Barcelona - mer än en fotbollsklubb

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Syfte:
Barcelona är en av världens mest kända fotbollsklubbar, och har genom åren haft en minst sagt turbulent situation. Dess, näst intill, kaotiska bakgrund ger mig inspirationen att skriva om dem. Tänker försöka besvara ett par frågor: Varför är rivaliteten gentemot Real Madrid så fruktansvärt stor? Hur ser klubbens historia ut? Vilka är profilerna genom tiderna? På vilka fronter har man lyckats?


Avgränsning:
Kommer att inrikta mig ganska mycket på deras kamp mot laget i huvudstaden, Real Madrid. Vill även försöka ta reda på hur Barcelona har kunnat bli så stora som dom faktiskt är.


Metod:
Jag kommer att använda mig av ”GOAL – Internationell fotboll”, som är ett fotbollsmagasin som kommer ut en gång i månaden och som jag prenumererat på i två-tre år. Internet och då främst deras egna hemsida, deras fanclubs, men även ”vanliga” hemsidor.

Historik

1899 bildades en klubb i Katalonien av en Schweizare vid namn Joan Gamper. Det var nog ingen som visste att den lilla klubben, utan tränare och arena, skulle växa upp och blomma ut till en av Europas mest framgångsrika klubbar, någonsin. Tillsammans med elva andra fotbollsfantaster, som hjälpte till att bilda klubben, bildade Gamper lagets första laguppställning. Efter tio år fick klubben sin första arena, men det var inte förrän 1917 man fick sin första tränare. Trots det så vann klubben den spanska ligacupen tre gånger under tidigt 1900-tal.

Den största segern i den spanska ligans historia är Real Madrids 11-1-seger mot Barcelona, 1943. Siffrorna är inte helt sanningsenliga, för det finns en historia bakom. Barcelona hade vunnit första matchen med 3-0, så sekunderna före avspark i den andra matchen fick Barcaspelarna förnämt besök i form av General Francos säkerhetschef i sitt omklädningsrum. Francos säkerhetschef berättade för katalanerna att den enda anledningen att de fick spela fotboll var ”på grund av regimens generositet”.

Kataloniens språk och kultur var bannlyst i över 40 år i Spanien, och katalanernas fulla hat riktades mot Real Madrid och dess kunglighet. När Barcelonas publik busvisslat under den spanska nationalsången sköt general Franco ihjäl Barcas klubbpresident. På sin hemmaarena, som senare skulle komma att bli den väldiga Camp Nou, kunde katalanerna tala sitt eget språk och för några timmar helt sluta tänka på den avskyvärde diktatorn. General Franco störtades så småningom, men hatet gentemot Real Madrid kvarstår.

Det gamla uttrycket ”Mas que un club”, som betyder ”mer än en fotbollsklubb”, är inte bara en slogan, utan snarare en stor sanning. För den här klubben handlade minst lika mycket om politik och sociala frågor som om fotboll.

Saken blir knappast bättre när spelare som Figo, väljer att byta klubb, från Barcelona till Real Madrid. Det är vad jag kallar att kasta ved på elden. Tvärtom är det med Barcafavoriten Luis Enrique, som gick från Real till Barcelona.

Profilerna

Hristo Stoichkov

Hristo Stoichkov, en legend på Nou Camp, sade en gång: ”Jag kommer alltid att hata Madrid. Det finns något hos dem som får det att sticka i näsan och när jag tänker på det gör det mig illamående.”

Hristo, även kallad Itso av sina vänner, föddes i Plovdiv, Bulgarien, 1966, och har med sin berömda vänsterfot nått kultstatus i hela Spanien, ja, hela världen. Inledde sin proffskarriär som 10-åring i ett lokalt lag. Spelade sedan i ett par bulgariska lag innan han tog sitt pick och pack och gav sig av för att söka äventyret. Stoichkovs briljans gick inte obemärkt förbi, utan fick ett fint kontrakt med CSKA Sophia. Hristo nådde oanade höjder med CSKA och fick bland annat guldskon 1989, efter att ha vunnit ligan och tagit sitt lag Cupvinnarcupens semifinal. Samma år blev han även Europas och Bulgariens mesta målgörare.

Trots att Barcelona var det lag som slagit ut CSKA så lyckades Hristo imponera så stort på Johan Cruyff, Barcas förra storspelare och dåvarande manager, att han värvades för en rekordsumma på 4,5 miljoner dollar. Följande fyra år gjorde Hristo 100 mål för Barcelona, och blev, tack vare hans målfarlighet, lojalitet och temperament, en sorts gud för katalanerna.
Efter ett års ”uppehåll” i Parma kom Stoichkov tillbaka till Barcelona och vann flertalet titlar med klubben.

Han avslutade nyss sin sejour i Amerikanska ligan och jobbar numera på sin Fotbollsakademi i Barcelona där han hjälper ungdomar med tips och råd, med mera.



Johan Cruyff

Cruyff är en av många holländare som spelat i Barcelona genom tiderna! Cruyff är inte bara en stor spelare i Barcalägret, utan en av vår tids absolut största spelare och tränare genom tiderna, kanske världens bästa tillsammans med Pelé och Maradona. Johan är en av oräkneliga unga spelare som utvecklats i Ajax ungdomsakademi. Han var en av de lovande holländare som dominerade hela Europa under 70-talet.

På den tiden i Europa talades det ofta om ”Total Football” som gick ut på att man skulle ha ett helt lag som var jämlika i styrka, kondition och teknik. Kort sagt att alla spelare skulle kunna spela överallt. Ajax var det första laget som någonsin fått det att fungera perfekt. Johan Cruyff spelade centerforward i det laget, men kunde när som helst under en match jobba ner på mittfältet eller ta hand om en kant. Detta fick förödande konsekvenser för motståndarlaget som helt tappade markeringarna. När Cruyff höll till på kanten så skapade han finten, senare konceptet, ”Cruyffinten”, som gick ut på att han drog bollen bakom sig med högerfoten, vände sedan 180 grader och stack iväg som en raket.

När man pratar om Cruyff nämns alltid bollkontroll, teknik, styrka och finess, men det som Cruyff var absolut överlägsen på var hans förmåga att läsa spelet. Han slog oändliga assister till lagkamrater, både i Holland och Barcelona, och slog nästan aldrig ett felpass.

Cruyff kom till Barcelona mitt under en säsong när laget inte låg så bra till, men hans inflytande blev så starkt att när säsongen var slut så hade Katalanerna tagit guldet. Inte nog med detta, men med hans närvaro på planen lyckades man också förnedra ärkerivalen Real Madrid med 5-0.

Efter Cruyffs otroliga spelarkarriär bestämde han sig för att försöka sig på tränaryrket. Det blev genast en succé. Samma år som han tog över efter den engelska coachen, Terry Venables, kom första cupvinsten, Cupvinnarcupen. Men för Barcelona spelar bara en cup någon roll, den prestigefyllda Europacupen. Och det var såklart Cruyff som var mannen som såg till att det inte förblev en dröm. 1992, fick laget lyfta Europacupspokalen, hela Katalonien exploderade i glädje. När 1994 var slut hade Cruyff levererat fyra ligatitlar till troféskåpet. Åren som kom skulle inte bli lika lätta, och Cruyff fick sparken efter två år. Trots att han fick sparken är det ingen som kommer ihåg honom med negativa tankar. Han vann elva priser på åtta år med klubben, och är numera Barcelonas hjälte över alla andra.


I FC Barcelonas prishylla

Barcelona är inte främmande för stora priser. Från klubbens begynnelse till dess nutid har klubben vunnit anrika troféer med korta mellanrum. Barca har varit framgångsrika genom alla tider. 1929 vann man sin första ligatitel, sedan dess har 23 st. till fått ta plats i prishyllan. Den senaste vann man 99.

Den spanska cupen har man vunnit hela 24 gånger, den första 1910, alltså alldeles i början av klubbens historia. Den senaste vann man 1998. Ligacupen är kanske inte det finaste man kan vinna när det kommer till prispengar, men det är mycket prestige i och med att en vinst där innebär att man har lyckats bättre än Real Madrid i cupen.

Fem hela gånger har man vunnit spanska supercupen, som är en match mellan vinnaren i ligan och vinnaren i ligacupen. Många lag ser det mest som en träningsmatch inför den nya säsongen.

Man har vunnit Cupvinnarcupen fyra gånger. Den finns inte längre kvar, så det är väldigt mycket prestige att ha en sådan pokal i föreningens inglasade skåp.

Fyra vinster i Uefacupen, Europas näst största cup, vittnar om klubbens storhet.

Champions League, den förnämaste av alla cuper, den tyngsta och mest prestigefyllda har man vunnit en gång, 1992 under Cruyffs ledning. Det är ett minne som Barcelonas supportrar kommer att minnas för livet.

Diskussion

”Mer än en fotbollsklubb” stämmer verkligen in. För kampen mot huvudstaden har verkligen kantat klubbens historia, dess blodiga historia, må jag ändå säga. Jag tror att kampen mot Madrid är en av de stora anledningarna till att klubben gått så långt som den har gjort. För Barcelonas hemmaarena blev verkligen en fristad för spelarna och för fansen, så ett enormt intresse för fotbollen måste ju ha växt inom befolkningen. Att sedan folket blivit förtryckt så länge måste ju också ha bidragit till att man hatade Real Madrid så mycket. För katalanerna hade ju verkligen chansen att spöa regeringen, fast på fotbollsplanen.

Jag tror att Barcelonas succé är en sak som man kan ”tacka” General Franco för, för utan det stora intresset skulle Barcelonas ungdomsakademi inte alls ha varit lika framgångsrik som den har varit genom tiderna.

Jag anser att klubben, tack vare sitt briljanta spel på planen i tidiga dagar, har lagt grunden för en bra utvecklingsbas när det kommit till fotbollsakademier och dylika anordningar. För det är trots allt spelet på planen som gett berömmelsen, och berömmelsen ger fans. Fansen bidrar i sin tur med att köpa souvenirer och går på matcher. Med pengarna man får in därifrån kan man köpa bättre spelare. Och det är precis det som Barcelona har gjort på ett alldeles förträffligt sätt.

Stoichkov är alla Barcelonaanhängares absoluta favorit. Det var ju trots allt han som sa att Real fick honom att vilja kräkas. Hans oräkneliga mål har grundat för en underbar fotbollstradition i Katalonien. Stoichkov bidrog med vilja och målskytte, och mycket är det hans förtjänst att klubben befinner sig i den topposition den är i nu. Tillsammans med andra storstjärnor har han, i och med viktiga mål och likartade saker, burit klubben på sina axlar genom tiderna.

Cruyff är nog den som betytt allra mest för klubben. Inte minst för hans bravader på planen, utan även han bedrifter vid sidan av planen. Han har inte bara gjort viktiga mål och lett klubben mot nya framgångar, han har även hjälpt till när det gäller berömmelse och andra dylika sociala statusbegrepp. Jag törs påstå att utan Cruyff skulle inte klubben befinna sig där den är idag.

Det finns vissa spelare som vågar byta mellan klubbarna, men det är inte världens mest tacksamma jobb. Figo, betraktades som en ängel i Barcelona, tills han skrev på för Real Madrid. På en match för något år sedan blev ett grishuvud inkastat på plan när Figo stod för att ta en hörna. Barcelonafansen ser det som ett enormt svek, nästan som ett hån. Och det är verkligt hat som strömmar ut mot Figo när han tar på sig sin vita matchdräkt och springer ut på planen. Figo hade två supporterföreningar med hans namn, men dessa bytte namn lika snabbt som blixten när det kom fram att Figo hade svikit. Man ser på Figo som en sorts Judas.

Det finns spelare som gjort raka motsatsen också, som bytt Real Madrid till Barcelona. En av dem var Luis Enrique som alltid varit en publikfavorit på Camp Nou. Han kämpade inte bara för klubben, han fullkomligt dör för sitt lag varje match under säsongen. Det finns ingen spelare som tar ut sig lika helhjärtat och nästan galet för sitt lag son Luis gjort under de gångna säsongerna, och det är verkligen något som uppskattas hos den kräsna Barcelonapubliken.

Barcelona har inte bara vunnit en pokal genom åren, man har vunnit så många att jag inte har orkat räkna. Det är både ligatitlar och cupvinster. Men de matcher som spelar mest roll är de mot Real Madrid, även om Barca skulle komma trea i ligan, och åka ut ur cuperna skulle två vinster mot Real göra att laget blir förl...