Vincent van Gogh

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vincent van Gogh föddes år 1853 i Groot Zünden i norra Nederländerna. Han var son till en protestantisk präst, han fick sitt namn efter din dödfödde bror. Efter att ha gått på olika internatskolor började han år 1869 arbeta hos en farbror som hade en konsthandel i Haag, han blev kvar där till år 1876. Under dessa år företog han sig resor till bland annat London och Paris. Där började han brevväxla med sin fyra år yngre bror Theo, vilken var konsthandlare i Amsterdam. Brevväxlingen skulle pågå hela Vincent van Goghs liv.

Efter en kort tid som lärare beslöt sig Vincent för att utbilda sig till predikant inom Metodisktkyrkan och började studera teologi i Amsterdam. Men det fanns ett problem, han hade inlärningsproblem. Han var väldigt rädd för att misslyckas, så därför slutade han. År 1878 reste han på egen bekostnad till Belgien. Han fick absolut ingen kontakt alls med människorna där på grund av att han var annorlunda.

Han började teckna för att få utlopp för sina inre spänningar, i början tecknade han förlagor av Jean François Millet. Vincent beundrade Jean François Millet hela sitt liv. Han började skapa självständiga teckningar och akvareller som skildrade proletärernas och fattiga småbrukares eländiga liv. År 1880 skrev han in sig vid konstakademin i Bryssel.

År 1881 for Vincent till Haag för att studera för en släkting, målaren Anton Mauve, som rådde honom att börja måla i olja. Under påverkan av Flauberts och Zolas socialkritiska romaner beslöt sig Vincent för att han skulle skildra de enkla människornas liv med sitt måleri. Efter att ha vistats en kort tid på landet år 1883 flydde han åter till föräldrahemmet i Nuenen.

Nu började Vincent sitt outtröttliga arbete. Detta höga arbetstempo skulle han fortsätta med under hela sitt liv. Han skapade omkring femtio målningar av folk i hembygden.

År 1885 målade han sitt verk potatisätarna, människorna förenas i gemenskap runt den fattiga måltiden på bara potatis och det sparsamma skenet från en fotogenlampa, förstärker känslan av sammanhållning. Färgerna är mörka med genomgående gråbruna jordnära toner. Vincent jämförde själv målningen med oskalade jordiga potatisar. Målningen uttrycker ett starkt socialt engagemang men också resignation. Målningarna från dessa år är mörka, linjerna är tunga och enkla och stilen kan beskrivas som ”kvavfylld, mörk realism”.

Vincent bytte självporträtt med olika målare och ansträngde sig särskilt för att bli god vän med Gauguin. Från Gauguin till de japanska träsnitten hade han redan hämtat de kraftigt konturerade färgytorna, men under solen i Provence utvecklade han nu det uttryckssätt som så småningom skulle han göra hans målningar så berömda. Med breda penseldrag målade han snabbt som i extas, i lysande, ibland rentav överdrivet klara färger.

På hösten 1888 efter att ha hotat Gauguin till livet, skar Vincent av sig ena örat och då togs han in på nervklinik.

I maj år 1889 sökte sig Vincent frivilligt till mentalsjukhuset i Saint-Rémy. Han plågades svårt av hallucinationer och mardrömmar under den här tiden och han tänkte mycket på döden. Här stannade han i ett år och arbetade som besatt. Där målade han några av sina mest berömda landskapsbilder.

I maj år 1890 lämnade Vincent mentalsjukhuset i Saint-Rémy för att vårdas av sin vän doktor Gachet i Auvers.
Under de sista två månaderna under sitt liv så skapade Vincent sjuttio målningar. Landskapsbilderna från dessa veckor är sönderslitna och förtvivlade, men också mer längtansfulla.

Den 27:e juli år 1890 sköt sig Vincent van Gogh med hjälp av ett gevär. Han avled två dagar senare i sin bror Theos armar.

Han upptäckte...