Stalingrad - början på slutet i öst

6 röster
111946 visningar
uppladdat: 2004-05-26
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Året är 1942 och Hitler tänker starta en ny offensiv. Tills vidare tänker han hålla ställningarna i norr, med undantag för vissa mindre operationer. Medan huvuddelen hans av hans trupper ska ta den södra delen, där Stalingrad och Kaukasus ligger.
Om Stalingrad intogs skulle landet delas i två delar. Dessutom skulle oljan från Kaspiska havet i söder stoppas, vattenvägen mellan Moskva och södra Sovjetunionen skulle brytas genom att man kontrollerade Volga. Volga skulle Hitler göra till Tredje rikets gräns mot öster. Senare skulle han kunna hota Moskva från söder i en fortsatt offensiv.
I Kaukasus låg det stora oljefält som skulle kunna försörja den tyska krigsmakten. Dessutom skulle vägen till Mellanöstern ligga öppen.
Men Hitler hade svårt att bestämma sig mot vad han skulle rikta offensiven och då gjorde han samma misstag som han gjort året innan. Han valde att rikta offensiven mot både Stalingrad och Kaukasus, istället för att koncentrera alla sina krafter på Stalingrad eller Kaukasus. Därmed splittrades den tyska anfallskraften.
I uppgift att inta Stalingrad utsåg Hitler general Friedrich von Paulus, chef över 6. armén med ca 330.000 av Tysklands bästa soldater.
Så i en ganska sen offensiv, som började mitt i sommaren, kastade Hitler alla sina styrkor mot Stalingrad, utan att veta att han skulle sätta igång det hårdaste slaget genom tiderna.

Tyskarna anfaller
I gryningen den 21 augusti korsar de första tyska soldaterna floden Don. De möter knappt något motstånd. Dagen därefter har ingenjörbataljoner redan upprättat en bro och stridsvagnar, bandvagnar, andra fordon och kanoner rullar över.
Inte förrän på natten samma dag börjar det ryska flyget att bomba stränderna, men utan att lyckas träffa bron.
När gryningen närmar sig, den 23 augusti, sätter de tyska trupperna sig i rörelser, de avancerar snabbt över den torra stäppen utan att möta något större motstånd. Den tyska arméns största fördel låg i deras nära samarbete mellan pansardivisionerna och det tyska flyget – Luftwaffe. På eftermiddagen anfaller Luftwaffe, med totalt 1200 flygplan, Stalingrad. De släpper 1000 ton bomber och förlorar själva bara tre plan. Mer än 40.000 civila omkommer under den första veckan. Men tyskarna bara fortsätter trycka på ryssarna.
Den 1 september når 6. armén förstäderna till Stalingrad och några dagar senare gör de ett genombrott vid Volga och tränger in i de västra förstäderna.
Men nu står 6. armén inför sitt största hinder, som väldigt få hade förutsett. Luftwaffes bombräder dag efter dag har förvandlat staden till ett ”dödens fält”. Ruiner som mest liknar stenhögar gör det omöjligt för stridsvagnar att ta sig fram.
Det ryska motståndet blir hårdare för varje dag och striderna blir allt mer våldsamma.

För att försvara sin egen stad har Stalin mobiliserat alla tillgängliga resurser. Civila som inte hunnits evakuerats får hjälp till att gräva löpgravar, fabrikerna går på högvarv och arbetar dygnet runt för att framställa stridsvagnar, som så fort de kommer ut ur fabriken körs direkt till fronten.
General Jeremenko har befälet över de ryska arméerna, men den 12 september får general Zjukov befälet över 62. armén, kärnan i det ryska försvaret. För tillfället finns det bara 40.000 man till att försvara staden.

Slaget om Stalingrad
Efter ytterligare två veckors strid når von Paulus infanteri Stalingrads centrum och Volgas strand. Tyskarna har trängt ut ryssarna till några få och små brohuvuden på Volgas västra strand, trots deras desperata motstånd.
Men det ryska artilleriet står kvar på andra sidan floden skyddat mot tyskarnas bombflyg.
Nu börjar det verkliga slaget om Stalingrad.
Röda armén försvarar sig i fabriker, hus och bland ruinerna, de försvarar varje meter av sin stad, de tar ”inte ett steg bakåt”. Striderna är ursinniga, de kan pågå i timmar, man slåss om varje rum från hus till hus.
6. armén betalar dyrt för varje meter de vinner, och den tyska offensivens krafter börjar mattas av och även tiden börjar bli knapp. Den ryska vintern (general Vinter) närmar sig.
Även Röda armén lider av svåra förluster, de befinner sig ständigt under flyg- och artilleribombardemang och lyckas inte skicka förstärkningar in i staden.

Den ryska offensiven
Två månader av gatustrider har gått, tyskarna har inte ännu lyckats besegra ryssarna i Stalingrad.
Då plötsligt börjar ryssarna, den 19 november, en kraftfull motoffensiv. Det ryska pansaret åstadkommer en djup inbrytning. Samtidigt som andra mekaniserade divisioner anfaller söder om Stalingrad. Syftet var uppenbart, Stalingrad med 6. armén skulle inringas.
Det tyska överkommandot råder Hitler att medge en reträtt, men Hitler får ett raseriutbrott och svarar: ”Jag går aldrig tillbaka från Volga!”
Redan tre dagar senare sluter sig den ryska kniptången i Katalj vid Don. Hela 6. armén och delar av 4. Pansararmén, ca 250.000 man elitsoldater och enorma mängder utrustning, var inslutet.
De instängda tyskarna anfalls nu bakifrån av den ryska 64. och 65. armén. General von Weich uppmanar von Paulus att bryta sig ut ur inringningen innan ryssarna hinner samla ännu större styrkor. Men Hitler, som nu har tagit befälet, ger order om att von Paulus ska hålla stånd, sedan Göring försäkrat honom om att det tyska flyget dagligen ska förse Stalingrad med 700 ton livsmedel, ammunition och materiel luftväg.
Under tiden återkallas marskalken von Manstein. Han får i uppgift att befria Stalingrad och återställa frontlinjerna i sitt gamla skick.
Den 12 december sätter von Manstein, mot Hitlers vilja, in ett antal pansardivisioner för att undsätta Stalingrad. Det hela är under ett ögonblick på väg att lyckas, man når ända fram till en punkt bara 50 km från staden. Men för att det skulle ha lyckats borde 6. armén ha utrymt staden och sökt sig ut genom den öppning som höll på att skapas. Men von Paulus saknade drivmedel. Så den 23 december avbryter von Manstein framryckningen mot Stalingrad, sen han själv hotas av inringning.
Istället driver ryssarna tillbaka von Mansteins styrkor.

Ryssarna står nu inför ett mycket viktigt beslut, att antingen koncentrera sina styrkor i de södra fronterna och bryta belägringen av Stalingrad, eller isolera Stalingrad och avskära reträttvägarna för tyskarna i Kaukasus.
Ryssarna har 480.000 man runt Stalingrad men underskattar tyskarna och tror att 6. armén ska vara undanröjd på några dagar, därför använder man bara ett begränsat antal soldater och material.
Trots ryssarnas val, men tack vare underskattningen blir det möjligt för tyskarna att ändå dra tillbaka sina styrkor från Kaukasus.


von Paulus kapitulerar
I Stalingrad fortsätter 6. armén sin långsamma dödskamp mot hela sju ryska arméer.
Förstärkningarna som så lättsinnigt utlovats till de belägrade, som skulle komma med flyg blir allt färre och mindre. Ibland skickas även helt meningslöst material som t.ex. flera ton kolor. Soldaterna tvingas slakta sina hästar för att överleva.
Varje dag minskar tyskarnas område, man slåss om varje meter bland ruinerna, ofta i närstrider med bajonetter.
Den 9 januari 1943 avböjer von Paulus ett kapitulationserbjudande, trots att han vet att deras öde redan är bestämt men han vågar inte trotsa Hitler och han gör det dels av pliktkänsla.
Nästa dag sätter ryssarna i gång ett nytt stort anfall den här gången för att göra slut på tyskarna, anfallet pågår enda tills von Paulus tillslut kapitulerar den 31 januari efter tre månaders hårda strider. Det sista tyska motståndet upphör den 2 februari.

Slaget om Stalingrad var Tysklands värsta och största nederlag som landet någonsin lidit av i sin historia. Det var en katastrof för tyskarna och det blev en vändpunkt för hela kriget, det var det första stora bakslaget för den hittills oövervinnliga tyska armén - der Wehrmacht.
Av de 330.000 soldater som deltog överlevde ca 90.000, som skickades till Sibirien där ännu fler dog. Genom att förbjuda 6. armén från att kapitulera hade Hitler offrat livet på mer än 200.000 av sina bästa soldater. På den ryska sidan skulle jag gissa på att det dog ännu fler.
En orsak till nederlaget var underhållssektorn; tyskarna hade tänjt ut sina förbindels...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Stalingrad - början på slutet i öst

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2004-05-26]   Stalingrad - början på slutet i öst
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=3196 [2024-04-19]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×