Det perfekta mordet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

År 1902:
Vinden slet i trädkronorna och regnet öste ner när han drämde spaden i backen och tänkte ”Det perfekta mordet, nu blev jag äntligen av med den suggan”. Han täckte över platsen som han hade grävt på med lite gamla löv och kvistar. – Nu tar jag alla pengarna och sticker utomlands, och ingen kommer någonsin få veta vad som har hänt, sa han högt för sig själv. – Jag är genial! Utropade han och lät höra ett skrockande skratt.

100 År senare
Det var en fin höstdag i slutet på oktober. Jag satt i bilen på väg till mitt nya hem. Jag blickade ut över landsvägen och där på höger sida såg jag en träfärgad skylt som det stod Långalid på. Här skulle jag svänga, jag kom nu in på en smal grusväg kantad av björkar.
Jag klev ur min, rostiga men ändå funktionsdugliga lilla, bil och tittade storögt på den stora vita herrgården framför mig. Min dröm höll på att gå i uppfyllelse, jag skulle öppna mitt alldeles egna lilla hotell. Flyttbilen stod redo bredvid huset och några män höll på att bära in möblerna i huset. Jag hade en lång dag av planerande och möblerande framför mig. Mitt sovrum låg på övervåningen längst bort i korridoren. Det var stort, ljust och hade vita tapeter med små rosa blommor på och två stora fönster, med vita gardiner, som vätte ut mot gården. Jag gick in till flytt karlarna och började dirigera dom. Jag var mycket noga med att inget skulle hamna på fel plats eller gå sönder.
På kvällen när dom flesta möblerna hade kommit på plats så la jag mig ner i soffan, som stod i allrummet på övervåningen, med min favorit rysare och en rykande kopp het choklad. Det var kolsvart ute nu, vinden ven och regnet piskade mot fönsterrutorna. Det var nästan lite kusligt när jag var där alldeles ensam i det stora gamla huset. Då plötsligt hörde jag ett ljud på nedervåningen. Jag blev livrädd och satte mig käpprakt upp. Ljudet lät som steg och ett konstigt släpande. ”Inbrottstjuvar” tänkte jag. Jag slet åt mig eldgaffeln, som stod vid den öppna spisen, och smög tyst bort till den gamla trappan som leder ner till nedervåningen. Trappan knarrade lite när jag smög ner. Då hörde jag stegen och det släpande ljudet igen, men den här gången kom ljudet från köket. Jag hörde en dörr gnissla, när jag försiktigt kikade in i köket. Dörren stod på glänt men jag såg ingen. Jag blev förbryllad, jag hade ju hört något eller någon. Jag gick ut på gårdsplanen och tittade mig omkring, men jag såg ingenting ovanligt eller konstigt. Regnet öste fortfarande ner så jag skyndade mig in igen och låste dörren ordentligt efter mig. Den stora moraklockan i hallen slog elva så jag bestämde mig för att gå upp och lägga mig. Den gamla trappan knarrade lite kusligt när jag gick upp till mitt sovrum. Den natten hade jag mycket svårt för att somna, regnet piskade på fönsterrutorna och vinden slet i väggarna. Precis när jag skulle falla in i drömmarnas värld så tyckte jag mig höra spadtag och ett skrockande skratt men då var jag så trött att jag föll i sömn.
Nästa morgon vaknade jag av att solen silade in genom dom vita gardinerna. Det kändes som att det skulle bli en fin dag idag. Jag gick fram till spegeln och började borsta igenom mitt långa, ljusa hår. Jag satte upp det i en hästsvans som vanligt. Då såg jag en mörk fläck på golvet snett bakom mig. Jag vände mig om och tittade lite närmare på fläcken. Jag kände en kall kår nedför ryggraden. Det var en blodfläck. Jag fullkomligt slet bort mattan som jag lagt på golvet dagen innan. Och var nära på att kräkas av rädsla, när jag såg dom blodiga fotspåren och den jätte stora fläcken av utkletat blod som mattan tidigare hade döljt. Det såg ut som om att någon eller något blivit släpat genom blodet. Då kom jag att tänka på stegen och det släpande ljudet som jag hade hört kvällen innan. Jag blev så rädd att jag var tvungen att springa till toalettstolen och kräkas. Jag satte mig sedan ner på badrumsgolvet och försökte intala mig själv att det bara var inbillning. ”Det är säkert inte blod utan bara färg eller något liknande som blivit utkletat på golvet av misstag utav någon av flyttkarlarna” sa jag högt för att lugna ner mig. Jag tog en trasa, fyllde en hink med vatten och gick tillbaka för att skrubba bort vad det nu än var från golvet. När jag tillslut fått bort allt från golvet var jag alldeles genomsvettig, så jag tog en dusch, innan jag gick ner för att äta frukost. När jag kom in i köket såg jag att köksdörren stod öppen. – Vad i helvete är det som försiggår här? Sa jag högt. Jag var nämligen helt säker på att jag hade låst dörren ordentligt kvällen innan. ”Detta börjar ju bli riktigt kusligt” tänkte jag när jag stängde dörren och vred om det gamla låset. Jag åt en snabb frukost och ringde sedan till färg affären i stan och frågade om färgerna och tapeterna som jag hade beställt kommit ännu. Det hade dom , så jag tog min rostiga lilla bil och begav mig in till staden. En timme senare var jag tillbaka och satte igång att måla ett av rummen som hotell gästerna skulle bo i. När jag hade målat tre av rummen var jag alldeles slut. Jag tittade ut genom ett av fönstrerna och såg hur regnet öste ner utanför. Jag gick ner och kokad en kopp te. Jag satte på tv:n och sjönk stönande ner i den bruna skinnsoffan. När jag satt där och bläddrade mellan tv kanalerna så hörde jag ett brak! Och tv:n dog. Jag blev så rädd att jag hoppade minst en halvmeter upp i luften och skrek till eftersom att jag spillde ut det heta teet i knäet. Det var nog blixten som hade slagit ner i en el ledning. Jag tog av mig dom blöta byxorna och gick bort med dom till tvättstugan. Det var alldeles kolsvart i hela huset nu eftersom att strömmen gick när blixten slog ner. Jag hängde upp dom blöta byxorna med klädnypor i tvättstugan. Då hörde jag stegen och det släpande ljudet igen. Det kom från trappan. Jag letade snabbt upp en ficklampa och lyste bort mot trappan. Men jag såg ingen. Jag tog försiktigt ett steg uppför trappan och då helt plötsligt slog ytterdörren upp bakom mig. Jag vände mig sakta om. Dörren stod vidöppen men det var ingen där. Jag vetinte hur men av någon konstig kraft drogs jag mot dörren och ut på gårdsplanen. Jag såg ett blått ljus sken uppe på kullen bredvid huset. Regnet öste fortfarande ner när jag började klättra uppför kullen. Jag tyckte mig skymta en flicka ungefär i min egen ålder där uppe på toppen av kullen. Men jag måste ha inbillat mig för när jag kom upp på toppen så var det ingen där. Jag tittade mig omkring och såg att något blänkte till där på marken bland alla gamla löv och kvistar. Jag plockade upp det och såg att det var en medaljong. Jag frös lite nu, jag var blöt och det höll på att skymma så jag gick ner och in igen och låste dörren. Det hade nog varit en mycket fin silvermedaljong, men nu var den ganska sliten och smutsig. Den såg ut att ha legat där väldigt länge. Nu var jag så trött så jag gick upp till mitt sovrum och la mig för att sova. Medaljongen lade jag på nattduksbordet bredvid sängen. Jag tror nästan att jag somnade så fort jag lagt huvudet på kudden.
Nästa morgon, efter det att jag hade tagit en lång varm dusch, så kom jag på att jag hade hittat en medaljong kvällen innan så jag bestämde mig för att ta en närmare titt på den. Jag tog en trasa och ett medel som man brukar ha för att putsa silver med och började putsa på medaljongen. Efter en stund började den bli riktigt fin, och jag var väldigt nyfiken på hur den såg ut om man hade den runt halsen, så jag gick fram till spegeln och knäppte fast den runt min hals. I samma stund som jag fick medaljongen runt halsen så kände jag mig alldeles konstig och yr. Plötsligt var det som om att jag hade lämnat min kropp och kommit till en annan tid. Jag stod fortfarande i mitt rum framför spegeln men rummet såg annorlunda ut. Det var en gammal dubbelsäng som stod där min säng brukar stå och det var andra tapeter på väggarna. Och när jag tittade i spegeln så såg jag ingen där. Det var som om jag var osynlig. Då hörde jag någon gå i korridoren utanför. Dörren öppnades och in kom en flicka som såg ut att vara ungefär i min egen ålder. Men hon hade en gammaldags klänning på sig och håret var uppsatt i en knut i nacken. Och Runt halsen hade hon en medaljong som såg exakt likadan ut som den jag hade hittat. ”Vad konstig” tänkte jag. Då hörde jag steg utanför rummet igen och dörren öppnades ännu en gång. Och in kom en man, jag kände genast att jag inte tyckte om honom han hade en iskall blick och stirrade tomt framför sig. Flickan verkade inte ha märkt mannen utan började klä av sig. På väggen bredvid spegeln så såg jag ett svart vitt bröllopsfoto. Mannen som kommit in i rummet och flickan var tydligen gifta. Helt plötsligt tog mannen upp en kniv och skar av hals pulsådern på flickan som var så chockad att hon inte hunnit reagera. Blodet sprutade och flickan föll till marken. Mannen skrattade skrockande och släpade ut kroppen. Då kände jag hur jag blev alldeles yr igen och så stod jag helt plötsligt framför spegeln i mitt rum igen. Jag var alldeles skakig efter vad jag hade upplevt och medaljongen hade fallit till golvet. Jag vände mig om och satte mig på sängen. Då såg jag samma fläck på golvet som dagen innan och när jag lyfte på mattan så var där också en likadan fläck som dagen innan. Jag var nu så rädd att jag bara stod och skakade. För att jag inte skulle svimma var jag tvungen att sätta mig ner. Jag tog upp medaljongen som låg där på golvet bredvid mig och öppnade den för första gången. Inuti var det ett bröllops foto på mannen och kvinna som jag sett. Under fotot stod det ingraverat ”Thor och Louisa gifte sig den 2 oktober år 1902.” Jag stoppade medaljongen i fickan och gick ut till min lilla rostiga bil. Jag startade bilen och åkte iväg till stadens bibliotek, där jag hoppades finna information om Thor och Louisa. På biblioteket fann jag att Thor och Louisa hade gift sig samma datum som stod ingraverat i medaljongen. Jag fann också att Louisa var född 1881 och att hon hade försvunnit spårlöst den 2 november 1902. Alltså exakt en månad efter giftermålet med Thor. Hon hade varit mycket rik eftersom att hon hade ärvt en massa pengar efter sin döda far. Jag antog att det var orsaken till att Thor hade mördat henne, för pengarnas skull. Han fick nämligen allt som hade tillhört Louisa efter hennes ”försvinnande”.
På vägen hem ifrån biblioteket funderade jag över vart Louisas kropp kunde finnas. Då kom jag och tänka på att jag hade sett en flicka stå där uppe på kullen och att det var där jag hade hi...