Nordens kristande

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Kristendommen nådde norden från tre håll. Från norra tyskland kom den franske munken Ansgar på 800-talet för att förkunna sverige och danmark med kristendommen. Hans verksamhet fick knappast något bestående resultat. I slutet av 900-talet och i början av det förljande århundrade sändes missionärer från de brittiska öarna till Norden och uppstod det en tävla mellan de tyska och engelska missionen. Missioen västerifrån underlättades ac det danska nordsjöväldet årtiondena kring 1000.
Från öster försökte den grekiska-ortodoxa kyrkan via ryssland vinna instef i Norden. Då den omfattande handeln österut avtog vid vikingatidens slut, upphörde också missionsverksamheten österifrån. Istället knöts de nordiska länderna till det kristna västlandet.

Det kristna missionen riktade sig till hövdingar och kungar. Oftast följde folket sina ledare och lät döpa sig, men ibland måste hänsynslösa tas till för att tvinga undersåtarna att anta den nya tron. Kungarna gav kyrkan friheten att sprida det kristna budskapet och utnyttjade samtidigt kyrkans orginisation för att utvidga sin makt. 100talet kan man säga att sverige blev kristet, innan trodde man på asagudarna.

Jag tycket att det är en mycket intressant händelse för nordens historia. Det var också då som sverige fick god kontakt med dem andra europesiska länderna. Man ser ju spår från denna tiden idag, varje dag. Folk som bär kors, kyrkor med mera. Den störrsta skillnaden tycker jag är ju att kyrkan nu förtiden inte är så sträng som innan, och innan hade den makt, dagens kyrkor har inte så stort makt. Varför kyrkan inte har lika stor makt idag som förr? Vet inte riktigt, men skulle nog gissa på att folk idag inte tycker att kyrkan har något med politik att göra. I andra länder som saudiarabien och iran, där lagstif...