Kvinnors brottslighet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Vårt samhälle är uppbyggd av och för män, och könsrollsmönstret är djupt inrotat på många områden, även den brottsliga. Uttrycket ”kvinnor och barn först” talar för en syn på kvinnan som lika oskyldig som ett litet barn. Jag anser att man inte bör underskatta kvinnan som gärningsman (ironin i det ordet är påtaglig). Det ligger just nu mycket fokus på kvinnan som offer, men jag vill belysa kvinnans roll som förövare.


Frågeställningar

Jag vill framförallt ta reda på vilken typ av brott som kvinnor begår, samt om det finns några särdrag i motiv till brott gentemot männens. Jag vill också ta reda på om det har skett någon ökning och i så fall varför.

Metod

Jag kommer att dra lite ytlig historik, och min uppsats kommer att skrivas ur ett nationellt perspektiv. P.ga diverse förhållanden är även min uppsats väldigt kort och inte särskilt analytisk.

Ska tilläggas att statistiken kan vara missvisande då mörkertalet för kvinnobrott är stort, då speciellt gällande sexualbrott och brott inom familjen. Efter lite inventering på Internet har jag fått konstatera att det inte har skrivits mycket om ämnet, varför min huvudkälla är en rapport om detta från Brottsförebyggande rådet (se källförteckning).


Historik och sociala aspekter

Det har genom århundradena alltid funnits klassiska kvinnobrott. Länge har kvinnans sexualitet varit både kontrollerad och utnyttjad – jag syftar till utomäktenskapliga graviditeter, prostitution, förbud av preventivmedel och liknande. Kvinnans intellekt har också varit ett hot – häxjakter bedrevs om en kvinna var kunnig inom medicin och läkekonst (medeltiden).

På 1800-talet var antalet kvinnor lagförda för brott många fler än idag, då de hade blivit dömda för barnamord och fosterfördrivning; ca 2000 kvinnor dömdes för barnamord 1860-1890. I dagens läge förekommer knappt barnamord längre och fosterfördrivning är avkriminaliserat.

Om kvinnan inte ville döda sitt barn själv kunde hon lämna bort det till så kallade ”änglamakerskor” som mot en viss summa tog emot barnet och vanvårdade det till döds.

Kvinnans möjlighet – eller snarare brist på möjlighet – att försörja sig har också varit en bidragande faktor till brott och lett till tiggeri och snatteri. Snatteri är fortfarande det vanligaste kvinnobrottet .

Det är nästan ofrånkomligt att ta upp de sociala och kulturellt betingade aspekterna när det gäller kvinnornas brottslighet. Den allmänna uppfattningen är att den låga andelen kvinnobrott är biologiskt betingad; det ligger inte i kvinnans natur att vara kriminell. Frågan är ju om det verkligen är den hela sanningen. Männen har haft större frihet och fler möjligheter till brott, medan kvinnans traditionella roll har varit att stå bakom mannen och ta hand om hemmet, d v s hennes möjligheter till brott har varit färre . I och med kvinnans frigörelse har mönstret förändrats och det har bl a skett en explosiv ökning i antalet våldsbrott. Jämställdheten går som sagt framåt på alla fronter.


Typ av brott

Stöldbrott dominerar kraftigt hos kvinnor – 48 % av begångna brott av kvinnor är stöldrelaterade varav 40 % snatteri. De nästkommande vanligaste brotten är bedrägeri och trafikbrott med 12 respektive 15 % andel dömda kvinnor. Andra vanliga kvinnobrott är förskingring, häleri, ärekränkning samt osant intygande .

Vad gäller våldsbrott har andelen som sagt alltid varit låg; andelen anmälda våldtäkter och misshandelsfall utgör endast 1 respektive 6 %, men vållande till annans död stiger upp till 10% och våld mot tjänsteman 13 %.

Socialpsykologer menar att våldsbrott i allra högsta grad är könsrollsbetingade. En ”riktig” kvinna är mjuk och snäll medan en ”riktig” man gärna får vara aggressiv och våldsam. Detta gör kvinnors våld tabubelagt. Det har även diskuterats om pojkar är mer aggressiva av naturen, men det har klarlagts att så är inte fallet; spädbarn visar lika mycket ilska, och aggressivitet och våldsbenägenhet är något som pojkar uppfostras till med hjälp av leksaker och bemötande. Kvinnors aggressivitet anses mer stötande och provokativt.

Andelen låga anmälda våldtäkter tror jag beror på just könsroller; en man vågar inte anmäla om han har blivit våldtagen av en kvinna. Det skulle skada hans manliga stolthet att erkänna att han blivit ”besegrad” av en fysiskt svagare kvinna. På senare år har dock fler män kommit ut och berättat om förhållanden där de har blivit psykiskt och fysiskt misshandlade under flera års tid av sina fruar eller flickvänner. ”Daniel” berättar:
- Att ha ett fysiskt övertag, att vara starkare, gör inte en person mer benägen att slå sin partner. Det handlar i stället om en avsaknad av gränser, om en inre osäkerhet och om en brist på impulskontroll. Detta gäller både män och kvinnor.
”Daniels” flickvän ”Klara” misshandlade Daniel grovt och förnedrade honom under flera års tid. Tillslut vågade han anmäla henne, en enligt honom lång och smärtsam process.
Han berättade även att socionomerna inte tog honom på allvar, utan istället bara tyckte det var bra att han inte slog tillbaka.

Enligt uppgifter från BO (Barnombudsmannen) döms kvinnor till lindrigare straff än männen vid sexualbrott. Det är dock en diskussion som pågår om att man måste tänka jämlikt även på den fronten; sexualbrott är lika allvarligt oavsett om de begås av män eller kvinnor (!) .


Motiv till brott

Det verkar föreligga tydligare skillnader mellan män och kvinnor vid våldsbrott än vid andra brott. En teori kan vara att övriga brott har mer subjektiva motiv medan våldsbrott har mer generella. Detta låter samtidigt inte helt logiskt – det är ju en sådan stor andel kvinnor som snattar och stjäl, det måste helt enkelt finnas en förklaring till detta. Man vill gärna tro att kvinnor skulle vara mer materiella. Men det finns olika strukturella förhållanden som anses vara orsaken till brott av kvinnor, exempelvis arbetslösheten, som hittills mestadels har studerats för män som indikator. Andra indikatorer anses vara alkoholkonsumtion samt en ökad användning av betalkort m.m., som lockar till missbruk och därmed ökad benägenhet till stöldbrott och bedrägerier . Speciellt de senaste 50 åren har antalet stöld- och bedrägeribrott ökat med ca 25 %.

Vad gäller våldsbrott anses motiven till misshandel vara annorlunda än männens. En kvinna som slår och är våldsam anses desperat, frustrerad och känslosam; en sista utväg efter lång tid av undertryckta känslor – återigen läggs kvinnan som offer. Männens våldsamhet skylls på medfödd aggressivitet och allmän manlighet, d v s viljan att utöva makt och dominans.


Analys och diskussion

Den ökande jämställdheten har nu även lett till en ökning i antalet våldsbrott av kvinnor – man anammar det ursprungligen manliga beteendet som man kan tycka är en utveckling i fel riktning. Samtidigt undrar jag fortfarande om det egentligen är fråga om en ökning av antalet anmälningar och inte en faktisk ökning av dylika brott. Jag tänker då främst på den stora ökning våldsbrott, medan ökningen av övriga brott har varit mer blygsam.

Det jag tydligast har kunnat klarlägga är dock kön...