James Cook

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

James Cook som har upptäckt Australien och Nya Zeeland, är en av världens främsta upptäcktsresande. Cook vann sin berömmelse som utforskare av Stilla Havet under tre långa expeditioner. Cook var pionjär som kartläggare och vetenskapsman. Genom sin mänskliga behandling av manskapet ombord och genom sin kamp mot den förödande sjukdomen skörbjugg var han en föregångsman. Under sin andra resa, då han seglade en sträcka motsvarande 2 ½ gånger runt jorden, dog bara 1 man av 118.

Den 28 oktober 1728 föddes James Cook i Yorkshire. Han var son till en lantarbetare och han började tidigt att jobba i hamnen. Ett tag lastade han kol på skepp. På sin fritid blev han en fullärd matematiker. Han lärde sig sjömansyrket snabbt och 1755, vid 27 års ålder, blev han erbjuden att bli befälhavare på ett eget fartyg. James avvisade dock erbjudandet och sökte istället som frivillig till ”Royal Navy” där han blev en så kallad ”Master”, en ung styrman. Under kriget mellan England och Frankrike deltog han bl.a. i erövringen av Québec 1760.

Hans talang var snart upptäckt och efter två år blev han kapten över ett eget skepp, ”Pembroke”, som hade som uppdrag att kartlägga St. Lawrencefloden. Han gjorde det så bra att han blev hemkallad till England, för att vara befäl på ett fartyg. Fartyget hette ”Endeavour” (Ansträngningen) och det skulle frakta vetenskapsmän till Tahiti i Stilla havet, där de skulle observera Venus.

”Endeavour” avreste från England 1768. Cook kartlade noggrant vart de reste.

Följande år upptäckte han Nya Zeeland som så småningom blev en brittisk koloni. Cook hade även fått ett hemligt uppdrag att utföra. Han skulle leta efter den okända kontinenten ”Terra Australis Incognita”, kontinenten på södra halvklotet som geografer sedan antiken varit övertygade om fanns.
Han seglade västerut och 1770 siktade han Australiens kust. Han kartlade även här kusten och vetenskapsmännen gick i land och samlade växter.
Det blev allt farligare ju längre österut de kom eftersom skeppet närmade sig Stora Barriärrevet, en dödsfälla för fartyg som var uppbyggt av koraller. Cook seglade nära revet i veckor och en natt fastnade fartyget. Tidvattnet var lågt och enda sättet att rädda ”Endeavour” var att vänta på att tidvattnet skulle stiga igen. Besättningen lossade allt tungt för att skeppet skulle bli lättare. Morgonen därpå steg vattnet men ingenting hände. Cook visste däremot att nästa gång vattnet steg skulle det stiga högre än förra gången. De slängde ännu mera tunga saker över bord och kastade ankar för att försöka dra loss fartyget. Försöket lyckades och tillslut var skeppet ute på djupt vatten. Hålet i skrovet täpptes till med segel. I gryningen nåddes land och skeppet reparerades. Floden där reparationen utfördes döptes till ”Endeavour” och det heter den än idag.
I Australien upptäcktes det många underliga djur. Ett var kängurun och när folk frågade vad den hette så sa Cook ”Kangaroo” som betyder ”jag vet inte”.

Den andra resan ägde rum mellan 1772-1775 och Cook fick två nya skepp, ”Resolution” och ”Adventure”.

Man var osäker på om det fanns ytterligare en kontinent på södra halvklotet eller bara vatten. Det var en fråga som fick mycket uppmärksamhet, inte bara av vetenskapsmän utan även av den marina makten i Europa. Britterna bestämde sig en gång för alla att lösa gåtan och skickade ut Cook igen. Han fick instruktioner att åka söderut tills han hittade Bouvet’s Cape och ta reda på om det var en del av en okänd kontinent eller inte. Under denna resa utforskade Cook en stor del av Stilla Havets övärld. Med den resan fullbordades den första världsomseglingen från väster till öster. När Cook närmade sig Sydpolen så såg besättningen för första gången packis. Is som sträckte ut sig över havet så långt ögat kunde nå. Det var omöjligt att fortsätta. När de båda skeppen vände tillbaka blev det tät dimma och de tappade bort varandra. Enligt en uppgjord plan sågs de båda skeppen vid Nya Zeeland. Nu gav Cook order om att segla norrut. Södra halvklotets vinter närmade sig, vilket skulle göra det omöjligt att segla där. Efter en tid ute på Stilla Havet var de tvungna att segla tillbaka till Nya Zeeland. Under den resan tappade de bort varandra igen. Cooks skepp (”Resolution”) väntade på Nya Zeeland i tre veckor och fortsatte sedan söderut. Även denna gång seglade Cook så långt söderut tills han bara såg packis.

Cooks uppgift att ta reda på om det fanns någon sydlig kontinent slutade i att han då förstod att det inte fanns någon kontinent. Den landmassan som ligger runt Sydpolen, Antarktis, är ständigt täckt av is och är i stort sett oanvändbar. Därigenom var den månghundraåriga myten spräckt.
Efter över tre år ute på havs så gav Cook order om hemfärd. I Kapstaden kom förklaringen till vart ”Adventure” tagit vägen. I ett brev stod det att besättningen hade dödats och ätits upp av Nya Zeelands invånare.

Även till Cooks tredje resa kom en gammal fråga upp: om det fanns en väg mellan Atlanten och Stilla Havet norr om Amerika? Cook blev ombedd att ta befälet. Cook fick sitt gamla skepp ”Resolution” men också ett andra skepp; ”Discovery”. Under resan besöktes gamla mål som Australien och Nya Zeeland. På sommaren nådde de Alaskas västspets och korsade Berings sund. Cook fortsatte över norra polcirkeln tills han var tvungen att vända för isen. Det var i slutet av sommaren. Cook bestämde sig då för att övervintra på Sandwichöarna.

I januari kom Cook till Hawaii och under en kortare tid behandlades han som en kung. Cook lämnade ön men kom tillbaka efter fyra dagar för en mastskada på ”Resolution”. Det uppstod bråk mellan öborna och besättningsmännen. I februari saknades det en livräddningsbåt från ”Discovery”. Cook och några besättningsmän gick till kungen på ön och han överlämnade sig själv som gisslan tills de skulle få tillbaka båten. Det blev bråk och tusentals av öborna närmade sig. Plötsligt hördes ett pistolskott och det sades att en av öborna hade blivit skjuten av en engelsman. Öborna blev mycket uppretade av detta och började kasta stenar på engelsmännen. När Cook sprang mot vattnet och signalerade till besättninge...