Från spermie till köttbulle

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Allmän fakta om grisar

Grisar är ett flockdjur och en flock består vanligen av 5-10 individer, i blandade åldrar och kön. Precis som hos andra flockdjur har grisar ett rangordningssystem, rangen styrs av ålder och temperament. Innan rangordningen är bestämd så har slagsmål varat i fler dagar, men den högsta ledaren är ofta utsedd redan efter några timmar, ledare är för det mesta en stark galt. När den övriga rangordningen är klar så vet alla i flocken sin plats och detta gäller inte bara djur som lever i naturen, utan man kan se klara tecken på rangordning även hos tamdjur. När man fodrar djuren så äter alltid den högsta ledaren själv och sedan äter man efter i rangordning, när ledaren vilar så vilar flocken och så vidare. Ledar platsen avgör också vem som har tillstånd till vatten, foder, sovplats etc. Det finns många positiva saker som kommer naturligt med rangordningen och en av dem är att de inte blir slagsmål över små konflikter om flocken har ett rangordningssystem. Vilket ger ett längre och hälsosammare liv.

Precis som vi människor så kommunicerar grisar med varandra, inte på samma sätt, men fortfarande med ljud. Man har lyckats fånga upp ett 20-tal olika ljud som hörts mellan grisar. Ljudet är dock inte grisarnas största kommunikations väg, de kommunicerar för det mesta med hjälp av olika dofter och är därför mycket beroende av sitt känsliga luktsinne. Från körtlarna avges olika dofter som t. ex. underkastelse. Forskare har provat att ta bort luktkörtlarna hos grisar och dessa har då helt kommit utanför den sociala gruppen i flocken. Även känseln är ett av grisarnas viktiga sinne och de använder sin känsel mycket när de bökar i jorden efter mask och annan mat.

Grisar äter mycket och av det mesta, men det finns en del foder som tam grisar som står inne är beroende av, bl. a. halm och någon form av foder, som t. ex. kan innehålla korn, havre, råg och vete. Halm måste finnas i boxen om grisen ska stå inne och den har två olika funktioner, det är en trivselfaktor och en sysselsättning. Olika spannmål blandas för det mesta med vatten, eftersom grisen kan få magsår om fodret dammar. De grisar som har turen att hamna på en gård där de kan beta ger mycket bra kött till oss konsumenter, eftersom köttet från betande grisar är riktigt på omega6 och omega3. Något som rekommenderas till oss konsumenter. Kort och gott så ger betande grisar det bästa köttet.


I Sverige finns en hel del olika gris raser;

Yorkshire är en av de mest populära gris raserna och importerades till Sverige 1890 av Per Bondesson i Svalöv, utanför Landskrona. Denna ras har haft en mycket stor betydelse för svensk grisavel och är en mycket populär s.k. ”bacon ras”. Nu förtiden korsas Yorkshire med lantras, för att få fram ett modersdjur till slaktsvinsbesättningarna. Yorkshire är en mycket snabb växande ras som lämnar magra med väl utvecklade slaktkroppar. Den är vit och har uppåt stående öron.

Sven lantras bildades i slutet av 1800-talet av tre avelsstationer i Malmöhus län; Bjärkeröd, Bälteberga och Ållskog, stationerna var avsedda för att utveckla den svenska lantrasen. Från norra Skånes skogstrakter köptes suggor och man lyckades även hitta galtar av passande typ. Av dessa tre galtar hade en tydlig blandning av engelsktblod. Tyvärr så fick man snart problem med inavel och avelsdjur importerades först från Danmark och senare från Tyskland. Nu hade man lagt grunden för den förädlade formen av svensk lantras. Denna ras har god fruktsamhet, goda modersegenskaper och är mycket tålig. Lantrasen är vit och har hängande öron.

Grisar är ett mycket flexibelt djur som enkelt anpassar sig till nya miljöer, men det finns en del saker som grisar behöver.

• En viloplats som ska ge skydd mot sol, regn och vatten. Vilket gäller när grisarna är ute i sina hagar.

• Grisar är renliga djur som sköter sina behov på bestämda platser, denna plats vill grisen ha där det är mörkt och skyddat från insyn. Detta bör man verkligen tänka på när man ska bygga hyddor till sina grisar hemma på gården. Blir hyddan för stor är det lätt att grisens toalett beteende reagerar ”åh en enrummare med toa”. Detta är säkert inte särskilt önskvärt från gris ägarens sida.

• Grisar svettas inte och därför behöver de en lerpöl där grisarna kan svalka sig varma dagar. Om grisarna inte har någon tillgång till en lerpöl eller vältringsplats som det även kallas är risken stor att grisarna vältrar sig i sin egen avföring, vilket inte är så trevligt.

• Grisar vill också ha en matplats, denna bör vara hårdgjord av praktiska skäl.


Sexuellt beteende

I naturen brunstar suggan en gång om året och detta sker under senhösten eller tidig vinter. När suggan brunstar så söker hon sig till galten, men galten blir inte mer attraherad av suggan bara för att hon är brunstig, medan brunstiga suggor drar sig till galtar före kastrerade grisar. När suggan kommit till galten puffar denna på suggan för att stimulera hennes stå reflexer, under denna akt sjunger galten även ”sånger” för suggan i form av grymtningar. Ett ämne hos galten som kallas androstenenon utsöndras av galten för att hjälpa suggan att framkalla sin stå reflex. När suggan står är hon villig att bli betäckt av galten och detta utnyttjas i våra grisfabriker idag. Man använder en galt på ett stort antal suggor, galten står i en avlägsnad box och när suggorna är brunstiga så kommer de fram till galten. Galten står i en avlägsnad box, eftersom han bara bör betäcka två suggor i taget om resultatet ska bli önskvärt och galten inte ska bli helt förstörd. Gris skötaren kan då enkelt avgöra vilka suggor som är klara för en inseminering, detta är ett billigt sätt att få många suggor dräktiga eftersom man bara använder en galt. Om man inte har tillgång till någon galt så kan man som gris skötare själv agera galt och massera suggan och som galten kan man stimulera suggan till att stå, sedan ger man suggan en inseminering och hon blir dräktig.


Grisning

Efter halva tiden av dräktigheten så börjar suggan utse den plats där grisningen, förlossningen, ska se. Suggan börjar då bygga ett bo med hjälp av de material som finns till hands, suggor som föder i naturen har tillgång till mer material än suggor som föder i boxen. Men suggorna gör på precis samma vis; de hämtar halm mm och bygget ett mycket ombonat bo till sin grisning. Bygget tar ungefär 5 h och självklart så varierat kvalitén från olika individer och tillgången på material. Någon timme innan grisningen ska ske så lägger sig suggan i boet. Under grisningen sköter suggan sig själv och de små kultingarna som föds tar själv hand om fosterhinnan och ser till att komma till en spene. Råmjölken som kommer från spenarna är mycket viktiga för kultingarna, här sker det ett samspel mellan kultingar och sugga, suggan släpper bara mjölk i 15 s. då är det viktigt att alla hinner få sin del. Under de första dagarna så slås kultingarna om spenarna, eftersom de spenar som är längst fram som ger mest mjölk. När slagsmålen är slut så vet alla vilken spene som är deras. När kultingarna föds är de mycket välutvecklande beteende mässigt, men har ett enormt outvecklat immunförsvar, de är också mycket känsliga för temperaturförändringar. Därför har man på uppfödnings gårdar en värmelampa, dit kultingarna söker sig för att vila, värmen här är ca 30 grader.

När kultingarna är små har de extra behov av omvårdnad. Gris boxarna förses med mycket strö för att hålla fukt och kyla borta från de små kultingarna, box väggarna tätas för att förhindra drag. På gris uppfödnings gårdar får kultingarna vid 3 dagars ålder järn tillskott i form av injektion. Man ger kultingarna denna injektion eftersom de inte skulle klara en vecka utan extra tillskott av järn. Ute grisar får sitt behov av järn genom att äta jord. I Sverige kastreras även alla han grisar som inte ska användas i aveln under deras första levnads vecka. Kastreringen sker oftast tillsammans med järn injektionen, kastreringen är oblodig och snittet läker mycket snabbt. Man kastrerar alla han grisar som ska slaktas eftersom kött från okastrerade han grisar kan få en frän grisdoft. Denna uppfattas av känsliga personer som mycket obehaglig. Doften består av flera substanser, varav Androstenon och Skatol är de viktigaste. När han grisarna är kastrerade och livet på gården flyter på kan det hända att kultingars tänder slipas, eftersom deras vassa tänder annars skadar suggans spenar. Man slipar tänderna eftersom det enligt lag är förbjudet att klippa små grisars tänder. I Sverige så slipas tänderna på ca 75 % av landets gårdar. När alla dessa moment är slutförda så lever grisarna ett gott liv innan det är dags att komma in i gris lastbilen och åka till slakten.


Slakt

När smågrisarna växt till sig och blivit 6-7 månader så packas de in i stora lastbilar dessa tar dem till slakteriet, om man nu inte slaktar sina grisar hemma på gården dvs. Grisarna väger då ca 120-125 kg, vilket marknaden styr. Grisarnas vikt bör inte vara för stor, då finns en risk att fetthalten är för hög och då minskar kött halten mycket. Kastrerade grisar har en lägre köttprocent än suggor som slaktas och detta kan enkelt minskas genom att ha suggor och han grisar var för sig, alltså inte blanda pojkar och flickor. Själva slakten är fortfarande ett hantverk som kräver stor yrkesskicklighet samtidigt som många moment är mekaniserade. När grisarna kommer till slakteriet så besiktas de först enligt Livsmedelsverkets föreskrifter. De grisar som är sjuka eller skadade överförs till sanitets slakt, s.k. nöd slakt. De friska grisarna får i regel vila i slaktstallet innan slakten startar. Innan man kan slakta grisarna så får de bedövning i form av koldioxid eller elektricitet. Efter bedövningen tappas blodet omedelbart av; de stora blodkärlen i halsen skärs av direkt. Om blodet ska användas till livsmedel så kyls det omedelbart ner. Slakten av grisar koncentreras sedan till att rengöra huden; maskiner sköter skållning, avhårning, svedning och borstning, dessa moment befriar gris huden från borst och det yttre hud lagret. När borstet och det yttre hud lagret avlägsnats från gris huden öppnas slaktkroppen med ett snitt från analöppningen längs mittlinjen till bröstbenet, bäckbenet sågas mitt itu och mag- och tarmpaket tas ut ur magen.

Vid nästa moment öppnas bröstbenet och lungor, hjärta, njurar, mat- och luftstrupe samt tungan skärs ut. Slaktkroppen klyvs sedan av en klyv maskin till två lika stora delar, man klyver kroppen mitt i kotpelaren. Efter att slaktkroppen klyfts godkänner besiktningsmän från Livsmedelsverket grisköttet som människoföda, besiktningsmännen kvalité bedömer även köttet. Efter att besiktningsmännen gjort sitt jobb så chockkyls köttet innan förflyttas till kyllagringen. När köttet är på kyllagring så skickas det ut till fabriker som tillverkar korv, köttbullar mm, det skickas också direkt ut till butikerna som maler färs av griskött, vilket också är det ända som görs direkt i de flesta affärer som får färdig styckat kött. Färsen mals samma dag som de sätts ut i butikerna eftersom färs är en färskvara som mycket enkelt angrips av bakterier, därför ska man frysa färsen direkt om man inte ska använda den samma dag.


Köttbullar

Köttbullar har funnits väldigt länge och serverades vid Richard den andres hov i England redan på 1300-talet. Förr var köttbullar en delikatess som bara fanns för det finare folket, men när vedspisen kom till på 1850-talet så kunde även vanligt folk få tillgång till denna rätt. Köttbullen kom egentligen till först då, för tidigare hade det varit en frikadell, dvs. en kokad variant av köttbullen. Köttbullar har alltid varit en viktig rätt i svensk husmanskost och på 1900-talet var det köttbullar med stekt potatis som gällde. Nu förtiden serveras köttbullar med stekt eller kokt potatis, en enkel brun gräddsås, lingonsylt och vanlig sallad. Rätten är populär hos såväl unga som gamla och serverad över hela landet i mycket stor utsträckning. Variationerna på köttbulls recept är många och man brukar ha ett eget familjerecept på köttbullar som gått från generation till generation.

Det finns dock ett grundrecept som de flesta brukar hålla sig till:

0,5 kg blandfärs (fläsk- och nötfärs), fläsk- eller nötfärs

1 ägg

0,5 dl ströbröd (smulor av bröd)

2 – 3 dl vätska: vatten, mjölk eller grädde

1 liten lök

Salt, peppar

När man lagar köttbullar så är det absolut enklaste att steka d...