Tankar kring boken Vill gå hem

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Boken jag har valt att läsa heter Vill gå hem och den är skriven av Jonas Gardell. Första gången jag läste boken var på planet till Kreta, jag kunde inte slita mig ifrån den och jag läste hela vägen. Sedan dess har den varit min absoluta favoritbok. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör den så bra men det måste vara helheten. Boken ger verkligen dess läsare allt. Under ena kapitlet ligger man dubbelvikt utav skatt mendans man under det nästa måste torka tårarna. Den är allvarlig, men ändå ironisk och sarkastisk. Trots dess allvar är boken skriven på ett så otroligt roligt sätt, man blir verkligen på gott humör av att läsa om familjernas vardagsproblem. Jonas Gardell skildrar vardagens små "höjdpunkter" på ett riktigt lyckat sätt.

Det underlättar kanske lite om jag snabbt beskriver bokens handling.

Systrarna Rakel och Rut växte upp under samma omständigheter med lika villkor. Rakel var slösaktig och oansvarig medans Rut var ordentlig och ekonomisk. Rut gifte sig tidigt men en ordentlig karl med redig ordning i sitt liv. Men var det verkligen så hon ville ha det? Med en suck och med ett lätt ryck på axlarna så går Ruts egentligen alldeles för alldagliga liv vidare...

Rakel gjorde tvärtemot Rut och följde sina känslor, det skulle hon aldrig ha gjort. Hon jagade traktens ungkarl Verner, länge...
Tillslut visade det sig vara lite för länge för Verners del, han lät motvilligt Rakel flytta in i huset. Ungefär 10 år senare sitter stackars rakel olycklig vid köksfönstret hemma hos Verner, hon bor hemma hos honom, på landet. Rakel hatar landet... Hon bor där bussen vänder, i världens ensammaste ände.

Plötsligt inser hon hur absurd situationen verkligen är. Där sitter hon på landet där hon egentligen inte vill vara, hemma hos en man som egentligen inte vill ha henne. Hon måste fly. Nu! Innan det är försent. Men vart ska hon ta vägen? Hon styr kosan mot Ruts vardagsrum. I samma sekund som Rakel sätter sin fot i vardagsrummet lättar porslinselefanten nydammade fötter från mahognyhyllan och den åker i golvet...

Om Rut bara visste vad som skulle hända i hennes vardagsrum.

Detta var en kort beskrivning om vad som händer i boken. Det är alltid lika roligt att läsa om hur Rut och Raken tampas med deras olikheter. Det roliga är att det avskyr varandra något så fruktansvärt trots att de egentligen vill vara mer som varandra. Rakel rör om i grytan hemma hos Rut och Rut sätter genast igång med att organisera Rakels liv. De undviker båda blotta tanken på att de avundas varandra.

Jag gillar Jonas Gardells sätt att skriva om småsaker man stöter på varje dag. Sånt man ser men aldrig tänker på, man bara uppfattar det. Jag vet inte varför jag tycker det är så härligt att läsa om dem men jag tror att det är för att jag ofta tänker på och fascineras av hur vi lägger märke till så mycket. Det är ändå inte så ofta vi tänker på att vi tänker på saker. Och det är fantastiskt hur tankeverksamhetsträdet funkar. Man ser en sak kommer att tänka på något annat, som gör att man kommer att tänka på något på grund av det som får en att tänka på en annan sak etc. Ja du förstår nog vad jag menar.

Ur Boken:
Vid hissen inne i huset finns ett anslag uppsatt.

GRANNAR
Igår hade vi inbrott i vår lägenhet. Tjuvarna tog sig
in genom att bända bort brevlådan, sticka in handen
och vrida om låskolven. Detta hela var ett ögonblicksverk.
Det är VIKTIGT att vi håller UPPSIKT
och hellre är för mycket än för lite NYFIKNA på vad
som förssigår och vilka som rör sig i våra
trappuppgångar! På så sätt kan vi gemensamt
hindra tjuvar från att lyckas med sina tilltag i vårt
kära hus!

Kim och Jonas Hedås

Anslaget saknar datum. Det har suttit uppe i veckor. Varje dag man läser det står det "igår". "Igår hade vi inbrott..." Det är som om det varje dag skedde på nytt igår. Om och om igen bryter sig tjuvarna in utan att någon av grannarna märker det, utan att någon av grannarna håller uppsikt.
Ett ständigt pågående inbrott i familjen Hedås lägenhet till familjen Hedås växande förtvivlan.

En annan underbart filosofisk del i boken är kapitel två där Jonas skriver om Rakels världs ände Hultsbruk. Jag tänkte återberätta det korta kapitlet.

Ur Boken:
Det mest kännetecknande med Hultsbruk är att alla tror att det ligger i Småland. Det gör det inte. Det ligger i Östergötland. Sannast är dock att Hultsbruk ligger en halv kilometer från busshållplatsen. Har man någon gång gått över slätten en kall vintermorgon vet man hur sant det är. Det har Rakel. I Hultsbruk bor fyrtio människor. Gud har glömt dem allesammans, men matbussen kommer en halvtimme varje fredag.
Rakels vänner tror inte att Hultsbruk finns. Det trodde inte Rakel heller förrän hon flyttade till mannen hon älskar, som inte ens bor i Hultsbruk utan en kilometer därifrån, i ett hus med en liten uppfart, en lite...