Rärvarns resa

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Handling:

Boken handlar om en pojke vid namn Lars Thorbiörnsson. Lars föddes en kall vinterdag ute på isen vid Gotlands nordligaste del, Fårö, i början av 1600-talet. När Lars började få tänder så hade han sönder sin mors bröst och hon började då kalla honom för ”Därvarn”. Några månader efter det att Lars föddes så föddes Simes Kari i en annan gård på Fårö. Hon växte upp till att bli den vackraste av alla flickor. Redan när Lars för första gången träffade Kari så älskade han henne.

Vad Lars än gjorde under sin uppväxt så gick det fel. Han hade alltid sönder saker och han fick t.o.m. sina föräldrars hus att brinna ner. Alla Lars olyckor blev kända på Fårö och tillslut började alla kalla honom för ”Därvarn”.

Alla Fåröbönder skulle efter jul ut och fånga säl. En tradition som de följde varje år. Lars mor ville hemskt gärna att Lars skulle få följa med ut men de ville inte de andra männen eftersom de visste att Lars förde olycka med sig. Men det slutade med att Lars fick följa med ut i utbyte mot att Stor-Simen skulle få köpa deras skog. Väl ute på isen hände någonting fruktansvärt, isen började spricka och alla Fåröbönder började färdas från Gotlands kust på flera olika isflak. Lars Thorbiörnsson och Simes Kari hamnade på samma isflak. Deras 10 dagars kamp om att överleva på isen och vad som händer därefter är vad man får följa och veta i resten av boken.


Teman:

Boken har många inslag av kärlek och spänning. Den förbjudna kärleken mellan Lars och Kari som de kan visa för varandra när de är på isen och ingen annan kan se dem. Kärlek upplever jag också från dem som inte kom bort på isen, all saknad och rädsla för de bortkomna. T ex att de går och ber i kyrkan börja söndag för att deras nära och kära ska komma tillbaka. Jag upplever mycket spänning när man inte vet ifall de ska överleva eller inte. De flyter runt på isen och har ingenting annat än fruset sälkött och snö att äta.


Miljöbeskrivning:

Boken utspelar sig på 1600-talet på Sveriges största ö Gotland. Huvudpersonerna bor på Fårö som ligger i det nordligaste Gotland. Mestadels är det vinter och isen ligger tjock över Östersjön. Om man bortser från Lars uppväxt och livet efter tiden på isflaket så utspelar sig boken från någon gång efter jul fram till våren.

Hur författaren fångade mitt intresse:
Hela grejen med att Lars var olycksdrabbad gjorde att jag visste att något skulle hända. Detta gjorde att jag ville läsa vidare. Hela tiden hände det något nytt spännande. T ex när Lars var liten och spionerade på Kari och råkade kasta en sten i huvudet på henne när han skulle skrämma henne gjorde att jag ville läsa vidare, eftersom att jag förstod att han skulle få någon typ av straff. När de sen väl hamnade på isen så var jag bara tvungen att läsa vidare eftersom ovissheten var så stor. Mats Wahl gjorde varje scen spännande, även om det bara var vinden som blåste ute.


Huvudpersoner:

Lars Thorbiörnsson är en pojke på 16 år. Han har som sagt aldrig turen med sig. Lars bor med sin mamma och pappa på gården Auren på Fårö. Han är en ung man som inte ger upp i första taget. Även fast Kari håller på att ge upp ute på isen så ger han henne hopp om att de kommer överleva. När hon inte längre vill äta fryst säl så värmer han köttet i sin egen mun innan hon äter det. När Kari tycker att olyckan är som stört är Lars i det lyckligaste tillståndet i sitt liv, han får vara med sitt livs kärlek. Jag skulle vilja säga att Lars är en gentleman.

Simes Kari är den vackraste av alla flickor men detta vill hon själv inte dra nytta av. Hon har friare som svansar efter henne hela tiden men Kari är inte speciellt intresserad. Även fast de flesta flickorna i henne ålder redan är gifta och har barn så vill hon själv hellre leka med sina småkusiner i stället för att stå vid spisen eller passa småbarn. Jag tycker att hon är en tuff flicka för att vara på 1600-talet. På den tiden fick inte kvinnor säga till om så mycket, men hon vågar förolämpa sina friare riktigt rejält. Jag skulle säga att Kari är mer som en pojkflicka som kastar sten, slåss och smutsar ner sig.


Egna upplevelser av det jag läst:

Det enda jag kan komma på är den förbjudna kärleken, men inte på samma sätt som i boken. I mitt fall var det mina kompisar som sa ”var inte tillsammans med honom, han är inte bra för dig”. I boken är det mer att Kari inte ville gifta sig med Lars för att hennes pappa inte skulle vilja det. Hon vill vara sin familj till lags och nu när de hade valt ut en make till henne så är det så det skulle bli. Jag tycker att det är sorgligt, man borde ju få följa sitt hjärta utan att få dåligt samvete eller t.o.m. bli bortvisad från sin familj. Jag kan också känna igen mig lite när jag har läst om hedersmord och dylikt. T ex när en tjej inte får vara tillsammans med en svensk man för att han inte är muslim.


Moraliska, ideologiska eller sociala problem i boken:

Ett moraliskt problem som jag kan komma på är att alla kallar Lars för ”Därvarn”. Alla på Fårö kan ju knappast ha blivit drabbade av hans olycka men ändå så dömer de honom. Detta tycker jag är väldigt fel. Att man inte får vänner och blir utfryst för att man för lite otur med sig. Alla borde skaffa sig en egen uppfattning om vem Lars egentligen är i stället för att tro på vad någon annan säger.


Vad jag tyckte om slutet och obesvarade frågor:

Jag tycker att slutet var lite väl kort. Att Mats hade lite bråttom och försökte skriva ner slutet på bara några få sidor. Han kunde ha skrivit lite mer omfattande och berättat hur Lars och Karis liv blev, inte bara att de gifte sig med någon annan och fick massor av barn. Jag skulle ha velat ve...