Under senare år har det skett en uppluckring av inställningen att samhället
skall bära ansvaret för äldres vård och omsorg. Mycket på grund av att
ekonomin är kärvare, men även att behovet av prioriteringar inom vård och
omsorg växer. På senare tid har man sett att i bedömningar av äldres behov
räknar man inte bara med makars insatser för varandra utan även om det finns
vuxna barn som kan bistå den äldre. I en rapport från om äldre uppskattas att
man i biståndsbedömningen i ca en fjärdedel av landets kommuner väger in
anhörigas möjligheter att hjälpa. Upplevelsen av att vårda en familjemedlem
med en demensproblematik i hemmet är ett komplext fenomen som påverkar
familjen på olika sätt. Syftet med denna studie var att beskriva
familjemedlemmars upplevelser av vad som sker i relationen mellan
familjemedlemmar som vårdar en demenssjuk familjemedlem i hemmet, men också
vad som sker i relationen till den demens sjuke familjemedlemmen. En
kvalitativ manifest innehållsanalys användes för att analysera de elva
vetenskapliga artiklarna. Analysen resulterade i två huvudkategorier och fyra
subkategorier. Förändrade relationer mellan familjemedlemmar och förändrade
relationer till den sjuke: denna huvudkategori är formad av fyra
subkategorier som beskriver hur relationen till den sjuke förändras:
svårigheten att förstå och acceptera när personligheten förändras, glädjen
att finna strategier för att kunna kommunicera och vårda med meningsfullhet,
svårigheter att bära bördan av omvårdnaden, ovisshet och skuldkänslor.I en
rapport om demenssjukdomar betonas vikten av samspelet mellan vårdare och den
demenssjuke, då man i rapporten beskriver att demensforskningen har just
börjat se människan. Här beskrivs relationen som avgörande för resultatet. I
en lugn och trygg miljö har det visat sig att en demenssjuk klarar mer än vad
man trott tidigare. Detta har gett en insikt om hur känsliga demenssjuka
personer är för relationen till människor omkring dem. Det är därför inte
meningsfullt att forska om olika insatser i omvårdnaden vid demens utan att
hänsyn tas till samspelet mellan den som vårdar och den demenssjuke. En
konsekvens av detta är att relationsperspektivet måste vara i fokus vid
planering av omvårdnadsinterventioner. Kommande forskning bör ägna mer
studier åt relationens betydelse. Familjer som upplever tillfredsställelse
och men...
