Big Bang och Jordens utveckling därefter

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

BIG BANG

För cirka 15 miljarder år sedan skedde det en enorm explosion, the Big Bang. Innan dess var universum i stort sätt ingenting förutom en stor klump av tät materia. När den stora explosionen skedde bildades det enorma vätemoln som slungades ut i olika riktningar och universum började utvidgas med en hastighet av 500 km/s. Denna stora explosion samlade ihop alla partiklar, skapade energi och satte alla planeter, galaxer, solsystem och stjärnor på plats. En av alla dessa solsystem skulle komma att kallas vintergatan och en av planeterna däri skulle komma att kallas jorden.

Egentligen så finns det inget bevis för att Big Bang verkligen har inträffat med det finns dock inget som direkt heller säger att den inte har det. Det finns i alla fall fler saker som pekar på att det har hänt.

Big Bang tog sig fram i 9 olika faser. Längden mellan faserna varierar allt ifrån 10 sekunder till 300 000 år. Temperaturen innan Fas 1 var cirka 3000 Kelvin.

Efter att alla 9 steg var avklarade är vi framme vid 2004. Det finns nu två sätt för rymden att gå vidare. Antingen håller den på så här med utvidgning och expansion i all oändlighet, eller så börjar den krympa ned till noll igen. Kanske tills det sken en ny explosion och fler planeter bildas, så börjar samma sak om där igen från noll. Ingen vet någonting om oss eller vad vi på Jorden har kommit fram till.


FÖRFATTAREN TANKAR:

Jag tycker att det är det där med ”i all oändlighet” känns läskigt. Här stannade jag upp och tänkte till, trots att min lilla hjärna går på högvarv så kommer jag ju ändå inte fram till något. Man tänker och tänker men det finns ju inte en chans att jag skulle komma på svaret till frågetecknet Big Bang, eller komma på vad som kommer att hända med jorden om 10 miljarder år. Om den nu finns kvar då…

Fast egentligen tror jag inte att det är meningen att vi ska förstå vad det är som händer. Jag tror att det på något skumt sätt hjälper oss genom livet. Det som ska hända sen fungerar lite som ett lockbete. Man vill veta fast ändå inte. Det är precis samma sak som en spännande film, man vill veta slutet men ändå inte, för då blir det ju inget spännande att kolla... då kan man ju lika gärna stänga av, eller?

Det är egentligen lika bra att inte tänka på saken överhuvud taget. Man riskerar bara att bli galen av att inte veta svaret...


JORDEN (TELLUS) OCH URTIDEN (PREKAMBRIUM)

Man tror att jorden är cirka 4,7 miljarder år gammal, men det är ju förstås väldigt svårt att säga något säkert. Jorden är den tredje planeten från solen, där är den placerad på ett perfekt avstånd. Dess avstånd från solen gör att det aldrig blir för kallt eller för varmt. Detta gäller dock inte polerna eftersom de aldrig är riktigt vända mot solen. Precis när jorden hade skapats så var det omöjligt för livet att börja. På jorden fanns det varken solljus eller syre.

Vulkaner spottade väldiga mängder med svavelväte, koldioxid och framförallt vattenånga som verkande komma ner lika fort som den kommit ur vulkanerna. Det regnade, blixtrade och åskade nämligen fruktansvärt mycket i jorden början.

Sedan för cirka 4 miljarder år sedan så avtog åskan och regnet och de allra första solstrålarna kunde titta fram mellan molnen. De först som var i gång med att utnyttja solstrålarna var de klorofyllfyllda växterna. De använde nu solljuset för att sätta igång fotosyntesen. Genom fotosyntesen satte växterna igång med att producera syre. Det skulle nu dröja sisådär 3,4 miljarder år till innan växterna skapat möjlighet för djuren att ta form.

Urtiden (prekambrium) indelas i två tidsepoker:
Eonerna Arkeikum som varade 4 600-2 500 miljoner år sedan.
Och proterozoikum som varade 2 500-570 miljoner år sedan.

Tidigare indelades prekambrium i Azoikum som var den äldre delen av prekambrium, då inga spår av liv påträffades, och Kryptozoikum som var den yngre delen av prekambrium, då man har påträffat spår av liv.

Jordens utveckling är uppdelad i fyra olika tidsåldrar: urtiden, forntiden, medeltiden och nutiden.


FORNTIDEN (PALEZOIKUM)

Forntiden omfattande tiden mellan 600-225 miljoner år sedan, det var då dom flesta arterna började utveckla sig. Även forntiden delas upp i en rad olika tidepoker; Kambrium, Ordovicium, Silur, Devon, Karbon och Perm.


KAMBRIUM (600-500 miljoner år sedan)

Den största händelsen under Kambrium är att livet i vattnet har börjat på allvar. Jorden har nu börjat utveckla syre med hjälp av växternas fotosyntes och jorden har även släppt in solljus. Nu kan alla de havs levande djuren utveckla sig och få ett ordentligt skelett. När djuren fått ett skelett så är det även möjligt för forskare att finna fossil. Frågan som forskare inte funnit ett logiskt svar på är; Varför började djuren producera skelett? Denna märkliga händelse kallar man för den kambriska explosionen. Än finns dock inga djur på land…


ORDOVICIUM (500-440 miljoner år sedan)

Under Kambrium så bildades stora hav och det fanns inte så mycket land att leva på. Men det ska ändras på…

Så under den här tiden så händer det alltså inte särskilt mycket med djuren, men desto mer med landet och växtligheten. I början av Ordovicium så sjönk vattennivån ganska mycket och stora kontinenter skapades. Men i mitten av Ordovicium så höjdes vattennivån igen men inte lika mycket som den sjönk innan så det fanns fortfarande mycket land kvar att leva på. Under den här tiden så har varken några växter eller djur börjat bildas på land. Detta resulterar till att djuren i vattnet är i stort behov av ny mat i form av alger och dylikt. På så vis utvecklas växtligheten i vattnet.


FÖRFATTARENS TANKAR 2:

Det är några saker som händer under Ordovicium som jag tycker är ganska fantastiska. Utvecklingen verkar på något sätt vara väldigt tålmodig och seg. När det inte finns land att flytta djur till så pausas hela utvecklingen. Det är som om allt står på hold medan livet i havet bara rullar på.

Det är som ett tv-spel, finns det inte kunskap och skicklighet nog att komma till nästa nivå så fortsätter man spela. Man spelar och spelar tills man kommer på vilka knappar man ska trycka på, först då får man gå vidare.


SILUR (440-395 miljoner år sedan)

Under slutet av Ordovicium så inleddes den tredje istiden och den kommer att hålla i sig en bra bit in på Silur. När vattnet återigen började smälta och stora floder skapades så utvecklades några arter sötvattenfiskar som kunde leva vid strandkanten. Detta gav fiskarna och växterna chansen att utvecklas lite längre in på de stora landmassorna i och vid sjöar och inte bara vid de stora haven.


DEVON (395-345 miljoner år sedan)

Devon, eller fiskarnas och ormbunkarnas tid är den tid då livet utvecklades som mest. Sötvattenfiskarna började utvecklas till groddjur eller amfibier (land- och vattenlevande djur). Amfibiernas fenor blev till fötter och gälarna blev till lungor, men djuren var fortfarande beroende av havet och de år nästa bara alger.

Men det var inte bara på land utvecklingen gick framåt under Devon utan även i havet där sötvattenfiskarna utvecklades med en enorm hastighet. Fiskar som bara simmat runt och ätit alger blev till hajar och mindre bendjur. Havet utvecklade även de första korallreven.


KARBON (345-280 miljoner år sedan)

Under mitten av Karbontiden kom den fjärde istiden och halva den södra jordhalvan var täckt av is. Den norra halvan, som huvudsakligen bestod av Europa och Nordamerika, hade ett behagligt klimat. Under Karbontiden började de första insekterna att utvecklas i skogarna. Det var främst spindlar och dagsländor som skapades. Amfibierna började mer och mer utvecklas till reptiler och kräldjur, och växter som jättelummer och jättefräken började frodas i skogarna. Det började nu likna en riktig regnskog. Under slutet av Karbon smälte isen bort och jätte kontinenten Gondwana, som bestod av Sydamerika, Afrika och Australien, Antarktis och Indien, rörde sig uppåt för att slutligen bli Pangea.


PERM (280-225 miljoner år sedan)

Under den senare tiden av Perm var det bara Kina och några småöar som inte anslutit sig till den jättelika kontinenten Pangea. Pangea hade en landmassa som nästan sträckte sig hela vägen från nordpolen till sydpolen.

Men Pangea bildades inte helt utan konsekvenser, många organismer som levde i de varma grunda haven dog när vattenmassorna drog sig tillbaka. Men detta gav i sin tur de tropiska skogarna i norr ett perfekt tillfälle att utöka sig. Under Perm utvecklades även de allra första barrträden som spred sig med en väldans fart. I havet hände det inte så mycket mer än att fiskarna och bendjuren blev större och allt fler köttätare dök upp.
En annan helt oförklarlig sak skedde under Perm. I slutet av Permepoken dog helt oförklarligt 30 % av alla växt och djurfamiljer. De marina djuren dog på grund av Pangea men hur växtera dog ut är det ingen som kan svar på.


FÖRFATTARENS TANKAR 3:

Forntiden varade 600-225 miljoner år sedan, det är 475 MILJONER år. Jag menar fy sjutton, jag tycker att mattelektionerna är långa och de varar ju bara 40 min. Jisses! Man förväntar sig ändå att det ska hända något spännande under sin egen levnadstid, det är ju praktiskt taget omöjligt.

Nästa gång någon klagar på att de får vänta så ska jag säga:
”Sluta klaga, det tog jorden 4,7 miljarder år att skapa dig. Så är det när man väntar på något gott, man väntar aldrin för länge…”


MEDELTIDEN (MESOZOIKUM)

Medeltiden varade 225-65 miljoner år sedan. Medeltiden är även den uppdelad i några tidsepoker: Trias, Jura och Krita.


TRIAS (225-200 miljoner år sedan)

Tillsammans med Jura och Krita så kallades Trias för de stora kräldjurens tid. Det var fortfarande reptilerna som härskade och det utvecklades en hel del nya insekter, till exempel gräshoppor. Den första reptilen som såg ut som dagens krokodil hade också kommit, den hette Rutiodon. Den var ungefär lika stor som dagens krokodil men den skulle under Krita utvecklas till ett riktigt monster på 15 meter med käkar på 1,5-2 meter.

Det var först i slutet av Trias som man skulle komma att upptäcka de allra första dinosaurierna. De första dinosaurier arterna var Plateosaurus och Fabrosaurus som var förfäder till de mäktiga Diplodocus och Tyrannosaurus. Om man tittar på landet under Trias så hände det inte särskilt mycket. Kina började röra sig mer mot Pangea och alla små öar började dra ihop sig till lite större öar.


JURA (200-135 miljoner år sedan)

Under jura så började den kompakta superkontinenten Pangea att visa tecken på splittring, och så skulle det bli men inte förrän längre in i tidsåldern. När Pangea väl splittrades trycktes vatten upp så att vattenytan återigen täckte 25 % av den totala landytan.

Jura brukar kallas för dinosauriernas första tidsålder. Under Jura utvecklas några av de allra kändaste dinosaurierna som tillexempel Stegosaurus och Diplodocus som var växtätare. Men det kom även en köttätare Allosaurus.

Även i vattnet så gick utvecklingen framåt. Bland annat så kom de första sköldpaddorna och flera nya krokodil arter utvecklades.

Ett flertal nya insekter till exempel Tvestjärten och Nattsländan, trädde fram under Jura. Ödlorna började utveckla vingar för att sedan börja flyga i Krita.


KRITA (135-65 miljoner år sedan)

Under Krita kunde man på land stöta på 12 meter långa rovdjur och en maffig växtätare, som var en förfader till noshörningen, Triceratops. I vattnet fanns det 10 meter långa dinosaurier och 4 meter långa sköldpaddor.

Krita var en väldigt viktig tidsålder för växterna, bland annat så började de första blommorna visa sig och det kom flera nya trädarter.

Pangea är snart helt splittrat och Afrika har börjat släppa och dra sig ned söderut medan Nordamerika börjar dra sig väster ut.
Under Krita så blev ödlorna äntligen utvecklade till riktiga flygödlor och de kunde ha en vingbredd på imponerande 15 meter. Dessa flygödlor hette Pteranodon och Quetzalcoatlus.

Det var Krita som var de stora kräldjurens tid men det var även under Krita som nästan alla kräldjur skulle dö ut. Forskarna kan bara dra slutsatsen att det inträffade samma fenomen här som i slutet av Perm. Men detta kan bero på väldigt många olika saker till exempel, hastig nedkylning, för salta/söta hav, splittring av kontinenterna, ökad kosmisk strålning med mera.

Det hände inte så mycket på insiktsfronten under Krita men biet dök upp och det var ungefär 5 gånger så stort som idag.


FÖRFATTAREN TANKAR 4:

Knepigt, det måste ha känts som ett otroligt misslyckande för vem det än nu är som skapat allt det här. Först jobba med att utveckla ett superdjur som skulle klara allt i miljarder år. Så sprack det. Som en jätteballong som någon kämpat med att blåsa upp jättelänge. Så blir han så himla fokuserad på att blåsa så man märkte inte ens när ballongen sprack. Taskigt säger man då, riktigt taskigt…


NYARE TIDEN (KENOZOIKUM)

Nu har vi kommit fram till den fjärde och sista tidsepoken, den nyare tiden. Den nyare tiden sträcker sig från 65 miljoner år sedan fram tills idag. Även denna lilla epok är uppdelad i ett par tidsåldrar, Teritär och Kvartär.


TERITÄR (65-1,8 miljoner år sedan)

Teritär är den första av dom två tidigaste erorna. Teritär och Kvartär brukar kallas för däggdjurens tidsålder. Detta berodde mest på att dinosaurierna hade dött ut och platsen högst upp på näringskedjan var ledig. I början av Teritär var däggdjuren ganska primitiva men de kom i kapp i slutet. Då hade den första människoapan utvecklats i norra Afrika.

Vad gäller Pangea så var de flestavärlds delar på den plats de är idag, förutom Nordamerika som låg lite efter i fart. I mitten och slutet av Teirtär utvecklades däggdjuren mycket fort och det blev valar, elefanter, nya gnagare och hjortliknande djur. I slutet av Teritär och nästan i början av Kvartär så bildades de första däggdjuren som liknade katter, hästar och svin.

I havet var man i full gång att göra i ordning efter förlusten i Krita. Det skapades nya korallrev och nya arter större bläckfiskar och alger. På växt- och insektsfronten gick det inte på någon toppfart precis. Det bildades körsbärsträd och termiterna inledde sitt liv här på jorden.


K...