Populärmusik från Vittula

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Författare: Mikael Niemi

Boken utspelar sig i sextio- och sjuttiotalets Pajala. Pajala är en liten tätort i norra Norrbotten vid den finska gränsen. I dåvarande Pajala fanns det som är så typiskt för inskränkta små orter i Norrland, nämligen grannfejder och andra dithörande kontroverser pajalabor emellan. I Pajala levde människorna ända in på sextiotalet på jordbruk, skogsbruk och jakt i en liten skala.

När nu orten slutligen nåddes av den industrialisering som redan hade passerat större delarna av landet, så kom även nya förevändningar för kontroverser. Nu bråkade ortens invånare inte bara om tomtgränser och annat gammalt groll, utan nu blossade det även upp strider generationer emellan. De unga stödde den nya utvecklingen och uppmuntrade till förändringar i vardagslivet, medan de äldre fortfarande var fast rotade i det gamla systemet.

Bland de nämnvärda saker som kom till Pajala på sextiotalet finns bland annat radio, TV, asfalterade vägar och elgitarrer. Att så mycket nytt kom inom en så pass kort period påverkade naturligtvis tillvaron för alla pajalabor. Det som tidigare ansetts som lyxvaror från söder blev nu saker som Pajalas befolkning inte längre kunde klara sig utan.

Huvudpersonerna i denna berättelse är i huvudsak Matti och hans tystlåtne kompis Niila. De är två personer som växer upp under helt olika förhållanden, men de trivs trots detta väldigt bra tillsammans, eller möjligtvis tack vare detta.

Niila lever i ett hem med djupt rotad laestadianism och en alkoholiserad far. Han har svårt för att kommunicera muntligt med andra människor och därför tar han till musiken som sitt kommunikationsmedel. Eftersom musiken i stort sett är Niilas enda kontakt med omvärlden så är gitarrspelandet mycket viktigt för honom.

Matti tycks leva i något som verkar vara ett typiskt medelsvensson-hem. Till skillnad från Niila så är Matti inte alls lika fåordig, utan har istället en ganska stark utstrålning. Han verkar ha en ganska bra relation åtminstone till sin far, vilket tydligt märks på sidorna 172-177, där de tillsammans har mycket djupgående diskussioner om livet som sådant.


Som jag tolkar det så verkar det huvudskapliga budskapet i den här berättelsen var en kombination av manlighet och vänskap. Det första exemplet på det vänskapliga budskapet är då Matti finner sin nya vän Niila (vars vänskap kommer fördjupas under romanens gång). Ett annat exempel på detta är då de tillsammans bildar ett eget rockband.

För musikens skull så får de bägge ynglingarna utstå massor med tråkningar från sina klasskamrater, vilket är något som stärker deras vänskap då de står ensamma mot klassens övriga killar.

Som sagt så tycker jag också att den här boken handlar om manlighet och pojkarnas kamp för att klara sig i den norrbottniska kulturen, med sina höga krav på vad som är manligt och inte. Motorer betraktades traditionellt som manliga. ”Men kan en karl sy på en symaskin? Vispa grädde med en elvisp? Mjölka korna med mjölmaskin? Plocka ur diskmaskinen? Kan en riktig karl dammsuga sin bil med äran i behåll? Där har ni frågor att fundera över.”
Deras musikaliska intresse ansågs inte vara manligt, eller det ansågs vara knapsu (som författaren skriver) och det betyder kärringaktigt. Att överhuvudtaget sticka ut från de manliga normerna var något som betraktades som kärringaktigt.


Mikael Niemi använder sig i vissa episoder i boken av väldigt korta meningar, ibland enbart bestående av substantiv samt affekter för att beskriva tillstånd, förhållanden och känslor, exempelvis ”En krona. Fan en krona, fan i helvete. Ner med krattan igen. Knips, en och femtio. Det trängde in i munnen, det blev en smak där. Knips, två kronor. Två och femtio.” Detta är en beskrivning från ett stycke där huvudpersonen samlar på råttsvansar som han får betalt för. Utan ingående beskrivning av känslor förstår läsaren hur viktigt det var för huvudpersonen att få pengarna samt hur han kände sig när han jobbade med råttsvansarna. Ytterligare ett exempel på den stilen ”Sommarstuga, bastu, skithus, vedbod, hundkoja. Och efter en kort andhämtning fiskebod, jordkällare, gäststuga, redskapsförråd, altan och myskoja till ungarna.” Här beskrivs hur byggandet utgör hela livsinnehållet för de tornedalska husbyggarna.

Författaren använder sig ibland även av inslag av tornedalsfinska i sin skrift exempelvis på sida 16, 100 och 111. Det är vanligtvis bara ett eller ett par ord. Att det vid dessa tillfällen bara används några få ord reflekterar den tornedalska fåordigheten, ett exempel på denna: ”Man hade helt enkelt slutat prata. Kanske av blygsel, kanske av vrede. Kanske för att man upplevde det som onödigt. Föräldrarna öppnade bara munnen när de åt, annars nickade och pekade de när de ville något, och ungarna tog efter.” Stycket är hämtat från en text om Niilas hem och uppväxtförhållande. Med hjälp av de tornedalsfinska meningarna får Niemi läsaren att lättare kunna leva sig in i tillvaron i Pajala, som ständigt präglas av två olika modersmål.


Jag anser att Mikael Niemi har lyckats väldigt bra med att beskriva hur situationen kan vara i små inskränkta och avskilda norrländska orter. Jag har själv bott i en sådan och vet hur pass känsligt det kan vara för grannskapet om någon skulle visa sig vara lite annorlunda eller avvikande från normerna som råder på just den orten. Just själva beskrivningen av kulturen är det jag gillar allra mest i romanen, eftersom jag själv utan vidare kan sätta mig in i situationen och leva mig in i boken.

Mikael Niemi tar även upp en annan viktig faktor i den norrbottniska kulturen, nämligen traktens välorganiserade vänsterrörelse som nästan helt saknar motstycke i Sverige. En verklighetstrogen roman om Norrbotten kan helt enkelt inte utelämna detta ämne, eftersom det påverkar så pass mycket av kulturen, vardagslivet samt diskussionerna kring invånarnas köksbord. Bara det att han tar upp de här bägge ämnena skapar en långtgående verklighetsbild i berättelsen.

Nu är det som så att han faktiskt tar upp ytterligare ett betydande kulturfenomen från norra Sverige och det är den extrema spritkulturen. Av den norrländska spritkulturens mer hängivna förespråkare så ses till exempel inte hembränt eller handel med sådan som moraliskt fel, vilket det givetvis är. En sådan spritmoral återfinns inte i några andra delar av landet. Som den nykterist jag är skulle jag ha hemskt svårt att leva i ett samhälle där manlighet och spritkonsumtion är synonymt med varandra. Jag tyckte inte synd om grabbarna som söp ikapp, de fick dumdristighetens straff, när de inte var modiga nog att stå emot grupptrycket.

När han tar upp dessa tre ämnen så är berättelsen helt fulländad. Dessa tre fenomen är vad som kännetecknar norra Norrland. Mer behöver inte sägas för att en berättelse om denna del av landet ska bli utmärkt.

Våldet i Niilas familj. Det kändes avlägset för mig att pappan slog sönerna samt att sönerna tillsammans slog tillbaka mot pappan, ungefär som om det vore hundrafemtio år sedan, trots att jag vet att barnmisshand...