Det antika Grekland

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Händelser

Det trojanska kriget

Historien om det trojanska kriget är en av de mest berömda av de grekiska sagorna. När den trojanske prinsen Paris kidnappade Menelaos vackra hustru Helena gick grekerna under Menelaos bror, kung Agamemnon av Mykene, till attack för att hämta tillbaka henne. Detta krig höll på i tio år. Många grekiska hjältar dog, bland dem som dog var det Hektor och
Akilles. Kriget kunde vinnas tack vare Odysseus’ smarta kupper. På hans order gav sig grekerna av, till synes besegrade, och lämnade endast en trähäst kvar. Trojanerna trodde att trähästen var en gåva till gudarna och rullade in den i staden. Men i skymningen kröp grekiska soldater ut
ur trähästen och öppnade stadsportarna så att den återvändande grekiska armén lätt kunde ta sig in. Troja brändes sedan ner till marken.
Myten levde kvar som verklig händelse ända tills den tyske arkeologen Heinrich Schliemann upptäckte den riktiga staden Troja – vilken i själva verket hade brunnit ner cirka 1220 f Kr. Det är numera en vedertagen sanning att det trojanska kriget.


Slaget vid Marathon 490

När grekerna i Jonien gjorde uppror mot perser kungen ca 500 f Kr, hjälpte Aten grekerna med att offra dem soldater. Perserkungen skickade en stor armé sjövägen till Marathon. Perserna och grekernas anfall mot varandra var 490 och 480 f Kr. Allt slutade med att atenarna vann över perserna och perserna fick segla hem igen. När budbäraren kom fram till Aten och sa enligt legenden ”Vi har segrat”. Budbäraren föll sedan ihop och dog. Han hade sprungit hela vägen från Marathon, ungefär 42 kilometer!
Dagens Marathonlopp är ett minne av slaget vid Marathon. Varför sprang han? Varför hade han så bråttom? Det sägs att om perserna segrat hade deras nästa mål varit Aten. Och vid den tiden var Aten helt oförsvarat eftersom alla stadens soldater fanns vid Marathon. Nu behövde inte atenarna fly.

480 skickade perserkungen en stor armé till Aten men den här gången via landvägen. När soldaterna kom fram till Aten fanns det inte en människa kvar i staden.


Aten förstörs

Atenarna hade gett sig i säkerhet till ön Salamis. När perserna märkte att alla hade gett sig av gav sig även perserna iväg men innan det förstörde de Aten. De hade plundrat och bränt hela staden. I de olika krigen mot perserna samarbetade båda stadsstaterna Aten och Sparta.
Grekerna segrade och perserna anföll inte några fler gånger. Efter att perserna inte anföll längre kunde grekerna nu bygga upp sin stad igen.


Viktiga personer

Homeros

Homeros var en blind grekisk sångare och diktare som man tror har författat Iliaden och Odyséen, ca 700 f Kr. Han sägs ha satt samman grekiska sagor som berättades vi lägereldar under hundratals år. Även idag så berättas Homeros sagor över hela världen.


Herodotos

Greken Herodotos levde på 400- talet f Kr. Han kallades ofta för historieskrivningens fader. Herodotos reste mycket i Grekland och grannländerna hälsade han också på. Hans böcker är en viktig historisk källa.


Oraklet i Delfi

I Delfi, i norra Grekland fanns ett apollon tempel som var känt runt hela Medelhavet. Apollon var vishetens gud. Kungar och sändebud hälsade ofta på templet för att få svar på svåra frågor om t ex politik, krig, giftermål, liv och död. Templet hade ett orakel som stod i kontakt med guden Apollon och kunde förutsäga framtiden. Prästerna valde en kvinna till uppgiften, Oraklet. Hon mumlade fram sina svar, kanske drogad, och sedan tolkades hennes svar av prästerna. Oraklets besked var alltid tvetydiga, svävande: ”Om du börjar ett krig kommer ett stort rike att falla”, Den meningen är ett känt orakelsvar till en kung. Kungen gick då till anfall och ett stort rike föll. Hans eget!


Alexander den store

Under slutet av 400-talet f Kr försvagades Aten och Sparta av sina många och långa krig mot varandra. Under slutet av 400-talet f Kr växte en ny stormakt fram. Makten hette då Makedonien. Landet låg strax norr om Grekland. Makedonierna och grekerna förstod varandra eftersom makedonierna talade ett språk som var släkt med grekiskan. Makedoniens kung, Filip II lyckades samla de grekiska stadsstaterna under sin ledning. Hans mål var att besegra Persien som grekerna redan hade gjort.
Filip II hade en son som hette Alexander.

År 334 f Kr gick Filip II: s son Alexander in i Persien med sina arméer som var blandad med grekiska och makedoniska soldater. Dem segrade Persien lätt och kunde fortsätta år efter år. Alexanders erövringar sträckte sig så småningom från Egypten ända bort till Indien. Alexander lät bygga nya städer överallt och alla med namnet Alexandria. Alexander tyckte att det skulle talas grekiska och att man skulle undervisa grekisk kultur och vetenskap i skolorna. Han tvingade sina soldater att gifta sig med persiska kvinnor. Genom att blanda folket och kulturerna skulle man kunna undvika oenighet och krig inom riket, trodde Alexander.

Jag tycker att hans tankar känns väldigt aktuella i vår tids Europa!
Efter 11 år samlades Alexander och hans närmaste män för att diskutera igenom hur de skulle styra detta jätterike. Vid den tiden drabbades Alexander av en febersjukdom och dog hastigt. Alexander blev bara 33 år gammal. Nu för tiden kallar man honom för Alexander den store.


Kulturarvet

Monstret på Kreta

En välkänd grekisk saga handlar om monstret på Kreta, Minotaurus.
Minotaurus var ett människoätande monster som hade ett tjurhuvud och människokropp. Minotaurus bodde på en labyrint på ön Kreta. Sedan en son till Kretas Kund Minos hade mördats i Aten tvingades stadens befolkning att vart nionde år offra sju pojkar och sju flickor till monstret. Till slut offrade sig Theseus sig till att försöka döda odjuret. Theseus lyckades! När man väl hade kommit in i labyrinten gick man vilse och hittade aldrig tillbaka, men hjälp av ett garnnystan som Theseus hade fått av Minos dotter Ariadne hittade han tillbaka till ingången och kunde ta sig ut ur labyrinten.


Olympiska spelen

Vem hyllades?

De olympiska spelen, som hölls vart fjärde år, var en hyllning till gudarna Zeus och Hera.


Vilka grenar fanns det?

I de antika spelen ingick bl a löpning, längdhopp, diskus, spjutkastning, brottning och boxning samt olika former av hästtävlingar.

Varför fick inte kvinnor närvara?

Kvinnor fick inte närvara vid de olympiska spelen. Dem tyckte att idrotten bara var till killar och fick bara ses av killar. Det står ganska ofta att kvinnorna inte hade någonting att säga till om utanför hemmet
Te x. Dem tyckte att kvinnorna skulle hålla rent hemmet. Om dem närvarade straffades dem med döden. Kvinnans plats var i hemmet med undantag av prästinnor i religösagrupper.

Var spelades de Olympiska spelen?

De Olympiska spelen spelades i Aten och skedde i ett gymnasion som betyder skola en kombinerad badhus- och idrottsanläggning.


När spelades dem?

Den första Olympiaden hölls 776 f. Kr. De olympiska spelen spelades vart fjärde år.


Hur kunde en kultur som den grekiska under antiken växa fram?

Allt det som vi kallar kultur uppstår inte av sig själv. Det är ett resultat av människors nyfikenhet och fria skapande under lång tid. Och grekerna var både nyfikna och uppfinningsrika. De var dessutom ett handelsfolk, och köpmännen snappade upp nyheter och uppfinningar från bl a Fenicien, Persien och Egypten. Och det kanske viktigaste arvet från det antika Grekland är demokratin.


Teater

I alla grekiska städer finns en amfiteater. Det är en byggnad som teater spelas i och det är en teater under bar himmel. En amfiteater byggnad kunde rymma mer än 10 000 åskådare. Mikrofoner fanns inte på den tiden men byggnaderna var så finurligt byggda att alla kunde höra skådespelarna. Skådespelen var skrivna av män. Pjäserna spelades av bara män och spelades bara för män. Pjäserna som spelades hyllades alltid till guden Dionysos som var sångens och vinets gud. Det fanns två sorters skådespel: det ena var tragedi, som slutade med ett sorligt slut och komedi som hade ett lyckligt slut. En av de mest kända komedierna är Lysistrate av Aristofanes. Den skrevs på 400-talet f Kr och spelades fortfarande på teatrar över hela världen. Pjäsen Lysistrate av Aristofanes handlar om hur kvinnorna i Aten och Sparta protesterar över det långvariga kriget mellan staterna att kvinnorna organiserade en kärlekstrejk.


Livet i Aten

Kvinnorna hade inte någonting att säga till om utanför hemmet. Slavarna hade inte någonting alls att säga till om.

Demokratin i Aten:

De fria männen i Aten hade bestämt att om de måste försvara staten i krig skulle dem också få vara med och påverka politiken när det var fred. Aten hade en jättelik folkförsamling som hade rätt att rösta på vilka som skulle styra staten och leda krigsmakten, men kvinnorna och slavarna hade inte rätt att rösta så folkförsamlingen var inte ”hel” eftersom dem inte hade rösträtt. Aten var en sorts demokrati, historiens första. En talare i folkförsamlingen skulle vara kortfattad. Talar tiden som dem hade på sig var 6 minuter och mättes med hjälp av två vattenkannor. Man lade krukorna i två olika trappsteg. En kruka hade ett hål i mitten och när dem började räkna ner så rann det vatten över till den andra kannan som låg ett trappsteg under. Så efter 6 minuter var vattnet i den övre krukan slut och då visste man att dem 6 minuterna hade gått.


Skola – mest för de rika

Det fanns skola men mest för dem som hade mer pengar. Barnen i Aten började skolan när de var 6-7 år gamla. Nästan alla skolorna var privata och föräldrarna fick betala för att barnet skulle kunna gå i skolan. Det var bara några familjer som hade råd med det. Hade familjen råd fick barnet kanske gå i skola i tio år. Männen tyckte inte att flickor behövde gå i skolan. Dem skulle bara lära sig att sköta ett hem tyckte grekerna, och dem tyckte att det var det dem var bäst på. Att lära sig, läsa, skriva, och räkna var viktigast för dem, men att lära sig sjunga var också ett viktigt ämne. Dem tyckte att lära sig låtar var som träning inför te x prov, uppsatser o.s.v. Barnen var tvungna att lära sig sjunga Homeros dikter utantill. Lärarna var väldigt stränga på den tiden. Slarv, fusk och slöhet bestraffades med stryk.

<...