Mat och Hälsa

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Energi

Energi behövs för att hålla kroppstemperaturen, hålla i gång olika organ (matsmältning, andning, hjärtat mm) och för att utföra olika typer av arbeten. Man mäter energi i (kJ), kilojoule, eller (kcal), kilocalori. Ämnen som ger energi är fetter, proteiner eller kolhydrater. Hur mycket energi man behöver varierar, förbrukningen beror på ålder, kön, kroppsstorlek, arbete, motionsvanor och klimat. Jag till exempel, som är en tjej som är 14 år och väger 53kg, behöver ungefär 9000 kJ varje dag. En tonårspojke behöver ungefär 11000 kJ. Om man idrottar mycket kan man också behöva mer energi.


Motion

Det är jätteviktigt att vi motionerar. Kroppen är byggd för rörelse och musklerna måste få arbeta för att byggas upp. Motion ger kroppen kondition och styrka, och är liksom mat en viktig del för en god hälsa. Kroppen blir dessutom mer motståndskraftig mot infektioner och sjukdomar och man kan äta mer utan att bli överviktig. Det är viktigt att motionera lagom mycket och äta rätt. Kombinationen blir en sund livsstil och färre sjukdagar.


Kolhydrater

Kolhydrater återfinns framför allt i vegetabiliska produkter. De bygger upp cellväggar, bildar upplagsnäring och ingår som viktiga delar i ämnesomsättningen. De viktigaste kolhydraterna i maten är sockerarter, stärkelse och kostfibrer. Huvuddelen av energiintaget (55-60 %) bör komma från kolhydrater, främst i form av bröd, spannmålsprodukter, potatis, frukt och grönsaker. Man brukar tala om "snabba" och "långsamma" kolhydrater. Man mäter då hur snabbt och länge blodsockernivån påverkas efter att man ätit ett livsmedel. Resultaten brukar uttryckas som glykemiskt index (GI). Ett högt glykemiskt index innebär att blodsockernivån stiger snabbt och brant medan ett lågt index innebär ett långsamt upptag med en lång blodsockerkurva.


Socker

Det finns flera olika sockerarter, man kan välja mellan enkla och sammansatta sockerarter. Enkla sockerarter är tillexempel glukos (druvsocker) som finns i frukt bär och honung, fruktos (fruktsocker) som också finns i frukt bär och honung, men även i grönsaker, och glaktos, som framförallt finns i mjölk.

Sammansatta sockerarter är tillexempel sakaros, som finns i vanligt socker från sockerrör och sockerbetor, maltos (maltsocker) som bildas när sädesslag gror, och slutligen laktos (mjölksocker) som finns i mjölk.

Enkla sockerarter ger snabb energi som tas upp direkt i blodet. Därför äter idrottsmän ofta druvsocker när de snabbt vill ha energi, till exempel innan en tävling.

Sammansatta sockerarter måste brytas ner till enkla innan de kan tas upp i kroppen och ge energi. Äter du sammansatta sockerarter får du lika mycket energi oberoende av vilken sockerart maten innehåller.

Trots det borde du undvika söt mat, du får visserligen energi men äter du dig mätt på socker innebär det att du får lättare att få hål i tänderna och att du inte orkar äta annan viktig mat som kroppen behöver.

Fetter

Fetter har en viktig funktion. Det behövs för att ge kroppen energi och för att kroppen ska kunna få i sig de fettlösliga vitaminerna A, D, E och K.
Fetter sönderdelas vid matspjälkningen i glycerol och fettsyror. Man skiljer mellan mättade, enkelomättade och fleromättade fettsyror. Kroppen kan själv tillverka de flesta fettsyrorna från kolhydrater och protein. Men inte linolsyra och linolensyra, de är essentiella (livsnödvändiga) och måste finnas i maten vi äter.

Om fett är hårt eller mjukt i rumstemperatur beror på fettsyresammansättningen. Hårt fett har mycket mättade fettsyror som tillexempel smör, talg, ister och kokosfett.
Mjukt eller flytande fett har hög halt av omättade fettsyror tillexempel matolja och fett i fisk eller fågel.

Kolesterol är ett ämne som samspelar med fettet. Kolesterol brukar delas in i två underkategorier, ”det onda” kolesterolet och ”det goda” kolesterolet. Det är ”det onda” kolesterolet man ska akta sig för. För mycket av det kan orsaka åderförkalkning. Dvs att blodkärlen täpps igen och man får en propp.

Fett bör inte utgöra mer än 30 % av energiintaget, men det får inte heller vara lägre än 20-25 %.

Protein

Protein ingår i kroppens alla vävnadsceller. Dessutom består hormoner, enzymer och viktiga delar i immunförsvaret av protein. Protein utgör därmed en viktig roll i kroppen och är viktig för såväl cellernas uppbyggnad som hela kroppens funktion. Protein ger energi och bygger upp och ersätter kroppens vävnader.
Protein ger energi bygger upp och ersätter kroppens och vävnad. Protein byggs upp av ett 20-tal aminosyror varav åtta regelbundet måste tillföras genom maten eftersom kroppen inte själv kan framställa dem. Fullvärdigt protein innehåller alla de livsnödvändiga aminosyrorna. De finns i animaliska (produkter från djurriket) livsmedel som kött, fisk ägg och mjölk. Icke fullvärdigt protein saknar en eller flera av de livsnödvändiga aminosyrorna. De finns i vegetabiliska (produkter från växtriket) livsmedel. Undantag är ärter, bönor och linser som är fullvärdiga.
En vuxen människa behöver 0.8 g protein per kg kroppsvikt, det motsvarar ca 50-60 g protein per dag. Barn behöver ungefär dubbelt så mycket. Genom maten får vi ungefär 90 g protein per person och dag och unga får t o m mer.

Miljoner människor i u-länderna får alldeles för lite protein. Särskilt barnen drabbas. Får man i sig för lite protein drabbas både den fysiska och psykiska utvecklingen. Två vanliga former av undernäring i utvecklingsländerna är kwashirokor och marasm. Kwashirokor orsakas av brist på fullvärdigt protein, och marasm av brist på övriga näringsämnen. Dödligheten i båda sjukdomarna är hög.

Mineralämnen

Kroppen byggs upp av ett 20-tal olika grundämnen. Kol, syre, väte och kväve ingår i praktiskt taget alla organiska ämnen. Natrium, kalium, klorid och fosfater finns lösa i alla kroppsvätskor. Dessutom ingår ytterligare ett antal mineralämnen och spårelement, vilka bl.a. ingår i olika enzymsystem.

Järn ingår främst i blodets röda färgämne, hemoglobin. Det är hemoglobinet som transporterar luftens syre från lungorna till kroppens olika vävnader. Kroppen är mycket sparsam med sitt förråd av järn. Brist kan ändå uppstå om det järn som man får genom maten inte räcker till för att ersätta det som kroppen förlorar vid svettning och vid blodförluster. När kroppen inte erhåller eller kan tillgodogöra sig så mycket järn att det täcker förlusterna, utnyttjas först kroppens järnförråd. Trots en viss järnbrist uppkommer inte genast någon blodbrist. Järnbrist uppges kunna medföra bl.a. trötthet och försämrad prestationsförmåga. Men effekterna av järnbrist är omstridda.

Kvinnor drabbas ofta av järnbrist. För att ersätta det blod som förloras i samband med menstruationen behövs extra järn. Störst järnbehov har de kvinnor som har rikliga blödningar. När menstruationen upphör sjunker järnbehovet. Men uteblir menstruationen på grund av graviditet är järnbehovet ändå stort, eftersom mamman då också ska försörja fostret med järn. Även andra grupper, t.ex. barn, kan någon gång råka ut för järnbrist. Äldre personer som äter mycket lite och/eller ensidigt kan också få för lite järn. Järnbrist hos dem kan ibland dock vara tecken på mag- eller tarmsjukdom.

Matöverkänslighet

Mat måste vi äta för att leva och må bra och varje dag äter vi upp emot två kilo livsmedel. Maten innehåller olika nyttiga näringsämnen, till exempel protein och fett, men också ämnen som är giftiga. Under flera tusen år har människan lärt sig vilken mat som är giftig och vilken som går att äta. Ändå händer det att vissa människor blir allergiska mot den mat, som de flesta av oss äter och tål. Detta kallar vi matöverkänslighet, som kan vara både besvär som är allergiska och besvär som inte är allergiska.

Med allergi menas att man är överkänslig mot ett visst ämne,
till exempel laktos.

Personer som är allergiska mot ett ämne kan vara överkänsliga
mot andra ämnen.

Så här visar sig allergi mot viss mat:
kräkningar och diarré
utslag och klåda
svårt att andas
Den som har matallergi kan drabbas av en allergisk chock.
Det är livshotande och kan leda till döden.

Talriksmodellen

Tallriksmodellen har tre delar:
·Den första är potatis, ris eller pasta samt bröd. En stor del av tallriken fylls med livsmedel från denna grupp. För den som behöver mycket energi kan denna del göras ännu större. Bröd bör finnas med till alla måltider.
·Den andra delen består av grönsaker, rotfrukter och frukt. Denna del är lika stor som den förra. Den som är överviktig kan låta denna del bli upp till hälften av tallriken.
Den minsta delen är avsedd för kött fisk, ägg eller baljväxter, exempelvis bönor.

Modellen säger ingenting om hur mycket man ska äta - det avgör hunger och energibehovet.

Det är viktigt att vi fördelar maten över hela dagen, Kroppen måste få en jämn tillgång på näring.

Min dagsmatsedel

Under en hel dag i februari åt jag;

Frukost 2st mackor med skinka och smör och två glas mjölk.
Lunch Risgrynsgröt, en apelsin, en macka med ost och smör och två glas mjölk
Middag Makaroner med falukorv, bönsallad och tre glas mjölk
Mellanmål 2 äpplen, en banan och ett glas vatten

Om man sedan tittar på tabellen som vi fick skriva ut så kan man se att jag får i mig väldigt lite järn, och väldigt mycket protein, c-vitamin och kalcium. Det man först och främst borde ändra på är järnintaget. Blodpudding, som innehåller väldigt mycket järn, skulle passa perfekt att lägga till på lunchen. Så jag lade till en skiva blodpudding, och vips så var allting mycket jämnare. Sedan var allting annat så pass jämnt att jag inte ändrade något mer. Vad jag kunde ha gjort var att lägga till något som höjde kolhydratvärdet, och då skulle jag nog lagt till något grovt bröd eller någon spannmålsprodukt. Eftersom det inte är farligt att ha för mycket c-vitamin eller kalcium beslutade jag mig för att inte ändra det heller. Det är inte bra att få i sig för mycket protein, det kan orsaka njur- och lever sjukdomar, men jag hade inte farligt högt värde så jag ändrade inte det heller.

Matrelaterade sjukdomar

Mat för med sig mycket, både gott och ont. Här följer några exempel på vad som kan hända...