Narkotikapolitiken i Sverige och Danmark - en jämförelse

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Innehållsförteckning

1. Inledning1.1 Ämnespresentation1.2 Syfte och Frågeställningar1.2.1 Syfte1.2.2 Frågeställningar1.2.3 Bifrågeställningar1.3 Material och Metod1.4 Begrepp1.5 Tidigare Undersökningar2. Narkotikapolitiken2.1 Narkotikalagarnas Utveckling2.1.1 Sverige2.1.2 Danmark2.1.3 Kommentarer3. Avslutning3.1 Sammanfattning3.2 Diskussion3.3 Slutsats3.4 Källförteckning sid. 2sid. 2sid. 2sid. 2sid. 2sid. 2sid. 3sid. 3sid. 4sid. 4sid. 5sid. 6sid. 7sid. 7sid. 7sid. 8



1. INLEDNING


1.1 ÄMNESPRESENTATION

Vi har valt att jämföra narkotikapolitikens framkomst och inriktning i Sverige och Danmark. Detta på grund av att vi finner det intressant att två länder som varit så nära varandra under så lång tid kunnat utvecklas åt så till synes olika håll inom ett visst ämne (dock inte det enda, invandringspolitiken är ett annat).


1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

1.2.1 Syfte

Vi visste sedan tidigare att Danmark har en friare narkotikapolitik än Sverige. Det vi ville undersöka var vad som låg bakom respektive länders narkotikalagar och hur utvecklingen av dessa har gått till.


1.2.2 Huvudfrågeställning

Kärnan i det vi vill få reda på i och med denna rapport har vi sammanfattat I denna frågeställning:

· Hur kommer det sig att narkotikapolitiken i Sverige och Danmark har utvecklats i så olika håll?


1.2.3 Bifrågeställning

· Speglar politiken folkets uppfattning om narkotika?


1.3 MATERIAL OCH METOD

Första gången vi samlades i gruppen satte vi oss ner och pratade om vad vi ville få ut av arbetet. Vi samlade våra tankar och idéer så att alla fick en riktig uppfattning om hur slutprodukten skulle se ut. Frågeställningarna har bytts ut, omformulerats och finslipats för att på ett bra sätt spegla det vi först ville ta reda på när vi valde ämnet.
Det första steget i arbetet bestod av diverse sökningar på Internet efter information om ämnet. En värdefull hemsida vi fann var Narkotikakommissionens webbplats, där flera av deras rapporter finns att läsa för allmänheten. Efteråt vände vi oss till olika bibliotek för att få tag på böcker men även ta del av tidningsartiklar och tidskrifter som behandlade ämnet.


1.4 BEGREPP

Harm-reduction
Ett sätt att förebygga sjukdomar hos intravenösa narkotikamissbrukare genom att ge dem rena sprutor.

Narkotika
”Benämning på ämnen som kan leda till vanebildning, tolerans och missbruk, oavsett om ämnet är ett genuint narkotikum, t.ex. heroin, eller ett aktiverande, vakenhetshöjande ämne med vanebildande effekt.
---
Till narkotika räknas dessutom olika former av cannabis, såsom haschisch (hasch) och marijuana samt hallucinogena substanser, t.ex. LSD och ecstasy.”

Narkotikapolitik
”Samhällets åtgärder mot spridning av narkotika och narkotikamissbruk”

Narkotikasituation
Ett samlat begrepp som innefattar ett flertal olika aspekter, t.ex. narkotikapolitiken, omfattningen av användandet av narkotiska preparat, tillgången på dessa mm.

Vi har valt att inte använda oss av begreppet ”droger” (förutom på ett fåtal platser) eftersom det är så brett och kan framkalla missförstånd på grund av att det även innefattar alkohol, som inte behandlas i denna rapport.


1.5 TIDIGARE UNDERSÖKNINGAR

Vi har tagit del av rapporten ”Så nära men ändå så långt borta – en jämförelse mellan svensk och dansk narkotikapolitik i ett socialt perspektiv” av Gisela Ahrens och Victoria Kockum. Rapporten har varit till stor hjälp under vårt arbete. Vi fick en bra översikt om situationen efter att ha gått igenom den.



2. NARKOTIKAPOLITIKEN


2.1 NARKOTIKALAGARNAS UTVECKLING


2.1.1 Sverige

Sverige har genom tiderna präglats av kultur som anser det bättre med en strikt narkotika- och alkoholpolitik. Den ursprungliga orsaken är Ivan Bratts ”Motboken” 1917, vars tankar kom att kallas Brattsystemet. Detta kom att få stort inflytande på den svenska alkoholpolitiken. Hans uppfattning var att uppmärksamheten skulle fokuserades mer på missbrukaren än på själva alkoholen. Detta i sin tur gav upphov till att människor i Sverige började se på konsumenter av alkohol på två olika sätt: brukare och missbrukare. Missbrukare har då setts som människor med problem, människor som var sjuka. Dessa tankar har då levt kvar när narkotikafrågorna och problemen blivit mer aktuella.

1923 kom den första lagen i Sverige som i enlighet med Haag-konventionen reglerade bruk, försäljning, innehav och tillverkning av narkotika. Denna lag har sedan i flera etapper byggts ut att omfatta allt fler områden, t.ex. nya preparat.


Tillägg till Sveriges Narkotikalag I urval:
1933 görs ett tillägg som möjliggör fängelse som strängaste påföljd. En läkare som missbrukar sin rätt att skriva ut preparat kan nu straffas.
1967 träder lagen om sluten psykiatrisk vård (LSPV) i kraft. Den medförde att narkotikamissbrukare kunde tvångsomhändertas för vård.
1983 ändras Narkotikastrafflagen. Man preciserar gamla gärningsformer och inför nya, tidigare icke brottsliga, som till exempel bearbetning, transport och förvaring av narkotika.

Den svenska narkotika lagen skiljer mellan tre typer av brott.
1. Den som smugglar eller hanterar narkotika i större skala gör sig skyldig till grovt narkotika brott. Straffet för grovt narkotika brott är mellan 2-10 år i fängelse.
2. Den som hanterar eller langar narkotika gör sig skyldig till narkotika brott. Straffet för detta är högst 3 år i fängelse men aldrig böter.
3. Den som avslöjas med mindre mängd narkotika, döms för ringa narkotika brott. Straffet är högst 6 mån fängelse eller böter.


Sverige i narkotikasammanhang – reaktionär förmyndarstat?
I del ett av rapporten Vägvalet - den narkotikapolitiska utmaningen av Narkotikakommissionen står att läsa:
Enligt kommissionens mening bör dock synen på ringa
narkotikabrott avseende cannabisharts skärpas, liksom hanteringenav växtdrogen kat.
Alltså bör man, enligt Narkotikakommissionen, gå tvärt emot vad ett flertal länder, däribland Storbritannien, har gjort och höja straffen för just denna typ av droger. Vad allmänheten tycker om detta är svårt att veta, dock kan man konstatera att oppositionen är näst intill obefintlig eftersom det är ett så tabubelagt ämne i Sverige och att de som argumenterar för drogliberalism ofta anklagas för att vara drogromantiska, något som Tobias Jeppsson, skribent på Sourze.se, har fått erfara.


2.1.2 Danmark

1969 beskrevs hur man i Danmark skulle bekämpa narkotikan. Man skulle slå till vid rötterna, eller i alla fall vid förgreningarna, alltså mot den organiserade handeln, langningen. Redan då valde man också att dela in narkotikan i två grupper: tunga (t.ex. crack) och lätta (t.ex. cannabis). Det är just denna indelning som fått så stor uppmärksamhet i och med att de droger som klassas som lätta inte omfattas av särskilt många regleringar. Innehav var på papperet illegalt men fallen skulle skötas med överseende.
Christiania, ett militärområde på några kvarter i Köpenhamn, blev den fria drogens tillflyktsort 1971 när aktivister stormade stadsdelen, ursprungligen för att få en plats för att leka med sina barn. Efter att Köpenhamnspolisen genomfört antal ”gatuplans”-tillslag i Christiania runt slutet av 80- och början av 90-talet kritiserades man hårt av bl.a. massmedia som ansåg att de enda resultaten var att man fick tag på mindre, småskaliga langare medan de stora smuggelorganisationerna fortsatte sin verksamhet ostörda.
1996 införs två nya lagar, den ena möjliggjorde utvisning av invandrare som dömts till fängelsestraff för narkotikabrott, den andra skärpte straffen för langning, med undantag för illegala läkemedel och cannabis, som är det som i störst utsträckning säljs i Christiania.
I Danmark används inte tvångsvård i lika stor utsträckning som i Sverige.


2.1.3 Kommentarer

Gemensamt har Sverige och Danmark att de finner narkotika var ett allvarligt samhällsproblem som är viktigt att ta itu med. Att ländernas politik skiljer sig så mycket åt beror på grundläggande skillnader i syn på vad problemet egentligen är inom själva begreppet narkotika. Danskarna har uppfattningen att narkotikaproblemet inte går att avskaffa och fokuserar därför på förebyggande arbete samt att underlätta för de som är fasta missbrukare medan Sverige utövar en nolltolerans politik där narkotika inte är acceptabelt.
Nils Bejerot, som varit framstående i den svenska narkotikapolitikens framkomst, drog 1969 slutsatsen ”att en liberal politik förvärrar narkotikasituationen i motsats till extrarestriktiv politik”.
Det stora narkotikabruket började på 60-talet i de båda länderna som experiment av unga. På 70-talet började man agera på riktigt och då gick utvecklingen fortfarande åt liknande håll i både Sverige och Danmark. I och med att HIV upptäcktes på 80-talet började ta fram olika sprut- bytesprojekt, s.k. Harm-reduction, för att försöka minimera antalet insjuknade. Danmark fortsatte med att introducera en metadonbehandling för missbrukare för att sedan kunna reducera HIV-smittan ytterligare. Siffror visar att danskarna var mer positivt inställda till detta system än svenskarna (78.5 % mot 48 % ). Systemet med sprutbyte har inte heller antagits helt i Sverige utan finns bara i experimentstadiet i Lund och Malmö, städer som ligger nära Danmark, som antagligen har influerats av Danmark.
I Sverige är allt som har med narkotikan att göra straffbart, tillverkning, langning, missbruk och lagring. I Danmark är situationen likadan men med ett viktigt undantag, användningen är legal, dock endast i Christiania . Danmarks befolkning är i regel mer liberalt inställda till lätta droger som Cannabis vilket tyder på att narkotikapolitiken väl speglar befolkningens vilja i ämnet. Svenskarna är dock inte alls lika liberala, vilket har format deras politik.

3. AVSLUTNING


3.1 Sammanfattning

Rapporten analyserar narkotikapolitiken i Danmark och Sverige
Sveriges narkotikapolitik präglas av en gammal lära om att det är positivt med en hård och restriktiv lag.
Danmarks narkotikapolitik är mer liberal mot så kallade lätta droger men liknar Sveriges politik mycket vad det gäller tunga droger.
Båda länderna tycker det är mycket viktigt med förebyggande åtgärder samt vård av missbrukare.
I Danmark delas droger in i tunga och lätta, som radikalt avgör deras behandling.
Båda ländernas narkotikapolitik speglar folkens viljor väl.


3.2 Diskussion

Den enda riktiga skillnaden i narkotikapolitiken mellan Sverige och Danmark är uppdelningen i tunga och lätta droger. Dessa behandlas på markant olika sätt. Lagar som avser tunga droger liknar i stort dito svenska, medan lagarna som avser lätta skiljer sig grovt.
Vi har kommit fram till att det intryck som många människor i Sverige har om Danmarks narkotikapolitik egentligen bara är baserat på faktumet att man kan bruka narkotika i Christiania. Dock liknar bägge länders lagstiftningar vad det gäller tunga droger varandra mycket, något som många nog inte känner till. En viktig skillnad är att man i Danmark inte utvidgat tvångsvården i samma omfattning som Sverige.


3.3 Slutsats

Till huvudfrågeställningen (Hur kommer det sig att narkotikapolitiken i Sverige och Danmark har utvecklats i så olika håll?) har vi funnit följande:
Danmarks liberala narkotikapolitik har som ursprung bl.a. bildandet av Christiania 1971. Grundarna hade som avsikt att skapa en fristad där man kunde uppfylla sina drömmar utan ingrepp av myndigheter. Ideologin smittade av sig på resten av befolkningen när staten försökte stänga igen området.
Sverige, däremot, har alltid haft uppfattningen att droger överhuvudtaget skulle kontrolleras strikt. Allt sedan Ivan Bratt yttrande sina tankar i ”Motboken” har Sveriges drogpolitik präglats av dessa tankar. Sveriges tro har alltid varit att narkotikasituationen blir bättre med en restriktiv politik än en liberal. Statistik visar även på att Sverige har rätt, det finns avsevärt mycket fler missbrukare i Danmark än i Sverige.

3.4 Käl...