Liket i städskrubben

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det hade regnat i flera år, kändes det som, men egentligen var det bara två veckor. Petra polis var uttråkad. Hon hade suttit och klurat på samma brott i en vecka utan uppehåll.
- Jag borde ta semester, tänkte hon.
- Jaa, det borde jag verkligen, sa hon högt till sig själv. Nästa dag tittade hon i några resekataloger och bestämde sig för att resa till Grekland, och att stanna där i en vecka.
Där borde det vara lite varmare än här, tänkte Petra.
Veckan därpå åkte hon. På flyget fick hon sitta bredvid en mycket skum man. Han hade solglasögon på sig, och svarade inte på någonting hon sa.
- Hmm, tänkte Petra. Den skumme mannen följde efter henne hela dagen och tog in på samma hotell som hon. Det blev kväll och Petra började känna sig hungrig. Hon kom på att hon inte hade ätit någonting sedan frukosten. Hotellet hade en fin liten restaurang, så Petra valde att äta där. Hon började känna sig lite ensam när hon plötsligt fick syn på sin barndomsvän, Eva.
- Hej, Eva! Vad gör du här?
- VA? Petra! Jag är här med min pojkvän. De pratade en stund, och Petra beställde grillad fisk. Fisken var jätteäcklig, någon hade hällt på alldeles för mycket peppar.
- Usch! Nej, så här kan det inte vara meningen att den ska vara, sa Petra ilsket, och gick ut till köket för att klaga. Hon fick till svar att de var väldigt stressade. Hotellägaren hade avskedat många anställda för att spara pengar, så de som var kvar nu hade svårt att hinna med.
Hotellägaren måste vara en mycket sparsam person, tänkte Petra, jag borde prata lite med honom sedan. Den kvällen somnade hon sur och hungrig. Nästa dag skulle hon hänga med Eva och hennes pojkvän och bada. Hotellet hade en egen pool, men havet låg också nära. På väg ner till restaurangen krockade hon med den skumme mannen. Han mumlade något till ursäkt och dök snabbt in en städskrubb intill henne. Hon beställde lite mat medan hon väntade på sina vänner. Efter en kvart dök de äntligen upp.
- Var har ni varit? Jag har väntat i två timmar!
- Nu överdriver du väl lite… började Eva.
- Okej, en aning kanske, men i alla fall en timme! De bråkade en liten stund innan de gick till havet och badade hela dagen. När de kom tillbaka var klockan fem. De skulle just beställa middag när en städerska kom springande.
- Det ligger ett lik i städskrubben! skrek hon. Genast utbröt stort tumult på hotellet. Nyheten spred sig snabbt. I skrubben låg mycket riktigt ett lik. Det var en gammal gubbe. Hans ögon var öppna och huden grå. Han såg verkligen hemsk ut. I ena handen höll han en liten burk. Petra bände loss den. Det var en medicin som man dog av om man tog för stor mängd. Den skulle innehålla femtio tabletter. En kock knuffade sig fram mellan människorna.
- Det är ju hotellägaren! Allt pekade på att han hade begått självmord. Frågan var bara varför? Och varför hade han gömt sig i en städskrubb? Petra fick det inte att gå ihop. En stund senare hade de grekiska poliserna anlänt. De började genast att granska städskrubben. Petra blev tillsagd att hålla sig undan. Lite senare fick hon prata lite med en av poliserna. Han trodde också att hotellägaren måste ha begått självmord. Han berättade att burken endast innehöll fyrtio tabletter. Hans teori var att mannen hade gått in skrubben och svalt tio tabletter. De skulle i det fallet fått honom att dö efter fem minuter. Klockan var sju, och Petra var vrålhungrig. Hon visste att det fanns många andra restauranger i staden, men hon valde ändå att gå till Mac Donalds för att äta. När hon ätit klart var klockan halv åtta.
- Dags att se om poliserna har snokat upp något nytt! Rättsläkaren hade kommit dit och han hade redan fastställt dödsorsaken. Mannen hade dött genom strypning. Och han hade dött ungefär klockan sju på morgonen. Med andra ord hade han legat där hela dagen. Det var nu självklart att det rörde sig om mord. Misstänkta var alla som befunnit sig på hotellet vid den tiden. Petra tänkte efter. Hon kände på sig att hon hade lösningen, eller i alla fall en del av den. Det hände något i morse, när jag skulle äta frukost, om jag bara kunde komma på vad det var…
- Ja, just det! Den skumme mannen, som jag stötte ihop med. Hon försökte minnas. Slank inte han in i städskrubben? Det måste ha varit efter mordet. Antingen är han mördaren, eller också vill han dölja något annat.
Petra kände sig lite trött, så hon borstade tänderna och gick till sängs. Nästa morgon vid frukosten blev hon kallad till polisförhör. Alla gäster och personal på hotellet skulle förhöras. De var ganska säkra på att hon inte var mördaren, men de ville gärna veta om hon hade några tips. Självklart berättade Petra om den skumme mannen. Förhörsledaren skrattade, och sa:
- Honom har vi redan talat med, och att han verkar så skum kan bero på att han nästan är blind. Det är därför han bär solglasögon. Han följde efter dig till hotellet, för att han inte hittade själv. Vi håller dig underrättad.
Samtidigt satt kocken Giannis i köket, och våndades över hur han skulle slippa ur denna besvärliga situation. I flera år hade han irriterat sig på hotellägaren, som alltid hittat något fel i hans arbete. Under femton år hade han inte fått någon löneförhöjning, och han hade fått alltmer att göra. Han hade inte varit ensam om att ogilla sin chef. Alla hatade honom. När hans bror Stavros börjat bli mordiskt inställd till chefen, hade Giannis inte sagt emot honom. Deras moster var svårt sjuk. Kanske hade Stavros stulit en medicinburk av henne. I fredags hade han i alla fall betett sig synnerligen konstigt. Och han hade inte kommit till jobbet i dag. Giannis visste att han kunde bli förhörd när som helst, men skulle han verkligen tala om vad han visste? Stavros var ju hans enda bror. En polis ropade plötsligt på honom.
Petra åkte hem ovetandes om lösningen. Hon tyckte att det var konstigt hur fort hennes vecka hade gått. Hon hade badat och solat och umgåtts, men mest hade hon klurat på mordet. Det var irriterande att inte veta lösningen. Nu skulle hon säkert fundera över den i flera år. Konstigt hur hennes eget jobb verkade följa hen...