldrig några val.
Mördaren
Han bestämmer sig inte att bli mördare, han blir det av en slump; det var så varmt den där dagen. ”Jag förstod att jag hade tillintetgjort dagens lugn, krossat en underbar tystnad som vilat över en havsstrand där jag känt mig lycklig. Sen sköt jag ytterligare fyra skott mot en orörlig kropp, där kulorna trängde in utan att de syntes. Och dessa fyra knallar var som fyra korta knackningar på dörren till olyckan.” (Sidan 75)
Berättelsens peripeti är här; men ändå inte. Handlingen har samma form, men det är exteriören och interiören som ändras. Huvudpersonen blir tagen av polisen och arresterad för mord, men hans tankar förändas inte. Han låter livet passera likt förr.
Till rätta
Samhället ser annorlunda på en människa än på en mördare. ”När jag skulle gå, höll jag till och med på att räcka honom handen, men så kom jag ihåg att jag hade dödat en människa” (Sidan 80)
Jag tycker att personen är väldigt vårdslös och verkar inte ångra sin handling. Kanske är han så isolerad från sig själv, att han inte längre har någon kontakt. Att hälsa med att räcka fram handen, är för honom otänkbart för en mördare.
Nu blir han påmind om sin mors död. Hela tiden försöker domaren koppla ihop hans känslolöshet då, till mordet han just begått. Allting i målet är sant och ingenting är sant. Alla parter tolkar saker till sin fördel.
”Alla sunda varelser önskade mer eller mindre sina käras död.” (Sidan 81) Om man älskar någon innerligt, blir det då någon sorts förälskelse som ligger nära hatet och döden? Att han använder ordet sunda får mig att rygga tillbaka på meningen. Vad är egentligen sunt? Är det sunt att älska för mycket?
Fängelse
Människan har en fri vilja och fria tankar. ”Men vad jag led mest av i början av fängelsetiden, var att jag fortfarande tänkte som en fri människa.” (Sidan 94) Där kan jag hålla med huvudpersonens åsikt. Han ändrar inte mycket på sitt sätt att vara i fängelset, men han upptäcker att hans tankar plötsligt är låsta. Om man nu tar ett exempel; han har en sådan lust att bara gå ut till havet, men kan plötsligt inte minnas hur havet ser ut. Hur hjärnan försöker att klänga fast vid det förflutna.
Enligt mig är det här vad boken handlar om. Tankarna är fria, men vad händer med dem när kroppen fängslas in, är tankarna lika fria för förut?
Hans tankar ändrar sig också och blir till en fånges. Det är intressant att se hur en fånge tänker sina sista tankar; hur han romantiserar giljotinen och döden. Sist hur han tillslut öppnar ögonen för världens vänliga likgiltighet. ”Jag hade levat på ett visst sätt och jag hade kunnat leva på ett annat sätt.” (Sidan 148)
Det verkar som om det är första gången han upplever ett eget val. När han är dömd till att avrättas och inte själv har möjlighet att välja. Det är då han börjar förstå att han faktiskt kan välja sitt eget liv.
Omdöme
Boken är komplex, men ändå lättläst. Jag kommer in i huvudrollens tänkande, fastän han inte verka...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Främling inför sig själv om Camus

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2004-05-24]   Främling inför sig själv om Camus
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=3114 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×