Svordomar

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Detta arbete ska handla om svordomar. Trots att svordomarna är en viktig del av det svenska språket anses dem ändå ibland vara olämpliga att använda. Detta är intressant. Hur kan en del av det vardagliga språket vara tabu?
Jag har fått intrycket av att unga människor svär annorlunda än äldre människor och har därför ställt mig frågan; varför? Jag tror att man kan hitta svaren genom att studera svordomarna ur ett historiskt perspektiv. Med hjälp av intervjuer hoppas jag kunna få en bild av dagens nyttjande och syn på svordomar hos människor av olika generationer.
Mitt syfte är inte att skriva ett arbete om svordomarnas historia utan att med hjälp av historia kunna beskriva dagsläget och även annat.

Sammanställning och analys

För att få en bra bild av hur människor ställer sig till mina frågor har jag intervjuat olika sorters människor för att slippa missvisande information. Jag har valt att intervjua fyra olika åldersgrupper, barn, tonåringar, medelålders och pensionärer. En sak som kan vara missvisande är att jag inte tagit hänsyn till olika samhällsklasser. Hade samtliga deltagare bott någon annanstans hade kanske resultatet blivit annorlunda, vad vet jag?
Om man ser på svaren jag fått in från barnen ser man tydligt att svordomar är någonting dumt. Svaren är aningen kortfattade och blyga vilket kanske beror på deras uppfostran. De har ännu inte blivit stor nog att skapa sig en egen uppfattning om språket, föräldrarnas ständiga tillsägelser om att det är ”fult” att svära ligger fortfarande kvar i bakhuvudet.
En annan sak jag fick ut ur intervjun med många av det yngre var att de tyckte till exempel att det var orättvist när deras äldre syskon ”komma undan” med svordomar. Själv blev det ständigt tillrättavisade av sina vaksamma föräldrar som sa till på skarpen varje gång ett olämpligt ord råkade ploppa ut från deras mun.
När jag frågade om vilken/vilka som var de fulaste svordomarna såg jag ett samband mellan barnens svar. Många tyckte att de fulaste svordomarna hade med sexuell läggning att göra så som bög och hora. Könsord kom också högt upp på listan. I och med att svordomar är ord som relaterar till något tabubelagt var det inte helt oväntat att dessa ord var de fulaste. Över lag ser barn fortfarande sex som någonting förbjudet och äckligt. Svordomar som t ex ”förbannat” och ”sjutton gubbar” var där emot ord som var mer accepterade, antagligen för att dessa ord inte har någon direkt anknytning till något förbjudet område.
När jag intervjuade några gamla klasskamrater (ungdomar) fick jag ett ganska liknande resultat. Till skillnad från barnen har ungdomarnas ”spärr” släppt delvis. Dom är inte rädda för att uttrycka sig som dem själva vill. Resultaten visade på att ungdomar visar mer respekt jämt emot äldre samt yngre personer genom att vårda språket. Men å andra sidan används svordomarna flitigt inom bekantskapskretsen. Anledningen till detta kan vara att man vet var man har sig själv och vännerna omkring sig. I denna ålder där man står med ena foten i vuxenlivet är det viktigt att visa sig väluppfostrad och mogen mot vuxna personer, därför håller man gärna inne med de grövsta svordomarna som man annars är van vid att använda bland vännerna. Av samma anledning drar man sig även för att svära till barn eftersom man då känner sig skyldig eller hur man skall förklara det. Tänk dig själv in i en situation där du leker med grannens lilla barn och råkar säga ”kuk” av någon anledning. Skulle då barnet snappa upp detta förfärliga ord och börja använda det flitigt i föräldrarnas sällskap hade du nog känt dig ganska dum. Gemene man tycker inte att småbarn skall använda sådana ord och om det till och med är du själv som lärt dem detta bär du ansvaret.
De mest använda svordomarna bland de ungdomar jag har intervjuat är fan, skit, röv, jävlar och ett antal sammansvetsningar av de fyra. Dessa ord används ofta för att förstärka en viss poäng i en mening t ex – Skolan är så jävla jobbig. Hade man här utelämnat svordomen hade inte effekten av din poäng varit lika stark. Som jag såg här ser man fortfarande könsord som groteska i och med att man föredrar de lite mer ”tama” svordomarna som även fungerar i vuxet sällskap.
Sex är inget tabu längre som det var när man var mindre, men det vi nämnde om vuxenlivet tidigare är en faktor som har en avgörande roll i vårt språk. Å andra sidan har det blivit allt vanligare att använda köns relaterade svordomar i vårt språk i och med att invandringen ökat. I andra kulturer ser man nämligen lite annorlunda på svordomar. Till skillnad från här hemma där de vanligaste svordomarna kommer från religionen är de sex -relaterade svordomarna vanligast i många andra länder. Ett exempel är ”mother fucker” som på svenska blir ”knulla din mamma” vilket vi i Sverige upplever mycket starkare än vad vissa utlänningar hade gjort.
Sexrelaterade svordomar är ju som sagt ett mycket grovt sätt att uttrycka sig i Sverige. Detta är ganska kul eftersom ord som ”fitta” och ”kuk” i grunden är harmlösa ord som på 1600- talet inte alls ansågs vara särskilt stötande. Tvärt om var dessa ord mycket vardagliga och användes i såväl text som talspråk.


En fransk kuk och en spansk fitta,
Lärd oss bäst på freden hitta
Gud gav fred i våra dagar
Knulla må den som behagar


De här orden härstammar som sagt från 1600- talet. Till exempel har ”Fitta” som härstammar från det fornnordiska ordet ”fit” och betyder ”gräsbevuxen våtmark”. Visst passar detta ord bra för denna bevuxna och delvis fuktiga kroppsdel?
Den generation våra föräldrar tillhör delar samma uppfattning som både barnen och ungdomarna, könsord är helt enkelt fulast. En annan sak som de i medelåldern hade gemensamt var att de tycker ungdomar över lag använder svordomar som en del i sitt vardagliga språk. Vuxna använder inte svordomar lika ofta utan bara när det vill förstärka något de vill ha sagt. Egentligen tycker jag att de har fel. Ungdomar värderar inte svordomarna på samma sätt som vuxna, inte riktigt i alla fall. Detta leder till att deras syn på ungdomars svärande inte överensstämmer med ungdomarnas. För medelåldersmänniskorna finns det ingen vacker svordom alls. En svordom är en svordom helt enkelt, så var inte fallet bland ungdomarna och barnen som ju finner ord som förbannat och satan vackra. Kort sagt svär vuxna människor väldigt tråkigt, visst är de civiliserade och duktiga men det svenska språket som det är finner jag så pass tråkigt att man faktiskt bör krydda upp det lite. Jag känner att jag ändå måste berömma Magnus och Brasse för ”Svordomsvisan” som jag tycker alla medelålders tråkmånsar bör höra. Något som jag finner underhållande är att dessa två herrar inom svordomar även gjort ett av Sveriges mest hyllade barn program.
Äldre människor verkar dela uppfattningen att svordomar är något dåligt som endast tyder på bristande ordförråd eller respektlöshet. Förr i tiden svor man inte lika mycket, det var strängt förbjudet. Men givetvis var man även på denna tiden tvungen att förstärka poänger eller ord med svordomar och när det kom till val av dessa var det religions -relaterade svordomar som var vanligast. Detta beror på att förr i tiden var vi svenskar ett väldigt religiöst folk. Där av kommer alltså alla anspelningar från kristendomen såsom satan, helvete och jävlar. Det ”nya” oortodoxa språket var ett påfund som de unga fått från alla pang -pang filmerna som spelat en alldeles för stor roll i deras liv.
Det är inte helt ovanligt att man förskönar svordomar för att undgå att vara alltför grov i mun. En av dom äldre deltagare använder mycket sådant. ”Jämtlandsost” är ett exempel på detta. ”Son of a blekansikte” är ett annat exempel som en av min kompis föräldrar använde för att hålla borta grova svordomar när sitt lilla b...