Sikhismen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sikhismen

? Ursprung och spridning
Sikhismen uppstod på slutet av 1400-talet i Punjab, en provins i Indien. Guru Nanak, eller Guru Nanak Dev, sikhismens grundare, föddes i en högkastig hinduisk familj 15 april 1469 i byn Talwandi nära Lahore i västra Punjab, numera Pakistan, avled 22 september 1539. Han växte upp med både muslimska och hinduiska vänner, och lärde sig persiska och arabiska. Som sextonåring gifte han sig, och fick två söner. Nanak tyckte att både Islam och Hinduismen var bra och många saker tilltalade honom särskilt. Nanak skapade på detta sätt en ny religion, som en blandning av hinduismen och islam och resultatet blev: sikhismen. Nanak reste runt hela sitt liv och predikade. Han fick namnet Guru Nanak. Guru betyder lärare. Han följdes av nio andra guruer, vilken den sista av dom va Guru Gobind Singh. Han grundade sikhernas gemenskap som kallas khalsa.
Sikhism är inte en ren avkomling till hinduismen, utan en blandning mellan bhakti-hinduism och sufisk islam. Från islam har man hämtat den starka tron på en monoteistisk och allsmäktig gud som dessutom inte får avbildas, och från hinduismen har man fått reinkarnationstanken med transmigrationsidén och åsikten att verkligheten är en sorts illusion, maya. Kastsystemet tar man emellertid avstånd ifrån, eftersom man anser att varje sikh är jämlik. Dessutom tar man även avstånd från prästerskapet, bilddyrkan och pilgrimsfärd. Sikherna beundrar rättvisa och lojalitet och föredrar ett aktivt liv framför det hinduiska idealet med asketism och avhållsamhet.

I världen finns i dag ca 25 miljoner sikher. De bor framför allt i delstaten Punjab i Indien. I staden Amritsar ("Poolen av nektar") ligger deras heligaste, Det Gyllene Templet (eller Guds tempel, som de kallar det).
I Sverige bor omkring 1000 sikher, de hittar man i städer och byar, eller i Gurdwaran i Tullinge (sikhernas tempel).

? Viktiga personer:

Guru Nanak Dev (1469 - 1539): Sikhismens Grundare
Guru Angad Dev (1504 - 1552): Gav sikhismen ett alfabet kallat gur(u) mukhi, som användes för att skriva heliga texter på språken punjabi och hindi.
Guru Ram Das (1534 - 1581) Skapade sikhernas bröllopsritual.
Guru Amar Das (1479 - 1574) Protesterade mot änkebränningen och idolatrin hos hinduerna.
Guru Arjan Dev (1563 - 1606) Är känd för tre saker: Han gjorde guru ämbetet ärftligt och han skapade en kanon för sikherna. Den heter Adi Granth, ”urboken”, som består av en samling av 3 300 hymner på punjabi och hindi. 1589 började han bygga på en centralhelgedom för alla sikher i staden Amritsar, det så kallade Gyllene Templet eller Harmandir med fyra dörrar i alla väderstreck för att släppa in alla fyra varna.
Guru Hargobind (1595 - 1644): Lät bygga ett palats i Amritsar vid namn Akal Takht, ”den Tidlöses tron” och blev sikhernas plats för högsta rättinsats i lag-, moral- och lärofrågor.
Guru Har Rai (1630 - 1661): Om denna guru hittade jag ingenting.
Guru Harkrishan (1656 - 1664): Kämpade för samhörigheten.
Guru Tegh Bahadur (1621 to 1675): Byggde ett sikhism center i Anandpur.
Guru Gobind Singh (1666 to 1708) grundaren av khalsa


Staden Amritsar grundlades i slutet av 1500-talet och är sikhernas heliga stad med deras centrala tempel, Gyllene templet. Det ursprungliga templet stod färdigt ca 1600 men förstördes därefter upprepade gånger. Den nuvarande anläggningen härstammar från 1700- och 1800-talen.


? Skrifter:
Den tionde gurun, Gobind Singh var den sista guruen. Han sa att det inte skulle komma fler guruer i mänsklig gestalt. Sikherna skulle istället gå till sin heliga bok för att höra Guds ord. Boken kallas Adi Granth och behandlas med stor respekt. Ordet Granth betyder bok. Adi Granth bevaras på den viktigaste platsen i sikhernas tempel (gurdwara). Den läggs på ett lågt bord och i taket hänger ett tygstycke. Ibland viftar den som läser ur boken med en särskild solfjäder som kallas chauri. Adi Granth kallas också för Granth Sahib, ”mästarens bok”. Adi Granth innehåller b la Nanaks psalm och bönbok.

? Traditioner och riter:
När ett barn föds är en namngivningsceremoni en djupt rotad tradition inom alla religioner, så även sikhismen. Sikherna baserar i alla fall inte sina namn på trender, saker som låter bra, eller påhittade karaktärer från filmer och böcker, utan de slår helt enkelt slumpvis upp en sida i Adi Granth. Den första bokstaven i den första psalmen, dikten eller texten på den vänstra sidan blir första bokstaven i barnets namn.

Amritceremonin markerar inom sikhismen att man har blivit vuxen. Då blir sikherna fullständiga medlemmar i khalsa. Ceremonin äger rum i en gurdwara och leds av fem vuxna sikhiska män eller kvinnor som bär särskilda gula dräkter. Innan allt börjar avlägger varje ung man och kvinna ett löfte som hon eller han ska följa de 10 guruernas lära. Sedan läser man böner och sjunger heliga sånger. De fem vuxna sikherna rör ut socker i en skål vatten med hjälp av ett svärd. Det heliga vattnet kallas amrit och lite vatten hälls i händerna på var och en av de unga männen co kvinnorna och lite vatten stänks också i deras ögon. Det är ett tecken på att de inte ska se något ont. Därför häller man vatten på deras huvuden. Därmed har man gjort de viktigast kroppsdelarna heliga.

Gurdwaran
Ordet gurdwara betyder ”Guruns dörr”, och med det menas dörren till Adi Granth. En gurdwara är den sikhiska motsvarigheten till en kyrka. Innan man går in i byggnaden visar man respekt för den heliga skriften genom att ta av sig skorna och ha huvudet täckt – något man förmodligen har lånat från islam.

När man inte läser ur Adi Granth är den övertäckt. Under gudstjänsterna avtäcks den , och läggs på en slags tron, Manji Sahib, mitt i templet. Det är nämligen viktigt att den syns från alla håll. Bakom den sitter en granti, personen som utsetts till att läsa ur boken. Under själva gudstjänsten sjunger gudstjänstdeltagarna heliga sånger och ber om att de ska klara av att följa religionens regler och påbud.

Efter veckans huvudgudstjänst äter man alltid tillsammans, som ett tecken på gemenskapen mellan alla sikher, så det är vanligt att det finns ett kök i närheten. Så som jag förstått det hela är även icke-sikher välkomna till denna måltid.

Under gudstjänsterna sitter män och kvinnor åtskiljda på golvet. Kvinnorna till vänster och männen till höger. Detta tycker jag är lite märkligt, eftersom de sju ”budorden” säger att alla är lika inför Gud, oavsett kön. Förmodligen är det för att hjälpa till att hålla tankarna borta från köttsliga lustar under gudstjänsten, precis som i islam.
Man använder inte bara gurdwaran till att be, äta och utföra gudstjänster i, utan där finns även ett rum som man använder som en sorts religiöst klassrum.

De fem K:na
Sikhismen grundades av Guru Nanak på 1500-talet e.Kr och ungefär 2% (ungefär 18 miljoner) av Indiens befolkning är anhängare till just denna religion som man lätt känner igen på de fem symboler som introducerades av Nanak. De fem symbolerna kallas för ´de fem K-na´ och står för:

Kesh -att inte klippa hår eller skägg. Symboliserar helighet.
Kangha -att bära en kam av elfenben eller trä. Symboliserar renlighet
Kucha -att bära kortbyxor. Symboliserar vaksamhet. (Men männen bär ändå alltid långbyxor.)
Kara -att bära ett armband av stål. Symboliserar beslutsamhet.
Kirpan -att bära sabel. Symboliserar beskydd av de svaga.

På grund av ´Kesh´ bär sikhiska män en turban i vilken de lindar sitt långa hår. Att bära ´Kuch´ och ´Kirpan´ härleds till Sikhernas militära historia; de ville inte råka snubbla på en lång ´Dhoti´ (liknande sarong) eller ertappas utan vapen. ´Kangha´ sitter ofta som ett spänne i turbanen och ´Kirpan´ brukar de förvara tillsammans med kammen, en liten liten kniv.
Religionen liknar Hinduismen men den största skillnaden är att de tar avstånd från kastsystemet och pilgrimsfärder till floder. Att vallfärda till en stad går däremot bra.

? Högtider
Det sikhiska året är ganska fattigt på högtider, om man jämför med t.ex. kristendomen. De få högtider man faktiskt firar är Guru Gobind Singhs födelsedag (januari), Baisakhi – grundandet av khalsa (mars), Divali – nyåret (skiftet oktober-november), samt Guru Nanaks födelsedag (november). På Divali firar man även att Guru Harogobind släpptes ur sin fångenskap.

? Myt
Nanak tillhörde krigarkasten och sökte - liksom sin föregångare Kabir (omkr. 1450) - nedbryta skiljemuren mellan hinduismen och islam, genom att ta vara på den kärna av sanning, som enligt hans mening fanns i båda. När hans idéer kommit till mognad, lämnade han sina världsliga göromål, utdelade sina ägodelar till de fattiga, begav sig ut på vandringar, återkom och bildade ett samfund av lärjungar, vars första andliga överhuvud eller guru (lärare) han blev. Vid sin död, 1539, utsåg han en efterträdare.

När han arbetade som herde och vaktade familjens djur, sökte han samtidigt kunskap och diskuterade med heliga hinduiska och muslimska män som bodde i närheten. En dag då han badade i floden Bain, kom han inte upp till ytan och byborna sökte överallt, fann honom inte, men antog att han drunknat. Enligt sägnen ska han ha förenats med Gud och blivit upplyst vid detta tillfälle.
Efter tre dagar dök Nanak upp på samma ställe där han försvunnit, med ett gudomligt ljus i ögonen, tyst och i trans. Han sa upp sig från sitt arbete och delade ut sina tillhörigheter till de fattiga. När han äntligen talade sa han: Det finns ingen hindu, ingen muslim. Nanak var nu övertygad om att Gud var en, han trodde inte på treenighet eller att Gud skulle kunna ta mänsklig skepnad. Han började resa runt över hela Indien och predika tillsammans med sin vän Mardana som var musiker. Nanak var språkbegåvad och de sjöng hymner på lokalbefolkningens språk, som ett sätt att sprida läran, varthän de kom.

Det sägs att han reste till Mekka, och somnade med fötterna mot Kaba. En förargad vakt väckte honom för att han skulle ha legat med fötterna mot Guds hus och Nanak sägs ha retoriskt svarat: "Min gode man, jag är trött efter en lång resa, är du snäll och vänd mina fötter i en riktning där Gud inte är."

Punjab hade under denna tid invaderats av mogulhärskaren Babur och Nanak och Mardana togs tillfånga då de återvände från sina resor västerut. Mardana och Nanak sjöng hymner, vilket fick först fångvaktaren och sedan mogulhärskaren att lyssna. Babur frigav honom då han insåg att Nanak var en betydelsefull religiös man.

Den åldrande Nanak slog sig nu till ro med sin familj i Kartharpur och lät de troende komma till honom istället för att höra honom sjunga hymner och predika. Han betonade vikten av jämlikhet, oavsett religion, kön eller födslorätt, och institutionaliserade langar, de gemensamma matsalarna där alla oavsett om de är kungar eller tiggare äter tillsammans.

Vid denna tid, 1532 kom en man vid namn Lehna dit. Han var hindu och dyrkade Durga, men efter att ha träffat Nanak kom han att bli dennes mest hängivna lärjunge. Nanak testade då och då sina lärjungar, och Lehna var den som visade sig mest värdig. Vid ett tillfälle kom Nanak, Lehna och de båda sönerna fram till något som verkade vara ett lik täckt av ett lakan. Nanak överraskade dem med frågan om vem som skulle äta det. Sönerna vägrade och trodde att fadern blivit galen, men inte Lehna, han gick med på det, och när han lyfte på tyget visade det sig vara ett fat med helig mat. Lehna lät de andra äta och åt själv resterna. När Nanak såg detta sade han:

Lehna, du gavs denna heliga mat eftersom du kunde dela den med andra. Om människor använder Guds gåvor för sig själva eller samlar på sig dem är det som ett lik. Men om de bestämmer sig för att dela med sig till andra blir det helig mat. Du har förstått hemligheten. Du är min avbild.

Nanak välsignade honom med sin hand - ang; gav Lehna namnet Angad och utsåg honom som sin efterträdare.

Reinkarnation
Sikherna tror på reinkarnation. Detta innebär att en död persons själ föds igen i en annan form av liv. Om man i sitt liv varit en god människa, når själen Gud. Om man har gjort något som inte är så bra så föds själen om i en annan levande varelse på jorden. De som kanske levt ett mycket syndigt liv kan återfödas som något djur. Om man däremot inte varit riktigt så ond, så återföds man som en människa, men man blir en fattigare människa än i sitt vanliga liv.
? Levnadsregler
Tro det eller ej, men sikherna har, precis som kristna och judar, budord. Istället för tio har man sju:

1. Det finns bara en Gud. Dyrka och be till den ende Guden och inte till någon annan.
2. Kom ihåg Gud, arbeta hårt och hjälp andra.
3. Gud tycker om ärligt arbete och uppriktigt liv.
4. Inför Gud är ingen svart, vit, rik eller fattig. Det är dina handlingar som gör dig god eller ond.
5. Män och kvinnor är lika inför Gud.
6. Älska alla och be för det goda hos alla.
7. Var vänlig mot människor, djur och fåglar.

Den trosbekännelse sikherna använder sig av kallas Mool-mantrat, och är den första heliga sången Guru Nanak skrev. Mantrat inleder varje kapitel i Adi Granth. Mool-mantrat lyder:

" ´Det finns bara en Gud. Sanning är hans namn. Han är Skaparen. Han känner ingen fruktan. Han känner inget hat. Han existerar utanför tid och rum. Han har nått upplysningen och dör inte. Han upplevs genom guruernas nåd.´

? Meningen med livet
Sewa är en av sikhernas mening med livet. Guru Nanak reste runt mycket i Indien och undervisade människor i hur de skulle leva för att komma närmare Gud. Han lärde dem vikten i att hjälpa andra, vilket kallas sewa, och innebär att man kan t.ex. hjälpa någon utan att ta betalt för det, eller att skänka pengar. Ett exempel på detta är att en sikhisk affärsinnehavare kan skänka mat till veckans måltid i gurdwaran. Andra kanske driver dagcenter för äldre eller yngre, för att på så sätt dra sitt strå till samhällsstacken. En sikh visar sin tro genom att utföra sewa.

? Det indiska samhället
Sikherna har hela tiden tvingats kämpa för att försvara sin religion, något som pågår än idag. Länge har man krävt ett självständigt Punjab, men utan resultat. Den indiska regeringen vägrar för övrigt fortfarande. Eftersom man ständigt låg i fejd med andra, grundades broderskapet Khalsa (”ren”) av Guru Gobind Singh, som sikhiska män förväntas gå med i. Khalsa är både en religiös som militär förening, och förmodligen är det på grund av den som sikherna länge har ansetts vara goda soldater. Britterna anlitade dem flitigt under kolonialtiden, till exempel.

I juni 1984 tvangs den indiska regeringen att skicka trupper för att ta ifrån sikhiska extremister det Gyllene Templet i Amritsar, och de i sin tur svor att hämnas. Den 31 oktober samma år mördades premiärminister Indira Gandhi, och de sikhiska medlemmarna av hennes personliga livvakter anklagades för attentatet.

? Sikhismen i Sverige och etiska problem
Sikher i Sverige
De första sikherna kom till Sverige i början av 1970-talet. Vid 2000-talets början fanns det uppskattningsvis drygt ettusen sikher i Sverige. Flertalet har kommit under 1980- och 1990-talen. Invandringen har inte följt något bestämt mönster. Det finns ett mindre antal sikher vilka beviljats politisk asyl i Sverige. Antalet asylsökande nådde en kulmen efter mordet på Indira Gandhi 1984. Som grupp har sikherna synts mycket lite utåt i det svenska samhället, men man har genomfört ett antal utåtriktade kulturella aktiviteter, såsom offentligt firande av Vaisakhi, det sikhiska nyåret, i Stockholm. Politiska aktiviteter är sparsamt förekommande. Sikherna i Sverige har hittills inte publicerat vare sig tidningar eller andra tidskrifter. Nyheter från Punjab och Indien får man genom att från London skicka efter t.ex. tidningen Des Pardes.

Föreningsliv
Sikherna i Sverige har organiserat sig ganska sent. Den första föreningen, Gurdwara Sangat Sahib, bildades i början av 1980-talet och samlade då alla sikher i Stockholmsområdet. Senare tillkom en förening i Göteborg. Även i Skåne har en förening funnits. De flesta sikhiska barn går i vanlig svensk skola, men det förekommer även att föräldrar väljer att skicka barnen till internatskolor i Indien. Vad beträffar hemspråksundervisning existerade tidigare inga lärare i punjabi, utan de barn som åtnjöt hemspråksundervisning läste antingen hindi eller engelska.
En sikh som bor i Sverige kan nog ha svårt att få jobb, på grund av sin klädsel och utseende främst. Visst är det fördomsfullt, men det är så samhället ser ut idag, vilket jag tycker är helt fel. Det kan t ex bli uppståndelse om en sikh bestämmer sig för att bli kock här i Sverige, antingen om han har varit det i sitt förra land eller vill bli utbildad. Framför allt om det är en man det handlar om. Håret och skägget måste ju sparas p g a khalsa , men restauranger är, eller åtminstone de flesta, väldigt noga med hygien och inget hår i maten. Turbanen finns ju som hjälp för sikhen då, men det är inte alltid det accepteras i alla fall. Det jag alltså vill påpeka är att många sikher antagligen har svårt att få jobb inom det området. Och eftersom det finns rasister, och människor som tycker att det är opassande att ha en utländsk människa i t ex kassan, som försäljare, busschaufför och andra jobb där man träffar mycket människor.
Sedan så är det ju sikhernas högtider, traditioner och riter som skiljer sig från det svenska samhället, men förutom det så påverkas nog inte deras liv så mycket här.

? Religions jämförelse
Om man jämför sikhismen med kristendomen finns det både likheter och skillnader. För det första så har båda religionerna budord som levnadsregler, som till viss del är lika dana. Sikhismen har lite mer moderna budord skulle jag vilja påstå. Ett liv efter döden tror katoliker på och att alla synder blir förlåtna. Men sikherna tror på reinkarnation, där man straffas med ännu ett liv på jorden om man har syndat.
Islam och Sikhism är ganska lika varandra. T ex så skiljer dom båda religionerna åt män och kvinnor för att motstå sina köttsliga lustar, vilket från början kommer från Islam. Muslimer tror att Gud kommer att återuppliva alla döda kroppar en dag, så kremerar aldrig utan begraver alltid sina döda. Sikher kremerar nästan alltid. Judendomen och Sikhismen är väldigt olika varandra tycker jag. Judar tror att det finns ett evigt liv efter döden, men inte alls mycket om hur livet kommer vara. Det alla dessa religioner har gemensamt är att alla deras levnadsregler stämmer till viss del överens med varandra, att de ska behandla andra människor väl och dyrka sin Gud osv. Alla deras traditioner är mycket olika, som sik...