Tre i en tågkupé

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Tågets långsamma dunkande omfamnade henne. Utanför fönstret flöt höstfärgerna ihop till ett töcken av varma färger som motsvarade känslorna i hennes inre. De var tre; Han, Hon och Kärleken. Hon försökte fånga ögonblicket på papper. Omöjligt. Hon försökte beskriva känslorna i en stilla melodi. Omöjligt, det gick inte att beskriva, hon behöll dem i djupet av sitt hjärta. Hon tittade ut genom fönstret igen. Tåget dunkade vidare.

Hon ryckte till när tåget plötsligt stannade. En skrovlig röst i högtalaren meddelade att de skulle möta ett X2000-tåg, och att de därför skulle stanna för att undvika kollision. Bredvid henne rörde han sig och hon förstod att han var på väg att vakna. Hon nynnade sakta på: Right here waiting for you. Hans korpsvarta hår var rufsigt och spretade åt alla håll, och hans ögon var djupa och nyvakna. Han blinkade några gånger.

”Vad är det som händer?” Han satte sig upp och öppnade fönstret. Den ljumma kvällsluften strömmade in och blåste hans hår om än ännu mer spretigt. Leende berättade hon att tåget stod stilla på grund av att de skulle möta ett X2000-tåg.

”Kommer vi att kollidera?” Han stack ut huvudet genom fönstret för att se bättre. Hon följde hans exempel och stack ut huvudet hon också. Vinden fångade hennes hår och blåste det för hans ögon. Skrattande drog han in huvudet. Hon satte sig ned bredvid honom på sätet, lutade sig bakåt och drunknade i hans ögon.

”Vad är klockan?” Han lät med ens allvarlig. ”Är vi försenade?” Hon stirrade oförstående på honom.

”Varför så bråttom?” Frågade hon. ”Tio minuter hit eller dit spelar väl ingen roll?” Sommarstugan springer inte iväg... Hon avbröt sig när tåget började skaka, och utanför fönstret passerade X2000-tåget i hejdundrande fart. Deras eget tåg började sakta röra på sig och dunkandet fortsatte som förut.

Tåget saktade in vid en mörklagd perrong. Ljuset i kupén fladdrade till. Genom halvslutna ögon såg hon honom klä på sig ytterkläderna. Hon satte sig upp och gnuggade sig i ögonen.

”Vart ska du?” Hennes röst hördes knappt över ljudet av tågets inbromsning.

"Jag ska bara ta lite friskluft.” Hon lutade sig tillbaka mot sätet och drog dunjackan tätare omkring sig. Han öppnade kupédörren och klev ut i korridoren och försvann, fotstegen dog i den djupa mattan. Hon lyssnade ut i korridoren, försökte höra när han kom tillbaka. Det gick någon minut, och när han inte kom, lade hon ifrån sig jackan och tittade ut genom fönstret. Hon sökte med blicken över folkmassan. Han var ingenstans att finna. Då såg hon honom, längst bak i folkmassan, han kysste en ung dam och de började gå mot en taxi. Tåget tjöt och började rulla igen. Hon sjönk ner på sitsen igen, varma tårar strömmande ner för kinderna. Hennes hjärta stannade till, men fortsatte sedan att...