Sagan om Belgarion

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Bokrecension av Sagan om Belgarion
Sagan om Belgarion är den första serien skriven av David Eddings (med hjälp av hans maka Leigh Eddings). Serien består av fem böcker, Stenens väktare, Profetians tid, Besvärjarnas kamp, Rivas drottning och slutligen Ödets fullbordan. David Eddings första bok High Hunt utgavs 1973 utan vidare framgång. David Eddings genombrott kom 1982 med den första boken i Sagan om Belgarion, Stenens väktare.

Garion är en helt enkel bondpojke, han lever sitt liv dag för dag på Faldors gård och det värsta han behöver oroa sig för är att få skrubba grytor. En dag kommer sagoberättaren Gammelvarg till Faldors gård och berättar om gudar, äventyr och storslagna strider vilka ägt rum för hundratals år sedan. Natten efter säger tant Pol, överkokerskan på gården, att Garion måste följa med henne och Gammelvarg iväg från gården. Garion följer med, intet ont anade om vilka storslagna äventyr som ligger i hans väg…

Garion är en föräldralös bondpojke på en gård mitt ute i ingenstans. Hans föräldrar hade omkommit i en brand när Garion var ett spädbarn. När Garion inte arbetade på gården umgicks han med sina vänner Doroon, Rundorig och Zubrette. Det närmaste Garion hade till en förälder var hans tant Pol. Det var hon som hade tagit hand om Garion sedan hans föräldrar hade omkommit i branden.

Tant Pol är överkokerskan på gården, det är hon som ser till att hushållsarbetet blir utfört. Förutom sina sysslor har Pol även uppfostrat Garion. Tant Pol är ett litet mysterium i sig. Dunrik, smeden på gården, har upptäckt att Pol inte åldras som andra, de 15 år Pol har bott på gården har hon inte åldrats…

Gammelvarg, eller Onkel varg som Garion benämner honom, är en sagoberättare som besöker Faldors gård med några års mellanrum. Gammelvarg har en dryckesvana vilken tant Pol inte är speciellt förtjust över. Förutom sin dryckesvana har Gammelvarg inget bra sinne för ”ditt och mitt” och det händer att han råkar smyga ner något ölkrus eller liknande under manteln.

Silke är en av de första personerna Garion träffar på dess resa, och han följer med genom hela berättelsen. Silke är en riktig skojare men även en väldigt skicklig köpman, vägvisare och spion. Silkes personlighet som skojare har gjort honom till mångas favorit i Sagan om Belgarion.

Miljön i Sagan om Belgarion har stora variationer, från de stora haven i väster till sand- och stenöknarna i öster. Trotts Eddings ytliga beskrivningar av miljön får vi en uppfattning om hur världen i Sagan om Belgarion ser ut.

Sagan om Belgarion är en typisk fantasyserie, du kan se många likheter med de två andra största fantasyserierna, Sagan om Ringen och Sagan om Drakens återkomst. Inledningen av dessa tre serier byggs i princip upp på samma sätt. Huvudpersonen/huvudpersonerna lever fridfullt i deras isolerade byar. Sedan tvingar händelserna huvudpersonerna iväg från deras hem och leder dem in på storslagna äventyr. Liknande många andra böcker i fantasygenren är Sagan om Belgarion en ytlig bok och därmed lättläst.

Språket i Sagan om Belgarion har anpassats till fantasyläsarna. Många av dagens fantasyläsare är ungdomar och därmed har språket i fantasyböckerna anpassats till målgruppen. När du läser Sagan om Belgarion kommer du att förstå handlingen väldigt snabbt eftersom det är en ytlig bok. En lämplig bok för kvällsläsning enligt mig.

Med tanke på att Sagan om Belgarion är en ytlig berättelse om Garions liv fick jag inte många tankar om problemen i boken. Men ett problem vilket uppstår i många fantasyserier är att ”en general kan ta hand om de levande eller gråta över de döda, men inte bådadera” – Citat från Sagan om Drakens återkomst. Att sörja för de döda eller ta hand om de levande är ett ständigt dilemma i många böcker. Alla vilka har förlorat någon närstående vet hur det känns att förlora någon. Trotts sin förlust måste man ta sig upp på fötterna igen och fortsätta. Inte bara för sin egen skull utan även för personerna i din närhet.

Sagan om Belgarion är en bra o...