Aten och Sparta - 400 f.kr.

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Grekland bestod, även under antiken, av sönderskurna berg och saknade en central högslätt, vilket gjorde det naturligt att småstater bildades. Det var inte ovanligt att staterna bestod av en stad med omgivande landsbyggd. Varje stadsstat var dessutom noga med att bevara sin självständighet, vilket bidrog till att Grekland inte var enat. De två viktigaste stadsstaterna var Aten och Sparta.


ATEN

Politiska förhållanden
Aten utvecklades från monarki till demokratisk republik. Nio arkonter (ämbets-män) valdes för ett år i taget. De regerade dock inte alltid i folkets intresse så en man vid namn Solon utsågs för att stifta lagar som staten fortsättningsvis skulle styras utifrån. Arkon-terna stod fortfarande i spetsen för styrelsen men hade inte lika mycket att säga till om som tidigare. Dessutom ställdes ett råd med fyrahundra medborgare vid deras sida och deras beslut var arkonterna tvungna att verk-ställa. De viktigaste statsangelägen-heterna avgjordes dock av folkförsamlingen som utgjordes av atenska medborgare över tjugo år. De sammanträdde under öppen himmel på torget i Aten och besluten röstades fram ge-nom handuppräckning.


Ekonomiska förhållanden

Atenarna ägnade sig i huvudsak åt handel, kultur och hantverk. Hantverkarnas yrke var högt aktat och ärvdes oftast från far till son. Atenarna välkomnade främlingar att bo och utöva hantverk i sin stad och på det viset lärde de sig mycket nytt.

Atenarna hade inte möjlighet att livnära sig på jordbruk, då landskapet var stenigt och ofruktbart. Hantverket hade därför stor bety-delse ur handelssynpunkt. Atenarna bedrev handel i huvudsak till sjöss men även inåt landet, med andra grekiska stadsstater.
Arbetet med det lilla jordbruk de ändå ägna-de sig åt och hantverksarbetet utförde de till-sammans med sina slavar, som dessutom behandlades mycket väl.


Sociala förhållanden

Barnen i Aten uppfostrades i hemmet och undervisades ofta i grupp, av privata lärare. För Atenarna var det viktigt att inte bara trä-na kroppen utan själens utveckling spelade också stor roll. De uppfostrades till att vörda och älska sina föräldrar. Det var sönernas roll att sörja för sina föräldrar då de blivit gamla och om man inte varit en god, lydig son fick man inget ämbete som vuxen.

Efter att ynglingarna inskrivits som med-borgare vid arton års ålder hade de två års krigstjänst framför sig. Då de blivit myndiga, vid tjugo års ålder, var de skyldiga att dra ut i fält i händelse att det blev krig. De rikaste tjänade som ryttare, de förmögna som tungt beväpnade, de mindre förmögna som lättbe-väpnade och de fattigaste som matroser i flottan.

De unga flickorna i Aten uppfostrades av sina mammor, som lärde dem handarbete och hushållsgöromål. Då flickorna var ca femton år blev de oftast bortgifta och blev då hus-mödrar i sina nya hem och skulle därmed befalla över husfolk, slavar och slavinnor. I Aten var kvinnorna underlägsna männen. Kvinnorna fick sällan gå ute på stadens gator och de få gånger det hände var de beslöjade och var åtföljda av slavinnor. De hade inte heller något att säga till om gällande statliga angelägenheter utan detta var endast för männen att befatta sig med.

Det fanns två sorters bröllop i Aten, antingen med försäkran (engyisi) eller genom tilldel-ning (epedikasia). Vid försäkran blev hon överlämnad till brudgummen av sin far eller förmyndare i vittnens närvaro. Det tecknades ett äktenskapskontrakt där det stod vilket belopp som gavs som hemgift. Den andra bröllopsformen, tilldelning, tillämpades om kvinnan var ”epikliros”, dvs om hon ärvt fadern och det inte fanns några manliga arvingar. Hon var då tvungen att gifta sig med en släkting för att arvet skulle vara kvar inom släkten. Intressenterna fick anmäla sig och den som låg närmst i släktledet fick gifta sig med henne. Solon skrev en lag som sa att den man som gifte sig med en ”epikleros” måste ha erotisk beröring med henne minst tre gånger i månaden, för att det så snart som möjligt skulle födas en pojke. På så vis förde man arvet vidare inom släkten.


SPARTA

Spartansk = Enkel, sträng, härdande


Politiska förhållanden

I de flesta grekiska stater utvecklades monar-kin via aristokrati till oligarki (fåvälde), dock inte i Sparta (Lakedaimon), som i princip aldrig kom över monarki-stadiet. De hade till och med två kungar, som i huvudsak var an-förare i fält. De var dock inte så inflytelserika på hemmaplan utan Sparta styrdes av ”de gamles råd” (gerusia), som bestod av 28 er-farna äldre män och de två kungarna. Emel-lanåt, vid viktigare frågor, inkallades även de fullmyndiga (män över 30 år) medborgarna i Sparta, spartiaterna, för att rösta.


Ekonomiska förhållanden

Spartanerna förordade en enkel livsföring och såg ner på handel och hantverk. Vid husbygge fick endast enkla redskap, så som yxa och såg, användas. De ville dock inte befatta sig med jordbruk utan lät sina slavar, heloterna, sköta detta. Spartiaterna var på sin höjd 10 000 man och helioterna var uppemot 200 000. För att de inte skulle öka sin population för mycket ägnade sig unga spartiater ibland åt jakt på helioter, på samma sätt som man jagar vilda djur.


Sociala förhållanden

Spartiaterna var ett krigsfokuserat folk som uppfostrade sina unga män till tappra och härdade krigare. Detta eftersom de saknade murar runt sin stad, var ett fåtaligt folk och omgivna av fiender.

Redan som nyfödda besiktigades barnen av statsämbetsmän och sattes ut för att dö om de inte var starka nog eller om de var vanskapta på något vis. För att försäkra sig om att bar-nen inte skulle bli bortskämda och veka togs de om hand vid sju års ålder för att uppfost-ras till krigare av staten. Det var ett hårt, krävande liv som lärde de unga männen att härda ut under hemska förhållanden.

De fick mycket lite och enkel mat och var tillåtna att stjäla mat för att bli mätta. De blev däremot bestraffade om de ertappades, inte för att de stulit utan för att de gjort det så oskickligt och faktiskt blivit upptäckta.
En annan del av uppfostran bestod i att lära sig ett värdigt uppträdande och få kännedom om statens angelägenheter. Detta lärde de sig genom att deltaga i de fullvuxnas måltider. Onödigt prat var dock förbjudet. Blev de tillfrågade skulle de däremot svara kort och fyndigt. Sådana svar kallas än idag lakoniska.

Vid tjugo års ålder blev de unga männen in-tagna i krigshären där de bodde till-sammans, tjugo och tjugo och intog sina måltider, som oftast bestod av en svart soppa med fläsk, blod, salt och ättika, tillsammans.
Som krigare kunde man vara antingen lätt eller tungt beväpnad. Som tungt beväpnad hade man svärd och lans samt skydd av olika slag. Var man däremot lätt beväpnad hade man enbart sköld och svärd. Spartanerna var noga med att grannfolket inte skulle kunna ta efter deras krigskonst och gick därför sällan i fält. Väl i krig var lagen sträng, den som flydde sin post förklarades ärolös. Det var en större ära att stupa på slagfältet.

De spartanska flickorna var nästan lika hårt fostrade som pojkarna. Även de ägnade sig åt fysiska övningar. Däremot sysslade de inte med handarbete och hushållsarbete utan överlämnade de sysslorna åt slavinnorna. Den spartanska kvinnan hade en viktig roll i att lära sina söner tapperhet och fosterlands-kärlek. Kvinnorna i Sparta hade dessutom högt anseende och kunde ibland rådfrågas i statsangelägenheter.

I Sparta förordades äktenskap, främst för att det skulle födas friska och starka avkommor. Det spartanska bröllopet bestod inte av någon ceremoni utan man kidnappade helt enkelt bruden. Hon togs till ”nymfeftrian” där de klippte hennes hår, klädde henne med ett uselt plagg, satte mansskor på hennes fötter och kastade henne ensam på en hömadrass i ett kolmörkt rum. Efter den sedvanliga g...