Catrine da Costas fallet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning:
En kvinna styckas brutalt av två läkare, en flicka utsätts för sexuella övergrepp av sin far och mördare frias trots rättens medvetenhet om deras skuld. Allt detta har att göra med fallet om Catrine da Costas. Denna olycksdrabbade kvinna som skärs itu med skalpeller för sedan att läggas i svarta sopsäckar och allt framför ögonen på en liten oskyldig flicka. Ett av Sveriges mest omtalade och omskrivna mord har nyss begåtts…

Syfte:
Syftet med detta PM är att kritisera och analysera Hanna Olssons utgivna bok ”Catrine och rättvisan”. Är hennes åsikter väl grundade och har hennes arbete med att få ner dem på papper givit ett bra slutresultat?

Metod:
Processen för att fastställa detta PM har fungerat genom läsandet av Olssons bok samt diverse artiklar. Anteckningar har även gjorts under arbetets gång för att sedan skrivas ner på papper och lämnas in som klart PM..

Material:
Det grundläggande materialet har varit boken, som har fungerat att läsas utan vidare nämnvärda svårigheter. Även artiklarna har använts som har varit utdrag ur tidningar som vi fått tillgång till i samband med lektioner. Med hjälp utav dessa artiklar har synen vidgats av fallet då man inte längre endast hör en människas tankar och åsikter fastställda i skrift. Internet här även det varit en tillgång, två sidor har använts då brist på tillräckligt med kunskap om ämnet ansågs och efter noga studering av sidans innehåll har kunskapen ytterligare ökat samt bidragit med en ännu bredare syn angående Catrine da Costas död.


Analys:
Sommaren 1984 hittades i två omgångar kroppsdelar i fyra svarta plastsäckar tillhörande en ung kvinnas kropp. Trots att huvudet aldrig upphittades lyckades man identifiera kroppen genom fingeravtryck och det klargjordes att kroppen tillhörde en kvinna vars namn var Catrine da Costa. Faktum fastställdes att kroppen styckats och skändats på ett sådant sätt som starkt tyder på sadistiskt/sexuellt syfte. Könen hade förintats, bröst samt underliv hade skurits bort. Och allt detta framför ögonen på en ettårig flicka !
I december samma år grips en obducent på sin arbetsplats vid rättsläkarstationen i Solna, denna man blir den anklagade för Catrins öde. Media samt folkmassan som mycket noga följt hela processen har äntligen fått sin mördare, äntligen ska någon ställas till svar. Men endast efter fem dagar släpps obducenten.

1987 tillkännages ytterligare en misstänkt, denna gång en allmänläkare. Den 13 oktober samma år häktas denna man och kort därefter, 2 november hans kompanjon obducenten. Samtidigt som pressen från media ökar och löpsedlar sprutar ut nyheter angående fallet tillkännages den ena hemskheten efter den andra under utredningen . Förutom hur det brutala mordet gått till väga, med allt från skalpeller till borrar så träder en liten flicka fram, samma flicka som ska ha varit närvarande under styckningen.
Flickan, som omnämns som ”Eva” i boken, visar sig ha varit utsatt för sexuella övergrepp under en lång tid av sin far, obducenten. Hon ska även ett flertal gånger ha kommit i kontakt med allmänläkaren som hon visar sig vara mycket rädd för:
”Pom, (allmänläkaren. Egen anm.) Pom det är han som skär upp små barn”. /…/”Skär han barn?” undrar mamman. ”Ja och hundar”. /…/ Hon uttrycker också rädsla för att han skall skära upp hennes rygg med saxen.
Angående om Evas berättelser är verkliga minnen eller ett barns livliga fantasi är svårt att bevisa, man tvingas istället inrikta sig på dess trovärdhet. En flicka vid ett år tvingas delta vid en styckning, hur mycket kan hon minnas? Vid så pass ung ålder kan saker lätt missuppfattas, man kan få för sig att saker har hänt i verkligheten är saker man sett på tv och film etc. Men trovärdheten stärks allt eftersom Evas lidande och psykiska plåga blir allt mer uppenbar och hennes minnesbilder visar sig handla om det aktuella fallet, om saker som det fastställts har hänt och om saker man ännu inte fått klarhet i.
Hon är mycket spänd i hela kroppen. /…/ ”De borrade av sig huvudet”. Mamma: ”Du menar tantens huvud? Hade pappa en sådan borr?” ”Ja och Pom, båda hade borr.” Mamman: ”Vad gjorde de sen? Vad hände med huvudet?” Eva: ”De slängde det i en papperskorg. Sen blev hon mos .”

Följande år 1988 inleds Tingsrättegångarna mot allmänläkaren och obducenten, men pga. rättegångsfel tvingas den första rättegången att tas om. Detta på grund utav att bl.a. nämndens ledamöter låtit sig intervjuats av journalister innan domen fällts och att domaren, Birgitta Karlholm påståtts enligt protokollet att ha närvarat vid rättens sista möte trots att så inte var fallet. Oavsett att de båda läkarna lyckats överbevisas om att ha styckat kvinnan vid flickans närvaro frias de från de brott de åtalats för, d.v.s. misshandel, incest och mord , men blir av med sina legitimationer . Åklagaren, Anders Helin valde att inte överklaga den formellt friande domen medans läkarna överklagade till Hovrätten och Högsta Domstol men fick från båda håll ett negativt svar om att få sin sak prövad.
Hur dessa män kunde släppas fria, och då trots att Tingsrätten skrivit i ett tillägg till domen att läkarna hade styckat da Costas kropp (men det var ej ett utav brotten de åtalats för) är absurt. Och oavsett Olssons tydliga feministiska vinkling och att dessa läkare redan är dömda vid första sidan är deras skuld glasklar. Att vårt rättsystem som vi växer upp med tron om att det skall skydda och hjälpa de oskyldiga visar sig vara en bluff när det verkligen gäller är skrämmande och bidrar endast med förakt för framtiden.
Trots nederlag ger läkarna inte upp utan fortsätter att försöka få sin sak prövad i diverse domstolar och med det kunna återfå sina legitimationer, men i samband med att Hanna Olssons bok ”Catrine och rättvisan” kommer ut 1990 är de inte bara dömda utav tidigare rättegång utan även av folket. Boken som är en mycket feministisk och ideologisk bok går ut med ståndspunkten att de båda männen är skyldiga, Olsson lyckas övertala folkmassan om att det är läkarna skuld och lyckas även vinna ett och annat pris på kuppen .

Vem var Catrine da Costas egentligen och vem ska stå som skyldig för att ha släckts hennes liv?
Catrine målades upp av massmedia som missbrukare, prostituerad och hora. Och visserligen kan man säga att hon var hon allt detta, men en mänska är så mycket mer än så. Om man bortser från de grova orden och tittar in i Olssons bok får man en bild utav Carine som mänska och inte som styckningsoffer.
Hon var lätt att snacka med, det fanns värme och omtänksamhet hos henne. Catrine var levnads glad, det fanns en glimt i henne. /…/ Hon hade väldigt vackra, varma ögon. /…/ Man kom henne aldrig riktigt nära, det fanns alltid en barriär. Hon var på något sätt bortvänd, lite av en ensamvarg .
Men oavsett ägaren till kroppen är det gärningsmännen vi vill åt, liksom Olsson. Boken i sig med all dess fakta och interjuver är bevis nog om läkarnas skuld i frågan. Om det nu till mot förmodan inte skulle vara dom varför skulle då Eva och bevisen påstå det. Självklart finns det en chans att dessa läkare kan ha utsatts för att justitiemord, och i samband med att man läser Per Lindbergs bok ”Döden är e man” som är raka motsatsen till Olssons bok blir övertygelsen om detta starkare. De båda författarna ser på fallet från två helt olika synvinklar, Linberg hävdar att det är oskyldiga samtidigt som Olsson är övertygade om att de är skyldiga. Men vem utav dessa har rätt? Att endast läsa ”Catrine och rättvisan” gör saken enkel, man övertygas om Olssons teori trots att hon många gånger framgår alltför feministiskt och dömer läkarna utan att blinka. Men en av de saker som berör starkast är att ingen myndighet under de gångna åren tagit ansvar för att hålla kontakt, informera och stötta Catrines anhöriga. Ingen intresserar sig för konsekvenserna efter ett mord för de anhöriga utan endast för förövaren. Varför ska vårt land ha något som kallas rättvisa om den aldrig finns för att hjälpa dem som behöver och förtjänar den?

Slutledning:
Olsson skriver om ett klassamhälle med social ojämlikhet och även om Catrine var prostituerad har hon rätt till en ordentlig rättegång, upprättelse. Det dessa män har gjort är omänskligt och att de just nu i detta tillfälle kan vara ute och vandra runt i ens eget kvarter ger en, en anledning att aldrig mer vistas ute. Den smärta Catrine fått uppleva, det öde hon gått till mötes är så fruktansvärt att det knappt går att beskrivas i ord. Det minsta vårt samhälle, vårt rättssystem kan göra är att ge hennes förövare, vilka de än må vara det straff som dom förtjänar, att se till att någon får stå till svars för denna kvinnas lidande.
En kvinna är död. Hennes kropp är skändad samt styckad och hennes är huvud borta och allt är idag helt bortglömt. Vi, du och jag kanske kan blunda och glömma, men de kan aldrig hennes familj och vänner och framför allt aldrig Catrine.

Samman Fattning:
En ung kvinnas kroppsdelar hittas av polisen vid två olika tillfällen, dock inte alla. Ett brutalt mord har begåtts i Sverige och media spärrar upp ögonen. Med hjälp av fingeravtryck lyckas de identifiera att kroppen tillhör Catrine da Costas. En stor karusell börjar sättas i rullning och två män, en obducent och en allmänläkare målas ut som skyldiga. Dessa män ska tillsammans ha genomfört handlingar vi inte ens ser i våra m...