Psykiatrireformen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Psykiatrireformen beslutades 1994 och genomfördes 1995. Då tog kommunerna över ansvaret för den psykiatriska öppenvården. Tanken var att vården av psykiskt funktionshindrade i allt större utsträckning skulle ske ute i samhället.. Reformen har fått mycket kritik. Det har anförts att många kommuner både saknar ekonomiska resurser och kompetens för att ansvara för en kvalitativt god omsorg om psykiskt sjuka.


Bakgrund och Tillkomst

1967 - Tog landstingen över ansvaret för mentalsjukhusen från staten. Det fanns då ca 36000 patienter inskrivna på institutioner för sluten psykiatrisk vård.

1970 - Sektoriseringen av psykiatrin infördes. Bengt Berggren initierade Nackaprojektet, som syftade till att erbjuda anständiga alternativ till den ännu dominerande vården på mental sjukhus. Genom att flytta ut den öppna vården från sjukhusen till små mottagningsenheter ute i bostadsområdena skulle psykiatrisk behandling avdramatiseras och göras lättillgänglig. Behandlingsinriktningen var i första hand psykoterapeutisk. Ambitionen var att komma in i tidiga skeden av psykisk ohälsa och att därigenom förebygga långvariga vårdbehov, och framför allt att minimera behoven av sluten vård.

1980 – Sjukhusens avdelningar för psykiskt funktionshindrade börjar stänga.

1988 – En PM skrevs på socialdepartementet. Det var det första i processen som resulterade i psykiatrireformen.

1991 – Nu var det ca 5000 patienter som vårdades på mentalsjukhus. Det första delbetänkandet ”På väg” kom.

1995 – Psykiatrireformen träder i kraft.


Syftet med psykiatrireformen –


Syftet med reformen var att förbättra de vuxna psykiskt funktionshindrades situation och öka deras möjligheter till gemenskap och delaktighet i samhället. De ska så långt det är möjligt bo i egna eller särskilda boenden. Intagning på psykiatrisk klinik ska undvikas genom att sociala omsorger och den psykiatriska öppenvården utvecklas. Om det förekommer både missbruk och psykiska störningar ska den psykiska störningen dominera.

Mål:

· Människor med psykiska funktionshinder ska ha samma rättigheter och skyldigheter som andra.
· Insatser av god kvalité ska göras efter individuella förutsättningar och behov.
· Insatser ska göras baserat de psykiskt funktionshindrades egna val och prioriteringar.
· Insatser ska utformas så att de stödjer oberoende och integritet.
· Insatser ska utformas så att de stödjer den enskildes välfärd.

Det finns långtgående krav på att verksamheterna ska baseras på ett klient-, brukar-, anhörigperspektiv. Detta kräver att makten läggs hos dom som insatserna riktar sig till istället för de anställda.

Principen ska vara:

· Att insatserna ska utgå ifrån den enskildes egna val.
· Individens och familjens egna resurser.
· Att det offentliga ska stödja och hjälpa den enskilde att utveckla sina egna resurser
· Vårdaspekterna måste tonas ner och den enskildes välfärd ska sättas i centrum.
· Anhöriga måste mötas med inlevelse i sin situation. Man ska avlasta, inte skuldbelägga.


Grunddragen i Psykiatrireformen –


Psykiatrireformen berör de patienter som vårdas under SOL, HSL, och LSS. Kommunens huvudansvar regleras i Socialtjänstlagen 21 § och 22 §. I samband med LSS tillkom 21 a § som betonar kommunens ansvar för uppsökande verksamhet för både fysiskt och psykiskt handikappade.
Kommunen har huvudansvaret för:

· Heltäckande behovsprövning
· Individuell planering för patienterna
· Att utse ett personligt ombud
· Kommunen har betalningsansvar för de som anses vara medicinskt färdigbehandlade.

· Kommunen ska vara insatt i de fysiskt och psykiskt handikappades levnadsförhållanden.

· Landstingen ska enligt HSL ansvara för att medicinskt förebygga psykiatriska sjukdomar. Kommunen har dock huvudansvaret för viss sjukvård bl.a. gruppboenden. Detta tydliggjordes genom psykiatrireformen.


Psykiatrireformen och LSS

· Lagen omfattar både psykiskt och fysiskt funktionshindrade.
· Vilka psykiska funktionshinder som omfattas av LSS är oklart.
· Socialstyrelsen har fått uppdraget att följa upp hur LSS fungerar för de psykiskt funktionshindrade.
· Kommunen har huvudansvaret enligt LSS.
· Försäkringskassan har ansvaret för det mest kostnadskrävande stödet.

Insatserna i lagen 9§ är främst:

· Rådgivning och annat personligt stöd.
· Biträde av personlig assistans eller ekonomiskt stöd till sådan assistans.
· Ledsagar service.
· Biträde av kontaktperson.
· Korttidsvistelse utanför hemmet.
· Bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna.



Negativa effekter av psykiatrireformen –


Det finns mycket kritik mot reformen idag:

· Många av de psykiskt funktionshindrade som bor i egna lägenheter är väldigt isolerade.
· Det är för många psykiskt funktionshindrade som är kvar på institutioner för sluten psykiatrisk vård av andra skäl än att de behöver vård.
· Det är för många med långvariga psykiska funktionshinder som är kvar för länge på korttidsplatser i akutpsykiatrin.
· Endast 10% av de patienter som är i öppen vården får psykoterapi.
· Det är oklart om det är landsting eller kommun som skall betala för psykoterapi.
· Neuroleptika dosen är i många fall för hög.
· Många människor med psykiska funktionshinder är dåligt informerade om vad de har för rättigheter i den lagstiftning som gäller.
· Människor med psykiska funktionshinder klarar inte av att överklaga beslut som har fattats.
· Det finns oklarheter om vad som är psykiatrisk behandling och vad som är social omsorg.
· Samarbetet mellan socialtjänsten och psykiatrin fungerar på många platser i landet dåligt eller inte alls.


Socialtjänsten ser följande problem när det gäller deras insatser för personer med psykiska funktionshinder:

· Landstingen överlämnar kostnaderna till kommunen.
· Mål och ansvarsfördelningen är oklar.
· Det är svårt att få hjälp av psykiatrin.
· Det är ofta svårt att samarbeta med psykiatrin, särskilt när det gäller missbrukare med psykiska funktionshinder.
· Det finns inte tillräckligt med lämpliga boendeformer.
· Det är svårt att skapa meningsfull sysselsättning och kontaktverksamhet. Alltför många är isolerade.
· Det finns inte tillräckligt med kunskap.


Problem och insatser för människor med psykiska funktionshinder när det gäller socialförsäkringen:

· Mellan 85000-90000 människor är förtidspensionerade eller har sjukbidrag på grund av en psykiatrisk diagnos. Det är 1,6% av befolkningen mellan 16 och 64 år och 23 % av alla förtidspensionärer.
· Det tillkommer mellan 8000-10000 varje år. 25 % har en psykosdiagnos och 75 % har en neurosdiagnos.
· 45 % är yngre än 45 år.
· Det finns stora brister i rehabiliteringen.
· 30 % av besluten om förtidspensionering är onödiga.
· 55 % kan rehabiliteras men det är få som blir det då åtgärderna inte utförs.
· Det är långa väntetider för rehabilitering
· Många som har en psykiatrisk diagnos har ingen anställning och kan därför inte få någon rehabilitering.
· Många unga människor som saknar inkomst går direkt till sjukpension.



Lars -


Ett fall som illustrerar psykiatrireformens negativa effekter är en man i 30 årsåldern som jag kommer att kalla för Lars.

Lars är drabbad av sjukdomen schizofreni. Han var inlagd på en psykiatrisk klinik under en tid för vård. När Lars sedan bedömdes som psykiatriskt färdigbehandlad skulle han skrivas ut. Det Lars behövde var ett gruppboende där det fanns tillgång till personal. Det är kommunens ansvar att se till att Lars får den omvårdnad han behöver. Men då det var aktuellt med att Lars skulle skrivas ut hade inte kommunen i Östersund inte något gruppboende att erbjuda honom. Det fanns helt enkelt inget då andra saker som kostade pengar hade prioriterats. Kommunen ville att dom skulle vänta med utskrivning då Lars inte skulle klara av att bo i en egen lägenhet, men det gick inte psykiatrin med på utan sa att han skulle skrivas ut ändå.

Lars skrevs ut till en egen lägenhet. Då det inte fanns någon dagverksamhet eller någon sysselsättning åt honom började han att umgås med stans missbrukare. De pengar han fick gick till sprit. Till slut gick det så långt att han hamnade på avgiftning. Efter det kom han tillba...