Helium

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Namnet helium kommer från grekiskans helios, vilket betyder solen.
Existensen av helium upptäcktes först av dansken Jansen. Det var under en solförmörkelse 1868 detta upptäcktes. År 1895 upptäckte Ramsay och även svenskarna Cleve och Langlet helium i uranmineralet clevelit. År 1907 demonstreade Rutherford och Royds att alfapartiklar är heliumkärnor.
Idag är det en självklarhet med helium, vilket dessa männen drömde om.

Helium är bland det vanligaste ämnet i hela universum. I heta stjärnor förekommer stor mängd av helium.

Man framställer helium genom utvinning ur naturgas som alltid innehåller spår av heliumgas.

Helium är ingen metall, det är en gas. Just därför har helium blå bakgrund i det periodiska systemet, och den kemiska beteckningen för helium skrivs med ett He. Av alla grundämnen har helium den lägsta smältpunkten och kokpunkten är väldigt nära absoluta nollpunkten.

Helium används till relativt mycket. Det används som skyddsgas vid lödning och svetsning, som kylmedel för kärnreaktorer och som skyddsgas vid framställning av kiselkristaller. En stor mängd av helium har börjat användas vid avfyring av rymdraketer och för avstötning av bärraketerna. Något som de flesta känner till är att helium används i ballonger.

Något många roar sig med är att andas in helium, sedan när man pratar blir rösten pipig. Orsaken till ...