Kenya

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Natur och klimat:

Kenya ligger vid Afrikas östkust, gränsandes till Tanzania i söder, Uganda i väster, Sudan och Etiopien i norr och Somalia i öster. I sydöst gränsar landet till den Indiska oceanen. Eftersom landet ligger i Afrika och väldigt nära ekvatorn, kan man ju räkna ut att landet har ett varmt klimat. Man skulle också kunna tro att klimatet är väldigt fuktigt, men det är faktiskt väldigt torrt för att ligga så nära ekvatorn. Utmed kusten är klimatet tropiskt, men till stor del på grund av den höga höjden, så är klimatet i de inre delarna av landet tempererat.

Skillnaden i temperatur mellan höglandet och kusten är stor. I Nairobi, som ligger 1 700 meter över havet, är medeltemperaturen 17˚ C, medan medeltemperaturen i Mombasa, som ligger vid Indiska oceanen, ligger på 27˚ C. En annan anledning till klimatskillnaden är att kusten präglas av monsunvindarna. Dessa vindar för också med sig regn. Landet har två regnperioder, de långa regnen i april och maj och de korta regnen i november.

Det existerar inte några årstider, dagarna är ungefär lika långa året om och temperaturen är också ungefär densamma.
En kortfattad beskrivning av Kenyas natur från väst till öst skulle kunna se ut så här; I västra delen av landet, vid Victoriasjön, finns Kenyas äldsta berggrund. Sjön är landsgräns mellan flera länder, den skiljer Tanzania, Uganda och Kenya åt. Området här är till största delen småkulligt. Vid gränsen mot Uganda ligger den slocknade vulkanen Mount Elgon ( 4321 meter över havet ).

Om du reser öster om detta område, som kallas Victoriaområdet kommer du till något som kallas Vita högländerna. Det här området består av bördiga jordar. Från början bestod det dock av lavor, men de vittrade så småningom sönder och bildade jordarna som nu finns i området.

Stora och höga förkastningsbranter skär genom hela höglandet. Detta system av gravsänkor och horstar kallar för Östafrikanska riftsystemet, Great Rift Valley. Riftsystemet sträcker sig från nordöstra Etiopien ner igenom flera länder, bl.a Kenya och Malawi, ända ner till Moçambiquekanalen. På botten av sänkan finns flera slocknade eller inaktiva vulkaner som t.ex Longonot och Suswa. Här finner du också sjöar som Nakuru- och Turkanasjön. Turkanasjön är för övrigt också landets största insjö.

Om man går ännu lite mer österut om riftsystemet finner man bland annat Nyandarnabergen (Aberdarebergen). Det är en sköldvulkan med mycket höga toppar. Vissa är upp till 4 000 meter höga. Det är också i detta område som Mount Kenya ligger. Den slocknade vulkanen Mount Kenya som är Kenyas högsta berg, når en höjd av 5 200 meter över havet.

Efter detta tar torra savanner vid. De består mest av plana slätter.
I dem allra östligaste delarna av landet, vid Indiska oceanens kust består landskapet mest av strandklippor och sanddyner vid de långa sandstränderna. Om man snorklar utanför kusten kan man också se att där finns ett stort korallrev, på vissa ställen är revet så brett som en kilometer.

Kenya är känt för sina nationalparker. De har 22 stycken och tre av dom är marina, alltså i havet. Om man skulle nämna några av dom så skulle det vara : Tsavo, en väldigt stor nationalpark ( 20 800 kvadratkilometer ) och Amboseli, båda två ligger i de södra delarna av Kenya. Mount Kenya och Nakurusjön däremot ligger i de mellersta delarna av landet. 1996 var 12 % av landets area skyddad.


Befolkning

Landet har ungefär 31,3 miljoner invånare ( 2002 ). Varav de flesta bor vid Victoriasjön och i de östra, centrala och västra högländerna. Att de bor just i dessa områden beror på att större delen av den brukbara jorden finns här.

Folkökningen i landet är 3,2 %, en av de högsta i just den här regionen. Barndödligheten är hög, 69 av 1 000 levande födda barn dör. Medellivslängden däremot är låg. I alla fall om man jämför med Sveriges som ligger runt 80 år. Den kenyanska befolkningens medellivslängd är 45,2 år. Andra källor säger däremot att den ligger på cirka 55 år. Fast de uppgifterna är äldre.

Det existerar mer är 60 etniska grupper. Dessa grupper delas in i olika språktillhörighetsgrupper så som bantu-,nilotisk- och kushitisktalande grupper.

I de bantutalande grupperna talas sammanfattat omkring 25 språk, i de nilotisktalande pratar man ett femtontal olika språk och i de kushitisktalande talas också ett femtontal. Totalt talas det omkring 55 inhemska språk i Kenya, men landets nationalspråk är kiswahili och engelska.

Många ur gruppen med kushitisktalande folkgrupper, till exempel somalier och oromo, bor i de torra och halvtorra områdena i nordöst. Ett flertal är boskapsskötare och lever helt eller delvis nomadiserade

Däremot i de mer bördiga, inre, delarna av landet, bor mest bantutalande folkslag. Exempel på dessa, jordbrukande folkslag är kikuyu, kamba och meru. Om man istället vill hälsa på de nilo-saharisk talande grupperna får man åka västerut i landet, i nordväst finner du turkana och i sydväst massajerna som huvudsakligen sysslar med boskapsskötande.

Landets mångfald av etniska folkgrupper har till alldeles nyligen egentligen inte inneburit några stora konflikter. Med hjälp av nationalspråken har nu landet försökt ena en nationell kenyansk kultur.

38 % av landets invånare är protestanter, 28 % är katoliker, 10 % tillhör inhemska religioner och 10-20 % är anhängare av islam ( muslimer ). De övriga mindre religionerna i landet är bland annat hinduismen.

Nairobi, landets huvudstad, är ett centrum för många olika kristna organisationer. Här bor 1,5 miljoner av landets invånare. ( andra uppgifter säger 2,4 miljoner ) Detta gör även staden till landets största. Det var år 1899 som staden grundades, då utefter järnvägen mellan Mombasa och Uganda. 1907 blev den huvudstad i Östafrika och från och med när Kenya blev självständigt, 1963, huvustad i Kenya.


Näringsliv, Ekonomi

Det varma klimatet i Kenya gör det möjligt att odla t.ex kaffe och te, som är landets viktigaste exportvaror. Te är de den näst största producenten på i världen. Andra viktiga grödor är bomull, socker, majs, vete, sisal och pyrethrum. Största delen av befolkningen sysslar med jordbruk trots att endast 7 % av landets area räknas som högproduktiv. Mer än hälften av de som sysslar med jordbruket gör det dock endast för självförsörjning.

Den totala arean som är täckt av skog utgör endast 3 % av Kenyas totala area (582 646 kvadratkilometer). Att procenten är så liten beror dels på att stora delar av Kenyas forna skogsområden har skövlats för att ge utrymme åt jordbruket. Konsekvenserna av detta t.ex jorderosion, har nu börjat oroa landets ledning. Staten försöker därför uppmuntra återplantering av träd för att motverka jorderosionen och för att kunna omfatta landets virkesbehov.

Kenya är det mest industriellt utvecklade landet i Östafrika. Deras viktigaste industriområden är oljeraffinering, sammansättning av bilar, bearbetning av sina jordbruksprodukter och textil-och sömnadsindustrin. Problemet är att de inte äger all sin industri själva, hälften av industrin ägs nämligen av andra länder. Sedan ägs i sin tur hälften av den utlandsägda industrin av Storbritannien.

All industrin kräver självklart energi. Den största delen av energibehovet täcks av de fem vattenkraftverk som finns i Tanafloden. Men också av ett oljekraftverk som ligger vid kusten och av ett geotermiskt kraftverk som ligger i riftsystemet.

Landets ekonomiska tillväxt sedan det blev självständigt år 1963 till slutet av 70-talet är en av de största i Afrika. 70-talet var ett bra årtionde för Kenya, BNP:n ökade med 5 % varje år och industrisektorn växte stort. Efter detta började problemen, under 80-talet minskade valutareserven på grund av att importpriserna ökade och exportpriserna sjönk. 1984 drabbades landet av kraftig torka och det medförde fortsatt nedgång. I början av 90-talet rådde stor inflation. Men sedan blev det bättre och 1996 hade BNP:n per capita gått upp till 320 US dollar. Detta dels på grund av den ökande turismen. Kenya anses ju som mer och mer attraktivt. Mest är det kusterna som lockar, till exempel kuststaden Mombasa, landets största stad längs Indiska oceanen kust, är ett attraktivt mål. Turismen växte nämligen som mest under 90-talet. 1998 mättes det att landet hade 300 000 fler besökare under året än vad de hade haft tio år tidigare, 1988.

Kenyas valuta är shilling. 100 shilling motsvarar endast cirka 10 (9,90) svenska kronor.


Problem

Landet har egentligen inte så mycket problem längre, det ser t.ex ganska ljust ut för dem med tanke på den förbättrade ekonomin. Men de har fortfarande ett problem med befolkningens analfabetism. De borde försöka satsa mer på att fler får gå i skola. Det behöver landet om de vill ha bra arbetskraft på arbetsmarknaden.

Ett annat problem som Kenya har är massmedian i landet. Dagstidningsspridningen är väldigt begränsad, upplagan är endast 9 tidningsex per 1 000 invånare. Samma sak gäller radio- och TV-mottagarna, det finns 110 radio-apparater och ungefär 20 tv-apparater per tusen hushåll. Det gör att det är svårt att nå ut till folket, särskilt om man jämför med Sverige som har minst en tv i varje hushåll och samma sak gäller med radio-apparater.

Om det finns något mer man kan klaga på i landet så är det väl domstolarna. De består av en appellationsdomstol vars ledamöter utses av landets president. Landet är ju en republik och i och med det har presidenten stor makt. Om då presidenten är partisk så kan han/hon (oftast en man) ju välja ledamöter som är partiska och tycker som honom. Det andra inom straff och domstolar som jag tycker är dåligt är att de har dödsstraff. Det kommer jag aldrig tycka att det är okej eller bra.


Framtidsutsikter

Kenya är ett u-land, men de är definitivt på väg mot förbättring. BNP:n ligger ida...