Marken vi lever av

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Allt liv på jorden är beroende av slostrålningen och dess energi. Utan solenergi skulle det inte finnas något liv på jorden. Växterna använder solljuset för fotosyntesen (som är de gröna växternas sätt att utvinna energi ur solljus). Torka är ett problem. Nästan inga växter klara sig på mindre än 250 mm regn per år. Ca 20 % av jorden landyta får för lite regn och är därför inte lämplig till odling.

Olika växter tål olika bra. Bland de säds slag i tempererade klimatområden tål vete torka bäst. Bra odling ska ha en lämplig blandning av organiskt och oorganiskt material. Den ska också innehålla både vatten och luft. Människor kan också på verka t ex med kunskap, teknik och kapital på jordbruket. Enligt FN är ca 17 % av jordens åkerareal bevattnad. I södra Asien är andelen nära 30 % och i Europa ca 8 %.
Bevattning kan ske med hjälp av flod, bäck eller sjövatten som leds i kanaler ut på åkrarna. Man kan också borra brunnar och pompa upp grundvatten som seden sprids på åkrarna. Men bevattningen kräver kunskap, annars kan den lätt leda till svåra miljöproblem. Bevattning i torrområden kan också leda till att grundvattennivån sänka så mycket att bli brist på vatten.

Med hjälp av kunskap det går att öka jordbruksproduktionen genom att vilja snabbväxande grödor. Med hjälp av kunskap kan man också höja växternas och djurens avkastning, så att de ger större skördar och mer mjölk och kött. Med hjälp av växtförändring har nya sorter tagits fram av ris, vete och majs. De har varit ett viktigt arbeta, eftersom dessa grödor är betydelse fulla för mätförsörjningen i världen
.
Det är tre produktionsfaktorer som avgör på vilket sätt jordbruket framställer mat: jordbruksmark, arbetskraft och kapital. En jordbrukare i ett i-land skördar i genomsnitt 15 gånger så mycket som en jordbrukare i ett u-land. Allt dessa beror på att i- länderna har bättre kunskap och teknik som använder de i ett jordbruk. En del produktionssätt kallas intensiva, andra extensiva. Med intensiv jordbruksproduktion menas att odlingen kräver mycket arbetskraft och sådan jordbruket skötas nästan allt arbete av människor och dragdjur. Andra jordbruk t ex i Europa och Nordamerika, är däremot kapitalintensiva. Huvuddelen av arbetet är där av maskiner och på det sätt kräver inte så mycket människas arbetskraft.

Jordbruket är arbetsintensivt eller arbetsextensivt påverkar detta förhållande hur många som arbetar inom jordbruk. I många länder i Västeuropa , i Nordamerika, i japan, Australien och Nya Zeeland arbetar endast några procent av de vuxna inom jordbruk. I andra delar av världen kan det vara mer än varannan vuxen, ibland t o m tre av fyra som arbetar i jordbruk.

Jordbruk kan också indelas på beroende på vad som händer med de produkter som framställs. I visa jordbruk används maten helt för den egna familjens konsumtion, i andra säljs allt som produceras på marknaden.

I det första fallet kan man tala om självförsörjningsjordbruk, i det andra om marknadsjordbruk.
Marknadsjordbruk finns i i-länderna. I u-länderna hör främst plantagejordbruken till denna kategori av jordbruk. I u-länderna odlar familjerna annars i första hand för det egna behöv. Endast om jordbruket ger överskott säljs detta på den lokala marknaden.

Det finns sju viktiga jordbrukstyper, svedjebruk, hackbruk, risodling, platageodling, spannmålsodling och blandjordbruk.
Svedjebruk är en av de äldsta farmerna av odling enligt FN:s ungefär försörjer denna typ av jordbruk minst 200 miljoner människor. Svedjebruk är ofta den enda försörjningsmöjligheten för fattiga familjer i tropiska områden. Svedjebruk går till så att man hugger ned buskar och träd. Därefter brännas den fällda växtligheten och på så sätt får man en näringsrik aska. Även de multnande rötterna efter den brända växligheten bidrar med näring.

Ofta planterar man flera olika görder som odlas i svedjebruk på samma åker och de olika växterna skördarr i olika tider på året. När befolkningen ökar i områden med svedjebruk kan detta leda till problem jorden måste utnyttjas allt intensivare fröodling då träd och buskar hinner inte växa upp förrän svedjebrukarna återvänder för att bränna och odla.

Hackbruk är denna jordbrukstyp som har ersatt svedjebruket i många tropiska områden. Skillnad mellan svedjebruk och hackbruket är en permanent bosättning. Det innebär att åkrarna odlas två till fem år innan de läggs i träd. Hackbruket är ett arbetsintensivt där odlingen sköts med enkla redskap. Vanliga grödor är majs, grönsaker, potatis, kassava, sötpotatis och de tropiska sädesslagen hirs och durra.

Den stora risodlingen odlas i södra och sydöstra Asien. I tätbefolkade områden är ris en viktigaste gröda. För minst en tredje del av jordens människor är ris en huvud föda mat.
Risodling är en av världens vanligaste småjordbruk som odlingen förekommer för de egna familjer behov. I visa länder är ris också en viktig exportgröda. En del av det riset som vi Sverige köper kommer från Thailand. Asien står ungefär 80% av världens produktion och användning av ris.

Det finns två typer, torr ris eller höglands ris som odlas utan bevattning och våtris eller låglansris som odlas med hjälp av bevattning. Ungefär 90% av värdens risproduktion står för våtris.
Våtrisodling måste ha tillgång till stora mängder vatten och till plana åkerfält.

En plantage är ett storjordbruk i tropiska klimatområden som bara skulle ägnas växtodling. Produktionen är inriktad på odling av en enda gröda t ex bannar, te, kaffe, naturgummi och sockerrör. Andra vanliga plantagegrödor är bomull, kakao, kokosnötter, palmolja, ananas, kryddor och tobak.

De viktigaste grödorna i världshushållet är vete liksom ris och majs. Ungefär 15% av jordens åkerareal används för att odla vete och det största veteproducenterna är Kina, Ryssland, Indien. USA och Kanada. Även i Argentina, Australien och Västeuropa är veteodlingen omfattande. De står för ungefär hälften av världshandeln med vete. Odlingen sker på stora slättområden med bra odlingsjord bl a lössjord. Klimatet är ofta halvtorr och nederbörden för liten för det flesta andra gradör.

Veteodlingen är helt mekaniserad och arbetet sker med hjälp av stora traktor, plogar, skördetröskor och andra maskiner.

I Europa, Ryssland, USA och Kanada har det utvecklats ett kapitalintensiv bland jordbruk, främst i tempererade klimatområden. Det är helt marknads inriktat och producerar oftast både växt och djurprodukter, främst mjölk och kött. Åkrarna odlas i ett växelbruk, och de grödor som odlas varierar därför från år till år.

Så under lång tid har världens mat produktion ökat. Sedan 1960- talet har spannmålsproduktionen ökat med 30 % varje årtionde men under de närmaste årtiondena bräkandes ökningstakt att minska. De stora framsteg som växt och djur förbättringen genom teknisk utveckling lät till kan troligen inte fortsätta vidare i framtiden. Därför att mätproduktionen har ökat mycket samtidigt som jordens befolkning också har ökat snabbt. Livsmedelproduktionen har ökat snabbare i alla världsdelar utom Afrika än befolkningen och på 1960-talet minskade mattillgången per invånare i Afrika.

För att minska skillnaden mellan rika och fattiga länder måste man fördela jordens resurser på ett rättvist sätt tills det räcker mat till alla. Ett annat sätt, som också handlar om ändrade matvanor är att i-länderna minskar livsmedelsimporten från u-länderna. Att odla upp mer mark skulle vara en naturlig sätt att öka världens livsmedelsproduktion. Stora områden i savann och slättområden har jordmåner som är lämpliga för odling. Men torkan är stort problem. Nederbörden är inte bara inte liten och avdunstningen är hög i dessa områden utan nederbördsmängden uppvisar också stora variationer fån år till år. Andra problem är tunt jordtäcke komma näringsbrist hos jordarterna

Ett sätt att stoppa jordförstorning i backar är att odla på terrasser. Ett annat sätt att minska jorderosionen är att plantera träd eller buskar i rader på backar. Jordförstorning kan också förebyggas genom en s k agro forestry. Det innebär att man på samma gång både odlar och har träd på åkrarna


Svenska jordbruket

Det svenska jordbruket upptar ca 3 miljoner hektar odlad mark. De viktigaste grödorna i Sverige är vete, korn, havre, råg, potatis och raps. Jordbruket i Sverige har förändrats mycket i senaste femtio åren. 1944 fanns 296 000 jordbruk i Sverige och år 2000 endast 78000, en förminskning med 74 %. Nedläggning av jordbruk har drabbats främst gårdar med mindre än 20 hekt...