Rätten till liv - var går gränsen?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ur ett religiöst perspektiv så är livet heligt. Livet är en Guds gåva som människan inte kan råda över. Dödshjälp betraktas därför i alla tre världsreligionerna som mord. Denna inställning till livet betyder dock inte att livet, enligt dessa livsåskådningar, måste förlängas till varje pris.
De flesta tycker att vi som högt stående i näringskedjan är ursäktade när vi dödar andra djur. När en skadeskjuten and skriker eller en trött, gammal hund får cancer så gör vi processen kort. Detta görs av medkännande anledningar, ”de ska inte behöva lida mer”.
Hur kommer det då sig att vi utan samvetskval föder upp mänskliga kollin? Varför låter vi våra gamla, eller våra intill oigenkännlighet skadade fortsätta leva, trots att de många gånger själva uttrycker en önskan om att dö? När blir solidaritet mord?
Aktiv dödshjälp är att medvetet och aktivt påskynda en människas död genom att till exempel ge personen i fråga en överdos medicin.
Passiv dödshjälp kan innebära att undanhålla en livsuppehållande behandling, att avstå från att ge patienten vätska eller näring, eller genom att stänga av livsuppehållande apparater, och därigenom låta honom eller henne dö.
Passiv dödshjälp är tillåtet i svensk lag eftersom ingen människa behöver behandlas mot sin vilja. Denna behandling, eller snarare frånvaro av behandling, accepteras även av vissa kyrkliga företrädare. Detta för att de anser att avsikten inte är att döda utan att förbättra patientens livskvalitet. Där måste dock tilläggas att det beror väldigt mycket på sjukdomstillstånd hur livskvalitet ska definieras. Många får oerhört ont, men blir kapabla att tänka klart, andra slipper smärta, men tappar all kontakt med omvärlden.

Filosofen Peter Singer upptäckte att det var praxis i många länder (till exemepel Australien och England) att låta barn dö, om de föddes med svåra handikapp. Läkarna väntade på att barnet skulle få en infektion, och avstod när detta inträffade ifrån att använda antibiotika. Barnet dör på så vis långsamt. Peter Singer menar att det är mer humant att aktivt döda barnet i denna situation, istället för att de ska dö långsamt och plågsamt.
Läkarens uppgift är att värna om liv. Om dödshjälp vore lagligt så skulle det kunna leda till ett drastiskt minskat förtroende för sjukvården och dess anställda. En legalisering av dödshjälp skulle också ge skrämmande signaler till de många som vill leva trots svår sjukdom.
Dessutom finns alltid risken att dödshjälpen får oanade konsekvenser. Det kan till exempel, för att överdriva lite, leda till att barn med rött hår ”väljs bort”. Dödshjälp är ett etiskt problem. Var går gränsen? Kommer människan att nöja sig med att abortera extremt missbildade eller handikappade barn?

Johan Frostegård, överläkare på Karolinska sjukhuset, varnade under en debatt en gång om ”det sluttande planet” och exemplifierade med Nederländerna. Där legaliserades dödshjälp 1990. Detta skulle då gälla svårt, obotligt sjuka människor som själva uttryckligen och upprepade gånger begärt dödshjälp.
I dag har målgruppen vidgats och omfattar dementa, deprimerade, handikappade och barn. Johan Frostegård menade att en förfrågan om aktiv eutanasi är ett rop om hjälp, egentligen inte en önskan om att få dö. Han hänvisade också till en amerikansk undersökning som visar att över hälften av de patienter som begärt dödshjälp ändrade sin uppfattning vid en uppföljning två veckor senare.
Peter Singer har genom sina teorier om dödshjälp orsakat folkstorm mer än en gång. Han anser att varelser som kan kallas ”personer”, levande organismer som har ett eget medvetande, oavsett rastillhörighet äger rätt till liv. För att vara en ”person” ska man äga möjligheten att ha fysisk, mental eller social kontakt med andra personer, denna möjlighet kan många gånger överträffas av till exempel grisar (jämfört med gravt handikappade varelser). Har man ingen förmåga att lida så kan man inte utsättas för något som är fel.
Detta gäller även omvänt, om man har förmåga att lida så borde det vara självklart att på bästa sätt (inte nödvändigtvis genom dödshjälp) göra slut på lidandet. Det är konsekvenserna av ens handlingar som avgör om den är bra eller dålig.
Om barn föds utan själsliga möjligheter så ska föräldrar och läkare i samråd kunna komma överens om barnets fortsatta varande. Detsamma gäller vuxna människor som genom sjukdom eller skada utsätts för ett outhärdligt lidande, när personen fattar beslutet att hon eller han inte längre vill leva – då skall detta respekteras.
Peter Singers tankegångar vilar på flera olika grunder. Bland annat anser han att genom att släcka liv som inte ens är värdiga liv så görs plats för andra. Jorden är överbefolkad. Är det då en humanitär gärning att, för att använda ett extremt värdeladdat ord, ”rensa ut”?
Han är även av den åsikten att denna ”utrensning” inte behöver ske i fosterstadiet. Vad är det som säger att ett barn som aborteras i 24:e veckan inte skulle kunna bringas om livet i redan fött tillstånd i samma ålder? Det rör sig om samma människa och om samma tid på jorden, den enda skillnaden är att barnet fötts.
Peter Singer ger flera exempel på då autentiska situationer då dödshjälp var rättfärdigat, men inte utfördes:
– När personer hamnat i ett vegetativt tillstånd. Dock kan det uppstå problem om man har kravet att personen ska kunna ge sitt tillstånd då de ju inte längre är förmögna till tal.
– När personer efter lång tids outhärdligt lidande ber om den enda slutgiltiga lösningen. I den situation vi har idag blir läkare dömda till fängelsestraff för att ha utfört sin patients sista önskan.
– När personer vet hur framtiden ser ut, vet att de kommer att bli synnerligen dementa, oförmögna att röra sig eller äta själva. Då anser Peter Singer att personens vilja att bespara sig detta lidande skall respekteras innan det är för sent.
– När personer vet att deras ofödda barn inte kommer att födas till ett drägligt liv. Vid ett tillfälle hade en kvinna, gravid i 24: e månaden, fått tillstånd att göra abort, fostret var hjärnskadat. Men då hon drabbades av missfall skulle barnet till varje pris räddas.

Vilka är vi, friska och starka människor att problemfria sitta och diskutera handikappades vara eller ickevarande? Jag tror, och det finns undersökningar som stödjer den åsikten, att många mentalt och fysiskt funktionshindrade har ett, efter omständigheterna, gott liv. Dessutom känns det som att de flesta kan lära sig att leva med sitt handikapp, säkert är det som så att de som drabbas av en ohjälplig skada i början önskar livet av sig, men sedan vänjer sig. Jag vet inte heller var en eventuell gräns skulle dras, vem ska få leva och vem ska dö?
Peter Singers definition är ganska acceptabel – om man inte kan tänka så förstår jag inte varför man ska hållas vid liv. I en vild värld skulle förresten få av oss överleva, inte bara så kallade ”renodlat” handikappade utan även folk med grova synfel skulle strax stryka med.

Den stora skräcken är att bli liggande som ett vårdpaket och hjälplös se på när andra människor torkar mitt bajs. Jag kan inte se något av värde i ett sådant liv. Är det för mycket begärt att bli dödad lite fint och lätt innan saker och ting går överstyr?
Sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv måste dock fler än just de som saknar tankeförmåga kunna rensas ut för att gynna kollektivet. Teoretiskt sett kan människor som gravt alkoholiserade eller till och med långtidsarbetslösa vara en belastning för samhället och som själv inte kan bidra till dess utveckling.
Det är lätt att bli fascist vidare i ett sådant tänkande.
En av själva definitionerna av ett civiliserat samhälle, går ut på att vi tar hand om varandra. På ett eller annat sätt. Vi lever inte på stenåldern längre. Vi kan rädda en del liv, men att vi i vår iver försöker rädda allting med de möjligheter som vår tekn...