Voltarie

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Voltaire föddes den 21 november år 1694 i paris. Då var hans far 45 år gammal. När han bara var sju år dog hans mor. År 1726 sattes Voltaire i fängelset Bastiljen för att han kritiserade det politiska systemet. Efter ett tag var han tvungen att flytta till England och den vistelsen kom att betyda mycket för hans mognad som samhällskritiker och författare. I England hade han fått uppleva samhällets orättvisor och hans vänner i överklasen hade bara tittat på. I England lärde han sig också tala och skriva på engelska och han studerade även engelsk historia.

Voltaire liknade samhällsmedborgarna vid ett glas öl ”Skummet på ytan och dräggen i botten, däremellan det nyttiga och goda”. Med det menar han att kungen, hög adeln och högre prästerskap genom syrades av vidskepelse, dumhet och själviskhet. Han tog även avstånd från de fattigaste. Han tyckte att den arbetande medelklassen var framtidens hopp.

Voltaire tyckte inte om kyrkans syn på världsbilden och samhället för att den skapade orättvisor i klassamhället. Detta såg man genom hans författarskap. Han tyckte att trosåsiktsfrihet och tryckfrihet var det viktigaste för att samhället skulle fungera bra. Voltaire blev en företrädare för upplysnings filosofi som så småningom ledde till den franska revolutionens idéer och den moderna demokratins genombrott.

Voltaire skrev en kritisk biograf, år 1763, om Karl XII. Den kallas för ”Traktat och tolerans”. I den angrep han hårt mot den religiösa intoleransen som var väldigt utbrett i hans fosterland. Voltaires tron på Gud minskade ännu mer när den stora jordbävningen Lissabon år 1755 tog 30 000 människors liv.

Ett av hans mest kända verk är romanen ”Candide eller optimismen” som han skrev 1759. Den handlar om Candide som är en oerfaren yngling som bor på godset Thunder-ten-tronckh i Tyskland. Candide kysser slottsfröken Kunigunda. Då får Baronen syn på honom och sparkar ut honom. Han tvångs värvas i den bulgariska armén och då skildras krigets meningslösa dödande. Candide träffar sin lärare från slottet, Pangloss. Pangloss ska föreställa filosofen Leibniz som alltid säger att vi lever i den bästa av alla världar men det framstår mer absurt i detta verk.

Lite senare bryter jordbävningen i Lissabon ut. Kyrkan trodde att Gud gjorde detta för att straffa alla syndare på jorden så kyrkan väljer ut vissa människor och straffar dem. Candide blir piskad och döms till att bli bränd på bålet men slottsfröken Kunigunda dyker upp och räddar honom. Hon har ni varit med om både massaker, våldtäkter och lyxprostition. Candide reser till drömlandet Eldorado. Där är alla lyckliga men han väljer att resa vidare för att leta efter kunigunda. Han hittar henne i slutet av verket. Då är hon ful, gammal och argsint. Så han älskar henne av plikt. De bor på en inköpt liten gård i Turkiet. Deras grannbonde beskriver sin livsinställning så här: ”Arbetet håller tre stora olyckor borta från vårt hus: tråkigheten, lasten och nöden.” Candide samtycker. Pangloss och Martin grälar och pangloss avrundar med sin nya fras ”men vi måste odla vår trädgård”.

När Ludvig XV dog och upplysningsmännen blivit ministrar vågade Voltaire åka till Paris och bli hyllad på en av sina premiärer. Då var han 85 år gammal och skulle några månader senare dö. Prästerna ville att han skulle förklara sig ”rättrogen kristen” men han vägrade. Ha...