Imperialismen och Kolonialism

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Imperialismen startade på 1500-talet men den hade sin storhetstid omkring 1870-1970. 1870 startades en utveckling som gjorde nästan hela Afrika och Sydostasien till kolonier på mycket kort tid, som styrdes av de stora europeiska staterna och USA som genom koloniseringen ville försäkra sig om råvaror som bomull och olika mineraler. Man såg det även som sin kristna plikt att rätta till det som upplevdes som missförhållanden som t.ex. sjukdomar, orättvisor och misshandel. Européerna fick ofta stöd från stora befolkningsgrupper i sina kolonier. Men för många människor betydde europeiska kolonialvälden ett mycket stabilare och lugnare levnadsförhållande. Samtidigt som detta skedde så tog det ryska tsardömet områden i Asiens inre. Men det fanns en baksida, under 1800-talet hade rasismen ökat. Man tog intryck av Darwins utvecklingslära och såg den vita rasen som den överlägsna av alla andra raser.

När maktbalansen i Europa nu hade rubbats i och med Tysklands enande så startades en kapplöpning under slutet av 1800-talet mellan europeiska stater genom att bygga upp ett kolonialvälde. Det skulle garantera tillförsel av vissa varor om en konflikt skulle bryta ut i Europa. Det skulle även garantera strategiska skäl, för Englands och Tysklands krigsflottor blev allt större och de drevs med kol så de måste fylla på med bränsle ofta. En flotta på världshaven måste ha tillgångar till hamnar och kolförråd med inte allt för stora mellanrum.

Européerna var militärt och tekniskt överlägsna. Befolkningen hade oftast ingen chans mot artilleri och kulsprutor men erövringarna byggde oftast på samarbete med delar av befolkningen. Men militärt motstånd kunde löna sig för Etiopien slog tillbaka Italiens erövringsförsök och förblev självständiga. Afrika blev det mest dramatiska exemplet i imperialismen. Det var engelsmännen, fransmännen som var i spetsen men även Tyskland, Italien, Belgien, Portugal och Spanien deltog också.
När de europeiska makterna gjorde anspråk på handelsrättigheterna i Kina så var Kina inrikespolitiskt i kris omkring mitten av 1800-talet och med och tävlade var även ryssarna, USA och japanerna om Asien. Landet som en gång varit världens ledande i teknik och kultur kunde inte stå emot det industrialiserade Europa. Det blev krig mellan England och Kina för att England försökt smuggla in opium som betalningsmedel, men Kina förlorade och blev dömt till ett betydande krigsskadestånd. Så Hongkong blev brittiskt territorium ända fram till 1997. Det utbröt senare ett folkligt uppror mot kejsarmakten och det blev inbördeskrig i landet. Ett misslyckat krig mot Japan följdes av ett nytt uppror, boxarupproret 1899. Kina var trött på det starka inflytandet som England och Frankrike hade. Men Kina förlorade mot de europeiska staterna och år 1912 föll det 2000-åriga kejsardömet. Men kontrollen uppnåddes aldrig av de västereuropeiska staterna. Japan och USA fick istället det största inflytandet.
Efter andra världskriget upplöstes dessa kolonialvälden och efter Mao Zedong: s död så började Kina industrialiseras med hjälp av utländskt kapital och teknologi. Det blev en gynnsam utveckling och ekonomin har förbättrats och idag är Kina på stark frammarsch, och kan om några år tävla med USA, Västeuropa och Japan inom t...