Hur mäktigt är utanförskapet (essä)

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Hur mäktigt är utanförskapet?
I mörkret väntar ensamheten. Från mörkret dansar en övergivandets skugga. I mörkret lämnas vi till att långsamt bli berövade vår själ. Utanförskapet är en av våra värsta fiender. Det är förståeligt att man kan offra så mycket för att undgå det. Att man kan ge så mycket för att bli älskad och få kärlek. På skolan, på arbetet, överallt omkring finns sökandet efter kärlek. Filmen ”Sanning och konsekvens” visar tydligt vad vi är kapabla till för att bli älskade. Den tioåriga flickan Nora blir utfryst så fort hon inte slavat tillräckligt för sina två ”kompisar”. En dag, precis efter att hon inhandlat sin mammas dagliga cigarettpaket, möter hon de två ”baronessorna”. Istället för att passera stannar hon upp och gör ett sanslöst försök att vinna lite uppmärksamhet. Medveten om sin status plockar hon upp en cigarett och ber om eld. Nora vek sig kort sagt för att besegra mörkret. Många skulle hysa agg mot Noras handling och säga till på skarpen, som hennes mor. Dock utövar hennes mor, precis som alla vi andra, handlingar med samma syfte: att få bekräftelse. Man gör saker man ogärna skulle ha gjort annars. Somliga iklär sig kostymen som klassens pajas. Andra blir nazister. I Noras klass finns det en mycket livlig spelevink, som kallas för Tobbe. Tobbe missar inte många chanser att lyfta klassen i skratt. På detta viset får Tobbe en stark bekräftelse, vilket han också behöver. För somliga är utanförskapets skugga så mycket mer skrämmande. Visst vore det på sin plats att Nora drog till med något oseriöst svar vid frökens frågor. Visst vore det inget annat än rätt om Nora fick dra till sig lite mer uppmärksamhet. Dessvärre skulle det nog inte accepteras. Allting är sedan länge bestämt, varje klassmedlem har sin status, man är tilldelad en plats i livet, även om den oftast inte stämmer överens med ens eget jag.

Familjekärleken räcker inte alltid. Därför är mina vänner utanför familjen mycket viktiga. Jag är i ett stort behov av deras kärlek, av deras uppmärksamhet. När någon av dem ser på mig stärks mitt inre. De ser och respekterar mig. Dessvärre tycker jag mig inte få tillräckligt med kärlek. Ibland skymtar jag utanförskapets livlösa dimma. Liksom Nora är jag ett byte för mörkret. För att orka leva vidare inbillar jag mig att mitt begär är för stort. Att jag faktiskt får tillräckligt med kärlek. Tyvärr vet jag att innerst inne finns en vilja, en vilja som säger ”iväg”, en vilja som vill bort från allt nuvarande och söka nytt. Jag vill slänga bort töntstämpeln och leva ett nytt liv, leva på riktigt, kanske som min brevkompis Adam på andra sidan.

Eftersom alla är på en ständig jakt efter kärlek och bekräftelse blir världen aldrig riktigt sig själv. Kanske lever vi, precis som hinduerna påstår, i en låtsasvärld, en oäkta värld. Men hur vore det om utanförskapet inte existerade. En sådan plats finner vi nog bara efter livet.

Tyvärr kan vi inte bortse från utanförskapets karga kyla. Således förblir vår omvärld fylld av kämpar. Kämpar som Nora och Tobbe. Kämpar som slåss för något stort, men ändå så litet. Kärlek är inte svårt att ge, och det krävs så lite, så lite för att tillfredställa en ledsen själ, så lite för att besegra det mäktiga u...