Villospår

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Stefan Fredman

Under sommaren 1994, då värmeböljan så smått börjat anlända, begås tre bestialiskt utförda mord. Dessa dåd var välgenomplanerade av en fjortonåring, som i mångas ögon ansågs vara en redig, väluppfostrad och trevlig tonåring, inte minst av kriminalinspektören Kurt Wallander själv, innan sanningen kom fram så att säga. Den första tanken som dyker upp då man har träffat en ung och intelligent kille som dessutom förlorat sin pappa är självfallet inte att han själv genomförde de råa brotten, men skenet bedrog.

Pojken som verkar ha allvarliga psykologiska störningar, kallar sig själv för Hoover, efter en FBI agent, och även för Geronimo, en indiankrigare, men det riktiga namnet är Stefan Fredman, ett namn han ogillar. Stefan känner oerhörd empati med sin äldre syster Louise som sitter inne på ett sjukhus med allvarliga psykiska problem. Tidigare hade Louise blivit sexuellt utnyttjad av flera män, något som Stefan inte kunnat acceptera. I en källare i lägenheten hade Stefan sitt så kallade arbetsrum, där han alltid förberedde sig inför sina dåd. Allt skulle gå enligt planerna, som var otroligt överlagda. Eftersom systern hade onda andar inom sig så ville han bl.a. eliminera vissa personer han ansåg bära skulden. Dessa mord skulle då vara som en gåva till systern och andarna skulle då lämna henne. Allt om hur detta skulle gå till fanns nedskrivet i en bok som Stefan fått ta emot av henne, vilken han flitigt läste. Av en konstig anledning ville han även ta livet av Wallander och Linda, Wallanders dotter, för att visa sin lojalitet.


Morden

Innan varje dåd målade han sig i ansiktet med mörka färger. Han hade en kollektion av flera yxor i olika storlekar och kvalitée, allt från små leksaks- till riktigt stora vedyxor. Efter förvandlingen från Stefan till Hoover och valet av yxa, satte han på sig sin mörka hjälm och körde iväg på sin moped till den utvalda platsen. Något anmärkningsvärt var att han gick barfota vilket som tillhörde ritualen. Morden begicks alltid då han var ensam med offret, utan människor som kunde vittna, och med stor kraft klöv han huvudena på offren på ett ytterst rått vis. Huvudet delades i två delar och en bit av huvudet och håret skalperades bort. Skalpellen begravdes i jorden utanför systerns sjukhusrum. För att helt och hållet få ut sin aggression, droppade han även stark syra i ögonen på ett utav offren (sin egen pappa), så att de frättes bort då offret var i livet. Vid ett annat tillfälle la han in överkroppen på ett lik i ugnen och lät det grillas tills polisen fann det.


Egna åsikter om Stefan

Det skämmande med boken är att det säkert finns människor, om man nu kan kalla dem för människor och inte djur, som har sådana vansinniga tankar. Han var så otroligt målmedveten (givetvis på ett negativt vis) och ville göra allt för att få systern till ett friskt tillstånd. Det sjuka var att han inte visade någon empati för omvärlden, utan levde i sitt lilla ego. Det är givetvis inget fel att tycka om sina syskon, men att behöva ta andra människors liv för att tillfredsställa sina behov… det är inte riktigt rätt. De drabbade var inte några änglar, men man ska inte ta lagen i egna händer och börja begå brott om man nu vill hämnas och ställa dem till svars.

Denna bok påminner mig lite om ”Knutbydramat”, eftersom barnflickan miste förståndet och sitt förnuft och började lyssna på pastorn, som ständigt manipulerade henne. Hon var då inte medveten om sina handlingar, precis som Hoover inte var. Han ville fullfölja sitt uppdrag till varje pris, och precis som för barnflickan gick det sedan åt skogen, för båda två blev upptäckta. Till skillnad från ”Villospår” gjorde pastorn detta för egen vinning och enbart av egoism och maktgalenskap, vilket inte Hoover gjorde, men i båda fallen var mördarna blinda för vad de höll på att göra.


Wallander och polisen

Kurt Wallander är till yrket kriminalinspektör och har huvudrollen i kriminaldramat. Han som är en relativt omfångsrik karl i sin bästa år ( runt 50…?) får den tunga uppgiften att leda polisarbetet. Denna börda påverkar honom starkt i privatlivet, eftersom han är så insatt och gör allt för att fullfölja sitt uppdrag. Det blir många kvällar på polisstationen och mycket grubblande och funderande hemma. Tråkigt nog prioriterar han ofta arbetet före familjen, t.ex. då han skulle möta Baiba i Danmark, för han ville inte ge upp hoppet om att finna den våldsbenägna mannen.


Wallander som person och privatlivet

Wallander har det lite knepigt i hemmet. Han är frånskild och har en vuxen dotter, Linda, som han innerligt älskar. Linda som inte bor i Ystad hälsar på då och då vilket gör Kurt på mycket bättre humör. Det främsta de gör under hennes besök är att prata, vilket inte är så lustigt eftersom Kurt är en bra lyssnare (skulle kanske kunna bli psykolog!).

Man märker tydligt faderns kärlek till dottern t.ex. då han lyssnar och intresserar sig för det hon säger, då han på ett omsorgsfullt sätt tittar på henne medan hon sover eller inte minst då han for hem på natten till dottern ända från Malmö, eller om det nu var Helsingborg, till lägenheten i Ystad, för att stilla oron om att något hade hänt henne.

Privatlivet är inte särskilt lyckat. Han lever ensam i sin lägenhet, men har en lettisk översättare som flickvän, Baiba. Det är svårt att påstå att relationen mellan dessa är som mellan riktiga kärlekspar. Under sommaren pratar de knappt med varandra, men de ska ändå träffas i Danmark och ha semester. Wallander vågar knappt ringa till henne, vilket kanske är ett tydligt tecken på att detta inte är sann kärlek. Men varför har det gått snett? Möjligen för att båda har tidskrävande jobb, och kärlek på distans kanske inte varar särskilt länge. Jobbar man som polis måste man vara flexibel, något som antagligen urholkat relationen.

Henning Mankell har antagligen velat att vi ska få en insyn i hur en vanlig svensk polis liv kan se ut. Skulle boken endast handla om själva morddramat skulle den inte vara realistisk, eftersom poliser inte är maskiner som man kan trycka på då de ska utföra en funktion och sedan stängas av. De är människor precis som du och jag. Utan personbeskrivningen skulle vi inte kunna skapa oss en bild av Wallander och hur han är som person, vilket skulle försvåra handlingen. Vi kunde även läsa om Wallanders sjuka pappa som då och då fick anfall och började riva ned och förstöra sin omgivning, och om systern som likt Wallander tog hand om fadern och ville uppfylla pappans dröm om att åka till Italien.

Wallander reagerade på ett helt mänskligt sätt, då han fick se de skalperade och brutalt tilltygade offren. Han såg på dem med avsky, som de flesta människor skulle ha gjort. Man kan knappast vänja sig vid att se en dödad person om man har en gnutta medlidande inom sig. Wallander har känslor som alla andra, han har bara sett dessa fall fler gånger än andra, men det betyder fortfarande inte att han är känslolös. Det som förmodligen var det värsta som drabbade honom i boken var att se en ung kvinna bränna sig själv till döds. Fler gånger nämner han att hon var som en brinnande fackla, och i hela bokens första del upprepar han detta… gång på gång… och han kan inte sluta tänka på att det kanske var på grund av honom som Dolores Maria dog men han reagerar bara som en människa skulle ha gjort!


Livet på polisstationen

Livet på polisstationen handlar till stor del om möten och osunda kafferaster. Gänget verkar vara relativt bra sammansvetsat, och de finner olika metoder på att lätta på stämningen, t.ex. genom att titta på fotboll och satsa pengar.

Ibland tar Wallander utredningen i egna händer, eftersom han är ansvarig för utredningen. Han vill givetvis att fallet ska bli löst innan semestern börjar, något som oroar honom. Kurt och arbetskamraterna tvingas ideligen vara kreativa och komma på nya idéer om vad som hänt. Wallander är beroende av hjälp från arbetskompisarna, eftersom man inte kan leva som enstöring om man är polis till yrket. Det fordras nya idéer, ny information och utredningen hänger på samarbete och samtal. De får tips av allmänheten (mannen som ringde och som så gärna ville prata med Wallander om ett inbrott i sin butik, eller en man som skjutsat Dolores Maria i sin bil m.fl.) och Kurt får även ofta råd av psykologer, information av kriminalteknikerna, obducenterna m.fl. men det är han själv som måste sätta in allt i ett sammanhang och bettänka.


Ekholm

Beteendevetenskaps specialisten Mats Ekholm försöker ständigt ge färska uppgifter och gissningar om mördaren. Han beskriver psykopatmördaren som en stark, praktisk och noggrann man som kan vara helt normal i det vardagliga livet, eller i varje fall verka det, fast inombords kan han vara fördärvad. Mannen kan vara förklädd och likna en indiankrigare och han kanske dödar av rent nöje men troligtvis har han ett motiv. Skalperna kan vara ett villospår för att lura polisen, det kan lika gärna vara en rituell handling eller så spar han bitarna av huvudet som en trofé. Offren är utvalda, de kan vara anhöriga eller så känner han dem inte personligen men någon form av anknytning till dem har han..

Den främsta varningen som Ekholm gav var att mannens (Stefan) grymma mordbenägenhet inte behövde vara slut, utan att en polis skulle kunna bli måltavla denna gång. Det sista mordet med mannen i ugnen kunde vara en hälsning till polisen.


Vilken bild av Sverige och vår omvärld målas upp?

Sverige tecknas som ett land där det kan finns förövare i klass med USA. Många tror att så fruktansvärda brott bara begås i USA (vilket de oftast gör), och inte hemma i trygga Sverige, men faktum är att våldet inte har några nationsgränser; det förekommer överallt. Henning Mankell ville kanske förtydliga att vi inte kan skära ned på polissektorn utan att mer måste satsas på polisen, eftersom brott förekommer precis som i andra länder. Mankell skrev att flera polismyndigheter skulle läggas ned i Skåne. I boken ställde de flesta sig kritiskt till detta, vilket kanske är Henning Mankells egna subjektiva värdering. Vi måste ha resurser för att kunna ta fast gärningsmän, och kunnig personal måste finnas för att minska brottsligheten. Många tror att här i vårt land lever alla lyckliga och att det inte finns några hårdföra brottslingar, men de blundar bara för verkligheten. Jämför bara med den tyranniska styckningen av en människa som sedan kastades i ett vattendrag för ett tag sen... det var nästan samma sak som dessa mord.

När man pratar om prostitution förknippar man oftast inte Sverige som någon centralbas för den verksamheten, men uppenbarligen förekommer det. Kvinnor från Sydamerika langades hit (i boken) för att sedan skickas vidare som sexslavar till övriga Europa. Mankell ville kanske att vi ska öppna ögonen och ta i tu med problemen och inse faktumet att Sverige inte är det perfekta landet i den bemärkelsen.

Författaren visar även att de värsta mördarna kan vara vanliga människor t.o.m. barn. Polisen kan aldrig utesluta någon, utan måste vara källkritisk och inte låta sig påverkas av sina och andras uppfattning.


Tids- och datumangivelser

Innan varje mord, eller i varje fall innan man får läsa ur Hoovers synvinkel, står det alltid ”Skåne” och sedan datumet. Dessa förekommer inte speciellt ofta, utan kanske med 70-80 sidors mellanrum, men varför finns de…? Dels vill Mankell kanske inte skriva datum under varje dag, eftersom ingen läser det ändå. Vem bryr sig om att det är torsdag eller måndag? Det gör nog ingen eftersom man är inne i boken och slukas av dess innehåll, inte av datumet. Trots detta har han med datum ibland och det är kanske för att vi ska veta vilken del av sommaren det rör sig om och boken blir mer realistisk om han anger det. Det blir som en kriminalkrönika. Personligen tyckte jag att det var väldigt bra, eftersom att jag visste att innan varje datumangivelse begicks det ett brott. Då såg jag hur långt det var kvar, och kunde ha något att se fram emot (det är naturligtvis inte kul att läsa om morden, men det är intressant att läsa om hur psykiskt sjuka människor kan vara och vad det kan l...