Fult Språk
31758 visningar
uppladdat: 2005-02-11
uppladdat: 2005-02-11
Inactive member
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare.
Kommentera arbete
Jag skiter såväl i pengarna som
I kvinnornas svällande barm
Jag skiter i deras sängar
Jag skiter i Boren, Roxen och Glan
Jag skiter i påsar och slänger på stan
Av rotmos skiter jag även
Och när jag har skitit
Torkar jag mig i näven
Jag skiter i varmt
Jag skiter i kallt
Jag skiter i peppar
Jag skiter i salt
Jag tror ta mig fan
Att jag skiter i allt!
I. Inledning
Dikten på första sidan innehåller språk som inte är så trevligt. Dikter är annars tänkta att vara någonting fint och mysigt och njutbart. Ord som är sinnliga och njutbar, musik utan toner. Att blanda in fult språk i poesi, men också i det vardagliga livet får vissa effekter. En del tycker att svordomar kan vara en krydda i språket. Ett sätt att lägga styrka bakom orden, föra fram sitt budskap eller sina känslor. Andra förfasas över svordomar. Det är gifter i språket som tränger ut andra ord och resultatet blir att svordomarna inte längre bara är starka ord, utan de har blivit ett vardagsspråk. Jag tycker att jag behöver svordomar i mitt språk. Men jag kan också tycka att det tas till för mycket fula ord i sammanhang där man inte behöver svära. Men vad är egentligen fult språk? Jag ska nu berätta lite om det i mitt arbete.
II. Så börjar det
Det finns många olika synvinklar. En del hävda att det inte finns något fult språk andra hävdar att fult språk kan vara ett ord som exempelvis ”grej”. Författaren Lars-Gunnar Andersson beskriver i sin bok ”Fult Språk” hur fult språk tar över ett barns vokabulär på följande vis:
När småbarn börjar lära sig att prata går det långsamt i början fram till ca 2 års ålder. Då kommer en orddförrådsexplosion och barnet pratar och pratar och pratar. Om allt går som det ska så fortsätter sen ordförrådet att växa genom livet. En del gamla ord tappas bort men det tillkommer tillräckligt med nya ord för att de ord som förlorats inte ska märkas. Det kan också ske ordförråds katastrofer. Enligt folktron finns det ord och uttryck som tunnar ut språket. Svordomar brukar räknas till dessa ”språkliga cancerceller”. ”Cancerns” förlopp kan ske på följande vis:
Anna är ca 5 år. Hon har ett ordförråd på 8000 ord, vilket kan låta som väldigt mycket men är inte orimligt hög. I hennes ord förråd finns ord som springa, hoppa rep, äta, leka, sova och trött. Anna har en storebror och via honom så lär sig Anna ord som fan, jävlar, helvete och grej. Logiskt sett skulle Annas ordförråd nu ligga på 8004 ord men enligt folktron så är det inte så. De fyra orden börjar tunna ut Annas språk. Författaren menar att Anna verkligen har ett ordförråd på 8004 ord då i stort sett alla svenskar har dessa ord i sitt ordförråd men använder dem inte annat än i sammanhang då kravet på vårdat språk inte är lika stort som t ex på arbetsplatsen. Författaren ger oss också en bild av hur ordet ”grej” kan hämma vårt ordförråd. Ordförrådet ses som en vas som fylls på genom en smal hals. Ordet ”grej” fastnar i halsen på vasen då man tycker att ordet är väldigt bekvämt att använda. Då det ordet har täppt igen halsen kan inte de riktiga orden som dator, videofilm och balkong komma ner i ordförrådet då vi inte tycker att vi behöver lära oss flera ord. Ordet ”grej” kan man ersätta i stort sett alla substantiv med, men om lilla Anna har hunnit lära sig flera ord innan ordet ”grej” täpper till hennes ordförråd så kommer hon ändå att ha ett vokabulär som är likvärdigt hennes jämnåriga kamrater.
III. Varför betecknas ett ord som fult?
Det finns också ord som är mycket fulare än ord som ”grej”. I de flesta kulturer finns det ord som är förbjudna för att det ligger så mycket laddning bakom orden. Men det är också så att om ett ord är förbjudet så är det därigenom som det blir ett laddat ord. Ett exempel: för två hundra år sedan så var det mest fruktade och farliga djuret i landet vargen. Då alla var så rädda för djuret var också själva ordet ”varg” ett laddat ord som väckte skräck. Folk ansåg att det var ett ord som inte skulle användas överhuvudtaget. Men då folk fortfarande var tvungna att tala om vargen så använde de andra ord för den som, gråben, den gråe eller gullfot. Dessa ord var inte lika skräckinjagande som ordet varg och det var då inte förbjudet att tala om djuret. Ett ordspråk som illustrerar detta tankesätt är ”när man talar om trollen, står de i farstun”.
IV. Olika sorters fula ord
De ord som är förbjudna kommer från olika ämnesområden och skiljer sig också mellan olika kulturer. I Västeuropa kommer svordomarna främst ifrån följande områden:
1. Könsorgan, sexuellt umgänge (könsord)
2. Religion, kyrkan (svordomar)
3. Kroppens avfallsprodukter (kiss, skit osv.)
4. Döden (dö, döda)
5. Fysiska och mentala handikapp (idiot, CP-skadad)
6. Prostitution (hora, fnask, torsk)
7. Narkotikahantering, kriminalitet (pundare osv.)
Könsorden och svordomarna är förbjudna ord av självklara orsaker. Men de övriga är inte lika självklara och inte i alla fall förbjudna. De flesta barn har en period då de pratar mycket om kiss och bajs, Vuxna har ibland svårigheter med att hitta omskrivningar för det man gör på toaletten. Urinera kan låta för vetenskapligt, kissa för barnsligt och pissa för slarvigt. En del säger kasta vatten, slå en drill, lätta på trycket eller gå på toaletten. Att det finns så många olika omskrivningar för att uträtta naturbehov visar att det är ett känsligt ämne. Ett av orden för naturbehov är också vårt mest använda kraftuttryck ordet ”skit”. Det används för att ge uttryck för ilska. Det är också ett ord som finns som svordom på flera andra språk.
Döden är också ett tabubelagt ämne, när man pratar om någon som är obekant för både en själv och den man talar med så kan ordet användas ganska fritt. Men pratar man om någon som man har stått en nära så använder man uttrycket mera sparsamt. Talar man med en närstående till den döde på en begravning använder man nog oftast fraser som ”gått bort” eller ”avlidit”, i den situationen skulle man aldrig använda uttryck som ”kilat vidare”” eller ”dragit på sig träfracken”. Att använde den avlidnes namn strax efter dödsfallet är inget konstigt i vår kultur, men det kan vara så i andra kulturer. Bland Australiens urinnevånare så är den dödes namn heligt under långt tid. De anhöriga får då inte nämna personens namn. När den passande tiden har gått kan de sedan använda den dödes namn som kraftuttryck, om de till exempel slår sig på tummen med en hammare. Då är namnet kraftfullt laddat på grund av att det varit förbjudet att säga under en längre tid.
Det är också svårt att tala om fysiska och mentala handikapp. Om en person sitter i rullstol så anstränger en del sig så mycket för att kunna prata naturligt med den handikappade att resultatet istället blir onaturligt. Om någon är sjuk ställer man helst inte frågan om det är cancer personen ifråga lider av. Det är ett väldigt starkt och obehagligt ord för många. De mentala sjukdomarna är troligtvis mer laddade en de fysiska, vilket bl a visar sig i omskrivningarna för ordet mentalsjukhus, där kan man använda ord som dårhus och sinnessjukhus istället. Att hitta ett neutralt ord för personer som har ett mentalt handikapp kan vara näst intill omöjligt. Ord som utvecklingsstörd eller sinnesjuk får ofta betydelsen dum i huvudet.
Kriminalitet, prostitution och narkotikahantering är företeelser som inte är accepterade i samhället. Man skryter gärna med att barnen är läkare och advokater, men om man har ett barn som prostituerar sig för att få pengar till droger så sopas det under mattan och man pratar om det i smyg. Då dessa områden är förbjudna blir också orden som hör dit kraftuttryck.
Knarkare och langare är ord med kraftig laddning medan ord som hora och slyna är riktiga kraftuttryck.
För att ett ord ska gälla som kraftuttryck måste det fungera i dubbla bemärkelser. Som exempel, ordet ”hora”. Ordet kan användas både för att omtala en prostituerad kvinna och som ett väldigt nedsättande beskrivning av en kvinna, men ordet förlorar sin riktiga betydelse då det används i den senare användningen.
V. Var kommer svordomarna ifrån?
Alla ord har en upprinnelse. I etymologiska ordböcker finns det uppgifter om ordens ursprung så långt ursprunget är känt. Man kan alltså slå upp varifrån de ord kommer ifrån som vi har fått våra svordomar ifrån. Svordomarna har ändrats genom tiderna. Under medeltiden svor man vid Gud och Kristus, men när man började reformera i Sverige övergick man till att svära till de onda makterna, djävulen, satan och hin håle.
Ordet ”djävul” kommer från det grekiska ordet ”diabolos” som betyder ”förtalare” eller ”anklagare”.
Ordet ”fan” har nordiskt ursprung betydde från början ”fiende”.
Ordet ”helvete” är fornsvenskt och har bildats av orden ”hel” som betyder dödsriket och ”viti” som betyder straff.
VI. Avslutning
Om man spikar sig i tummen eller slänger bort matkassen istället för soporna så är det ganska troligt att man svär. Svordomen ger uttryck åt de känslor som kommer, smärta, ilska, besvikelse och frustration. Man har inte planerat att säga ordet, det är en spontan reaktion som också kan komma i situationer då man inte normalt sett använder svordomar. Om man klämmer fingrarna i kyrkdörren eller får en vass skoklack, som tillhör hög...
...läs fortsättningen genom att logga in dig.
Medlemskap krävs
För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.Kontot skapar du endast via facebook.
Källor för arbetet
Saknas
Kommentarer på arbetet
-
Inactive member 2006-05-24
Vilka sidor har du andvänt dig
Liknande arbeten
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
Källhänvisning
Inactive member [2005-02-11] Fult SpråkMimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=3647 [2024-12-01]
Rapportera det här arbetet
Är det något du ogillar med arbetet?
Rapportera