Judendom: Myt, rit, symbol,

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Modul 3: Dom andra/världsreligionerna av Jeanna Dieden

1. Omskärelsen
”1 Mos 17:9 Vidare sade Gud till Abraham: ´Du å din sida skall hålla mitt förbund, du och dina ättlingar i släktled efter släktled.
1 Mos 17:10 Förbundet mellan mig och er och dina ättlingar skall ni hålla på detta sätt: ni skall låta omskära alla av manligt kön.
1 Mos 17:11 Ni skall skära bort förhuden, och detta skall vara tecknet på förbundet mellan mig och er.
1 Mos 17:12 Alla av manligt kön bland er skall omskäras när de är åtta dagar gamla, i släktled efter släktled, också slavar som är födda hos dig och slavar som du har köpt av någon utlänning, sådana som inte är av din släkt”

Enligt denna bibliska berättelse så var Abraham den första juden som blev omskuren. Han ingick ett förbund med Gud och lovade honom att låta alla sina manliga ättlingar omskäras när de är åtta dagar gamla. Om den åttonde dagen infaller på sabbat eller helgdag måste omskärelsen ändå äga rum. Man får endast skjuta upp ritualen om barnet inte är fullt friskt och om det skulle kunna uppkomma komplikationer.

Nuförtiden iakttas omskärelsen i de flesta judiska familjer och dessa sker antingen av en läkare eller, ofta i ortodoxa familjer, av en särskilt utbildad lekman. Ritens betydelse idag för icke-ortodoxa judar kan jag tänka mer är för ”det rena”. Jag gick nämligen i en halv-judisk skola och de flesta ungdomar där var inte djupt troende judar utan deras familj hade låtit dem bli omskurna pga. renligheten. Detta tror jag även kan kopplas till deras matvana – Koscher- som lite går ut på att ”äta rent”. Omskärelsen är som sagt en viktig del av den judiska tron och också sekulära judar låter omskära sina söner. Man anser att Gud vill detta. Om man skulle bortse från det religiösa skulle det alltså kunna vara så att det till en början hade en hygienisk betydelse. Det var lättare att hålla sig ren som omskuren och kvinnans underliv drabbades mindre av infektioner. Jag tror att det till en början hade en sån betydelse och att det senare blev en del av religionen för att tvinga alla att göra så.

2. Mose
I moseböckerna (den andra till den femte) får man läsa myten om profeten och ledaren för israels folk, Mose. Mose föddes under Israels tid som slavar i Egypten, det var en tid så Farao befallde att alla nyfödda barn skulle dödas så att förökningen avstannade. Moses mor lade Mose i en korg i vassen vid Nilen och bad storasystern vakta honom. Faraos ena dotter upptäckte syskonen och tyckte synd om Mose, hon skaffade en amma till honom, som var Moses egen mor. Han växte sedan upp vid det Egyptiska hovet. När Mose en dag dödade en Egyptier för att denne man avrättat en av Moses folk blev han tvungen att fly till Midjaniternas land där han även gifte sig.

En dag uppenbarade sig Gud för Mose och kallar honom att befria sitt folk från slaveriet i Egypten. Han beger sig med sin bror till Farao och begär att deras folk ska släppas fria. Farao vägrar men för varje gång han vägrar drabbas landet av en plåga, av Gud. Vid den tionde plågan dör alla förstfödda bland egyptierna, men hebréerna skonas. Han låter då Hebréerna gå men ångrar sig sedan. Efter att Farao försatt en armé efter Hebréerna låter Gud en storm dra fram som gör att vattnets delas och folket kan ta sig fram genom att gå på havsbotten. Den Egyptiska Armén dränks sedan då Gud låter stormen dra tillbaka.

Efter detta börjar folket med Gud som ledsagare en fyrti år lång vandring genom öknen. Då folket flera gånger sätter sig upp mot Gud låter han dem stanna en längre tid i öknen, tills en generation dött ut. Inte ens Mose kommer in i det nya landet dit de är på väg. På berget Sinai sluter herren ett förbund med folket och ger dem sin lag, de nu kallade Tio Guds budord.

Nuförtiden firas dagen då Mose uttågade ut Egypten med den judiska påsken, Pesach. Det borde betyda att de flesta judar/judinnor har upplevt denna myt. Det viktiga för judar idag är att Mose besteg berget Sinai och där tog emot lagtavlorna och slöt förbundet med Gud. ”Detta förbund gäller förstås i all tid och är viktigt för alla judar”, säger Malachi som är troende jude. Det var då israeliterna upphörde sitt förvirrande leverne och ingick förbundet med Gud. Jag skulle vilja se det som Judendomens början, som religionens början. Ortodoxa judar tolkar denna berättelse ordagrant, alltså, det tror att havet delade sig och att Gud matade de vandrande Israelerna med mat från himlen. Medan de mer sekundära judarna tolkar berättelsen med symbolik. En jude som tolkar berättelsen som symbolik skulle kunna tolka det som att när Gud gör så att "havet delar sig" skulle kunna betyda att Gud är på israeliternas sida och att han hjälper dem. Alltså att egyptierna trots sin militära styrka inte lyckas stoppa uttåget, eftersom Gud inte är på deras sida. Att "havet delar sig" kan alltså betyda just detta att den svage kan segra över den starke om Gud så vill. Israeliterna klarade sig över till andra sidan röda havet, medan egyptierna drunknade.

3. Davidsstjärnan (Magen David)
Hexagrammet, den sexuddiga stjärnan, har sedan urminnes tid använts som en dekoration inom många civilisationer. Hur den inom judendomen kommit att kopplas ihop med kung David är oklart.
Vad jag har hört så finns det två berättelser om Davidsstjärnan och dess betydelse. Den första är att de sex uddarna symboliserar veckans sex arbetsdagar och utrymmet i mitten va stjärnan symboliserar Sabbaten, vilodagen. Den andra förklaringen skulle vara att om man ställer stjärnans två trekanter bredvid varandra och vrider på dem så bildas det två D:n, som första bokstaven i David. Troligen så stämmer inte detta eftersom hebreiskan har ett annat alfabet än det svenska.
Första gången man ser stjärnan på ett judiskt föremål är på ett sigill från sjunde århundradet f v t. Davidsstjärnan blev en judisk symbol redan på 1300-talet i Prag. Härifrån spred den sig till andra judiska församlingar i Europa. Så t ex uppsattes 1656 en sten med en Davidsstjärna vid ingången till de judiska kvarteren i Wien. Det främsta skälet till utbredningen av Davidsstjärnan under 1800-talet var en önskan att skapa en symbol som för judarna skulle motsvara det kristna korset. Först nu kan man tala om Davidsstjärnan som nationell judisk symbol. Davidsstjärnan är även känd för sin betydelse under andra världskriget då nazisterna tvingade judarna att bära stjärnan på kläderna så att judarna skulle känna sig utpekade och förnedrade.

4. ”Det heliga”
Det är få saker som slår synagogan vad gäller samhörighet med Gud och ”Det heliga”. Men familjen är väldigt viktig i judendomen och vid alla religiösa högtider är familjen samlad. Just under dessa stunder i gemenskap med sina nära o kära o under högtider känner men en gemenskap med judar i hela världen och också med Gud. Det blir en helig känsla då man vet att alla, speciellt alla ortodoxa judar, är samlade och alla utför de liknande ritualer. Gemenskap inom judendomen är att betrakta som ”Det heliga”. Under Pesach som judar firar i sju dagar kan känslan vara som störst. När man samlas runt bordet och smakar på de symboliska rätterna och läser religiösa historiska texte...