Rymden (faktaarbete)

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sammanfattning
När jag först valde att skriva om rymden tänkte jag att det skulle ta en evighet, fast det gjorde det inte. Faktum är att det var så intressant att timmarna bara flög iväg! Det var skönt att skriva om något där det inte är så svårt att få fram fakta. Jag läste inte så mycket i böcker eftersom jag föredrar Internet. Som du kan se i källorna har jag varit inne mycket på en sida som heter Mimers Brunn.
Det var ett stort avsnitt jag skrev om vilket som förenklade det hela. Jag har skrivit lite om mycket istället för att fördjupa mig i få saker.

Utifrån min kunskapsbakgrund kom jag fram till följande frågeställningar:
§ Vad är en galax?
§ Vad händer när en stjärna dör?
§ Hur bildades solen?
§ Vad menas med månförmörkelse?
§ Vilken är den största respektive minsta planet i vårt solsystem?

För att söka svar på mina frågor har jag sökt information i böcker och på Internet. Svaren som jag fick fram var bl a att en galax är ett stort stjärnsystem. När en stjärna dör blir den till en neonstjärna eller ett svart hål. Ibland förblir de bara supernovor. Solen var först ett vätemoln. När vätemolnet drogs ihop bildades till slut en stjärna (solen). En månförmörkelse är när solen, jorden och månen ligger i linje med varandra. Då skuggar jorden månen och då kan vi inte se månen. Den största planeten är Jupiter och den minsta är Pluto.


Innehållsförteckning

1. Inledning 4
1.1 Syfte 4
1.2 Metod 4
2. Solen 5
2.1 Norrskenet 6
2.2 Solförmörkelse 7
2.3 Tid 8
2.3.1 År 8
2.3.2 Årstider 8
2.3.3 Tidzoner 9
3. Månen 10
3.1 Månförmörkelse 11
3.2 Tidvatten 12
4. Planeterna i vårt solsystem 13
4.1 Merkurius 13
4.2 Venus 13
4.3 Jorden 13-14
4.4 mars 14
4.5 Jupiter 14
4.6 Saturnus 14
4.7 Uranus 15
4.8 Neptunus 15
4.9 Pluto 15
5. Stjärnor 16-17
5.1 Neutronstjärnor 17
5.2 Svarta hål 18
6. Kometer 19
7. Asteroider 19-20
8. Meteoriter 20

9. Resultat 21
9.1 Vad är en galax? 21
9.2 Vad händer när en stjärna dör? 21
9.3 Hur bildades solen? 21
9.4 Vad menas med månförmörkelse? 21
9.5 Vilken är den största respektive minsta planeten i vårt solsystem? 21
10. Analys 22

Källförteckning 23




1. Inledning
Jag har valt att skriva om rymden för att jag vill veta det som min klass fick arbeta om då jag inte gick i denna klass. Självklart, så var inte detta obligatoriskt och jag kunde egentligen arbeta om vad jag ville men jag tycker detta verkar kul.
Jag har inte vågat ta reda på mycket om rymden för att jag är rädd för att få reda på saker som kan hända. Ett problem som jag har, är att jag tror på allt jag läser. Därför ska jag koncentrera mig på sortera ut vad som troligen stämmer och vad som förmodligen inte stämmer.
Jag har planerat att skriva detta arbete på en vecka. Men bara för att jag inte har många dagar på mig, betyder inte det att jag inte har många timmar på mig. Jag planerar att lägga ner cirka 15 timmar och jag hoppas att det räcker. Om allt går som jag hoppas, så blir detta arbetet väl planerat, rätt formulerat och såklart, med korrekt fakta!

1.1Syfte
§ Att lära mig så mycket som möjligt om rymden
§ Att träna mig på att fördjupa mig
§ Att förstå svåra faktatexter
§ Att höja eller stabilisera mitt fysikbetyg

1.2 Metod
Jag började med att läsa igenom kapitlena ”vårt solsystem” och ”världsrymden” och gjorde en tankekarta utav det. Efter det gick jag till skolan bibliotek och slog upp i uppslagsböcker om rymden. När jag läste varje om varje nytt kapitel skrev jag upp stödord i en skrivbok som jag sedan sammanfattade till texter.


2. Solen
Solen är egentligen en stjärna. Alla planeterna i vårt solsystem cirkulerar runt den.

Det började med ett enormt vätemoln, med tiden drogs vätemolnet inåt. Ju mindre det blev, desto varmare blev det. Till slut smälte väteatomerna samman och bildade helium. Heliumet gör så att det sänds ut värme och ljus. Efter denna reaktion blir den mindre än vad den varit innan reaktionen. Så bildades vår sol.
Solen består av 71 % väte, 27 % helium och 2 % av övriga ämnen. Den får sin energi genom kärnfusion. Kärnfusion inuti solen, i kärnpartiet.
Från solen slungas det ibland ut stora gasmoln som kallas för protuberanser. De kan bli flera tusen kilometer höga innan de faller igen. När detta händer kan det störa radiokontakten på jorden. Det brinner inte på solen eftersom det krävs syre för eld. På det yttersta skiktet på solen är det sex tusen grader varmt. Det är ingenting jämfört med i mitten, där det är femton miljoner grader varmt.
Yttersta skiktet som kallas för fotosfären kan det finnas områden med lägre temperatur. Från jorden ser dessa områden ut som fläckar och de kallas för solfläckar.
Solen är mer än 100 gånger större än jorden i diameter och ändå är solen är en liten stjärna. Anledningen till att den ser så stor ut för jordens befolkning är att den ligger närmre än alla andra stjärnorna. Förutom solen, så ligger vi inte så långt bort från närmsta stjärnan Proxima Centari.
Solen är en viktig faktor för liv på jorden. Om solen inte hade funnits, hade inget kunnat leva på jorden.


2.1 Norrskenet
Norrsken är färgbildningen på himlen som uppstår när partiklar från solen når atmosfärens yttersta skick. Partiklarna från solen dras till magnetfälten vid polerna så därför finns det bara norrsken i norra och den södra delen av jorden.
Norrskenet är resultatet av att solen sänder ut laddade partiklar i form av plasma, främst elektroner och protoner, in mot jordens atmosfär. Partikelströmmen kallas för solvind.
Att norrsken kan byta färg beror på hur aktiv solen är.
Enligt inuiterna uppkommer norrskenet när andarna spelar fotboll i himlen med en valrosskalle. Enligt den samiska gamla folktron är norrsken en hemvist från de döda och därför ska man vara extra respektfull.
Under den mörka tiden i norra Sverige kan man se norrskenet nästan alla klara nätter, och det är inte svår att tro att de tillbad norrskenet förr i tiden.


2.2 Solförmörkelse
Solförmörkelser orsakas av att månen och solen står i en rät linje på samma sida av jordklotet. När solen lyser mot jorden och månen står i vägen skuggas en del av jordklotet. Där det inte kommer något ljus alls är det total solförmörkelse, där det kommer lite ljus är det halvskugga.
När man tittar upp mot solen under en solförmörkelse ser man en rund svart cirkel och ljusstrimmor runt den.
Bilden visar vad som händer vid en solförmörkelse

§ En total solförmörkelse varar aldrig mer än 7 minuter, men oftast mindre.
§ När solförmörkelser inträffar blir det lika mörkt som mitt i en vinternatt.
§ Fåglarna tror att det är natt och slutar därför kvittra under en solförmörkelse
§ Nästa solförmörkelse kommer att vara år 2126.
Såhär ser det ut när det är solförmörkelse

Förr i tiden trodde man att solförmörkelser var farliga och att det var några andliga väsen som förstörde solen. Då försökte man skrämma bort dessa med oljud.
Man trodde att det var ett tecken att jorden skulle gå under när det blev solförmörkelse.





2.3 Tid

2.3.1 År
Jordens färd runt solen tar cirka ett år (365,25 dygn). Tack vare det 0,25: e dygnet får vi skottår vart fjärde år. Ett skottår är en extra dag, d v s vart fjärde år har 366 dygn. Det dygnet läggs till i slutet av februari.

2.3.2 Årstider
Jorden lutar i en viss vinkel, därför finns det olika årstider.

Bilden visar hur skuggningen förändras genom årstiderna.

På sommaren är axeln mycket mer inåtvänd på norra sidan. Då står solen högt på himlen och det blir varmt på norra halvklotet.
På hösten bildar solstrålarna en rät vinkel. Vid höstdagjämningen är dag och natt lika långa på hela jordklotet. Då går även solen ned på nordpolen och kommer inte upp förrän efter ett halvår.
På vintern är norra sidan bortvänd och därför kan inte solen värma upp hela jordytan.
På våren faller solstrålarna vinkelrätt mot jordklotet och på nordpolen går solen upp igen, efter att varit ”nere” i ett halvår.
2.3.3 Tidzoner
Jordklotet är uppdelat i tidzoner eftersom solen går upp olika för olika områden. Jordklotet är uppdelat i 24 stycken tidsmeridianer. De ligger i longitud från nordpolen till sydpolen. 0-meridianen går genom Greenwich i England.
Området runt en meridian kallas för tidzon. Mellan två meridianer är tidsskillnaden exakt en timme



3. Månen
Månen är en följeslagare till jorden. Den roterar runt sin axel samtidigt som den roterar runt jorden, därför får vi se samma yta alltid. Det tar cirka en månad för månen att snurra ett varv runt jorden.
§ Månen ligger 380 000 km från jorden.
§ Den är cirka 3 200 km i diameter.
§ Månen har 1/6 tyngdkraft av jordens.
På månen är det lägst –160 grader och högst 110 grader.
På månen finns det inget liv eftersom där finns för höga klimatförändringar plus att det inte finns syre eller vatten.
Månen är en död värld, den består av sten täckt av stendamm och grus. På månens yta finns det en massa kratrar och berg. Såhär ser månen ut från jorden.

Månen visar sig i fyra olika faser under en månad. I början av månanden kallas det för nymåne och då kan vi inte se månen. Efter en vecka blir det halvmåne, och i mitten av månaden är det fullmåne. I slutet av månanden blir det halvmåne igen.


Bilden visar varför månen har olika faser. På bilden kan du även se hur de olika faserna ser ut.
3.1 Månförmörkelse
Månförmörkelse förekommer när solen och månen hamnar på varsin sida om jordklotet. När solen lyser på jorden så skuggas månen.
Månen hamnar bakom i linje med solen och jorden en gång i månaden, men det blir inte månförmörkelse varje gång. Det beror på att månens bana runt jorden lutar 5 grader jämfört med jordens bana runt solen. Därför hamnar månen oftast över eller under skuggan.
Månen försvinner inte under månförmörkelsen, utan den blir röd, rödbrun eller orange.
Månförmörkelser inträffar några gånger per år, och är inte alls lika ovanligt som solförmörkelser.


3.2 Tidvatten
Månens dragningskraft påverkar jordens vatten. Allt vattnet dras mot månen, då bildas flod och ebb. Flod är mycket vatten och ebb är lite vatten. Om man drar ett streck genom månen och jorden, är det där flod finns. Om man korsar det sträcket är det där ebb finns.


Om solen och månen ligger i linje med varandra blir effekten större. Då kallas det för springflod.

Om solen och och månen står i 90 grader motverkar de varandra. Det kallas för nipflod.


4. Planeterna i vårt solsystem

Mitt i vårt solsystem finns det en sol. Runt den solen cirkulerar det nio planeter. Somliga av planeterna har månar som kretsar runt dem. Här är planeterna i ordning från solen:

4.1 Merkurius
Merkurius är en liten planet. Den ligger närmst solen.
Merkurius har ingen atmosfär eftersom den inte har tillräckligt med dragningskraft för att hålla kvar en. Tack vare att Merkurius inte har någon atmosfär kan rymdgrus och meteoriter fångas upp av den svaga dragningskraften och slå mot marken. Då bildas kratrar. Merkurius är täckt av kratrar. På dagen kan temperaturen vara över 420 grader och på natten kan det vara under 120 minus grader.
Merkurius har cirka 6% av jordens massa och har en diameter på 4 876 km.
Det tar längre tid för Merkurius att rotera runt sin egen axel än att rotera runt solen. Det tar 88 dygn för Merkurius att rotera ett varv runt solen.
4.2 Venus
Venus är nästan lika stor som jorden. Fastän Venus ligger längre ifrån solen än Merkurius kan temperaturen stiga ända upp till 740 grader. Till skillnad från Merkurius har Venus en atmosfär av koldioxid. Venus omges av moln av svavelsyra som reflekterar solljuset. Därför är Venus det mest lysande föremålet i himlen, efter solen och månen. Venus har 80% av jordens massa och har en diameter på 12 104 km. Det tar 225 dygn för Venus att rotera runt solen. Det finns berg, Kratrar och slocknade vulkaner på Venus yta.
4.3 Jorden
Jordens vetenskapliga namn är Tellus.
Jorden var från början ett eldklot. Sedan svalnade Jorden, men det är fortfarande varmt i Jordens mitt. Jorden består av en kärna där det är ungefär 4500 grader, en jordmantel och en jordskorpa som är 30-40 km tjock. Största delen av jordytan är täckt med hav.
Vi bor på den enda planeten i vårt solsystem som man har funnit liv på.
Jorden är färgrik med gröna slätter, blå oceaner, öknar och stora isvidder. Liv på jorden finns p g a att planeten ligger på rätt avstånd från solen. Tack vare det kan vatten behålla sin vätskeform och inte avdunsta eller frysa till is.
Jordens atmosfär gör det möjligt för liv, eftersom atmosfärens tunna gasskikt är luft.
Den höga halten av syre i luften gör atmosfären unik. För ca 2 miljoner år sedan fanns det nästan inget syre, och därför inget skyddande ozonskikt.
4.4 Mars
Mars har cirka 11 procent av jordens massa. Den är 6 786 km i diameter. Det tar 1 år och 88 dygn för mars att rotera runt solen.
På mars finns det en massa slocknade vulkaner. Den högsta av dem, Mons Olympos, är 27 km hög.
Mars är hälften så stor som jorden, men de har ändå mycket gemensamt. Ett dygn på Mars är bara en halvtimme längre än ett dygn på jorden. Man tror det finns fruset vatten under markytan. Mars atmosfär är för tunn för att man ska kunna andas och ibland blir det våldsamma sandstormar.
Mars har två små månar, Phobos och Deimos som kretsar runt planeten.
4.5 Jupiter
Jupiter är 318 gånger större än jorden och är den största planeten i vårt solsystem. Atmosfären består av en blandning mellan helium, väte, ammoniak, metan och vattenånga.
Jupiter roterar runt solen på 11, 86 år. Den roterar runt sin egen axel på 10 timmar. Tack vare att Jupiter snurrar så snabbt bildas det ringar runt planeten. Jupiter har 16 månar och man tror att det kan finnas liv på någon av dem.
4.6 Saturnus
Saturnus har en mjuk gulaktig färg och det beror på ett dimhölje som omger planeten.
Från jorden ser det ut som Saturnus är omgiven av tre ringar, men 1981 upptäcktes det att planeten är omgiven av tusentals smala ringar. Ringarna är uppbyggda av många miljoner ispartiklar. Ringarna sträcker sig som en tunn skiva tusentals km ut i rymden. Saturnus är den näst största planeten i vårt solsystem. Planeten består till största delen av väte och helium.
Saturnus har fler månar än någon annan planet. Den har 18 månar som kretsar kring den. Den största heter Titan. På titan finns det en tjock atmosfär som påminner om den som jorden hade när den var ung. Därför tror man att det kan finnas någon form av liv på Titan.


4.7 Uranus
Uranus massa är 14,5 gånger större än jordens. Den är 51 118 km i diameter.
Uranus är en liten rund, grön-blå planet. Uranus är nästan 4 ggr så stor som jorden.
Planetens bana runt solen tar 84 år. Uranus består mest av vätgas och helium.
Nästan alla planeter i solsystemet lutar lite till förhållning till solen, men Uranus ligger helt och hållet på sidan. Det betyder att varje sida har solsken i 42 år. Uranus är omgiven av smala ringar.
4.8 Neptunus
Det tar cirka 16 timmar för Neptunus att rotera runt sin egen axel. Det tar 164, 79 år för den att rotera runt solen. Neptunus är bara lite mindre än Uranus. Planeten ligger 30 ggr längre bort från solen än vad jorden gör. Planeten är ett djupblått, kyligt och blåsigt ställe där giftmoln av metaniskristaller virvlar runt. Planetens hårda kärna är nästan lika stor som jorden. Kärnan är omgiven av fruset vatten och ammoniak. Planetens atmosfär består mest av vätgas.
Neptunus har minst 8 månar och en av dem heter Triton som är täckt av is.


4.9 Pluto
Pluto ligger längst ut av alla våra planeter. Plutos massa är 0.2 procent av jordens. Det tar 153 timmar för den att rotera runt sin egen axel och 247,7 år att rotera runt solen. Den är 2 324 km i diameter.
Pluto är väldigt kall eftersom den ligger så långt ifrån solen och består mest av is och sten.
Pluto har en måne, Charon. Den är lite mer än hälften så stor som Pluto.


5. Stjärnor

En stjärna är ett lysande klot av gas med mycket hög temperatur. På en stjärna kan det finnas ”fläckar” med lägre temperatur och de kallas för solfläckar.
En stjärnas ”livslängd” beror på storleken. Mindre stjärnor lyser längre än stora.
Det finns olika färger på stjärnor:
§ Röda stjärnor har yttertemperatur på omkring 3 000 grader.
§ Gula stjärnor har yttertemperatur på omkring 6 000 grader.
§ Vita stjärnor har yttertemperatur på omkring 12 000 grader.
§ Blå stjärnor kan ha yttertemperatur på över 20 000 grader!
Solen är en gul stjärna.

Vårt solsystem ligger i vintergatan. Vintergatan är en galax.
Det finns ett ofattbart stort antal stjärnor. I ”bara” vintergatan finns det cirka 200 miljarder stjärnor.
Stora stjärnsystem kallas för galaxer. Vintergatan är en spiralgalax, men galaxer kan även vara ellipsformade eller klotformade.
Det finns tre stycken galaxer som vi kan se med blotta ögat: Stora Magellanska molnet, lilla Magellanska molnet och Andromedagalaxen.

Spiralgalaxen M100 i virgo-hopen

Mellan stjärnorna kan det finnas moln av väte och helium. De kallas för nebulosor. När molnets gravitation krymper ökar temperaturen och när trycket har ökat så pass mycket kan det komma en reaktion, väteatomerna slår ihop sig och bildar helium. Då frigörs en massa energi och en stjärna bildas.

När vätet i stjärnan börjar ta slut sväller stjärnan upp och blir en röd jätte stjärna. Då ökar temperaturen också. När det sista bränslet är slut drar sig stjärnan ihop och blir en vit dvärg. Den lyser och är varm men fortsätter att krympa. Till sist slutar den krympa och slutar lysa, den är en svart dvärg. Detta händer när en liten stjärna dör.
Vätet tar fortare slut i stora stjärnor. När vätet är slut sväller stjärnan upp sig till en superjätte och sedan exploderar den. Materian i ytterskalet sprids åt alla håll och stjärnan blir en supernova. De innersta delarna i stjärnan krymper ihop till en neutronstjärna.

5.1 Neutronstjärnor

En neutronstjärna är ett resultat efter en explosion. En neutronstjärna är jätte tätt packad och är därför inte så stor. Däremot väger den mycket och lyser mycket.
Neutronstjärnan består i princip nästan bara av neutroner som ligger tätt bredvid varandra.
Neutronstjärnor snurrar ofta mycket fort. På ytan av stjärnorna finns områden som är heta och strålar starkare än andra delar. När neutronstjärnan snurrar blir strålningen starkare och det ser ut som om stjärnorna blinkar. Neutronstjärnor sänder fortfarande ut ljus, men på ett mycket konstigt sätt. Ljuset skickas ut i en tunn stråle, ungefär som från en ficklampa.
Bilden föreställer en neutronstjärna.

5.2 Svarta hål

När en gigantisk stjärna gör av med sin energi är dragningskraften så stark att den dras ihop. Ett svart hål är egentligen inget hål, utan materia som pressats ihop på liten area. Svarta hål är otroligt tunga och har därför en otrolig dragningskraft. Inom ett visst område sugs allt som kommer i vägen in.
Man kan aldrig bestämma massan på ett svart hål eftersom det beror på hur stor stjärnan var som bildad det svarta hålet. Massan avgör också hur stor radien på hålet blir. Ett normalt svart hål som är lika stor som vår sol gånger 10 skulle ha radien på ca 30 km.
Man kan inte se svarta hål eftersom inget ljus reflekteras i dem.
Det finns tre stycken olika svarta hål:
§ Svarta hål som uppkommer när en stjärna dör.
§ Svarta mini hål.
§ Galaktiska svarta hål.
Svarta mini hål sägs finnas kvar efter Big bang. De är trots allt inte hur små som helst, eftersom de måste väga tusentals ton för att huvudtaget vara stabila.
Man vet med stor säkerhet att det finns galaxer som har stora svarta hål mitt i centrum för galaxen. Det finns en teori om att vintergatan skulle ha ett sådat i centrum för vintergatan. Galaktiska hål är s k aktiva galaxer. Aktiva galaxer sänder ut extremt mycket strålning och det ända rimliga som kan förklara detta fenomen är att det är svarta hål med en massa på hundra miljoner gånger vår sol. Sådana hål skulle ha en radie på trehundra miljoner, det låter kanske lite långt men det är bara 2 gånger avståndet mellan Jorden och Solen. De massiva hålen kan vara den enda anledningen till att dessa aktiva galaxer håller ihop.


6. Kometer
Kometer åker i banor. Det är inte ofta man kan se dem eftersom banan går ut långt ifrån solen. En komet består av en kärna och en svans. Kärnan består av grus och is. Den består även av frusen koldioxid, metan eller ammoniak.
När en komet kommer innanför Jupiters bana värms isen till gas, gasen och stoftpartiklarna bildar ett hölje runt kärnan. Solvinden blåser bort gasen och stoftpartiklarna och då bildas en eller flera svansar. Svansen är därför alltid riktad från solen. När kometen kommer bort från solen försvinner svansen och till slut blir den osynlig.


7. Asteroider
Asteroider är små planeter, men Asteroider är för små för att ha den dragningskraft som behövs för att bilda ett klot. Även om asteroider inte är så stora så skulle det göra stor skada om någon asteroid träffat jorden. Asteroider svävar ofta runt i någon sorts omloppsbana.
Den största asteroiden vi känner till, Ceres, är ungefär 1000 km i diameter.

Mellan Mars och Jupiter finns ett utrymme i rymden där det egentligen borde finnas en planet. Istället finns det ett stort bälte asteroider som ligger i omloppsbana runt solen. Först trodde astronomerna att de var resterna av en planet som förintats.
Numera tror man att de snarare är byggklossarna till en planet som aldrig blev till. Det verkar som om planeterna och månarna skapats av stenbitar som brakat in i varandra och klumpats samman till stora klot.
Anledningen till att det aldrig blev en planet är att Jupiters dragningskraft är så stor att den troligen har förhindrat stenarna i bältet att dra ihop sig.

Det skulle vara en total katastrof om jorden skulle ha träffats av en asteroid. Alla invånarna inom ett visst område där asteroiden hade landat skulle dö och jorden skulle förmodligen ha puttats ur sin bana. Då skulle temperaturen förändrats och alla invånarna hade dött.
Asteroider som är mindre än 100 meter i diameter kallas för meteorider. När en meteorid kommer in i jordens atmosfär börjar den brinna. Det fenomenet kallas för meteor. En meteor brukar misstas för ett stjärnfall men det finns inget som kallas för stjärnfall. Anledningen till att folk ibland kallar det för stjärnfall är för att det ser ut som om en stjärna faller från himlen.


8. Meteoriter
Meteoriter är material som ramlar ner från rymden. De flesta är stenar som kommer från asteroider när de kolliderat med andra. Kometkärnor anses också vara en källa för vissa meteoriter. Det finns även en grupp mycket sällsynta meteoriter som kommer från mars eller månen.
”Stjärnskott” är små meteoriter som är så små att de helt enkelt smälts när det bryter genom atmosfären.
Riktigt stora meteoriter bromsas inte av atmosfären, utan slås ner i jordytan i hög hastighet. Det sägs att månen har skyddat jorden från många meteoriter.
Meteoriter är ovanliga. Det har bara registrerats 9 stycken meteoriter i Sverige sedan mitten av 1800- talet.


9. Resultat

9.1 Vad är en galax?
Stora stjärnsystem kallas för galaxer. Ett exempel på en galax är vintergatan. I vintergatan ligger vårt solsystem.

9.2 Vad händer när en stjärna dör?
När små stjärnor dör händer detta: När vätet börjar ta slut sväller stjärnan upp och blir en röd jätte stjärna. Då ökar temperaturen också. När det sista bränslet är slut drar sig stjärnan ihop och blir en vit dvärg. Den lyser och är varm men fortsätter att krympa. Till sist slutar den krympa och slutar lysa, den är en svart dvärg.
När stora stjärnor dör händer detta: Vätet...