Födseln;gymnasiet;bröllopsnatten;personalfesten;dödsbädden

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Födseln

”Mmm…Vaaarmmmt…Skööönt… Men, vad nu? Min fot sitter fast”
- Aaaaaaaaaj.
- Älskling, hur är det?
- Det sparkade…igen. Sparkarna kommer allt oftare nu. Tänk älskling, snart är du pappa. Vi kommer bli sååå lyckliga.
- Vårat egna lilla barn.

”Men tryck inte så, det är redan trångt. Bort med tassarna. Hallå! Det är trååångt.”
- Aaaaaaaaah. Bebisen kommer. Bebisen kommer NUUU!!!

”Jag vill uuut. Det är TRÅNGT. Jag vill ha plats. Släpp ut mig.”
- Andas älskling, andas. Jag finns här hos dig.
- Jag klarar det inte. Det sparkar hela tiden nu.
- Så ja, fru blomkvist, det gör du visst det. Om du bara krystar allt du kan en gång till när jag säger till ska det nog gå bra. Fortsätt andas bara.
”Vad håller de på med? Vad är det om tar så tid? Sluta snacka och få ut mig härifrån NUUU!”
- Aaaaaaaj.
- NU, fru blomkvist, NU.
- AAAAAAAAAH.

”Hjälp, jag kvävs, det är alldeles för trångt. Vad är det här för kanal? Liten är den i alla fall. Jag måste vända mig. Jag kan inte ligga så här. Det går inte. Jag sitter fast. Jag måste vända mig. Ta det lugnt. Ingenting funkar om du får panik. Först vrider jag huvudet, sedan axlarna, höfterna, benen och så fötterna. Så där ja. Oj, nu blev det stopp. Trångt. Mamma, tryck på. Jag sitter fast. Nu så, nu går det framåt. Ååååh, ljus. Vad vitt det är. Jag blir bländad. Det kommer närmare. Men det är ju ännu trängre där framme. Där kommer jag inte igenom. Jag kommer inte igenom. Mamma tryck. Hjälp, vad ljust det är. Var är min kropp? Varför är den inte med? Den är fast där inne. Vad är detta? Vad är det för stort och vitt och platt med tjocka runda saker? Det sätter sig fast på mitt huvud och trycker. Sluta draaa. Det gör ont.”
- Såja, fru Blomkvist. Huvudet är ute. Om du krystar en gång till så går det nog ska du se. Jag hjälper till att dra.
- Gaaaah.
- Krysta älskling, krysta.
”Aj, det gör ont. Släpp mitt huvud. Det kommer att ramla av om du drar så. Usch, det är… Kaaaaaaaaaaaaaaaaalt. Det är kaaalt. Sluta, släpp mig. Ge mig värmen. Mammaaaa”
- Det blev en flicka. Grattis!
- Vad blå hon är. Ska hon verkligen vara det?
- Ja visst, herr Blomkvist. Hon får snart vanlig färg.
- Vilken tur.
- Vad vacker hon är. Får jag hålla henne?
- Självklart fru Blomkvist… Eller ska man säga ”mamma Blomkvist”? Jag ska bara räkna…
”Vad är det som är så kul? Sluta kittla mig”
– …nio, tio tår och tio fingrar. Ni har fått en välskapt liten tös.
- Såja Maja, inte gråta mer. Kom till mamma.
” Mamma, värm mig. Det är så kallt. Allt är så vitt. Så kallt. Du är varm mamma. Mmm. Mysigt”
- Hon är så vacker.
- Pappa Blomkvist, vill Ni klippa navelsträngen kanske?
- Ja tack.
”Vad nu? Vad är det? Spetsigt, hårt och farligt. Ta bort den. Bort, bort, booort.”
- det är ingen fara gumman. Du vill väl inte ha en snabel på magen?
”jooo…”
- Sådär ja, då var det klart.
” Va? Är det redan klart? Jag kände ju inget. Vad bra. Min mamma.”

”Va, vad händer? Jag sover ju. Vad är det här för vatten? Vilken mjuk lapp. Mmm, det här var ju riktigt skönt. Nu är jag inte lika klibbig. Men? Var är min mamma? Mammmaaaaaa.
- Det är ingen fara Maja. Du får snart komma till mamma. Vi ska bara tvätta, väga och mäta dig. Nu är du i alla fall ren. Jaha. 4360 g och 54 cm.
”mamma mamma mammmaaa”

- Så där ja. Då var det dags att åka hem. Hoppas ni får det riktigt bra och ta hand om er och lilla Maja.
- Det ska vi. Tack så mycket doktorn.


Första Dagen På
Gymnasiet

”Vad ska jag ha på mig? Ska jag ha den svarta korta kjolen och den vita bomullsblusen, eller ska jag ha jeansen och det lila linnet? Ska jag ha mycket eller lite smink? Lärarna gillar nog blusen mest. Då gör jag nog bäst intryck på dem, men tänk om alla andra har jeans? Man vill ju inte framstå som en pluggis! För det är jag ju inte… eller? Är man en pluggis om man hade 3 MVG i nian? Vad har alla andra för betyg? Hur ska jag bete mig? Ska jag prata massa eller ska jag vara lugn? Jag ska i alla fall gå fram och prata med dom coola! Jag vill inte vara en tönt i tre år till.”
- Vad ska jag ha på mig? Sa Maja tyst för sig själv. Hon fortsätter med ett tjut. Mammmaaaaa!
Mammas söta ansikte med de höga kindbenen tittar in.
- Vad är det gumman? Du vet väl att du börjar bli sen?
- Vad ska jag ha på mig?
Resten av mammas kurviga kropp kommer in i rummet. Hon tar bort en hårslinga ur ansiktet samtidigt som hon säger:
- Den vita blusen är väl söt? Då ser du inte så tanig ut heller.
”Jag vill inte vara söt. Jag vill vara snygg och populär.”
- Jaja, jag tar väl jeansen och blusen. Nått kanske blir rätt i alla fall. Hennes gröna ögon stirrade tillbaka på henne genom spegeln.
Hon drog snabbt borsten genom hennes korpsvarta långa, spikraka hår. Hon visste att det var dags att klippa det nu. Det började bli slitet nere i topparna som var ända ner till rumpan. ”Varför har jag inte mammas vågiga chokladbruna hår? Det är så vackert. Alla tittar på det när vi går förbi”
Sedan tog hon på lite svart maskara och skyndade ner för trapporna, slänger igen den gröna ekdörren och rusar ut till bussen.

”Vart ska jag gå? Alla verkar veta vart dom ska utom jag. Vart ligger C28? Fan vilken torr skola. Tegelväggar. Bor vi i ett jävla getto eller? C 28… hmmm… vågar man fråga någon? Nää, det gör jag inte. Det är ju töntigt. Fan va pinsamt. Dom skulle ju tro att jag är helt dum i huvudet. Fan… nu är jag sen också. Jävla skit.

” C28. Här är det. Orange dörr… vad fult.”
- Är det du som är Maja Blomkvist? Sa en lång och smal tjej i 25 år åldern. Hennes blonda hår var uppsatt i en fläta som låg över axeln ner mot hennes lilla byst. Hennes leende var från ena örat till det andra. Hon verkade väldigt snäll.
- Mmm…
- Hej, Jag heter Katarina Jansson och jag kommer vara din klassföreståndare de närmaste tre åren. Var så god och ta en plats”
” Vart ska jag sitta? Det finns två platser. Alla tittar på mig. Bestäm dig fort Maja. Antingen bredvid den snygga blondinen som alla verkar vilja sitta bredvid eller… hon med råttfärgat hår och brun polotröja. Vilken tönt.”

- Hej, Jag heter Caroline.
- Maja. ”Fegis”
- Min morfar är uppe i lappland och fiskar.
- Okej? ”varför satte jag mig här?”
- Har du några syskon?
- Nej, en mamma, svarar Maja spydigare än vad hon tänkt sig, men Caroline verkar inte ha märkt det. ”Varför frågar hon det?”
- Vad heter hon?
- Elin ”Fan vad hon frågar. Blondinen, Sussi hette hon visst, tittar på mig. Vart ska jag titta? Ska jag le eller se cool ut? Måste tönt Malin snacka så mycket?”
- Va coolt. Det heter min syster med.
- Mmm… ”Jävla tönt. Henne ska jag inte vara kompis med. Måste hon ha så fula kläder? Brun polo och lång sammets kjol. Tur att inte jag tog på mig kjolen!”

- Fy fan vad äckligt. Köttbullar och makaroner. Jag tror jag spyr. Är dom fattiga på denna jävla skitskolan eller? Stönade Sussi högt i matkön. Kom vi går tjejer, fortsatte hon.
- Men…
- Sa du nåt Sofie? Sussi spände sina mörkblå ögon i den ljust blonderade tjejen i de alldeles för höga klackarna.
- Nej…, piper Sofie tillbaka ock pillar nervöst på sin ljusrosa tröja.
”Varför står jag inte med dom i stället? Jag vill också vara med dom populära. Ska jag kanske inte heller äta köttbullar? Dom gör ju inte det. Det är rätt äckligt faktiskt. Eller? Nu går dom. Ska jag följa efter eller ska jag stanna med tönt Carro?”
- Hallå? Kommer ni eller? Ropade Sussi efter sina kompisar.
- Men jag är ashungrig, gnällde Natta med sin gälla röst, en annan av tjejerna.
- Tänker du käka senbollar och slemmakaronerna då eller?
- Nej, i och för sig, jag kan väl köpa nåt i cafeterian, svarade Natta med en suck.
” Varför tog jag inte linnet och kjolen. Nästan alla i det coola gänget har det och Snygga Sussi har det. Då hade dom kanske velat vara med mig. Jag kan ju hälsa när dom går förbi. Vad är häftigt? Tja? Tjena? Hallå? Oj, nu kommer dom.”
- Ehh… Hej
- Va fan glor du på? Dina ögon håller på att ramla ut. Visste du inte att det är ute med blus?! Attackerade Sussi henne med.
- Ehm..
” Nu tittar hon på mig så där. Upp, ner och upp igen som alla coola gör när dom inspekterar folk. Riktigt tittar hur ful och fel jag är.”
Sussi trängde sig förbi dem och svängde förnöjt med sin rosa Gucci väska.
- Lätt att det är en kopia. Hon skulle aldrig ha råd med en sån. Men bry dig inte om henne. Hon tror bara att hon är något, sa Caroline tröstande.
”Men det är hon ju. Alla vill vara med henne.”
- Mmm… jag vet, svarade Maja istället för det hon tänkte.

Dagen gick i snigelfart. Snygga Sussi tittade snett på Maja så fort hon kom åt och skrattade åt henne när hon gjorde något fel. Varför visste inte Maja. Kanske var det hennes hår. Kläderna visste hon ju redan att det var fel på. I alla fall i snygga Sussis ögon.
När hon kom hem fick hon en stor kram av sin mamma.
- Hur var det i skolan?
- Jag går aldrig dit igen. Aldrig nånsin, svarade Maja med tårar i ögonen.

Bröllopsnatten

- Den är så vacker, utropade jag lyckligt.
Jag hade precis öppnat smyckeskrinet från den dyraste juvelbutiken i stan, Diamanten. Inuti låg det mest vackraste och underbaraste guldhalsband jag någonsin sett. Och precis i mitten satt den största diamanten jag skådat. Och det var jag som hade fått det av min älskade Per.
- Låt mig hjälpa dig att sätta på dig det, min älskade, viskade han tätt intill mitt öra.
Hans röst är den lenaste jag hört och när hans händer nuddar min hud ryser jag. Han är så vacker och snäll. Han är mannen jag drömt om i hela mitt liv. Hans kropp är som stålmannens och hans ansikte har vackra drag, lite skårat med väldigt vackert och maskulint. Aldrig i hela mitt liv hade jag trott att jag skulle får en sådan man, och nu har vi gift oss.
Alla hade applåderat när vi kom ut ur kyrkan och åkte iväg i limousinen.

Han tog mig i famnen och bar mig över tröskeln in i bröllopssviten på det femstjärniga hotellet ”Grand Plaza Hotel” i Paris. Han la mig försiktigt ner på dubbelsängen och kysste mig ömt på halsen precis ovanför halsbandet. Rummet var underbart. Det var tapetserat i vitt och rött. Lakanen var röda sidenlakan och sängen var gigantisk. Det var blåa liljor, min älsklingsblomma, över hela rummet. Utsikten var över hela staden, romantikens stad. Man kunde se bort till Eifeltornet, där lamporna var tända och spred ett romantiskt sken över staden. Man såg ända bort till havet och det glittrade silvrigt i solnedgången. Himlen var färgad rosa. Allt var helt underbart. Per kysste mig passionerat på halsen och gick långsamt nedåt. Han lekte med mina bröstvårtor tills de blev styva. Han kysste dem och gick långsamt, långsamt ned mot mitt sköte. Han retades med mig tills jag var nära att sprängas. Sedan ställde han sig på alla fyra och kysste mig hårt och länge. Hans muskulösa kropp var som ett berg över mig och jag stönade av åtrå. Sedan la han sig över mig och…
- Maja… Är du vaken? Du ska väl jobba idag? Skrek min mamma från undervåningen.
- Fan, inte nu igen? Varför är det bara en dröm? VARFÖR? Stönade jag högt för mig själv.
Jag drog mig upp ur sängen för att gå till ännu en tråkig dag på jobbet.

Personalfesten

”Vad ska jag ha på mig? Ska jag ha den svarta korta kjolen och den vita blusen, eller ska jag ha jeansen och det lila linnet? Ska jag ha mycket eller lite smink? Killarna gillar nog kjolen eller linnet mest. Då gör jag nog bäst intryck på dem, men tänk om alla andra har jeans? Jag vill ju inte att dom andra tjejerna på jobbet ska se mig som en slampa! För det är jag ju inte… eller? Är man en slampa om man har ny kille i sängen varannan helg? Hur ofta har andra singeltjejer nya killar? Hur ska jag bete mig? Ska jag prata massa eller ska jag vara lugn? Jag fick i alla fall pratat med Sussi från gymnasiet, haha. Tänk att vi skulle hamna på samma sketna skola och sedan på samma sketna jobb och bli bästa vänner. Fan, nu ringer det också.”
- Tjena Sussi. Vad jag gör? Jag försöker komma på vad jag ska ha på mig. Vad ska du ha på dig? Kjol? Aha, vad bra. Då tar jag det med. Vi ses. Puss puss.
” Tänk att jag är 35 år och har inte mognat det minsta. Bor hemma och ringer en kompis och frågar vad hon ska ha på sig. Sånt gör man i mellanstadiet. Aja, skit samma. Nu vet jag i alla fall vad jag ska ha på mig.”

”Fan vilken torr lokal. Kunde dom inte ha skaffat något snyggare? Smutsvita väggar, grått golv. Visserligen är det rent, men det är ju inte så konstigt. Vi är ju trots allt städerskor, eller lokalvårdare som det heter nu mera. Vad löjligt egentligen. Lokalvårdare. Volangerna och ballongerna var i alla fall fina. Oj! Vad mycket vin och öl. Här kommer det att bli det en ordentlig fest! Det gillar jag.”
Innan Maja hann fortsätta med sina funderingar avbröt en välbekant röst henne.
- MAJA, vad kul att du kom.
- Hej Klara, klart jag kommer. Har det kommit nån snygging än?
- Snygging? Finns det såna här?
De stor och tittade på varandra några sekunder. Som på beordring började de gapskratta på samma gång.
- Robert så klart, utropade de i kör.
- Han är läcker eller hur? Eller vad säger du Klara? Maja blinkar till henne med ena ögat och rufsar till hennes kastanjebruna hår.
- Tyst med dig. Vi var fulla, okej? Och du… akta mitt hår. Jag har hållt på med det i över en halvtimme.
- Lika bimbo som alltid, haha. Men i städskrubben Klara. Det var ju inte så romantiskt. Nog att ni va fulla, va. På jobbet då eller?
- Varför inte? Okej, vi var väl inte det då, men jag va så jävla kåt och då var han den som stod närmast, försvarar sig den rodnande Klara och pillar nervöst på sin vinröda minikjol.
- Haha, okej jag tror dig. Inte för att jag tror du skulle ha tagit någon annan heller för den delen. Eller varför inte Skalliga Linus.
Tjejerna bryter ut i skratt igen, men blir avbrutna av Sussis gälla röst.
- Vad är det nu som är så himla kul?
- Inget, skyndar sig Klara att säga.
- Hennes ligg, you know.
- Ahaaa… Robert.
- Håll käft nu. Vi ska skåla.
De ler mot varandra och vänder blickarna mot Karl, deras snygge boss.
- Han hade inte heller varit fel att ha hemma i sängen när man kommer hem från jobbet, skrattade Maja förtjust.
- Verkligen inte, instämmer Sussi och blinkar lite extra med sina långa lösögonfransar.
- Ska vi göra ett vad, ler Klara med ett hemlighetsfullt leende.
- Alltid, svarar Maja lågt med ett brett leende.
- Jag är också på, viskar Sussi.
- Vem som får Karl i säng i kväll. Det lär inte vara något större problem.
Karl var nämligen inte den som tackade nej till alkohol i första taget. Trots sina dryga 40 år så var han riktigt sexig där han stod i sin marinblå kavaj och med ett glas rött vin i handen, lätt berusad. En rodnad spred sig över hans ansikte när han snubblade med välkomstorden.

Kvällen bjöd på mycket sång och dans. De tre tjejerna raggade för fullt på Karl och nästan bråkade om honom på dansgolvet, vilket han själv inte verkade ha något emot.
När klockan började närma sig tolv var Karl riktigt berusad. Sussi och Maja stod och beundrade Karl när han klumpigt tog sig fram på dansgolvet, tätt hopslingrad med Klara som vickade utmanande på sina höfter. För ett ögonblick släppte de två tjejerna paret med blicken. När det sedan tittade tillbaka kunde de först inte upptäcka dem. De var på väg mot dörren in till lagret. Klara vände på huvudet och gav dem ett snabbt leende och de visste att hon hade vunnit vadet.



Dödsbädden

Trsdag 23 Oktober 2004
Kära Dagbok,
Igår dog momo Maja. Jag saknar henne så. Vi var som bästa vänner. Jag var i skolan och lekte med Ronja när fröken kom fram till mej och sa att jag skulle följa med. Jag trodde såklart jag hade jort något fel. (Det händer ju ibland =)… ganska ofta faktist). Jag blev lite nervös och satt i frökens röda armstödsstol (den som vi aldrig får sitta i annars), och pillade på köttfärssåsfläcken (vi hade det till lunch) på mina gröna manchästerbyxor. Då fick fröken tårar i ögonen och då tänkte jag jättemycket. Vad kan jag ha jort så fröken börjar gråta. Jag kom inte på något, men jag sa förlåt. Då sa hon att jag inte hade jort något. Att hon måste berätta något för mig. Jag frågade vad hon skulle berätta. Då sa hon att det min mamma ringde inan och sa…att morrrmorrr (hon är från skåne, så hon har så orliga r) hade dött. Hon var på sukhuset… Det visste jag, men så för en timma sen (när fröken berättade då...