Den svenska emigrationen till Amerika

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den svenska emigrationen till Amerika

Jag har valt att arbeta och skriva om den svenska utvandringen till Amerika, som började i mitten av 1800-talet, och pågick till några årtionden efter sekelskiftet. Jag har valt ämnet för jag tycker det är intressant med svensk historia, och framför allt för att det inte är så länge sedan det inträffade. Även några av mina egna släktingar på min fars sida har emigrerat, det gör det än mer intressant.
Jag vill veta orsakerna till det hela. Några av dem vet jag redan, men jag vill lära mig mer om dem och kanske fler. Vad lockade en dryg miljon människor att lämna sitt land för ett helt nytt okänt? Jag har skrivit ner några frågeställningar som jag gärna vill ha svaren på;

• Varför utvandrade man? Vad fanns det för orsaker;
Religiösa?, Politiska?, Sociala?, Försörjning?
• Vad lockade i det nya landet?
• Hur kunde så många få för sig att flytta?
• Varifrån utvandrade folk mest?
• Varifrån utvandrade folk minst?
• Varför skiljde sig antalet emigranter från olika orter?
• Var i USA bosatte sig flest svenskar? Varför?
• Hur gick det hela till, resan, biljetter, hur fick man reda på att man kunde åka?
• Hur gick det för nybyggarna i Amerika?
• Varför upphörde emigrationen?
• Fanns det några speciella tidsperioder då emigrationen var intensivare;
Vad berodde det på? Dåliga tider i Sverige, bra tider i USA?

Jag tänkte skaffa fram fakta främst genom Internet, men också i uppslagsverk och faktaböcker. Jag ska också gå ner på stadsbiblioteket och försöka få fram statistik och siffror på hur stor utvandringen var från Gästrikland, det kanske kan bli svårt men jag ska göra ett försök. Jag ska också skicka ett e-mail till mina släktingar Yvonne och Barbara i Amerika, vars föräldrar Eric och Ingrid emigrerade till USA. Jag hoppas att jag får svar på det och att jag får höra deras historia.

Orsaker, pushfaktorer

Vad var det som var så dåligt i det egna landet? Vad avskräckte så mycket att drygt en miljon människor valde att lämna Sverige?

1800-talet var i Sverige på många sätt en omvälvande tid, dels började industrialiseringen ta fart i landet, och därmed växte industrierna upp i städerna. Dels genomfördes skiftesreformer i jordbruket på många håll i landet, vilket medförde en hel del förändringar.

Sverige befann sig under 1800-talet i det andra skedet av den demografiska transitionen, vilket innebar stigande födelsetal och sjunkande dödstal. Tre huvudsakliga orsaker bidrog till det minskande dödstalet; potatisen blev en mycket viktig basföda som förstärkte motståndskraften mot sjukdomar, smittkoppsvaccinet började användas i början av 1800-talet, och freden rådde. Efter 1814 var det slut på den tiden då svenska män stupade i krig.
Även födelsetalet ökade, stora barnkullar föddes under seklet, och fler barn än förr nådde även vuxen ålder. På grund av att befolkningssiffrorna steg så blev försörjningen svår i stora delar av landet, särskilt kännbar blev den i jordbruksområden där det uppkom brist på bördig jord.
Åren 1867 – 1869 var så kallade missväxtår, då skörden försämrades avsevärt på grund av en mycket regning sommar – 67 och svår torka – 68. Hungersnöden drev ut folk på vägarna. Många munnar skulle mättas till den ökande befolkningen, men det fanns inte tillräckligt med mat.
För torparna betydde nödåren oftast ekonomisk ruin och svält. De fattiga i landet fick det än värre under skiftesreformerna, då byns gemensamma ägor som de fattiga hade stöd från, försvann. Situationen var för många desperat. Folk började nu söka sig mot de växande industrierna i städerna, men städerna kunde inte svälja den stora folkmassan, och flera människor såg emigration som den enda utvägen.

Under den här tiden var arbetslösheten var stor. Att säga att demonstrationer och upplopp hörde till vardagen är kanske att överdriva, men det var inte ovanligt. Inkomstklyftorna var stora i landet och många var missnöjda med förhållandena. En åtgärd av myndigheterna att stoppa emigrationen var att införa ett förbud mot att värnpliktiga fick utvandra till andra världsdelar. Det väckte även det missnöje.

Flertalet religiösa människor var också missnöjda. De ansåg att kyrkan bedrev diktatur, de hade ”ensamrätt” på gudstjänster, och det var strängt förbjudet att anrätta nattvard i hemmet. Många blev även förföljda för sin religion. Folk tyckte att den svenska trångsyntheten var besvärande.
Bonden Erik Jansson från Hälsingland utvandrade av religiösa skäl. I spetsen för tusentals medlemmar upprättade han en kommunistisk-teokratisk jordbrukskoloni i Illinois. Kolonin fick namnet Bishop Hill, efter grundarens födelseort Biskopskulla. Dessa ”Erik-Jansare” stod för den första större grupp utvandrare som emigrerade på grund av religiösa skäl.
Omvändningen till mormonismen var illa omtyckt av myndigheterna, det ledde också till att mormonerna emigrerade till Staterna.

Alla ovanstående orsaker var saker som gjorde att människor kände situationen i Sverige så desperat, att de var tvungna att utvandra. De var så kallade ”pushfaktorer”, saker som gör att människor vill lämna ett land eller en stad för att de inte trivs.


Lockelser, pullfaktorer

Vad var det då för speciellt med Amerika? Vad var det som lockade över en miljon svenskar att bege sig till ett helt nytt land?

I Amerika fanns det något som helt fattades för de fattiga i Sverige, något som är livsviktigt för de flesta skulle jag tro, nämligen hopp om något bättre. En dröm, en längtan efter något, det fanns i Amerika, det nya landet.

Bördig åkerjord, det var det som var den egentliga bristen i Sverige, och i Amerika lovades man, om man var familjeförsörjare över 21 år, gratis jord enligt regeln ”Homestead Act”. Regeln innebar att man tilldelades jord på villkoret att man lovade att bruka den i fem år, sedan fick man äga den. Detta var ett sätt av myndigheterna i Amerika att bebygga och odla upp de västra och mellersta delarna av landet.

USA använde sig av stora reklamkampanjer för att locka folk, de ville få över så många emigranter som möjligt, vilket behövdes i landet där industrialiseringen var i full gång.
Det behövdes arbetare överallt, både yrkesutbildade och enkla arbetare. Det fanns gott om gruvor och fabriker som behövde dessa, järnvägar som behövde banarbetare. Städer byggdes både här och där. Svenskar har till exempel byggt upp stora delar av Chicago.
Industrierna samarbetade ofta med rederier som tog dit emigranter, på så vis fick de arbetskraft. Rederierna hade ofta lokalagenter i bygderna och i hamnstäderna som hjälpte till med resan, och stod för information, service och biljettförsäljning. I emigrantbroschyrerna som delades ut målades Amerika upp som ett paradis, med grönskande kullar, höga berg och glimrande sjöar. Allt för att vinna folks intresse.

Tidigare utvandrare kom ofta tillbaka till sitt gamla hemland, med stöd av en ekonomisk intressent i Amerika, med uppdraget att ta med sig fler emigranter, och informera om hur bra det var borta i västerlandet. Han gick runt till släktingar och vänner och berättade om sina upplevelser, för att locka med sig andra som ville pröva lyckan.

De som blivit religiöst förtryckta i Sverige lockades av friheten i USA, där de med mest skilda trosuppfattningar kunde få en fristad. Till exempel så grundade ”Erik-Jansarna” som jag tidigare nämnt en kommunistisk-teokratisk, Gudsstyrd, koloni i Illinois.

Men det som förmodligen gjorde störst och bäst intryck, och det som lockade mest var Amerikabreven som kom från dem som emigrerat. Där skrev de om vad som hänt under året, och om framgång och lycka. Man skrev inte gärna om misslyckande, man ville visa att man klarade sig där borta. Breven cirkulerade mellan gårdarna hemma i byarna, de lästes om och om igen och fler och fler lockades av Amerika som framställdes i allt bättre dager. Ibland kom det också biljetter till USA med i breven, ofta från maken och fadern till familjen, som åkt före för att etablera sig. Så kom då också resten av familjen över. Så här kunde ett Amerikabrev1 se ut, ett av många miljoner:

”Moline den 19 mars 1885

Högt af hjertat älskade föräldrar, bror, mormor och lille Ernst. Må så väl, jag vill för det första uttrycka min hjertliga tacksamhet för det tjerkomna bref jag idag har bekommet från eder, vilket jag genast vill besvara. Det gläder mig att ni alla har hälsan och att kära gamla mormor är så kry.
Jag arbetar för Amerikanare och som ni vet så är vi två pigor här. Vi tvätta alltid en gång var vicka och det är om måndagarna, sedan stryker vi på tisdagar. Köksgolfvet är målat så det är bara till att såptvätta och i dag har jag varit ute hela eftermiddagen och imorgon skall jag baka bakelse.

Om söndagarna får jag fritt efter middan och vi behöver inte göra något förrän måndan.

Kära hälsningar till eder allesammans.

Lina Eriksson”

Som synes i brevet ovan så skriver Lina Eriksson om att hon har lyckats fått arbete som piga, vad hon har gjort och så vidare. Det berättas inte om några eventuella misslyckanden, hon ville visa att hon klarade sig bra där borta.

Alla dessa lockelser från det nya landet, pullfaktorer, var alltså så starka i kombination med pushfaktorerna att de fick över en miljon svenskar att emigrera till Amerika, ungefär en femtedel av Sveriges dåvarande befolkning.


Emigrationen från Sverige

Varifrån emigrerade då folk mest? Och varifrån emigrerade folk minst?

Jag ville gärna ta reda på vilka landskap som folk emigrerade minst respektive mest ifrån. I en uppslagsbok2 i skolan hittade jag ett diagram över en Sverigekarta och områden där människor emigrerat mellan åren 1885 och 1889:

Slutsatser utifrån diagrammet:
I diagrammet kan man se att emigrationen var störst i Götaland, och minst i Norrland. Vad det beror på ska jag försöka reda ut. Från Norrland blev det en knepig och lång väg att antingen ta sig med häst och vagn, eller med järnvägen på senare dagar, till hamnarna i framför allt Göteborg och även Stockholm. Invånare/km2 i Norrland var inte många, gårdarna låg långt ifrån varandra. På så vis kanske inte Amerikabreven hade likartad effekt, om de inte kunde cirkulera mellan så många hem. Emigrantagenter och emigrantbroschyrer hade nog svårare att ta sig dit och informera, det var nog snarare så att de fick söka upp resebyråerna och rederierna om de hade tanken att emigrera. Det var inte lika många människor som skulle försörjas där uppe, och det fanns nog gott om arbeten inom skogsindustrin där uppe i de norrländska skogarna, det kan nog ha hjälpt att människor haft det bättre ställt.

De inre delarna av Götaland hade mycket höga emigrationssiffror. Det beror nog främst på att det var tätbefolkat där nere, det var många invånare/km2 och i och med att befolkningen ökade drastiskt så blev det givetvis ont om odlingsbar jord. Det var som sagt tätare mellan gårdarna och jag tror att Amerikabreven hade större effekt där nere. Emigrantbroschyrer cirkulerade nog också i större utsträckning. Götalänningarna fick nog mer information om Amerika, men jag tror även att de hade det sämre ställt med försörjningen än folk uppifrån landet. I Götaland var det mycket jordbruk och i Norrland mycket skogsbruk. Jorden tog slut, det fanns inte tillräckligt, men skogsarbeten fanns det nog gott om. En annan stor anledning till att emigrationen blev större i Götaland var nog att den stora hamnen i Göteborg och låg nära till hands, och det var lättare att ta sig dit för götalänningarna än för norrlänningarna. Att emigrationen inte var så stor runt storstäder som Göteborg, Stockholm och Malmö berodde förmodligen på att det fanns många arbetstillfällen i städerna och de fångade upp en del av överskottet jordbrukare från landsbygden.

Det här diagrammet som fanns i häftet3 som jag har fått låna i skolan visar mer precisa siffror från mer precisa ställen med perioder på tio år. Till exempel så kan man se, om man har bra syn, att från Gävleborgs län emigrerade 1 190 människor mellan åren 1851 och 1860. Man kan se att Gävleborgs län hade förhållandevis höga siffror för att ligga så långt norrut i landet, men det kanske beror på att man hade nära till hamnen, det fanns ju en egen i Gävle. Det här diagrammet är mest som komplement till det ovanför. Man kan även se när emigrationen var som intensivast, det verkar ha varit under tioårsperioden 1881-1890. Därmed kan det här diagrammet även användas vid nästa frågeställning.

Emigrationens intensitet

När emigrerade då folk som mest? Var emigrationen intensivare under några perioder?

Jag har tagit fram ett diagram för att se när emigrationen hade sina toppar och svackor, och det står även vad de berodde på. Detta är hämtat ur ett häfte3 jag har fått låna i skolan:

Diagrammet ovan tar vid år 1850, det var ungefär då emigrationen började på allvar.
Som kan läsas så gav guldrushen i Kalifornien en ökad emigrantskara, om än liten. Folk ville pröva lyckan att finna guld, såsom många andra lycksökare i landet på andra sidan Atlanten.
Sedan sjönk siffrorna igen lika snabbt som de steg och 1855 var det nästan inga alls som lämnade landet.
Sedan var det inga större siffror förrän inbördeskrigets slut i USA. Missväxtåren i Sverige i slutet av 1860-talet gjorde det svårt att försörja landets ökande befolkning. Då for en första stor samlad våg emigranter över till det nya landet och emigrantsiffrorna steg år 1869 till
över 30 000 emigranter.
Emigrationen hejdades åren efter 1870 då det var högkonjunktur i Sverige, vilket medförde att fler människor fick arbete. Från 1875 är även återvändarna registrerade i diagrammet.
Sedan hade emigrationen sin verkliga topp på en tioårsperiod på 1880-talet, då en jordbrukskris varade i Sverige och det var högkonjunktur i Amerika. Emigranterna var då totalt de tio åren över 325 000 personer.
Några år in på 1890-talet blev det kris i USA, samtidigt som det var högkonjunktur i Sverige. Det medförde att emigrantsiffrorna sjönk oerhört och emigrationens storhetstid var förbi. Återvändarna blev också fler, människor ville hem till Sverige när de fick höra att det var bra tider i landet, och det var oroligt i landet de bodde i.
En topp till kom dock strax efter sekelskiftet, då det blivit bättre tider igen i USA. Under storstrejken 1909 ökade emigrationen återigen märkbart när situationen i Sverige försämrades.
Under första världskriget var det oroligt i världen och emigrationen var näst intill obefintlig i slutskedet av kriget, endast ett par tusen for till västerlandet.
Sedan for den sista stora vågen av emigranter över Atlanten när det vad lågkonjunktur i Sverige på 20-talet och efter det så avslutades i princip utvandringen.
Fram till 1890 bestod emigrationen till USA av utvandrare från Nord- och Västeuropa, främst Storbritannien och Irland, Tyskland och de skandinaviska länderna. Efter 1890 kom en hel del emigranter till Amerika från Syd- och Östeuropa. Åren före första världskriget bestod majoriteten av invandrarna till USA av immigranter från Ryssland, Grekland och Italien. Den så kallade ”nya” immigrationen gav en reaktion i USA, och till följd av det infördes 1924 de så kallade ”kvotlagarna”, som begränsade immigrationen till USA. Efter införandet av kvotlagarna så trappades emigrationen från Sverige ner, och efter 1930 var den oerhört liten. Ett tusental människor återvände från Amerika efter 1930, då det var dåliga tider där borta.

Slutsatser: Emigrationen verkar ha varit störst då det var goda tider i USA och dåliga tider hemma i Sverige. Människorna hemma i Sverige måste ha hört av sina släktingar och vänner, eller lokalagenterna från rederierna, hur tiderna var borta i väster, då emigrationssiffrorna sjunker och stiger i takt med de snabba konjunkturförändringarna.


Resan till det förlovade landet

Hur kom då emigranterna över till Amerika? Hur gick resan till? Hur fick man tag i biljetter?
Vad hade man med sig för föremål?

Som jag nämnt ovan fanns det emigrantbyråer, som rederierna drev, där det fanns agenter som jobbade för att få folk att emigrera. Där fanns det information att få, man kunde även köpa biljetter där. Biljetter kunde man även få bifogade i Amerikabreven, som jag också nämnt. På så vis var allting ordnat, det var bara att packa och ge sig av till närmaste hamn, för att sedan ta skeppet till Amerika.

Packningen var för de flesta mycket viktig. Man skulle ju ta med sig kapital och materiel för att bygga upp ett helt nytt liv i Amerika. Packningen fick inte vara för stor. Den måste vara ganska lätt och smidigt för att transporteras, för att frakta den till och från hamnarna. Den var också tvungen att få plats på båten. Man brukar tala om ”Amerikakofferten”, som i princip var som den vanliga drängkistan. Moberg berättade i boken ”Utvandrarna” vad som bringades till det nya landet. Snickarverktygen skulle givetvis med, man skulle ju bygga sig ett hus där borta. Jakten skulle bli viktig för försörjningen, alltså måste jaktredskap såsom bössa, kruthorn och gäddrag. Redskap för linberedningen och strumpstickor togs med av kvinnorna. Kläder i alla storlekar och tjocklekar skulle också med. Ofta tog man också med mat till resan över.

De första emigranterna från Sverige till Amerika reste med segelfartyg, som oftast fraktade andra varor, till exempel hade de laster med järn. De avgick främst från hamnar som Karlshamn, Gävle, Söderhamn, Stockholm och Göteborg. De fartygen gick direkt till Amerika. Senare efter att emigrantrederierna tog över blev Göteborg den, för de flesta, självklara avseglingsplatsen. Förhållandena på skeppen var väldigt dåliga. Komfort var inget att tala om. Man bodde i lastrummen och resan kunde ta uppåt tre månader. Sjösjuka och skörbjugg var vanligt för de resovana svenskarna och lukten av avföring och smuts var ihållande. Det var väldigt trångt ombord och det gjorde situationen än värre. Dödsfall var inget ovanligt.
Segelfartygen, som fraktade varor, började gradvis mer och mer kombinera frakten och passagerare. Resorna började gå snabbare, och komforten ökade sakta. Efterhand som emigranterna ökade, fanns det mer pengar att tjäna. Skepp byggdes nu för att enbart ta resenärer över havet och resorna blev allt mer drägliga och de tog kortare tid. Skeppen for först förbi en hamn i England, för att senare fortsätta den långa seglatsen över Atlanten.
Järnvägarna var i full utveckling, de byggdes både i USA och i Sverige. Nu behövde man inte längre åka häst och vagn till hamnstäderna. Man kunde köpa biljetter hela vägen från byn till Amerika, det var bara att hoppa på tåget och sen var resan igång.
Något som förkortade restiden oerhört mycket var ångbåtarna, som började användas. Resan över till Amerika tog nu bara 12 dagar. Efter 1880-talet var det bara ångbåtar som tog över emigranterna till Amerika. Många emigranter upplevde resan så hemskt att de bävade för att göra samma resa för en eventuell hemflyttning. Det gjorde att fler stannade kvar i Amerika och färre återvände hem till Sverige. År 1915 bildades rederiet Amerikalinien, vilket gjorde att resorna blev mycket bättre, man kunde nu anlända riktigt ståndsmässigt till New York.
Hur dåliga förhållanden det än var, hur snabbt fartygen än färdades, oftast var Ellis Island deras slutmål.


Mottagandet i Amerika

Var anlände emigranterna?

Ellis Island, är namnet på den ö dit de flesta emigranter anlände. Jag säger de flesta, för att innan Ellis Island togs i bruk som immigranthamn, så användes andra platser till exempel Castle Garden på södra Manhattan, och Barge Island. Castle Gardens mottagningar var inte särskilt omtyckta och utsattes för kritik, så 1890 så beslutade myndigheterna att ta över mottagningen av immigranter. New York tog då illa upp och flyttade mottagningen till Ellis Island. Barge Island användes endast en kort period, då Ellis Islands mottagningslokaler brann ned och var tvunget att restaureras.

Hur gick processen för att komma in i det nya landet till?

Väl framme i USA mötte en hel del tjänstemän; tullen, passpolisen och hälsovårdsnämnden. Allting skulle kontrolleras. Alla som släpptes in i landet var tvungna att vara friska och krya. De som inte klarade hälsovårdskontrollerna blev hemskickade.
Inga immigranter över 60 år släpptes in i landet. Änkor med minderåriga barn, kvinnor gravida med utomäktenskapliga barn eller omyndiga gravida kvinnor, kvinnor med oäkta barn, ingen av dem släpptes in om de inte hade någon som lovade att försörja dem. Detta medförde givetvis att stora grupper unga och starka pigor och drängar emigrerade. Man släppte inte heller in några prostituerade i landet. Man ville inte ha några som skulle kunna bli understödstagare, en börda för landet betraktades de som.
De som klarade alla förhör, hälsovårdkontroller och allt annat, blev skeppade till New Jersey, där järnvägarna tog de äventyrslystna immigranterna ut i det nya landet. För många bar det först av till Chicago, för att senare resa vidare till, till exempel, Kansas och Minnesota.

Statistiken redogör att under perioden 1892-1924 anlände ungefär 20 miljoner immigranter till USA, och av dessa kom 71 % via New York och Ellis Island. Efter att kvotlagarna tagits i bruk anlände mellan åren 1925-1954 ungefär 4 miljoner immigranter till Amerika, och 56 % av dessa tog vägen via New York.



Nybyggarna och bosättningar

Hur gick det då för de svenska emigranterna i det okända landet? Var bosatte de sig? Vilka yrken åtog de sig? Fick nybyggarna det bättre än hemma i Sverige, eller var resan förgäves?

Många av de svenska emigranterna var ute efter jord att bruka. Jorden öster om Mississippi var uppodlad och såldes bara privat. Priset som rådde hade inte de fattiga svenskarna råd att betala. När Homestead-lagen infördes 1862 innebar det att immigranterna i USA fick gratis jord, med enda villkor att bruka den i fem år. Homestead-jorden som delades ut fanns i en triangel till väster om Mississippi och till öster om bifloden Missouri, och den jorden var inte dålig. Det lockade verkligen de fattiga bönderna och torparna från Sverige, och det ledde till att det var där de flesta kom att bosätta sig.
De tidiga svenska immigranterna kom oftast från landsbygden, och det ledde till att de även i det nya landet sökte sig till den amerikanska landsbygden. Att bruka jorden var det de hade gjort i hela sitt liv, och säkert deras förfäder också, så det var självklart att de skulle fortsätta livnära sig på det i Amerika. De kombinerade även jordbrukandet med skogarbete, liksom de gjort hemma i Sverige. Andra nybyggare sökte sig inte mot landsbygden, utan längre bort till prärien. Livet på prärien var hårdare än livet på landsbygden, det fanns inte mycket virke till husen, insekter och ormar kom ofta på besök i deras hus. Men i längden lönade det sig att bosätta sig på prärien, det fanns inga stubbar att röja, vintrarna var kalla men däremot gav somrarna där förutsättningar för en bättre skörd.
Många tror, liksom jag gjorde när jag började det här arbetet, att svenskarna bosatte sig där naturen liknade sin egen. Men så var tydligen icke fallet, för Minnesotas natur liknar inte Sveriges så mycket att man kan göra den liknelsen. Homestead-jorden lockade emigranter mer än något annat, och speciellt här i det området där den var som bäst. Alltså bosatte sig människor främst i Homestead-området, det vill säga bland annat i Minnesota och Wisconsin. De som sökte sig till prärien hamnade vanligen i Iowa eller Kansas.

De flesta svenska emigranterna, mer än varannan, flyttade däremot till städerna. De flesta bodde i Chicago, men det fanns även en hel del i New York, Minneapolis och Seattle. Många emigranter fick ta enkla arbeten i industrier, men en del gick längre än så. Till exempel lyckades flera svenskar bra inom byggnadsbranschen, flera stycken blev byggmästare. Andra framgångsrika industrier ledda av svenskar var till exempel möbelsnickerier.
De svenskar som bodde i städerna bodde givetvis mycket tätare än de som bodde på landsbygden. Detta ledde till att städerna blev centrum för den svenska kulturen. De samlades för fester för att bevara svenska seder. Många invandrare isolerar sig för de infödda, i det här fallet amerikanerna. Så gjorde även svenskarna, och de höll sina grupper samman genom det svenska språket, svenska seder och svensk religion. De byggde bland annat kyrkor tillsammans, som sammanhöll dem. Det fanns även ett flertal svenska tidningar, med nyheter hemifrån. På så sätt bevarades det svenska språket i större utsträckning.

De svenska emigranterna tog arbeten som de kunde från hemtrakten i Sverige, till exempel arbeten inom jordbruket på lansbygden och i industrin i städerna. I den första generationen så var jordbruksarbete vanligare, men i den andra generationen, det vill säga en amerikanskfödd med en eller två svenska föräldrar, så blev det allt vanligare att ta arbeten inom industrin.
Inom industrin var det snickeri- och sågverksverksamhet, som var det vanligaste. Murare och andra hantverksyrken var också vanligt. Det var dock männen som arbetade här.
Farmare som fått jorden, men inte hade pengar att köpa redskap, tog ofta tillfälliga arbeten såsom rallare och skogsarbetare. Så fick de pengar till att bruka jorden, och bygga upp sitt nybygge. Kvinnan tog hand om hemmet när maken var ute och tjänade in pengar på rallarbyggen.
De flesta kvinnorna höll sig till hushållsarbete. Några arbetade även som sömmerskor och tvätterskor. Svenska kvinnor i hushållet var så vanliga, att det fanns uttrycket ”The swedish maid”.

De flesta av de svenska emigranterna fick det till slut bättre än hemma i Sverige. Arbeten fanns att få i och med att industrialiseringen var i full gång, och att järnvägsnätet byggdes ut. Jord fick de också, det som fattades så i Sverige. Här fick de den dessutom gratis, och den var inte dålig heller. En lantarbetarlön var ibland tre gånger så hög som i Sverige, och smederna och snickarna var ännu bättre. I och med att det var svåra tider hemma i Sverige när de lämnade landet, var de förmodligen vana vid hårt slit, vilket mycket väl kan ha hjälpt dem att göra ”karriär” i det nya landet. Språksvårigheter var ett problem, men det fanns språkparlörer med användbara fraser och till slut lärde sig de flesta språket.


Sammanfattning

Från Sverige emigrerade totalt närmare 1,2 miljoner människor, mellan åren 1865 – 1914. Det var ungefär 20 % av Sveriges dåvarande befolkning. Majoriteten av dessa emigranter var mellan 15 och 35 år.
Samtidigt ökade Sveriges befolkning från två och en halv miljoner människor 1808 till drygt fem miljoner människor 1900. Det talar om hur mycket befolkningen ökade under den tiden.
200 000 människor återvände senare till Sverige.

Orsakerna till emigrationen var framför allt jordbrist på grund av den ökande befolkningen, men det fanns också andra orsaker som religiös förföljelse, dåligt med arbeten och flykt undan värnplikt.

Samtidigt som dessa pushfaktorer var gällande i Sverige, så lockade Amerika med bland annat gratis jord, många arbetstillfällen på grund av industrialiseringen och religiös frihet. Amerikabrev som skickades hem från tidigare emigranter lästes om och om igen av invånarna kvar hemma i Sverige, och allt fler lockades att söka lyckan på andra sidan Atlanten.

Det fanns tre klara emigrationstoppar, då emigrationen var som intensivast; Mellan åren 1868-1872, då emigrationen orsakades av nödår hemma i Sverige, Mellan 1880-1893 då det var jordbrukskris i Sverige och högkonjunktur i USA och mellan 1901-1910, då det bland annat var storstrejk i Sverige 1909.

Svenskarna emigrerade främst från Götaland och Småland. Norrlänningarna var inte så pigga på att lämna landet, de hade kanske också bättre med jord och skog eftersom det inte är så tätbefolkat där uppe. I Götaland var det däremot trångt och jorden räckte inte till.

I de tidiga emigrationsskedena så reste man med segelfartyg som skeppade andra laster, till exempel järn. Komforten på de fartygen var den sämsta tänkbara, man bodde till exempel i lastrummen. Då kunde man resa från till exempel Gävle, Söderhamn, Stockholm eller Göteborg. Resan kunde ta uppåt tre månader. Allt eftersom som det blev större efterfrågan på att resa så byggdes bättre och större skepp, och när emigrantrederierna tog över så blev Göteborg, för de flesta, den självklara avresehamnen. På 1880-talet kom ångbåten till världen, och resan kunde då ta bara 12 dagar. Järnvägarna som byggdes gjorde resan än snabbare, både in till hamnen i Sverige, och även ut i det nya landet.

När då fartygen anlände i Amerika, så blev emigranterna skeppade till emigrantmottagningar. Innan 1890 låg denna i Castle Garden, senare flyttades den till Ellis Island. Där så fick emigranterna genomgå flera kontroller. Tullen, passpolisen och hälsovårdsnämnden, alla ville de ha sin beskärda del. De som inte ansågs tillräckligt friska och krya, eller inte levde upp till de krav de hade på de inkommande, till exempel så fick man inte vara över 60 år, skickades hem igen. Men de som klarade alla kontroller, släpptes igenom, och skeppades till New Jersey där de flesta tog järnvägen till Chicago. Därifrån tog man järnvägen ut i olika delar av landet, många åkte till Minnesota eller Iowa.

Många av de svenska emigranterna var ute efter jord att bruka. Regeln ”Homestead Act” i USA innebar att man fick jord gratis om man brukade den i fem år. Det gjorde att emigranter drog sig åt de håll där den jorden fanns, främst i Minnesota och Wisconsin. Det var dit de flesta flyttade. Andra startade jordbruk på prärien, vilket i det långa loppet lönade sig, på grund av klimatfördelar.
Svenskarna sökte sig till arbeten de kunde hemifrån, till exempel jordbrukare, snickare eller murare. Kvinnorna höll sig till hushållsarbete, sömmerskor och tvätterskor.
Svenskarna var vana vid hårt arbete hemifrån. Det hjälpte dem nog en hel del när de satsade på ett nytt liv i Amerika.

Den svenska kulturen hade sitt centrum i städerna, där man hade fester som bevarade svenska seder. Även kyrkor stärkte sammanhållningen, och svenska tidningar bevarade det svenska språket.

Kontakt med mina släktingar i Amerika

Som många andra svenskar har även jag släktingar i Amerika. Min far har berättat en hel del om dem, Yvonne och Barbara heter de. De bor i Minnesota respektive Kalifornien. Jag har fått veta att de är döttrar till två emigranter från Sverige, Eric och Ingrid. Jag bestämde mig för att, i anknytning till det här arbetet, skicka ett mail till dem och fråga dem hur Eric och Ingrid kom dit och ett flertal andra frågor.
De här frågorna skickade jag till de båda:

• Var bodde de innan de emigrerade?
• Varför emigrerade de?
• Vad arbetade de med i Sverige?
• Hur gamla var de när de emigrerade?
• Hur kom de på tanken att emigrera till Amerika?
• Hur reste de (förutom båt)?
• Tog de med något särskilt från Sverige? Om ja, vad?
• Reste de tillsammans?
• Vart i USA åkte de? Direkt till Chicago?
• Emigrerade många av deras svenska vänner?
• Vad arbetade de med i Amerika?
• Hur klarade de av språket?
• Etc.


Så väntade jag några dagar, sen fick jag svar från Yvonne. Men hon hade tydligen inte uppfattat vad jag ville veta, så det blev en lång utredning om vad som hänt henne de senaste åren. Den informationen var nog främst riktad mot far min. Men efter många turer och många om och men, så fick jag svar, men nu istället från Barbara. Hon svarade gladeligen och skrev en sammanfattning av hennes föräldrars emigration på två sidor. Jag översatte texten i stora drag, så här berättade hon:


” Min far föddes i Hammarstrand, och min mor föddes i Hällesjö, ungefär fem mil därifrån. Min mor kände min fars syster, men inte min far. På den tiden ärvde den äldste sonen allt, så de var tvungna att söka arbete. Min mor arbetade som fysioterapeut, och min far är jag inte så säker på vad han arbetade med. De växte upp på bondgårdar och det var sysslor de kunde. Min mor var yngst av tio barn, och min far var mittenbarnet, hans mor hade barn från tidigare äktenskap. Min farfar var fotograf och han dog när han var ungefär 65, jag vet inte riktigt. Det sägs att han gått ut för att hugga ved och aldrig återvände. Min farmor dog vid 83 års ålder och hon åkte skidor tills hon dog.

Anledningen till att mina föräldrar emigrerade tror jag var att det fanns få tillgängliga arbeten i Sverige förutom att vara bonde, dessutom var de äventyrligt lagda. Det var 1927 tror jag, så de var 23 och 24 år gamla. Jag är inte säker på hur de, var för sig, bestämde sig för att emigrera.
Min mor kom till Chicago som aupair. Min far kom till Chicago och började som diskare. De kände inte varandra men träffades i Chicago. Jag tror att svenskar träffades på ”svenskmöten” och mina föräldrar träffades på ett sådant möte. Min far var så fattig så när de skulle träffas, gick han, kanske en och en halv mil, mellan sitt hem och hennes. Det var kostsamt att åka buss med en diskares lön.

Det var ett begränsat antal ägodelar de kunde ta med sig och jag kan inte påstå att jag kommer ihåg mycket förutom fotografier. Jag vet inte om de hade många vänner i Sverige som emigrerade. Jag tror att de var tvungna att skaffa sig nya vänner i USA. De sägs att européer som kom tillsammans bosatte sig i samhällen och anpassade sig ganska bra. Emigranter som kom ensamma hade det svårt att anpassa sig för att de hade inget nätverk att söka stöd i, så var det i mina föräldrars fall. Min far älskade Amerika och blev medborgare. Min mor anpassade sig aldrig och förblev svensk medborgare. Han var amerikan och hon var svenska. Vännerna de skaffade sig var svenska och samhället de bodde i var svenskt eller skandinaviskt – Andersonville.

De kom till USA precis innan den stora depressionen. Lyckligtvis var min mor massös under den tiden och tjänade bra med pengar, och min far började ge massage på den Svensk-Amerikanska klubben, en väldigt rik organisation. De klarade sig genom depressionen på ett bra sätt. Efter det blev kanske min far målare, och han jobbade kvällar som massör. De talade bruten engelska, men de lärde sig till slut språket.

Min mor längtade så mycket till Sverige när jag föddes, så när jag var ungefär sex månader gammal bar det av till Sverige. Väl där fick min mor njurproblem, hon var på sjukhus i nio månader och vi kunde inte träffa henne. Dessutom kunde inte min far hitta ett arbete så efter ett år var vi tillbaka i USA utan vår mor. Då min mor saknade oss så mycket återvände vi än en gång till Sverige bara för att se vår far lämna oss och återvända till USA. Så jag tror att det tog väldigt hårt på mig att som ett litet barn först vara från min mor länge och sen att min far lämnade oss för sitt arbetes skull. Vi längtade efter min far så mycket att vi återvände till Chicago när jag var 3 ½ år gammal. Jag minns det här mycket väl. Vi kunde inte hitta en bostad i Chicago för att vi var två barn och de flesta hyresvärdarna ville inte ha små barn. Vi bodde hos vänner i sex månader innan min far köpte en lägenhet på svarta marknaden. Jag minns att när jag gick ut i grannskapet så skrattade alla barnen åt min dialekt för att jag var annorlunda. Jag kunde inte engelska. Det gjorde mig ledsen och efter det pratade jag inte mycket svenska.

Jag minns att min mor berättade att hon 1939 reste via Norge och var tvungen att åka genom fjordarna som var minerade. Jag tycker att de båda var väldigt modiga och äventyrliga som gick igenom allt det här. Jag tror också att de utstod mycket elände, men det kunde ha varit fallet även i Sverige med de få arbetstillfällen som fanns.”

Sammanfattning, brevet

Detta var hennes berättelse om sina föräldrars emigration till Amerika. Hon berättar att hennes föräldrar emigrerade på grund av att det inte fanns några arbetstillfällen i Sverige. De bodde endast fem mil ifrån varandra, ändå kände de inte varandra men träffades ändå på ett svensk-möte i Amerika. Barbara säger att de bodde i ett svenskt kanske skandinaviskt samhälle som hette Andersonville. Hennes far älskade Amerika och blev amerikansk medborgare, och hennes mor förblev svensk medborgare.
Hon berättar hur de genom arbeten klarade sig genom den stora depressionen i USA, båda genom att ge massage.
Sedan återvände de till Sverige ett tag, och Barbaras mor fick njurproblem så de fick stanna där ett bra tag. Fadern återvände på grund av att han var tvungen att arbeta i USA. Sedan åkte de tillbaka till Amerika och fadern, men de hade svårt att hitta en lägenhet. De köpte sedermera en på svarta marknaden. De klarade av språket, och unga Barbara blev retad för sin dialekt för att hon var annorlunda, och pratade därmed inte mycket mer svenska – också ett sätt att lära sig det nya språket.

Hon avslutar brevet med en historia från andra världskriget, där hon säger att hennes mor åkte via Norge genom minerade fjordar. Till sist säger hon att hon tycker att de var väldigt modiga och äventyrliga som gick igenom allt det här, men också att de fick utstå mycket elände. Men det kunde också ha varit fallet i Sverige, där det inte fanns många arbeten.


Liksom så många andra sökte Eric och Ingrid lyckan och äventyret i det stora västerlandet. Som så många andra emigrerade även de här två på grund av bristande arbetstillfällen. Så vitt jag kan förstå så fick de det bättre än de hade det hemma i Sverige, de hade arbete, speciellt under den stora depressionen på 30-talet. De hade kanske fått det tungt om de inte haft arbete under den tiden.

Jag tycker att det är en spännande historia, om hur en ganska nära släkting till mig kom till USA. Barbara och Yvonne är kusiner till min farfar, så det är inte så avlägsna släktingar jag har där borta. Jag är glad att hon tog sig tid att skriva det här som en extra uppgift till mitt arbete. Hela hennes brev bifogar som en bilga i slutet.
















Slutsatser

Hur påverkade emigrationen Sverige? Hur påverkade den USA? Var det negativt eller positivt?

Jag tror att det var bra att så många emigrerade från Sverige. Jag undrar hur Sverige annars hade klarat hungersnöden, och att försörja sin ständigt växande befolkning. Det hade kanske lett till att många svaga inte hade klarat sig.
Å andra sidan blev Sverige av med många unga och starka människor, såsom drängar och pigor. De hade säkert varit bra för industrialiseringen i det växande Sverige på den tiden.
De var också i fertil ålder, de hade säkert satt fler barn till världen, vilket skulle leda till än mer befolkningsökning. Om inte industrialiseringen hade varit i startgroparna i Sverige, så hade vi nog sett än högre siffror på emigrationen.

Dagens befolkning i Sverige är närmare nio miljoner människor. År 1900 var den ungefär fem miljoner. Det betyder att folkökningen procentuellt har varit 80 % i Sverige. Om de 1,2 miljonerna som emigrerade från Sverige hade stannat, hade det förmodligen lett till att det blivit än mer brist på bördig jord och arbeten, vilket leder till fattigdom och svält, som till slut blir sjukdomar och dödsfall. Så man kan ju fråga sig om dagens befolkning i Sverige hade varit större eller mindre än den är idag.

USA hade inte varit ett sånt välutvecklat och ledande land om de inte haft det stora antal immigranter de hade, bland annat från Skandinavien och då Sverige. De kom med arbetskraft och hjälpte till att bygga upp den amerikanska ekonomin.

Ungefär 200 000 människor återvände till Sverige. De hade då blivit influerade av den amerikanska kulturen, och medförde den till Sverige. På så sätt borde Sverige vara ett förhållandevis amerikaniserat land, med amerikanska livsstilar, ideal och en positiv inställning till USA, då de fick det bra där borta och var nöjda med vistelsen.

När jag började med det här arbetet visste jag i princip de mest grundläggande sakerna; Orsakerna, lockelserna, lite om resan, var de flesta svenskarna bosatte sig och ett fåtal andra saker.
I och med det här arbetet har jag lärt mig mycket. Jag har lärt mig mer om bakgrunden till orsakerna, och mer om vad som lockade. Begreppen push- och pullfaktorer har klarnat mer. Jag har lärt mig mer om den svenska kulturen i USA, kyrkor, tidningar och annat som användes för att hålla svenskheten vid liv i Amerika. Jag trodde innan arbetet att Ellis Island var den enda platsen som användes för mottagning för emigranter, men det fanns tydligen fler. Jag har även lärt mig ett och annat om Amerikas geografi, då jag har studerat kartböcker och kollat upp var olika stater låg. Jag fick reda på de frågeställningar jag arbetade med. Men på stadsbiblioteket i Gävle fanns det inte mycket statistik om emigrationen från Gävle att hitta. Så det projektet lade jag ner, men i häftet från skolan hittade jag ett diagram som visade emigrationen från olika län. Men det var de enda uppgifter jag hittade.

Av brevet jag fick av min släkting Barbara har jag även lärt mig mer om den ensamme emigranten, och fått en inblick i hur det var att vara emigrant. Ett spännande livsöde att läsa om.

Jag tror att jag kan ha nytta av de kunskaper jag fått genom det här arbetet när jag studerar bland annat u-lands problem, olika ämnen som innehar push- och pullfaktorer, immigrationen i Sverige i dagsläget, etc.
Jag tycker att det var väldigt intressant att arbeta med det här ämnet och jag konstaterade att det som hände då, i högsta grad påverkar vad som händer idag.

Källförteckningar:

http://members.tripod.com/~trubbe/index.htm - Grundfakta om det mesta

http://www.duvemala.com/sv/sw_bakgrund_hi.html - Bilderna från framsidan, lite djupare fakta

http://sandra.dhs.org/skudderup/emm.html - Immigrationsregler i Amerika, religiösa orsaker

http://biphome.spray.se/seby/valkommenin.html - Missväxtåren

http://www.swemi.nu/for-13060.asp#13 1 - Amerikabrev

Bra böckers lexikon nr.7 1984 - Kvotlagar, Emigrationens slutskede

Bonniers lexikon nr. 5 1994 - Grundfakta

Nationalencyklopedin nr. 5 1991 2 - Sverigediagram, grundfakta

Häfte om emigrationen, utdrag ur ”Utvandringen, STF:s skriftserie” 3 - Diagram om emigrationens skeden, djupare fakta om det mesta, bland annat orsakerna, kultur, amerikakofferten och nybyggarna

Nordisk Skolatlas, Svenska bokförlaget 1963 - Staterna vid Mississippi och Homesteadtriangeln

Den svenska historien 9, Bonniers 1968 - Djupare fakta om religiösa orsaker, bland annat ”Erik-Jansarna”

Barbara Hall, Kalifornien - Min släkting i USA som skickade mig ett e-mail med sin berättelse om sina föräldrars emigration från Sverige till USA. Stort tack!























2004 - 05 - 19

E-mail från Barbara Hall


Here´s my story, as accurate as I can remember it after all these years...

My father was born in Hammarstrand and my mother about 30 miles away
in Hallesjo. (I don´t have the dots above the a and o). My mother
knew my father´s sister, but not my father. In those days the oldest
son inherited everything so they had to find work. My mother worked
as a physical therapist and my father I am not sure about. They were
raised on farms and that was their knowledge. My mother was the
youngest of ten and my father was the middle chil...