Svarta hål

2 röster
12522 visningar
uppladdat: 2005-02-11
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Det kanske mest mystiska och fascinerande vi har i universum är svarta hål. De är glupska hemska monster som suger i sig allt som kommer i dess väg. Även om det låter lite som sience fiction så är dessa föremål lika verkliga för astronomerna som alla stjärnor och planeter.
Stjärnor har begränsad livstid eftersom de förr eller senare förbrukar sitt fria väte.
En exploderande stjärna kallas för supernova. Om massan på supernovan är väldigt stor kommer dess egen tyngd göra att supernovan imploderar (dra ihop sig med en våldsam kraft, motsatsen till exploderar) istället för att explodera. Gravitationskrafterna kommer att pressa samman stjärnans massa till en extremt liten punkt. Detta kallas en singularitet, dvs till ett stadium där massan saknar utsträckning. En stjärna med solens massa lever ungefär i 10 miljarder år. Om en stjärna har en massa på 3,2 solmassor eller högre finns chansen att ett svart hål bildas. Ingenting kan stoppa ett blivande svart hål.
I ett svart hål är en stor mängd materia koncentrerat till ett litet utrymme dvs singulariteten, och inget kan ta sig därifrån. Inte ens ljuset kan fly.
Det är osynliga föremål som styr de unga galaxernas utveckling och skulle kunna kontrollerna hela universum. Det kan finnas miljontals svarta hål runt om i vår galax, vintergatan. Man spekulerar också i om de skulle kunna vara portar till andra universum.
Det man först tänker på när det gäller galaktiska svarta hål är s.k. aktiva galaxer. Dessa sänder ut otroligt mycket strålning, och det enda, som kan förklara fenomenen tillfredsställande, är svarta hål med massor som många hundra miljoner solar. Det finns många olika förvillande namn på aktiva galaxer, som utåt ser olika ut; Seyfertgalaxer, Markerian-galaxer, N-galaxer, BL Lacartae-objekt (BL Lacs), radiogalaxer, dubbla radiokällor, kvasarer o.s.v.
Den amerikanske fysikern John Wheeler myntade namnet svarta hål 1967. Han bevisade att massan, rotation och elektrisk laddning var de enda egenskaper ett svart hål kunde visa upp. När partiklar dras in mot hålet sker detta i hög hastighet. Det medför att dessa värms upp till höga temperaturer och sänder då ut röntgenstrålning. Strålningen kan mätas och således påvisa sannolika hål. Andra lysande himlakroppar kan vara i omloppsbana runt svarta hål. När en stjärna roterar runt något som ej kan ses antar man att det antingen är ett svart hål eller en neutronstjärna. Ljus kan krökas av tyngdkraften. En stjärna som befinner sig i linje med ett svart hål kommer således att få sina ljusstrålar krökta. Detta leder antingen till att dess läge blir förskjutet eller att hålet fungerar som en lins och förstärker ljuset. Dessa fenomen är lättare att upptäcka.
Ett gigantiskt svart hål har en massa som är miljoner eller miljarder gånger vår sols massa. Ett stort svart hål är mycket mindre, bara fem - tio solmassor. Forskarna har länge misstänkt att det skulle finnas svarta hål med massor däremellan. Det nyss funna svarta hålet har en massa på omkring 500 solmassor inom en volym stor som Månens. Forskarna har sedan en längre tid observerat ett objekt runt galaxen M82. Detta svarta hål befinner sig omkring 600 ljusår från centrum av M82 (som själv är 12 miljoner ljusår bort) och tycks vara av ett mellanting mellan de två typer av svarta hål som vi redan känner till, nämligen de stora svarta hålen som uppkommer när tunga stjärnor kollapsar i en supernovaexplosion och de gigantiska svarta hålen som finns i centrum av många galaxer.
Man tror att det I Vintergatans centrum, ca 27 000 ljusår bort från oss, finns ett svart hål (Sgr A*, Sagittarius A*).
Man har tror sig veta att det finns många galaxer som har ett svart hål i centrum, men att komma på vad som är i Vintergatans centrum har varit svårt. Alltför mycket stoft har legat i vägen för att kunna observeras i vanligt ljust. Därför har man försökt mot längre våglängder t.ex. infrarött ljus, radiostrålning, och tror sig ha lyckats!
Man har en längre tid observerat en stjärna som rör sig i bana runt Vintergatans centrum. Denna stjärna har en hastighet av hela 5 000 km/sekund och rör sig runt centrumet på 15 år. Med hjälp av bl.a. den vetskapen har man räknat ut att Vintergatans centrum har en massa på runt 2,6 miljoner solmassor!

Man brukar dela in svarta hål i tre grupper: Vanliga svarta hål, mina hål och massiva hål.

Vanliga hål Kanske det första man tänker på när man hör ordet svarta hål. De bildas av massiva stjärnor som kollapsat. Deras solmassor kan variera mellan 3 och 100 solmassor. Det finns gott om sådana stjärnor i universum och det borde finnas miljontals svarta hål i vår galax om teorin stämmer.

Svarta minihål Bildades under de extrema förhållanden som rådde efter Big Bang. Ett svart hål är inte hur litet som helst utan måste väga tusentals ton för att inte bli instabila.

Massiva hål Eller galaktiska svarta hål. Det finns ingen begränsning hur stor massa ett svart hål kan ha utan det beror helt enkelt på hur stor stjärnan som bildade det svarta hålet var. Forskare vet att det med största sannolikhet finns galaxer med massiva svarta hål i sina centra.
Dessa hål sänder ut otrolig mängd strålning. Det enda som logiskt kan förklara detta fenomen är ett svart hål med en massa på mer än hundra miljoner solmassor.
Dessa enorma svarta hål kan vara en anledning till att galaxer håller ihop.

Schwarzschildradie Det svarta hålets radie. När man pratar om radien för ett svart hål menar man avståndet från singulariteten ut till händelsehorisonten. Detta kallas schwarzschildradien. Det kan också betyda den storlek en kropp måste pressas samman till för att förvandlas till ett svart hål. En människa har en schwarzchildradie på ungefär 10-25 meter. När man pratar om hålets storlek är det storleken av det klot som begränsas av händelsehorisonten. Händelsehorisonten heter så därför att alla händelser utifrån sett upphör vid den, tiden står stilla. Den syns inte. Inte ens om vi kom riktigt nära skulle vi kunna se den men vi skulle snart märka av den. Har man en gång passerat en händelsehorisont till ett svart hål kan man aldrig vända om. Energin kommer från de enorma mängder materia, som faller in i det svarta hålet. I genomsnitt avges cirka 10% av vilomassan (den massa ett föremål eller en partikel har när den är stilla)
som strålning (enligt E=mc2) innan materien försvinner innanför händelsehorisonten. Stjärnor slits sönder av tidvattenkrafterna i närheten av det svarta hålet och gasen samlas i en rotationsskiva runt hålet. Friktionen mellan skivans olika lager, vilka roterar med olika hastighet, frigör energi.

Cygnus X-1 Tros vara en dubbelstjärna med en omloppstid på 5-6 dagar. Bestående av en superjätte och en osynlig komponent på 9-11 solmassor. Enligt forskare är detta ett svart hål.
På grund av stjärnans banrörelse faller material som slits ut ur superjätten faller ner i det svarta hålet utan att samlas som en ring runt föremålet först.

V404 Cygni 1989 upptäckte en japansk satelit ett utbrott av röntgenstrålar i rymden. Med hjälp av William herschel-teleskopet på Kanarieöarna hittade man 1991 en ljussvag stjärna i svanens stjärntecken som kretsade runt ett osynligt föremål på mer än 12 solmassor. Mycket mer än själva stjärnan. Detta är ett mycket lovande svart hål som har så stor massa i förhållande till sin följeslagare.

Vita hål Raka motsatsen till svarta hål är vita hål. De kastar våldsam...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Svarta hål

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2007-05-08

    du menar nog "mini hål" inte "

Källhänvisning

Inactive member [2005-02-11]   Svarta hål
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=3706 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×