Detta arbete är en studie av Saturnusmånen Titans jonosfär. Det som har
undersökts är dess värmeledande förmåga, konduktivitet och avkylning, för
de lägre delarna (1000-2000 km). Dessutom studerades möjliga förlustkällor
för elektroner. De resultat som produceras studerades och jämfördes med
teorin.
Målet med arbetet var att utifrån förhandsdata skapa profiler av olika
parametrar för de lägre delarna av jonosfären. Dessa profiler och data
sammanställdes sedan i en teori som jämfördes med befintliga teorier,
konduktiv eller termiskt ledande atmosfär. Detta gjordes för att besvara
frågan om termisk ledning, dvs. energiflöde, via magnetfältslinjer från
magnetosvansen kan förklara uppkomna elektrontemperaturer.
Den största delen av arbetet utfördes med MATLAB och bestod i att för olika
förbiflygningar skapa olika parametrar såsom temperatur, densiteter,
frekvens, avkylningsfaktorer och konduktivitet, visualisera dem och jämföra
dem med varandra. Även en del resultat som inte direkt kommer ur denna
analys redovisas.
Resultaten är huvudsakligen att alla parameterkurvor är ganska till
mycket "brusiga" troligen beroende på yttre påverkan, huvudsakligen från
rymdfarkosten själv. För temperatur och densiteter ser man tydliga trender,
att de ökar resp. minskar med ökande höjd. Frekvenser och avkylning som
beror på temperatur och densitet visar båda tydliga trender, de minskar
kraftigt med höjden. För frekvenserna, dvs. kollisions-frekvenserna, är
beroendet av kväve betydligt mindre än det av elektroner utom på lägre
höjder. För avkylning är kväves inverkan betydligt större än metans utom på
låga höjder. För konduktion finns en tydlig trend att den ökar för låga
luftlager för att för höga bara uppvisa "brus".
Slutsatserna är att atmosfären är värmeledande och att detta beror på
konduktion. Denna kan delvis kopplas till termisk ledning från
magnetosvansen. Detta kan påvisas eftersom konduktionen inte motsvarar
avkylningen vilket b...
