Bakgrunden till uppsatsen är de diskussioner som med anledning av Öresundsbron har förekommit i media. Det finns stora förhoppningar på att man med dess hjälp ska få tillstånd ett ökat samarbete mellan Skåne och Köpenhamn och därigenom skapa en dynamisk och konkurrenskraftig region. I förlängningen hoppas man på att få till stånd en gemensam Öresundsregional identitet. Många menar att kulturella skillnaderna mellan danskar och svenskar samt moderbindningen till nationen står i vägen för dessa förhoppningar. Med anledning av ovanstående har jag frågat mig vilka problem som finns i Öresund, samt hur vi ska förstå dessa. Syftet med uppsatsen är att utifrån begreppen kultur och identitet försöka förstå de problem som uppstår i mötet mellan danskar och svenskar på arbetsplatsen. De största problemområdena har identifierats utifrån sekundärdata och sedan delats in i kategorier som jag benämner ledningskultur, beslutsfattande, handelstradition och företagsstruktur, informationshantering och dokumentation, samt affärsmentalitet. På dessa kategorier applicerar jag sedan teorin. Uppsatsen består av tre större delar eller perspektiv -kultur, identitet samt organisation (sistnämnda alltjämt utifrån begreppen kultur och identitet). Det jag kommer fram till i uppsatsen är att man kan förstå de arbetslivsspecifika problemen i Öresund på flera sätt. Både begreppen kultur och identitet, liksom organisationsperspektivet, kan till viss del hjälpa oss att förstå vad som händer. Även om danskar och svenskar är lika varandra sett ur ett större perspektiv hävdar jag således att det finns kulturella skillnader som har betydelse för samarbetsproblemen. Mina slutsatser är dock att den nationella identiteten som aktiveras när den görs synlig - vilket är fallet när danskar och svenskar samarbetar med varandra - troligen är den viktigaste i sammanhanget. Till skillnad från de personer som vill försöka framtvinga en Öresundsregional identitet genom att överbrygga kulturella skill...
