Christoffer Columbus

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Christoffer Columbus föddes 1451 i den Italienska staden Genua där han bodde tillsammans med sin far Domenico som var vävare. Genua var en stor sjöfartsstad och det var där Columbus på yngre dagar lärde sig att segla genom korta handels och fiskeresor. 1478, när han var 27 år, flyttade han till Lissabon som handelsagent. Det var ifrån sina år där som han fick idén att företa en upptäcksfärd västerut över atlanten. Han fick hjälp av en man från Florens som hette Toscanelli. Toscanelli ansåg att Asien sträckte sig mycket längre österut än geografen Ptolemaios hade sagt. Avståndet mellan kanarieöarna och Japan skulle i så fall vara 3000 sjömil, en stäcka som var fullt möjlig att segla. Vad Toscanelli inte visste var att det fanns en kontinent mellan Europa och Asien. Och tur var väl det eftersom det egentliga avståndet mellan kanarieöarna och Japan var 10600 sjömil.

Columbus försökte i 10 år att få stöd till sitt projekt av den portugisiske kungen eller det spanska hovet. Men efter att Columbus blivit nekad varje gång så bestämde han sig för att för alltid lämna Spanien. Men då hände någonting. Morernas sista fäste i Granada, Spanien hade fallit. Ockupationen som inletts år 711 av araberna var slutligen över. Detta spred självklart glädje genom hovkretsarna och de såg med nya ögon på Columbus förslag. En budbärare skickades för att hämta hem honom och den 17 april 1492 skrevs ett kontrakt mellan Columbus och det spanska kungaparet Ferdinand och Isabella på en resa västerut.

1:a resan

Expeditionen avgick från hamnstaden Palo. Columbus hade blivit försedd med 3 skepp, flaggskeppet Santa Maria och två lite mindre karaveller, Niña och Pinta. Med 100 man i besättningen lämnade de tre skeppen Palos hamn den 3 augusti 1492. Första etappmålet var kanarieöarna och efter uppehållet där styrde man till havs med rak västlig kurs. Vädret höll hela tiden i sig, inga stormar rådde i området utan vinden blåste stadigt åt öster. Men det var vid den här tiden som besättningsmännen började bli ängsliga och efter 30 dagar var de utom sig av oro. Man såg inte till de rika länderna och förrådena började tryta. Som tur var siktades land den 12 oktober vilket lugnade besättningsmännen. Det var Bahamasöarna de hade nått. Ön de gick i land på redan samma dag fick namnet San Salvador och Columbus ansåg sig vara guvernör och vice kung över den. På San Salvador bemöttes han av infödingarna som blev kallade ”indianer” eftersom Columbus trodde sig ha kommit till en av öarna utanför Indien. ”Indianerna” gick nakna och hade inga järn förutom att de hade små guldsmycken i näsan, vilket gjorde Columbus speciellt intresserad. Kanske fanns de rika länderna i Asien trots allt?

Den 14 oktober hissade Columbus åter segel för att söka efter Japan och Kina. De träffade på många småöar men såg inte ett spår av guld. Men däremot fick européerna sin första kontakt med tobak och nya sovplatser i form av hängmattor. Columbus seglade vidare till Colba (Kuba) och andra öar där invånarna hade mer guld än vad han dittills hade sett. När de kom till Hispaniola (en ö idag uppdelad mellan Haiti och Dominikanska republiken) blev Columbus övertygad om att han till slut hittat ett guldrikt land efter att han fått en guldmask som gåva. Han fick en inbjudan av hövdingen Guacanagari som ville att Columbus skulle besöka hans by. Columbus tackade genast ja, ty det var väldigt lockande med vänliga invånare, guld och nakna kvinnor.

På väg till byn blev rorsmannen på Santa Maria väldigt trött och satte en skeppspojke vid rodret så att han skulle få lite sömn, men det skulle han inte ha gjort. Santa Maria gick på grund, skrovet brast och alla var tvungna att överge det förlista fartyget. Med hjälp av män från en by i närheten bärgade besättningen så mycket de kunde rädda. Hövdingen Guacanagari skänkte dem två stora hus belägna mitt i byn. Där lämnade Columbus kvar 39 av sina män och gav dem order att bygga en fästning av timret från Santa Maria. Detta var Spaniens första Amerikakoloni.

Niñas segel hissades för hemfärd den 4 januari 1493 efter att sju av Columbus män haft en sammandrabbning med ett femtiotal indianer. Indianerna förlorade p.g.a. spanjorernas bättre vapen och Columbus ansåg detta bli en läxa för områdets invånare. Kursen sattes mot nordöst och Columbus gjorde därmed en upptäckt. Norr om Bermudaöarna blåser vinden oftast åt öster, d.v.s. mot Europa, och den rutten har atlantseglare tagit alltsedan Columbus fann den. Det var en hård resa och de båda skeppen angreps av skeppsmask och röta, och under tre dagar utsattes de för en våldsam storm. Den 4 mars 1493 anlände Columbus och hans män till Lissabon där de bemöttes av stor misstänksamhet. Man trodde att de varit ute på olovliga ärenden i portugisiska områden så Columbus och hans följe fördes inför Portugals kung som skulle få avgöra saken. Kung Johan II, som en gång avvisat Columbus idéer, beslöt efter en tids funderande att de skulle släppas fria, trots att hans rådgivare ville se dem döda.

Columbus sände från Portugal två brev till Ferdinand och Isabella. Ett för att han hållit vad han lovat och ett för att berätta att han nått Asien och att där fanns vänliga, men svaga invånare, vacker natur och mycket guld att hämta. Han överdrev brevet något så att det säkerligen skulle betraktas som en lyckad expedition. Det gjorde det verkligen! När Columbus kom hem med ett rikt byte och en liten grupp infödingar blev han behandlad som en jämlike av kungaparet och det hölls en stor ceremoni till hans ära.


2:a resan

Nu gav kungaparet order om att en ny och större expedition skulle genomföras, men först var påven tvungen att märka ut vilka länder som tillhörde Spanien och vilka som var Portugals. Efter många protester och klagomål drog påven en linje från norr till söder. Det fastslogs att allt på östra sidan linjen skulle tillhöra Portugal och västra sidan skulle till höra Spanien.

September 1493 gav sig Columbus och hans besättningsmän av som erövrare och kolonisatörer med 17 skepp. Ombord på skeppen fanns 1200 man, allt från murare till gruvarbetare och bönder med boskap och frön. Land siktades efter 21 dagar. De besökte flera öar, men ingenstans fanns de guldrika palatsen Columbus letade efter så de satte kurs mot ön Hispaniola, där kolonisterna lämnats kvar.

På Hispaniola fanns inga spanjorer kvar. Alla hade blivit dödade av indianerna i bråk om guld och kvinnor. Chefsprästen på flottan krävde då att de skulle straffa indianerna hårt. De tog tillfånga tio indiankvinnor som sexslavar varav sex lyckades rymma. Columbus blev då mycket ond och bestämde sig för att återvända till hövding Guacanagari på Hispaniola för att kräva att kvinnorna återfördes. Men när han kom dit så fann han byn övergiven, alla hade flytt.

Nu hade Columbus inte längre något att visa upp. Han hade inte ens hittat de rikedomar som han lovat att föra med sig hem till kungen och drottningen. Något måste göras, så Columbus beslöt att skapa en ny koloni som fick namnet Isabela. Den nya kolonin var bättre planlagd och fick stabila byggnader av sten. Det sändes hem ett dussin skepp med nya löften om förmögenheter, men problemen blev bara fler och fler. Det hade blivit gräl mellan kolonisterna och sjukdomar härjade. De flesta ville ha lätt arbete och rikedomar, inget slit och släp, många var också missnöjda med sin ledare.

Columbus seglade vidare och upptäckte bl.a. Jamaica. Till sist kunde de inte segla längre, farvattnet blev för svårt att navigera i och förrådena tog slut så de var tvungna att vända. Men för Columbus var det mycket viktigt att visa kungaparet att han nått Asiens fastland. Han gick så långt att han tvingade all besättning på de tre skeppen han hade med sig, att skriva under på att de verkligen hade nått Asiens fastland, annars hotade han med att skära av tungan på dem.

När de återvände till Hispaniola var kolonin i dåligt skick. Kolonisterna hade behandlat indianerna så illa att de hade inlett ett gerillakrig. Columbus beordrade därför en straffexpedition mot indianerna. 1600 fångar togs, 500 skeppades som slavar till Spanien och resten fördelades mellan spanjorerna. Spanjorerna ville ha mer guld, därför beordrades varje indian i provinsen Cabot som var 14 år att betala ett visst mått guldsand var tredje månad. Om inte detta skedde straffades de med döden.
Columbus styrde på Hispaniola tillsammans med sin broder Bartolomeo i två år. Under den tiden dödades hälften av öns befolkning, eller så begick de självmord.

”Infödingarna har trampats ner
av hästar, huggits i bitar av svärd,
ätits och slitits i bitar av hundar,
bränts levande och utsatts för
alla former av raffinerad tortyr”

Biskop Bartholomé de las Casas,
som kände Columbus väl.

Kungaparet hade gett stränga order om att infödingarna skulle behandlas väl, men de kunde ju inte veta om Columbus och hans män lydde dem, så i oktober skickades en inspektör till Hispaniola. Columbus insåg då att hans position var i fara så han utnämnde brodern till att vara viceguvernör för att sedan segla tillbaks till Spanien så snabbt som möjligt.
Columbus återvände till Spanien sommaren 1496. Skeppen förde med sig en könssjukdom, syfilis, vår tids aids. När Columbus kom hem var Spanien påväg in i kris med Frankrike så Columbus fick inte göra sin nästa resa förrän 2 år senare.

3:e resan

30 maj 1498 gav sig Columbus iväg på sin tredje resa. Med 6 skepp nådde han för första gången till Sydamerika efter att ha tagit en sydligare rutt än tidigare. Med bara en tunna färskvatten och stekande sol siktades som tur var land 31 juli. De seglade vidare och snart var de på Pariahalvön, Sydamerika, vid floden Orinocos mynning. Expeditionen kring Pariahalvön avslutades i mitten av augusti p.g.a. att Columbus var sjuk. När de kom tillbaka till Hispaniola hade förhållandena där förbättrats något. Columbus båda bröder Bartolomeo och Diego hade flyttat kolonisternas bosättning till Hispaniolas sydkust och kolonin producerade nu sitt eget fläsk, kött och bröd.

Columbus bröder berättade att kolonin var i uppror, så för att hålla skenet uppe skickades två skepp med slavar hem till Spanien. Men Isabella blev mycket arg när hon såg att kvinnor och barn fångats och skeppats som slavar och när hon fick veta att Columbus lovat sina män varsina slavar. Kungaparet beslöt att avsätta Columbus som viceguvernör och de sände hans efterträdare Francisco de Bobadilla till Hispaniola året efter. När han anlände fick han se en hemsk syn. Sju dödade spanjorer! Bartolomeo förklarade att det var rebeller och att Columbus själv var iväg för att slå ytterligare ett uppror. Bobadilla arresterade de tre bröderna och förde dem tillbaks till Spanien.

När Columbus kom tillbaka till Spanien blev han återigen fölåten av Ferdinand och Isabella. Han fick till och med löfte om att få göra en fjärde resa.

4:e resan

Med en flotta på 4 fartyg lämnade Columbus den 9 maj 1502 Cadiz hamn. Han var nu 51 år och detta skulle bli han sista resa. Med på resan var hans 12- årige son Fernando och i besättningen fanns bl.a. några av Columbus gamla vänner. Det var en lätt resa och Columbus anlände 15 juni till ön Martinique för att fylla på vattenförråden m.m. Han gjorde sedan tvärtemot regenternas order och seglade mot Hispaniola. Columbus hade sagt att han sett delfiner och sälar, vilket tydde på storm. Men när Columbus och hans fyra skepp kom till Hispaniola förbjöd den dåvarande guvernören Nicolás de Ovando dem att segla in i hamnen för de ansåg att Columbus skulle ställa till besvär. De hånade Columbus för han aningar om storm. Bobadilla seglade med en flotta på 28 skepp till Spanien medan Columbus sökte skydd i en närbelägen vik.

Stormen bröt ut och Bobadillas 28 skepp sjönk och alla drunknade men Columbus hade det lugnt i den lilla viken. När stormen var över seglade de vidare västerut för att utforska centralamerikas kust och hoppades att finna en passage till Indien. Men invånarna på fastlandet trodde at...