O brother where art thou?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning och frågeställning:
När vi i tvåan skulle skriva en valfri analys så hade jag tänkt skriva en filmanalys av just ”O brother where art thou?” men så blev det inte. Eftersom jag är så väldigt lat insåg jag att det skulle bli för jobbigt men nu när jag är ett år äldre och har fått lite kött på benen vad det gäller filmanalys så tänkte jag göra ett nytt försök. Och dessutom är jag inte lika lat heller.
Filmen sägs till viss del bygga på Homeros saga Odyssén, så jag tänkte försöka hitta likheterna till den antika sagan om det nu finns några. Om det är så att den rakt av bygger på Odyssén eller om det bara är vissa bitar och hur dom har lagt upp det, driver de med Homeros eller hedrar de han. Och varför (jag tycker det är en bra fråga, som lätt besvaras med därför) alltså varför regissörerna (de faktiskt två stycken bröderna Cohen) valt att basera den på Odyssén har de någon betydelse för själva storyn? Det kan visserligen inte jag svara på om jag inte frågar regissörerna förstås, men jag kan ju alltid ana. Musiken i ”O brother where art thou?” lär ha en stor betydelses, läste en gång att om man inte har tillgånga till att se filmen så ska man lyssna på den. Är det så att denne kritiker (minns inte vem det var eller vilken tidning jag läste det i) har rätt? Att det verkligen är musiken som gör filmen? Och i så fall är det musiken i sig som gör filmen eller är det ett samspel mellan musik och …?

Metod:
För att kunna besvara mina frågor måste jag ju förstås se filmen. Jag har visserligen sett den en tre-fyra gånger tidigare men nu leta likheter till Odyssén och granska dem noga.
När jag först kollade igenom hela filmen för att leta Odyssén likheter och få en helhetsbild så stängde jag av ljudet ungefär varannan kvart, för att se om det skapade några känslor. Jag har även bara lyssnat på musiken på cd.

Resultat:
Tänkte börja med att lite kort presentera filmens handling för att bli insatt i det hela.
Det hela utspelar sig under 30-talets depression i Mississippi. Tre fångar Everett Ulysses McGill (George Clooney), Delmar (Tim Blake Nelson) och Pete (John Turturro) bestämmer sig för att rymma efter att Everett har utlovat att han har en skatt gömd som de andra två ska få ta del av och för att få komma hem till sina familjer. Att alla tre rymmer beror på att de sitter i samma kedja. Hursomhelst, på sin väg tillbaka till familjerna stöter de på de mest underliga personerna och sätts ständigt på prov. I hälarna har de sheriffen Cooley som försöker fånga de tre rymlingarna och föra tillbaka dem tillbaka fängelset.

I början av filmen får man reda på att den är ”based upon Odyssey by Homero” men det är missvisande tycker jag. När det står så kan man tänka sig en Odysse i modern tid, i något nyare tappning eller rentutav en filmatisering av Odyssén så som Homeros skrev den. Men så är alltså inte fallet. Bröderna Cohen har istället använt sig av visa figurer och händelser ur Homeros stora verk. Det första jag kom att tänka på är huvudpersonens namn, Everett Ulysses McGill. Ja han har ju visserligen Everett som tilltals namn men det är mellannamnet Ulysses som är slåendelikt Odysses. Hanns fru har tillika ett namn som påminner om Odysses fru Penelope, Everetts fru heter nämligen Penny kortform av Penelope.
Faktum är den bara är löst byggd på Odyssén, men visst finns det fler kopplingar än karaktärsnamnen. Nästa anhalt är de tre flickorna vid floden som förför de tre herrarna och kan liknas vid Homeros sirener. De berusar dem på majswhisky och förför dem. Nästa dag är det endast Everett och Delmar som är kvar och de tror att flickorna har förvandlat Pete till en padda. Som är nästa likhet, precis som gudinnan Kirke som förförde männen och förvandlade dem till djur. Fast de har visserligen inte förvandlat Pete till en padda de har bara angett honom till sheriffen. Sen träffar de, som nu är Everett, Delmar och en padda på cyklopen. En jätte med ett öga eller Big Dan som han heter här spelad av den store skådespelaren John Goodman med ögonlapp och då menar jag stor till storleken. De lyckas dock inte döda cyklopen i alla fall inte denna gång.
Efter att ha stött ihop med cyklopen lyckas de hitta Pete eller det är snarare han som hittar dem. Och när de fortsätter sin färd stöter de på KKK som har fångat en vän som de träffa under sin färd. De bestämmer sig för att rädda han och vem upptäcker dem om inte Big Dan. Då kastar de sydstatsflaggan som de fått tag på mot Big Dans panna som dock lyckas fånga den innan men då faller det brinnande korset ner på Big Dan och han dör ändå. Dock inte på samma sätt som cyklopen i Odyssén även om de försökte så lyckades de inte.
Det är väl de största kopplingarna till Odyssén, nej nu höll jag på att glömma det bästa. Everetts fru Penny har självklart fått sig en ny friare men han försvinner snart ur bilden. Det var nog allt. Men det finns kopplingar till en annan stor bok, nämligen Bibeln. I slutet av filmen kommer en vad man kan likna vid syndafloden. Personligen tycker jag mer att det är en parodi på Homeros Odyssén än en hyllning.
Frågan är då varför man valt att basera den på Odyssén. Det kanske är som
Jan-Olov Andersson på Aftonbladet ser på saken ”När bröderna Coen är nördiga på fel sätt, när de vill stajla med sina kunskaper om gangsterfilmer och Hollywood, blir deras filmer lätt stela stil-övningar (se Miller’s Crossing, Barton Fink och Strebern).
Men den här gången har de valt en förlaga med 2 700 år på nacken och de är inte dummare än att de vet att nog inte ens de mest trogna Coen-nördarna har plöjt denna tegelsten, så referenserna till förlagan är enbart bonus för dem som kan den klassiska grekiska litteraturen”. Och jag tror det ligger något i det han säger. I alla recensioner jag har läst har det stått att bröderna Coen är en aning nördiga kanske det vill visa lite stil och klass genom att basera sin berättelse på en bok som är äldre än min farfar. Inte för att de hade min farfar i åtanke när det skrev det hela men du förstår nog vad jag menar.
Om det har samma upplägg som Homeros dvs. samma ordningsföljd på händelserna de vet jag inte. För jag är såpass lat att jag inte orkar läsa Odyssén, visserligen såg jag den för ganska exakt ett år sedan men jag kommer bara ihåg vad som hände inte i vilken ordning.
Nu höll jag ju på att glömma gamle Homeros själ. Det är ju han som har berättat Odyssén och i början av ”O brother where art thou?” finns en man som jag tror ska symbolisera han. När Everett, Pete och Delmar precis har rymt tar det sig till järnvägen där det kommer en man på en sak (kommer inte ihåg vad det heter, men det är en sån där sak man gungar fram). Mannen som är blind berättar för Everett, Pete och Delmar vad som kommer hända bland annat att det kommer stå en ko på ett tak vilket det också gör. Denne blinde man är symboliserar alltså Homeros för det är ju han som berättar vad som kommer att hända. Sen var han ju blind också det var visserligen inte Homeros men han hade synfel.
Nu till musiken, den har i alla fall inget med Homeros och Odyssén att göra inte vad jag märkt i alla fall. Nästan all musik är i filmen eftersom det sjung och spelas rätt flitigt. Och i filmen är musiken rena höjdaren men utan filmen är det inte så mycket att hurra för. När jag bara lyssnade på musiken blev det rätt tråkigt i mellan åt. Det är rätt mycket ”spirituals” som slavarna sjöng på plantagen i Amerika. Sån typ av musik tycker jag är lättast att lyssna till om man får en bild och ett sammanhang. Här används det av fångarna på fälten. Sen finns det ju andra sånger som slår utan filmen som t ex ”Man of constant sorrow”. En riktig slagdänga som kan förknippas med våran schlager, den är både trall vänlig och svängig. All musik i filmen är bluegrass/country, vad skulle passa bättre när det är den amerikanska södern på 30-talet? Annan musik som var populär under 30-talet var bland annat Jazz sen dansades det en hel del charleston vet dock inte vad dom använde sig av för musik men jag antar att den gick i 4/4-dels takt eftersom dansen gör det. Vart jag vill komma med det här är om man skulle byta ut bluegrass och countryn mot Jazz eller Charleston så skulle det inte alls funka. Eftersom det utspelar sig mer på landsbygden än i en storstad så passar sig inte Jazz så bra. Det passar bättre på en rökig klubb i New Orelans här på landsbygden så passar bluegrass och country som är lite bonigare bättre. Charleston skulle inte heller passa den är på tok för glad, kan inte tänka mig George Clooney studsa omkring och dansa charleston i alla fall inte i den amerikanska södern det skulle allt vara en syn det.
Musiken gör filmen tusen gånger bättre, hade den inte funnits hade jag förmodligen inte skrivit den här analysen. När jag stängde av ljudet kunde jag inte koncentrera mig riktigt och det blev så tråkigt. Att det var alldeles tyst gjorde att det var svårare att hänga med i handlingen, jag som visserligen har sett filmen förut och visste i princip vad som skulle hända kunde inte hänga med. Musiken skapar en viss känsla, den gör att man känner att man är där. De glada texterna och lite svängiga musiken tar filmen ett snäpp längre upp. ”Man of constant sorrow” kanske inte är den gladaste texten men vi kan ju ta ett annat exempel som ”you are my sunshine”. Men det är inte bara musiken som gör sig förtjänt av det, foto spelar en stor roll också. Den lite solblekta ja nästan gula bilden gör att det känns lite smutsigt. Det är amerikanska södern, det är varmt, svettigt och invånarna sliter hårt. Då passar sig den där lite gula, slitna stilen alldeles utmärkt tycker jag.

Slutsats:
Bröderna Coen har inte kopierat Odyssén rakt av bara lånat lite för att göra det hela roligare för det blir det. Och utan händelserna från Odyssén hade storyn varit för klen och det hade nog inte blivit någon film överhuvudtaget.
”O brother where art thou?” är inte mycket att hurra för utan “man of constant sorrow” och ...