Jean Jacques Rousseau...en hycklare?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Bakgrund-

Jag har valt att skriva ett arbete om Rousseaus barnuppfostringsmetoder i jämförelse med de metoder om barnuppfostran som finns idag. Av de ämnen som fanns på förslag var det här ämnet som jag tyckte verkade mest intressant. Jag har ett intresse av att arbeta med människor och att förstå hur folk tänker. Ämnet är intressant med tanke på att Rousseau var fembarns pappa som aldrig tog hand om sina egna barn, men ändå anses vara en stor expertis i barnuppfostran…

Syfte-

Syftet med mitt arbete är att berätta lite om hur Rousseau tänkte om barnuppfostran och hur man ser på barnuppfostran idag. Personligen så tycker jag inte att Rousseau har kvalifikationer för att uttala sig i ämnet men det är något jag återkommer till senare. Jag kommer också att skriva om vad jag har för åsikter om dagens barnuppfostringsmetoder och om Rousseaus metoder. Jag kommer också att framhålla mina åsikter om orimligheten i att Rousseau anses vara så kunnig i detta ämne.


Metod-

När jag har forskat i det här ämnet så har jag läst böcker om Rousseau som person och jag har läst om Rousseau i litteratur historien. Jag har läst delar av Émile och material på internet. Jag har diskuterat med andra människor i ämnet barnuppfostran. Jag har också mycket egna åsikter som grundar sig på erfarenhet av dåliga föräldrar och hur jag tycker att föräldrar skall vara.

II.


Jean-Jacques Rousseau föddes 1712 i ett kristet hem i Genève. Hans pappa var en sträng man och det sägs att Rousseau ärvt flera egenskaper av honom. Bland annat vandringslusten, hans egoism, bristen på viljestyrka och ansvarskänsla. Rousseaus mor dog kort efter att han föddes, så Rousseau och hans syskon fick för det mesta uppfostra sig själva. Han tillbringade större delen av sin tid med att läsa böcker. Han gick aldrig i skolan och när fadern rymde från Genève så blev Rousseau inackorderad hos olika släktingar.

Vid tretton års ålder blev han lärling hos en gravör, han fick arbeta väldigt hårt och blev inte heller väl behandlad. Han misskötte sig, stal och läste böcker istället för att arbeta. Efter tre år rymde han och mötte efter en tids vandring Madame de Warens som kom att betyda mycket för honom och vara honom till stor hjälp under lång tid. Hon skickade honom till en anstalt för trosomvändelse och där avsvor han sig senare sin kristna tro. Han var sexton år och hade nog inte funderat så mycket över religion ännu, och den drivande kraften bakom religionsbytet var att han var hungrig och en präst erbjöd honom mat om han konverterade, vilket han gjorde. När han blivit omvänd lämnade han anstalten med väldigt lite pengar. Han tog plats som betjänt i en rik familj där han hade det ganska bra. Men han kunde inte låta bli att stjäla blev han tillslut avskedad. Han fick en ny tjänst och sonen i familjen gillade Rousseau och undervisade honom i Latin och italienska och använde honom som sekreterare. Detta gav Rousseau nya möjligheter. Efter ett tag så blev han rastlös igen och rymde.

Han hamnade tillslut hos sin beskyddare Madame de Warens som gav honom mat och husrum. Hon lärde honom också att skriva en grammatiskt korrekt franska och skickade honom sedan till ett seminarium där han skulle utbilda sig till präst. Detta misslyckades och sen försökte han också utbilda sig till organist, men lyckades inte med det heller. Hans lärare vara lika rastlös som eleven och gjorde sällskap med honom på en längre vandring i Schweiz istället för att studera.

När de båda skildes åt efter att läraren insjuknat fortsatte Rousseau till Lausanne där han arbetade som musiklärare, kapellmästare och kompositör. Resultatet var ett fiasko då han inte hade någon utbildning och egentlig kunskap.

Han träffade andra människor som han fortsatte sin vandring med. När hans dåvarande ressällskap blev avslöjad som en bedragare lämnade Rousseau honom och lyckades ta sig till Paris där han blev informator åt en överstes son. Ett arbete som inte föll honom på läppen. Han lämnade sitt arbete för att återigen söka upp Madame de Warens.

Hon tog sig an honom och ordnade arbete åt honom på ett lantmäterikontor. Efter en tid i den tjänsten så beslutade han sig för att på heltid ägna sig åt musik. Madame de Warens var inte bara Rousseaus goda fé utan också hans älskarinna. Hon var tretton år äldre. Deras sexuella förhållande tog sin början när de hade känt varandra i fyra år och varade tills det att Madame de Warens sensualitet blev för mycket för Rousseau och deras förhållande var inte längre vänskapligt.

På våren 1740 lämnade Rousseau Madame de Warens och flyttade till Lyon där han fick arbete som informator åt två små pojkar. Han skrev då en undervisnings plan som man anses kunna vara det första utkastet till Émile. Hans pedagogik var bra, han hade sunda och riktiga tankar men han var en riktigt dålig lärare. Det kan ha berott på eleverna men Rousseau misskötte sik, han försökte uppvakta frun i huset och han stal vin av sin arbetsgivare.

Han återvände därför till Madame de Warens men blev inte så hjärtligt mottagen så han reste till Paris. Han hade tänkt att försöka införa en ny slags notskrift som han uppfunnit, men det blev förkastat med förklaringen att idén varken var ny eller användbar.


Våren 1743 fick han anställning som sekreterare hos det franska sändebudet i Venedig. Men detta arbete varade inte länge då hans arbetsgivare inte uppskattade att ha en sekreterare som var mer intelligent än vad han var. Detta kunde Rousseau aldrig komma över utan kände alltid av skillnaden mellan sig själv och den övre klassen. Detta hat var det han bar med sig från sin tjänst.

Efter att han avskedades försökte han sig på att slå igenom som kompositör. Det misslyckades denna gång och var först 1752 som han lyckades med att få en opera uppförd som han skrivit. Han hankade sig fram genom att leva på allmosor från sina älskarinnor fram tills att han mötte den kvinna som kom att ha avgörande betydelse för hans liv.

Thèrése Levasseur var tjänsteflicka på ett hotell som Rousseau bodde på. Hon sägs ha varit outbildad och dum, men hon tilltalade Rousseau. De flyttade tillsammans, Rousseau lovade att inte lämna henne men sa samtidigt att han inte tänkte gifta sig med henne. Vidare skriver Rousseau att han aldrig älskade henne utan förhållandet var enbart grundat på lust. De levde dock tillsammans i trettio år och Thèrése blev mor till hans fem barn som lämnades till ett barnhem omedelbart efter födseln. Rousseau beskriver henne som väldigt okunnig, hon kunde inte räkna pengar och hon kunde inte klockan. Hon sägs ha varit grälsjuk och vulgär vilket försvårade Rousseaus umgänge med andra människor. Att Rousseau övergav sina barn sägs inte ha varit så konstigt med tanke på tiden han levde i. Alla barn var utomäktenskapliga och skulle inte ha haft några rättigheter i samhället om han hade uppfostrat dom själv. Han påstår vidare att han med sin lön på 900 francs om året inte skulle haft råd att hålla sin familj med mat. Han skulle heller aldrig ha kunnat tjäna mer pengar då hans författarskap stördes av skrikande ungar.

1749 deltog Rousseau i en skrivtävling, och hans avhandling vann. Över en natt blev Rousseau hjälte.

III.

Rousseau hade blivit ett namn. Hans verk Émile anses vara ett av århundradets konstigaste verk. Émile är en skrift om hur man uppfostrar barn, den är till hälften skriven som en roman. Huvudpersonen är det påhittade barnet Émile som Rousseau använder som exempel på hur hans uppfostringsmetoder bör tillämpas. Enligt hans filosofi skulle ett barns om helt fick klara sig själv, inte fick någon uppmärksamhet och stöd och omtanke från en vuxen bli ”fullkomligt fördärvat”. Barnet skulle bli ”ett offer för alla fördomar och dåliga exempel. Naturen hos barnet skulle förkvävas utan att ersättas”. Rousseau ansåg att själva uppfostrarens uppgift var att göra den ”naturmänniska” som finns i alla barn, till en lämplig samhällsmedborgare. Vidare tycker också Rousseau att då samhället och barnets familj kan överföra mycket negativa åsikter och levnadsvanor till barnet så bör barnet egentligen hållas isolerad tillsammans med en lärare. Barnet skall alltså inte gå i skola och ha jämnårigt umgänge eller umgänge med sin familj utan enbart träffa denna lärare. Rousseau skriver sedan att då denna lärare som i boken uppfostrar Émile blivit uppfostrad av både sin familj och samhället, så är egentligen den enda människan i världen som har kvalifikationer att ta hand om barnet, Rousseau i egen hög person. Därför att han är den enda som har ”den riktiga uppfattningen”…

Då skolorna på 1700-talet var till för barn till de lägre samhällsklasserna var de endast de rika föräldrarna som hade råd att skaffa en privatlärare åt sina barn, eller rättare sagt söner. Därför kunde Rousseaus pedagogik endast tillämpas på överklassens barn.

Huvudtanken i Rousseaus uppfostringslära är alltså att naturen skall få verka fritt på barnet. Detta tankesätt gjorde att Rousseau var före sin tid. Han ansåg att mödrar skulle amma sina barn själva, och att barnen inte skulle lindas utan få sparka fritt. Han ansåg också att kunskaper inte skulle pluggas in utan hämtas ur barnens egen intelligens.

IV.

En annan känd pedagogik är Montessori metoden. Detta tankesätt innebär att man tänker mer på människans personlighet istället för att tänka på en undervisnings metod. Man vill hjälpa barnen bli självständiga och man vill också erbjud barnen olika möjligheter till annan undervisning i motsats till de gamla utlärningsmetoderna där de slog barnen på fingrarna om de svarade fel. Montessori metoden försvara barnet och erkänner barnets mänskliga rättigheter. Barnet och barnets behov är i centrum.

V.

Denna sista pedagogik jag har tittat på är Waldorf pedagogiken. Waldorf skolorna arbetar efter Rudolf Steiners pedagogiska idéer som är baserade på antroposofins uppfattning om människan. Waldorf pedagogiken vill utveckla hela människan i tanke, känsla och vilja. Man arbetar med teoretiskt, praktiskt och konstnärligt arbete så långt det är möjligt. Barnets lärande och fostran är ett individuellt arbete med varje barn för att barnet skall utvecklas och göra framsteg utan att känna stress. Tolvårig Waldorfskola ger en bred och allmän människobildning så att elev har möjlighet att välja bland många studieinriktningar senare i livet. Barnen går med samma klasskamrater i tolv år vilket skapar trygghet och kontinuitet.

VII.

När jag jämför dessa tre olika uppfostringsmetoder så tycker jag inte att de skiljer sig alltför mycket ifrån varandra. Rousseau tänkte att barn behöver få utvecklas i sin egen takt istället för att bli skrämda till lydnad. Han tyckte att det skulle förekomma mer umgänge mellan föräldrar och barn under spädbarnstiden. Men hans idéer om att barnet skall isoleras både från familjen och samhället skiljer sig förstås markant från de övriga sätten att tänka. Montessori metoden sätter barnet som individ och dess behov i centrum tillsammans med andra barn. De anser inte att barn ska isoleras utan att de ska utvecklas i samspel med andra barn. Waldorf metoden är den som är mest lik Rousseaus uppfostringslära. Där arbetar man också med barnets behov men de kan tänka sig att låta ett barn var mera isolerat om det krävs för barnets utveckling. De gör det inte emot barnets vilja men de anser ändå att det kan vara till nytta ibland. De arbetar också väldigt nära med barnets familj som är en del av skoltiden. Familjerna har själva valt att låta sina barn gå i en Waldorfskola och det utgör en väldigt bra grund för samarbete mellan familjen och skolan. De arbetar mycket med det estet...