Hjärtan i Atlantis

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den enda svenska boken som jag har läst den här höstterminen var en bok skriven av en av mina favoritförfattare, Stephen King. Dock visade det sig att ”Hjärtan i Atlantis” inte var en av hans bästa vilket det stod på baksidan att det skulle vara och det blev jag faktiskt lite besviken på. Stephen King har alltid i sina böcker en mycket bra berättarförmåga och han kan få det mesta att verka verkligt men i den här boken verkar det gå förlorat p.g.a. den speciella indelningen som inte verkar ha något sammanhang förutom vissa personförbindelser. Han börjar nämnligen berätta år 1960 och sedan hoppar han 6 år framåt till en annan person och förtsätter så där. Detta gör att man inte får något grepp om helheten. Han brukar också alltid ha ett budskap i sina böcker men det är ännu en sak som saknas i den här boken och det saknar jag nog mest. Ska man börja läsa Stephen King ska man nog börja med ”Carrie” eller ”Det” vilka är hans två bästa och inte med denna bitvis riktigt dåliga roman.

Hela historien börjar i alla fall med den blivande 11-årige Bobbys födelsedag och inflyttningen av en gammal man. Denne gamle man, vars namn är Ted Brautigan är mycket speciell men det vet inte Bobby än och jag tänker inte heller berätta hur speciell han är, i alla fall inte riktigt än.
Just den sommaren har Bobby fallit pladask för en ny cykel som han sett i ett skyltfönster och när han inte får den i födelsedagspresent av sin mamma blir han mycket ledsen men bestämmer sig sedan för att ta saken i egna händer. Alltså börjar han söka jobb och då dyker mr Brautigan upp som ett ljussken från en klar himmel. Han anställer honom för att som det utåt sett heter; att han ska läsa tidningen för mr Brautigan varje dag när det egentligen handlar om att han ska ta en promenad runt kvarteret och spana efter ”låga män”. Dessa låga män letar nämnligen efter Ted och gör allt för att hitta honom eftersom att han är en s.k. ”brytare”. Vad det är vet jag inte ens själv men så fort han rör vid Bobby får denne en förmåga att ”se” saker klarare. Bobby vet t.ex. att det finns en tidning i garderoben på vilken det finns sedlar fasttejpade på sidorna trots att han aldrig sett det. Han vet också att dessa pengar kommer ifrån skålen högt uppe i skåpet i vilken hans mor stoppar pengar i när som helst som hon får över lite grand. Sedan går hon och växlar varje gång det börjar bli fullt. Detta är saker som han bara vet utan att riktigt veta hur men det har att göra med Ted. Ted innehar nämnligen samma ”syn” och när han rör vid någon t.ex. i en kram eller dylikt ”smittar det av sig”.

I alla fall ska han titta efter speciella tecken eller uppsatta lappar i affärer och det dröjer inte länge förrän dessa lappar börjar dyka upp. Bobby är då så fäst vid Ted, som liksom han själv älskar att läsa och har blivit hans enda vuxna kompis, att han inte vågar säga vad han ser. En dag får han dock syn på en av dessa ”låga män” och då...ja då får ni se vad som händer om ni läser boken.

Mina egna åsikter om boken, förrutom de som jag redan har nämnt, är mestadels att jag tycker om de...