Taoismen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning:
Varför valde jag att arbeta om Taoismen?
Till att börja med har jag ett allmänt intresse av orienten, det har sprungit ur mitt intresse för dess kampsporter. Ju mer jag tränade t.ex. Wushu så insåg jag hur mycket filosofi och tanke det låg bakom det fysiska. Kinesiska filmer har också haft stor inverkan på mig och flera av dom, t.ex. Fist of Legend/Fury och Once Upon A Time In China står högt upp på min tio-i-topp lista. Just Taoismen är väldigt spirituell, och det absolut främsta skälet till att jag valde den är för att jag i ett tarvligt försök att få något gjort försökte blanda nytta med nöje.

Hur som helst sprack den bubblan i mitt ansikte och det är skälet till att jag sitter här ikväll och ska skriva ett arbete på några få timmar.

Arbetet ska handla om Taoismens grundpelare, tankar och filosofi. Jag ska även ta upp dess historik, vilka plikter en anhängare har, hur Taoismen funkar såväl då som nu, samt vad som har påverkat och utvecklat den genom åren och eventuella speglingar gentemot samhället.

Av alla religioner eller levnadssätt är Taoismen den helt klart mest spirituellt utvecklade. I harmoni med samvärlden delar den frikostigt med sig av visdomsord och råd till alla som bryr sig om att leta. Osjälviskhet och lugn präglar religionen och dess troende.

Frågeställning:
Vart kommer Tai Chin in i bilden?

Vad det innebär att vara taoist:

Till skillnad från många andra religioner eller livsåskådningar är inte taoistens liv fullspäckat med regler och restriktioner. Det beror först och främst på att Taoismen inte har någon gudom de ovillkorligt måste lyda.

Tao (Dao) betyder ”vägen”. Det är en term som refererar till ett sätt att leva där allt lever i samverkan, harmoni, precis som i den s.k. Guldåldern. En person som följer Tao försöker att inte störa naturliga processer som har sin stilla gång, levnadssättet kräver en stor klarsynthet och inre styrka/energi (chi/qi). Att söka och följa Tao är en lika svår som vördnadsvärd uppgift. Det brukar sägas att den som klarar det tycker det är lätt och den som misslyckas jobbar hårt på det. Kort sagt är en taoist en person som försöker att anpassa sitt beteende efter Taoismens principer och leva i harmoni med omvärlden, samt att uppnå och bli ett med Tao vilket leder oss till nästa fråga:

Om man på nåt sätt ville försöka ge Taoismen genklang i fysiska rörelser så skulle Tai Chi vara vad man var ute efter. Tai Chi (Taiji) är ett rörelsemönster där du med långsamma, harmoniska rörelser sänker blodtrycket, minskar stress och bygger upp muskler. Det fysiska är dock inte det egentliga målet, vilket är att man ska stabilisera sin chi, inre kraft. Man menar att en obalans för med sig sjukdomar och allt annat än välmående. De långsamma rörelserna i Tai Chi masserar organen vilket i sin tur för med sig att de fungerar bättre.

Vad är egentligen Tao?

En taoist skulle kunna tycka att det var en konstig fråga, för det går inte att beskriva vad Tao egentligen är. Tao har ingen början och inget slut, oändligt. Det är helt oförståeligt samtidigt som det är lätt att förstå, för ju mer man tänker på det, desto längre ifrån sanningen kommer man. Tao är allt, även skapelsehistorien, och eftersom Tao är oändligt så skapas det nytt hela tiden, vilket i sin tur betyder det att vi lever mitt i skapelsen. Det här är inget tarvligt sätt att försöka förklara vad Tao är, för som jag sa går inte det, utan snarare ett sätt att försöka få den som läser att ju mer man tänker på det, desto mer invecklat blir det och ju mer invecklat, desto längre från Tao är man.

Det bästa svaret på var Tao är skulle vara en tom rad. Ingenting men samtidigt allt, nollställer man sina sinnen, lever för stunden och agerar spontant, då är man så nära Tao man kan komma.

Taoismens ursprung och skapelseberättelse:
Även om tänkare och enstöringar som Shen Tao först skrev om ’Tao’ så var det inte förrän 600 år f.kr. med filosofen Lao Tzu som livsåskådningen Taoism tog sin början. Shen Tao skrev innan Lao Tzu saker som t.ex. ”Överge kunskaper och förkasta dig själv”.

Enligt legenden var Lao Tzu bokhållare för det kinesiska kejserliga hovet i Chao. När han var 80 år gammal satte han av mot Kinas västra gräns, sorgsen då han fått för sig att ingen ville följa vägen till naturlig godhet. Han ska ha gjort flera stopp på vägen, ett vid Dragon Gate Caves där han grundade det första Taoistiska klostret. Det mest kända var dock när han övernattade i gränsfästet mot Tibet, när den tibetanska vakten Yin Xi bad honom att skriva ned sin lära innan han begav sig av. Lao Tzu hörsammade vaktens bön och skrev ett verk på 5000 ord, Tao Te Ching. Tao Te Ching är Taoismens motsvarighet till Bibel, Koranen, Toran och andra heliga texter. Den består av 81 dikter, väldigt svåra att förstå om du frågar mig.

Taoismen lär oss att jorden huvudsakligen är en återspegling av himlen och att de båda styrs av samma lagar. Lagarna gäller inte bara jord och himmel, utan allt som existerar, såväl sol som måne, fisk som fågel. När jord, himmel och resten kom till så levde allt i perfekt balans med varandra och ju fler ingrepp människan gör på naturen, desto längre bort från den harmonin kommer vi. Yin och Yang (bild) representerar balansen, den ursprungliga, naturliga ordningen.

”Ying (the dark side) is the breath that formed the earth, Yang (the light side) is the breath that formed the heavens. They symbolize pairs of opposites which are seen through out the universe, such as good and evil, light and dark, male and female.”

För länge sedan levde människan i harmoni med resten av naturen. Ordlöst, med vad vi idag skulle kalla telepati kommunicerade hon med växter, djur och andra livsformer. Det fanns ingen näringskedja, allt och alla var lika värda, bara annorlunda, med olika uppgifter att uträtta för att bidra till harmonin. Allt arbetade sida vid sida med varandra och delade ansvaret att sköta om världen. Jordens yttre var väldigt annorlunda än vad det är idag med en betydligt rikare växtlighet. Människan levde även mycket längre än vad hon gör idag till följd av hennes goda diet och naturliga liv. Hon levde i fred med sig själv och alla livsformer betraktade hon som våra sina och vänner. Att döda djur för att äta upp dem, eller som sport, var för henne helt orimligt. Men gradvis började människan ego växa och göra sig gällande. Slutligen, då människan orsakat allt fler obehagligheter kom man överens om att hon skulle gå ensam ut i världen för att lära sig en läxa. Förbindelserna mellan människorna och de andra tingen i naturens ordning bröts.

Väl ensamma och för de andra tingen döva, försökte hon förstå dom genom att tolka deras handlingar, vilket ledde till missförstånd efter missförstånd. Följden blev att när människan agerat fel under en tid så började växter skrumpna ihop och dö, atmosfären blev sliten och torr, öknar uppstod där det tidigare hade funnits grönskande regnskogar. Sjukdomar, krig och naturkatastrofer blev återverkningarna och människan hade nu i stort sett glömt bort vart hon ursprungligen kom ifrån.

Det var alltså Taoismens berättelse om Guldåldern och Den Stora Brytningen. Vad som är mest, i brist på bättre ord, konstigt med Taoismen, vad som gör den annorlunda från de flesta andra religioner, är dess brist på gudomliga väsen.

Yin och Yang, vad de står för och dess funktioner:

Taoister tror att de naturliga krafterna i världen är en fortgående spänning mellan Yin och Yang. Inget är eller kan för alltid vara helt Yin eller helt Yang, dock så händer det att någon av krafterna är dominanta för en stund. Saker som inte förkroppsligar de båda sidorna med en relativ jämvikt kan inte uthärda pressen; på grund av obalans och brist på flexibilitet går dom under.

Yin: feminin, flexibel, eftergiven, flödande, mjuk, svag, tålmodig.
Yang: maskulin, bestämd, stel, genomträngande, hård, stark.

Viktigt för att förstå krafterna är begreppet förändring. Inget föremål/ting kan förkroppsliga bara en kraft någon längre stund. Ju längre det är från balans, desto större är behovet av förändring för att undvika förintelse.

En joggare är ett bra exempel, ju snabbare han springer, desto tidigare måste han stanna för att vila. Precis som många andra förändringar är den här självklar för den sanne taoisten.

Gud/ar i Taoismen?

Taoismen är en gudlös religion. Där t.ex. Kristendom och Islam har sin Gud, erkänner Taoismen en högre allsmäktig existens, som en del av den naturliga ordningen. Man kan säga att Taoism lika mycket är en mystisk filosofi som en religion.

Medan västerländska religioner antar att en gudomlig makt ligger bakom naturens under, anser taoisten att det är naturen själv som är ”den skyldige”. Han söker sin vägledning inte från något väsen, utan från naturens egna harmoniska tillvägagångssätt.

Vad händer då taoisten när han dör?

En taoist tror inte på Livets Hjul som buddhisterna och inte heller på himmel och helvete som de kristna. Han ser på existensen som det storslagna, lär oss att hela universum är en fantastisk, skälvande enhet där allt, synligt eller osynligt, pulserar av energi och förändras. När man som person utvecklas genom existensen så blickar man hela tiden ut över nya vidder, ett enkelt exempel är när man har gått på dagis så ligger skolan framför en, sedan gymnasiet, högskolan och arbetsmarknaden. Människan dör helt enkelt inte, hon utforskar blott nya vidder bortom världen som vi känner den, återtar sin plats i den ultimata verkligheten.

Hur har Taoismen utvecklats genom åren?

Jag vet inte hur många som följer Taoismen, men jag tror inte att det är tillnärmelsevis så många som Buddhism, Hinduism, Kristendom eller Islam. Från början hade Taoismen inga riter, tempel eller ens prästerskap. Lao Tzu sågs som mannen som visade vägen, sen var det upp till var och en att följa efter bästa förmåga.

Under tidens gång har dock Taoismen anammat delar av andra religioner och livsåskådningar vilket hatt lett till att den nu har såväl prästerskap och tempel som mässor och skriftsamlingar. Det finns klara mönster från buddhistiska traditioner i dagens Taoism. Jag tycker att det är ironiskt för att inte säga skrattretande i och med att Taoisterna anser att det var Lao Tzu som under en resa till Indien inspirerade landets prins vilken senare gav sig av för att leva ett liv i fattigdom och kom att kalla sig Buddha.

Det största skälet till Taoismens utveckling är Tao Te Ching. Dikterna är väldigt svåra att förstå, speciellt när de översatts ett otal gånger. Följden blev en stor mängd olika tolkningar på inte bara dikterna i Tao Te Ching, utan även vad Lao Tzu och hans lärjungar sagt.

Det finns idag tre olika Taoistiska läror i Kina, alla har samma grund, Lao Tzu och Tao Te Ching, men är i övrigt tämligen olika. Det finns:
- Lungmen-Taoister, den mer ortodoxa skolan
- Chengyi-Taoisterna som håller på mycket med magi, örtmediciner och dylikt
- Changtienssu-Taoisterna som är fästa vid mystiken, spår och läser kort och sånt.

Jag tror att en människa som följer Taoismen har en större sinnesfrid än andra, det beror på att Tao lär oss att leva för stunden. Det illustreras väldigt bra i en Zen-historia jag hittade på nätet.

Den handlar om en man som blir jagad till en klipprand av en tiger, han har inget annat val än att klättra ner för klippväggen i en slingerväxt. Halvvägs ner märker han att en tiger väntar under honom också. Som om han inte hade nog med problem kommer två möss, en svart och en vit, och början gnaga på slingerväxten. Medan han undrar på vad han ska ta sig till, tiden rinner snart ut, så ser han en jordgubbe som växer bredvid honom. Med en tiger under sig, en över sig, och två möss som gnager på hans räddning så sträcker han sig ut och tar jordgubben och äter den, den smakade jättegott.

Lärdomen i historien är att man ska leva för nuet och inte oroa sig för sitt förflutna (tigern ovanför honom), sin framtid (tigern nedanför honom), utan lita på att saker och ting löser sig.

Taoismen är full med sådan visdom, och ställer man sig själv rätt frågor när man är i obalans så hjälper det mycket för ens chanser att komma ut ur problemen ståendes på två ben.

Hur fungerar Taoismen i samhället?

Samhället har aldrig haft så mycket att göra med just Taoismen, den finns alltid där för den som behöver vägledning samtidigt som den inte försöker omvända eller frälsa någon. Inte heller fördömer den andra livsåskådningar eller religioner.

”All fullkomlig rörelse är spontan och människan måste existera utan ansträngning på samma sätt som världsaltet. Innan hon har nått spontanitet är hennes handlingar ett resultat av viljan, eller av förnuftets överväganden, och därför konstlade, ansträngda och inte i harmoni med himlens rörelse.” (Taoismen, Jean C Cooper)

Den spontana handlingen är den enklaste och snabbaste, just där tycker jag att dagens samhälle speglar Taoismen särskilt mycket. Idag ska allt gå så snabbt och effektivt som möjligt, för att uppnå perfektion. Det är inte av samma ädla motiv men det strävar mot samma mål.

Jag har aldrig hört talas om någon som sagt något illa om Taoismen, därför är det svårt att säga vad som är och inte är tolerant beteende. Till skillnad från de större världsreligionerna har taoisterna inga fiender, såsom judar och muslimer gärna krigar och har sig. Det tror jag är en direkt följd av Taoismens filosofi, Tao, att allt och alla ska leva i harmoni. De enda direkt intoleranta vore att förkasta deras idéer utan att försöka förstå, eller förstås rasism och fördomar gentemot Kina och dess kultur. Jag kan även mycket väl tänka mig att många som har försökt förstå Tao känner avsmak för hela idén, men det är deras fel, inte Taoismens. När de försöker förstå Tao eftersträvar de att formge någonting formlöst, vilket är upphovet till irritationen.

Förr i tiden visste i princip ingen ens vad Taoismen var eller något om den. Det berodde nog främst på att förutom handelsmässigt så var det inte mycket trafik mellan orienten och västvärlden. Många som invandrade till väst vaktade girigt sina kulturella hemligheter och ansåg att det var deras arv, inte att slösas bort på några gwilos (rundögon). Detta ledde förstås till mycket rasism och fördomar mot asiaterna, som i sin tur bara höll hårdare i de kulturella skatterna.

Det var först med Bruce Lee på 60 och 70talen som vi fick en inblick i och en chans att förstå deras livsåskådningar och tankesätt. Eftersom Kristendomen är mer eller mindre ensamma om att ha missionärer som ”sprider Guds ord” osv., så var det genom just kampsporten som kunskapen om de mystiska asiatiska religionerna började sippra in. Asiatiska kampkonster såsom Tae Kwon Do, Wushu, Karate har blivit mer och mer populära på senare år.

Tillsammans med konsten att strida utan vapen kom även fridsamma rörelsemönster som enligt dess filosofier stärkte balansen i kroppen och byggde upp en stark kropp med långsamma harmoniska rörelser. Exempel på sådana rörelsesystem är Tai Chi, Yoga, Qi Gong. Allteftersom deras västerländska utövare lärde sig mer blev de också mer ivriga att lära sig va som låg bakom rörelserna i formerna. På så vis har bl.a. Taoismen fått fäste och gjort sig gällande i även västvärlden på senare år.

Slutsats:

Taoism är den i särklass sundaste av världens religioner, i alla fall de jag stött på. Grundtanken på att alla ska leva i frid och harmoni med varandra är något som världen borde ta till sig. Vad jag gillar best med Taoismen är att den inte har någon gud eller annat väsen som man tillber. Om något gå...