Isländsk saga

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Torbjörn Torkelson var en mäktig och högt aktad man på Island. Hans far var Torkel och hans mor Frid Grimsdottir. Torkel var son till Erik Torsson som hade varit en förmögen handelsman. Frid var dotter till Erik Torssons kusin och deras släkt hade varit betydande på Island under mången generation. Torbjörn var störst i Grindavijk där de bodde och hans uppehälle var att handla med slavar. slavarna var ofta Norrmän. Torbjörn hade två söner, Grim Torbjörnson och Ulf Torbjörnson. Ulf var den äldre. han var fyllda tjugo år och bodde i Reykjavík sedan två år tillbaka. Torbjörns andre son hette Grim och var en vekling. under hans barndom hade han redan visat vilken krigare han var genom att inte orka räcka hans far svärdet sitt. när sönernas mor sedan dog i en brand blev Grim blek och feg och hade ej kunnat dräpa ens ett flickebarn i strid. Torbjör var ej stolt över Grim och frågade sig ofta varför ej Oden hade givit sonen den styrka som han själv erhöll.

Denna historia börjar sålunda en dag då Torbjörn säljer fem slavar på ett torg i staden och blir förälskad. Torbjörns skepp hade kommit tillbaka från Norge med sju slavar. en hade fått magen uppsprätt och spydde blod. han var därför tvungen att förfara. en annan, som var av kvinnligt kön, hade blivit våldtagen och skrek utan uppehåll. sjömännen hade huggit av sex av hennes underarmars uddar som straff men det hade icke hjälpt. Fem slavar var dock välbehållna och bra vara. då himlens glödande klot snart var att avsluta sin bana steg Ingrid Rönjadottir fram och bad om en slav för hennes husbondes räkning. Ingrid Rönjadottir var dotter till Rönn Anyadottir och Leif Knutson.Rönn var en av de första krista på Island och hade blivit dräpt för sin gudstro. Ingrids far Leif hade blivit dräpt i en långgående blodshämnd och Ingrid hade sålts som slav vid tidig ålder. Ingrids skönhet hade varit till gang för henne, då husbonden hon hamnade hos ville ha henne till hustru istället för slav.

Torbjörn släppte ej Ingrid med blicken och frågade efter hennes namn. Ingrid svarade och Torbjörn teg och sade sedan "Du skall bli min hustru och avsluta ditt jobb hos husbonden din. Din usla börd syns inte i ditt ansikte. jag såg Freja framför mig när du först talade" Ingrid tog till orda "Min husbonde, Tord Gunnarson, har mig kär och lämnar ej bort mig till en skurk som du utan strid".

" När du öppnar munnen förstår man vilken kunnig kvinna du är" svarade Torbjörn. "säg till Tord Gunnarson" fotsatte han " att Torbjörn Torkelson skall komma till hans gård imorgon,då solen just visat sig, och slåss för hans slinka"."Ingen klarar hans knivvassa klinga" svor Ingrid och med dessa ord var hon borta.

Morgonen därpå färdades Torbjörn långt för att komma till Tords gård. när han anlände stod Tord utanför huset och väntade. han hade inget svärd och ingen yxa. Torbjörn gick fram till Tord och hälsade honom med respekt men sade sedan att de skulle slåss tills banesåret avgjorde vem som fick ta hem Ingrid. " Högaktade Torbjörn" svarade då Tord, "ingrid har varit min fröjd men du är en viktig och rik man här på Island och jag vill ej riskera något av våra liv för enslyna. blott ett fån gör motstånd mot en man av din rang". " Vad är ditt liv värt när du just blivit av med all stolthet i kroppen" svarade Torbjörn, och lade sedan till "varje man skall dö, men du gör det med föga heder".Tord tog ett språng upp för backen, men hann ej undan Torbjörns kniv som fastnade strax bakom örat. Tord föll och Torbjörn högg honom i nacken med sitt svärd.ryggkotorna spräcktes och huvudet rullade iväg en liten sträcka. "Ingen klyver huvuden som du" sade Torbjörn till sitt svärd och stoppade ner det i slidan. han gick sedan in i huset och hämtade Ingrid. Ingrid hade stoppat ned sina tillhörigheter i en säck av komage. brevid henne stod en storväxt ung man. han var vacker men ögonen flackade. "Hur många män skall jag behöva dräpa för att få dig" ropade Torbjörn, men innan han fick fram svärdet meddelade Ingrid att mannen brevid henne var hennes son och ingen rival att döda. Ingrids son hette Gudmund Gudmundson. Han var oäkta son till Ingrid och hade aldrig träffat sin fader, vilken man ej heller visste namnet på. Gudmund var beundransvärd på många sätt men hans ursprung försvårade mycke. avundsjuka träffade honom också hårt och än så länge hade han aldrig haft ett riktigt arbete, trots att han var aderton år gammal. Gudmund var inte bara en krigare utan han behärskade också tungans snärt och en rapp käft. han var en stor skald i staden och roade mången man med sina kväden. "du har visat mannamod och samtidigt kärlek och jag ser dig som en god make åt min mor" sade Gudmund och mente väl. Torbjörn tryckte dock sin kniv mot Gudmunds hals och puttade honom bak i väggen. "du talar som man talar till en friare. en pojk! jag märker att du är lika okunnig som din mor och ej har vett att se vem som är den mäktigaste mannen i Grindavijk". "klingan din kittlar mig" svarade Gudmund," aldrig skall jag tala till dig i sådan ton igen, främst för att jag håller mitt liv kärt. släpp mig nu fader, så skall jag dikta ett kväde om dig och denna händelse" Torbjörn släppte Gudmund, och denne framsade kvädet väl :
"Nyttigt nog det var att se
svärdet svingas sakta
Islands mäktigaste man
mata blodsorm med banesår"
Torbjörn tackade för kvädet och erbjöd Gudmund uppehälle på sin gård. Där kunde Gudmund få arbete och samtidigt inte behöva skiljas från sin moder och ända släkting.Ingrid och Gudmund levde i välmåga påTorbjörns gård och finge se att han var den störste mannen i Grindavijk. han ägde de största skeppen de sett, som varje fullmåne seglade iväg med handelsmän i Torbjörns tjänst. de levde fridfullt och Torbjörn åtrådde Ingrid. han ville ständigt att Gudmund skulle kväda om dem. och Gudmund kvad de vackraste visor man hade hört. Osämjan fanns dock kvar mellan männen sedan deras första möte och de slogs ofta. Ingrid var alltid den som stoppade dem från att dra svärd.

Grim, Torbjörns yngste son, hälsade dem knappast välkomna och höll sig ständigt inne i huset. " du odugling" brukade Ingrid säga, " du varken gör kvinnogöra eller mansdygder. du varken lagar mat eller hugger ved. inte kan du vara din faders son" men Ingrid sade det med kärlek. " du odugling" brukade också Gudmund säga, " du sitter inne som ett fruntimmer!du hör jäntorna tala bakom ryggen på din far, du hör mig kväda fula visor om honom och du öppnar ej din käft. aldrig skulle du hämnas din fader om han dog, din vekling" och Gudmunds ton var rå och elak. Ingrid kom närmare Grim än någon annan. Hennes stora barm och moderliga ton gjorde honom väl till mods. "Ditt namn passar dig din fuling" kunde Ingrid säga och sedan ge Grim en kyss. mången gång skrattade Grim åt de karlar som gjorde allt för Ingrid, trots att hon var hjärtligast mot honom ; Grim den ofarlige.

Torbjörns kärlek till Ingrid var farlig. om någon av hans kamrater eller handelsmän talte om hennes dåliga börd eller oäkting, gav han dem ett hugg med sitt svärd eller yxa. Också var det farligt för Ingrid. Hon fick ej se på annan man utan att han dräptes och hon piskades. och när hon skrattade och talte vänligt med Grim,slog han sonen så att denne stängde ögonen och nästan slutade andas.

en dag kom Egil Skapteson från Reykjavík till gården. Egils far var Skapte den enögde, som liksom själva Oden hade offrat ett av sina ögon till vishetens brunn. Egils mor var Hrönn Brynhildotter, syster till Islands då rikaste viking. Egil förhandlade med Torbjörn och han var en stor köpare av slavar. Egil stannade på gården under fyra nätter och hans välbefinnande var mycket viktigt. "nu skall vi tala affärer" sade Egil efter kvällmaten den tredje kvällen, "så be de runtomkring dig att lämna oss" Torbjörn gjorde som han blev tillsagd, och männen lämnades ensamma. "Jag kom hit för att tala med dig om din hustru" började Egil. "Hennes namn har spillts över hela Island och jag har hört att ingen är vackrare. när jag till sist såg henne, trodde jag att det var Freja själv. min egen släkting och vän, Gorm Erikson, vill köpa Ingrid och hava henne till fru. han ger mycket goda pengar, nästan slösaktigt mycket, för henne. jag tycker att du skall ta detta bud Torbjörn. Hon är en enkel slinka, skattad med ett vackert yttre.Dessutom märker jag hur dina affärer dalar sedan hon kom till gården"

Torbjörns ögon var svartare än dödsriket och han svarade Egil, " Ingrid är fulländad och jag säljer henne aldrig, hon tillhör mig. om jag återigen hör ordet slinka från dina läppar, tar jag till yxan. dig vill jag aldrig hata och en man av dina färdigheter vill jag aldrig släppa ifrån mig. men far nu och låt tre år gå innan du återvänder"

"Jag spår" svarade Egil " att du inte blir här tre år till och att den kvinnan kommer att klyva både dig och din släkt." med dessa ord försvann Egil från gården och var därmed ute ur sagan.

ett år gick. Egils besök och hans ondskefulla spådom hade glömts. Torbjörn affärer gjorde honom rikare för var dag och ofta var han borta många dagar och nätter. Ingrid var husa och Gudmund skötte gården mycket bra. Grim hade blivit man och alla på gården märkte en förändring i hans anlete. det som ingen märkte var att Ingrid var hans kvinna. dock en natt for Torbjörn i land i en närliggande by efter en handelsresa, och red till gården i all tystnad. lämmarna värkte efter den långa resan, men han ville ha Ingrid hos sig den natten. I ingrids kammare låg Grim och de var nakna. Grim och Ingrid vaknade upp då Torbjörn höjde yxan och högg av sonens vänstra ben, lite ovanför knät. Ingrid sprang bort från Torbjörn men Grim var tvungen att hasa sig ned från sägen, ty det avhuggna benet försvårade situationen. " du springer bättre med ena benet avhugget" sade hans far och högg sedan yxan i magen på Grim, som föll ned i sängen och dog ögonblickligen." skarp är du idag yxa" sade Torbjörn och vände sig till Ingrid som stod i västra hörnet av kammaren. "skall det vara så, att det gör mig mer ont att döda denna kvinna än mig egen son?" "För andra är familjen viktig. men varje man har sina brister" svarade då Ingrid. Torbjörn tog ett brinnande vedträ ur brasan för att märka Ingrid, men denna hoppade ut genom fönstret i försök att fly. hon föll dock fel och bröt sin fot. Torbjörn hann ikapp henne och brände med vedträet upp hennes hår tills elden svedde skallen. sedan högg han huvudet av henne och lämnade kroppen på gården. Han ångrade sig dock, gick tillbaka och förflyttade Ingrids kropp och skalle till hennes kammare där också Grim låg död. Stanken kommer först imorgon, sade Torbjörn till sig själv och gick till sängs.

Morgonen därpå blev torbjörn uppväckt av Gudmund, vars ögon nu flackade värre än vanligt. "Har Torbjörn sett till min mor?" frågade han varligt. "Grim, din mor och jag hade ett mindre gräl inatt" svarade Torbjörn "Var god och gör min frukost". Gudmund lämnade den sömndruckne Torbjörn, men kom snart tillbaka med ett annorlunda uttryck i ansiktet.
" grym och blodtörstig Torbjörn är
tror han kan dräpa vem helst han vill
hat jag alltid känt mot denne man
nu ser jag var detta vill hän"
Gudmunds svärd högg av Torbjörns armslut, men denne reste sig bara upp från sängen och tog yxan i andra handen. Gudmund höjde svärdet för att hugga igen, men tog istället fram en lätt kniv och kastade de...